Det går inte att bedriva debatt utan fakta

Socialdemokraterna har meddelat att de tänker ta debatten med Sverigedemokraterna.

Västerbottens-Kuriren menar att det är en riskabel strategi.

"Fel doserat kan det ge allvarliga biverkningar. Man måste veta varför man tar debatten och vad man står för, vad det är man vill bekämpa i sak, annars kan det hela mest bara ge populisterna ökad uppmärksamhet och status utan någon motverkan. Därför är det inte någon entydigt positiv nyhet att socialdemokraterna nu vill bilda ett internt nätverk för att på bred front ta en aktiv debatt med sverigedemokraterna."

Jag förstår deras farhåga. I den svenska debatten har de moraliska argumenten haft företräde. Det gäller att framstå som mer god än sin debattmotståndare. När debatten ska tas med Sverigedemokraterna, som inte delar den politiska elitens fokus på att vara den "godaste", blir det svårt att vinna en debatt. Framförallt frågar jag mig hur Socialdemokraterna ska kunna ta debatten samtidigt som de inte bryr sig om fakta i frågan. För inte så länge sedan tvingades socialdemokraterna i Bromölla ta tillbaka sitt beslut om att ta reda på invandringens ekonomiska effekter efter att Ulvskog reagerat.

Svenska politiker från etablerade partier måste kunna diskutera invandringens ekonomiska konsekvenser och landets humanitära ambitioner samtidigt. Annars leder det till en sämre integration och att Sverigedemokraterna vinner debatten. Länder som Storbritannien och Kanada framställs i Sverige som föredöme i invandrings- och integrationsdebatten. De har en uttalad strategi för att maximera de ekonomiska vinsterna av migrationen. Där är det självklart att invandringens ekonomiska effekter kontinuerligt utvärderas. I Sverige blundar vi för kostnaderna när vi istället borde justera politiken så att invandringen också gynnar Sverige som land. För hur gärna och ofta det än påpekas att invandringen är en tillgång för Sverige så är det i dagsläget inte sant.

Det enda raka är att erkänna att dagens migrations- och integrationspolitik innebär stora kostnader. Exakt hur stora kostnader bör utredas. Dessa kostnader bör vägas mot de humanitära ambitioner Sverige som land vill värna.
//
Emil

Nu får saudiska kvinnor köra bil - kanske - om några år

Den av wahabismen svårt plågade ökenstaten Saudiarabien öppnar som sista land i världen upp för kvinnor att få köra bil. Teknikens värld rapporterar att en kvinnlig lobbygrupp med stöd av FN lyckats få gehör för en förändring. Men de goda nyheterna är kanske förhastade. Det verkar som att staten hittat på andra sätt att förhindra kvinnlig bilkörning:

"Om man får tro en saudisk regeringsanställd kommer det dock att dröja innan kvinnor i praktiken kommer att kunna köra bil. För det första blir beslutet inte officiellt förrän sent i år. För det andra kan det ta flera år för kvinnorna att ta sig förbi de byråkratiska hinder som körkort, försäkring och köp av bil kan innebära."

Saudiarabien tillhör defenitivt topplistan av världens skurkstater. Jag har tidigare skrivit om att landet sponsrar moskébyggen i Sverige. Det går inte att bortse från att de genom sponsringen vill sprida sin extrema variant av islam. Det är som att Nordkorea tillåts sätta upp inskolningsläger i Juche-ideologin, deras variant av leninism-marxismenm, i Sverige.

"Mana klart antisemitisk"

En av Sveriges ledande forskare om antisemitism, Henrik Bachner, skriver på Axess att tidningen Mana är klart antisemitisk.

"Kritiken mot Mana är emellertid välgrundad. Tidskriftens återkommande bruk av antisemitiska motiv och stöd för antijudisk propaganda är lätt att belägga. Det går till och med att hävda att den ovan beskrivna historieinverteringen och därmed sammanhängande diaboliseringen och avhumaniseringen av den judiska staten utgör ett ledmotiv i Mana."

Jag har tidigare inte tagit ställning till om Mana är antisemitisk eller inte utan argumenterat för att en tidning som Mana inte borde få statligt stöd överhuvudtaget. Det innebär alltid en politisering när staten via ombud ska bestämma vem som ska ha pengar och vem som blir utan. Nu har Mana och andra vänsterdebattörer den dåliga smaken att klaga på politisk styrning. Det har ju alltid handlat om politisk styrning, särskilt när det gäller "feminism" och "antirasism" där vänsterns tolkning av begreppen fått företräde och därmed pengar. En rad institutioner har byggts upp av Socialdemokraterna och deras stödpartier i syfte att påverka oss, förutom stöd till tidskrifter som Mana en rad universitetsinstitutioner och Centrum mot Rasism. Nu när den politiska majoriteten svängt och de själva får känna på politisk styrning är det inte lika kul längre. Allt är politik! Heter det inte så bland vänstergrupper?

Mats Skogkär skriver en utmärkt text om frågan i Sydsvenskan:

"...yttrandefrihet är en sak – rätten till statliga bidrag för att föra ut dessa åsikter en annan. Någon sådan rätt finns inte, lika lite som någon har en oavvislig rätt att få sina åsikter publicerade i Sydsvenskan."

Skogkär uppmärksammar också, vilket Lilla Torg Liberalerna tidigare skrivit om, vänsterns - i det här fallet Manas - upprepade rasism mot kvinnor med utländsk bakgrund.

"Personer som tillhör någon av alla de minoriteter som tidskriften säger sig värna om, men som inte delar redaktionens speciella syn på diskriminering och rasism, får räkna med särskild uppmärksamhet. På dem klistras föraktfulla epitet som exempelvis ”husneger” eller varianten ”husnigger”.

Om integrationsminister Nyamko Sabuni (fp) kan det låta så här (Mana 2006:5):
”Det är glasklart att både hon som är afrosvensk och Tobias Billström, den nya bisexuella migrationsministern, har fått sina statsrådsposter som alibi för den gangsterkapitalistiska politiken, i belöning för att de förnekar den strukturella diskrimineringen och rasismen.”"

Mana förtjänar inte statligt ekonomiskt stöd. Deras argumentation om politisering är förljugen och deras antisemitism belagd.
//
Emil

Upprop: Avskaffa negativa rättigheter!

Det kan inte vara annat än diktatoriskt skolade statsvetare och filosofer som har kommit på att rättigheter som rätten till liv och rätten till egendom är negativa rättigheter. Det är lika sant som att DDR var demokratiskt.

Fikonlövet de diktatoriska språkförstörarna gömmer sig bakom är att en negativ rättighet inte kräver någon handling. Ursäkta, men är det inte förbannat positivt att en så grundläggande rättighet inte kräver någon handling? Det gör det så mycket enklare att respektera rättigheten.

RastaFarI har förstått språkets betydelse för länge sedan. Att kalla förtryck för oppression är naturligtvis bara ett sätt för Mammon att få det till att låta mer positivt. Downpression är ett mer passande ord, för att beskriva kapitalets negativa inflytande på oss.

Det är hög tid att vi anhängare av de mest grundläggande rättigheterna tar makt över språket och kallar rättigheterna vid sitt rätta namn - positiva rättigheter!

Spead the word!
//
Fabrikören

Kafkaförbudet mot kvällskebaben uppskjutet

Jag har tidigare rapporterat om tjänstemännen i Ystad som både anser sig veta om Ystadborna vill ha Kebab kvällstid och inte tycker de behöver vänta på att beslut klubbas innan de implementerar dem.

Ansvarig politiker ryter till i Kafkaland:

- Eftersom det inte har fattats något beslut om nya torgstadgar får de nuvarande bestämmelserna gälla, säger Ronny Nielsen (m), ordförande i samhällsbyggnadsnämnden.

...

Ändå vill han inte kritisera kommunens handläggning.

- Men det har gått för fort, säger han.

I samråd med förvaltningschefen har Ronny Nielsen kommit fram till att erbjuda Avdullah Gashi en förlängning av tillståndet under ett halvår. Under tiden kan de nya stadgarna behandlas politiskt. Blir det inte några förändringar kan Avdullah Gashi fortsätta att sälja mat kvällstid även därefter. Blir det nya kvällsregler, ska torghandlarna varskos i god tid, enligt Ronny Nielsen.

Är det meningen att Avdullah Gashi ska tacka och buga nu?

Det hade nog varit bättre om allehanda-ledaren var ledare i Ystad:

1846 avskaffades skråväsendet i Sverige och och fullständig näringsfrihet infördes 1864. Lite senare, i januari år 2008, beslutade Ystads kommun att ge kebabvagnen på Österportstorg ett halvårs respit.
//
Fabrikören

Vad har Malmö emot vietnamesiskt kaffe?

Malmö var först och störst i landet med att bli Fair Trade City. Årligen storsatsas det på allt från namninsamlingar, reklamkampanjer, påtryckningar på affärslivet, teaterföreställningar, informationsträffar och så vidare ... in absurdum.

Ett av de mer sjuka exemplen är att kommunen finansierar en provsmakning av kaffe och te kombinerad med namninsamling för att kaffeautomaterna på myndigheten Malmö Högskola ska ha rättvisemärkt kaffe.

Hade det bara varit olika myndigheter som försökte pådutta varandra sin obegränsade godhet, hade jag inte brytt mig. Men nu är det så att de gör det för mina och alla andra skattebetalares pengar. Ingen vet exakt hur mycket det här enorma reklamjippot kostar oss. Men med tanke på att bidrag har givits för omkring en miljon årligen och väldigt många kommunanställda har lagt väldigt många arbetstimmar på det är det trolig att vi snackar om minst ett par miljoner skattekronor om året.

Och vad får vi för det - dyrare kaffe, samtidigt som rika bönder i Sydamerika kan fortsätta en olönsam verksamhet och konkurrera med hårt arbetande vietnameser som bara försöker få en fair deal. Timbro har belyst (o)nyttan med rättvisemärkning i en bra liten rapport som kommunfullmäktige i Malmö borde läsa innan fler skattekronor slängs i sjön.

Johan Norberg gör en kort och korrekt analys av Rättvisemärkt. Det är helt ok att de säljer en lögn, det finns det många som gör. Men det är inte ok när blåögda politiker använder mina skattekronor för att hjälpa föreningen att sälja sin lögn.
//
Fabrikören

Tillåt inte bistånd från Saudiarabien

Det övergripande målet för svenskt bistånd är att bidra till att skapa förutsättningar för fattiga människor att förbättra sina levnadsvillkor. Genom att minska orättvisor och fattigdom i hela världen skapas bättre förutsättningar för utveckling, fred och säkerhet för alla folk och nationer.

När Saudiarabien ger Sverige 80 miljoner i "bistånd" för att bygga en moské så är det övergripande målet att ha grillparty på stranden? eller försöka införa sina sjuka värderingar på oss som bor i Sverige. Vad tror du?

- Utan en mans samtycke kan inte en kvinna studera, få hälsovård, arbeta, gifta sig, driva företag eller ens få tag i en ambulans i en nödsituation, sade Heisoo Shin, medlem i den kommitté som granskar efterlevnaden av en konvention från 1979 som förbjuder diskriminering av kvinnor.
//
Emil

Moralism viktigare än liv

Utredaren Eva-Maria Svensson, tillsatt av förra regeringen, lade i dagarna fram ett förbud mot sexistisk reklam. Tydligen ska vi skyddas mot könsstereotyper och nakna människor. Tack, men det klarar vi alldeles utmärkt på egen hand!

Däremot är det svårare för den enskilde att skydda sig mot brott. När en familj under många år utsätts för trakasserier, hot och våld, erbjuder staten inget skydd alls. Ingen reaktion förrän hotet blir så allvarligt att familjefadern inte ser någon annan utväg än att avfyra hagelbössan mot de påkförsedda ligisterna i hans trädgård. Varken polis eller socialtjänst erbjöd familjen något som helst skydd mot de brott som de utsattes för. Instämmer också med Merit Wagers berättigade fråga: "Var finns föräldrarna till alla brottsliga ungdomar?"

Några dagar efter att fyra ungdomar dömts för dödsmisshandeln av Riccardo Campogiani är de ute igen och inblandade i en ny misshandel. I samma veva uttalar pappan till en av mördarna (ja, jag betraktar det som mord även om de inte dömts för mord) hot mot en ung kvinna i sonens bekantskapskrets.

Per Gudmundson tar under rubriken "Nattväktarstat har ersatts av bara natt och stat" upp bland annat stenkastningen mot bussar som visssa ungdomar tycks ha gjort till en sport. Något som vi i Malmö tyvärr också tvingats vänja oss vid. Brandkårs- och ambulanspersonal drabbas även de hårt av detta livfarliga brott.

I somras var det många företagare som slog sig samman och anlitade vaktbolag till skydd för sina företag. Anledningen var att det i vissa kommuner fanns noll(!) poliser under semestern. Rena smörgåsbordet för de kriminella.

Listan kan göras hur lång som helst. I fall efter fall har staten givit upp sin mest grundläggande uppgift: Att skydda sina medborgares liv, hälsa och egendom. Är det verkligen viktigare att vi "skyddas" mot framtunga blondiner som gör reklam för bilar än att ungdomar ska kunna röra sig ute på sta'n utan att bli ihjälsparkade?

Jag föreslår ett moratorium på all ny lagstiftning som inte stärker skyddet för den enskildes liv, hälsa och egendom, till dess att staten tar sin uppgift på allvar. Sluta leka moralpolis med våra skattepengar och stärk istället den riktiga polisen!!

Jag håller därmed med Niklas Elert på Germania när han säger att "[..]en stat som inte skyddar sina medborgare har inga rättigheter att ägna sig åt några andra sysselsättningar, eller överhuvudtaget ta ut någon skatt eller stifta några lagar överhuvudtaget. De negativa rättigheterna måste gå före de positiva."

Mana kräver rätten till våra pengar

Jag har läst många nummer av tidningen Mana. Jag håller absolut inte med den tok-vänster som dominerar tidningen. Som vanligt hos den yttersta vänstern ser de konspirationer överallt och retoriken är ofta maoistisk-militaristisk. Men det går inte att invända mot hantverket. Tidningen är välgjord.

Personer inom kulturrådet ifrågasätter det ekonomiska stödet till Mana. Det kallar "Mana-kollektivet" för att "makten tystar oss". Mana "kräver rätten att äga berättelsen om vår tidning och om vår redaktion" eftersom tidningen "till sitt innehåll en fyrbåk i det högerdominerade, patriarkala och etniskt rensade medielandskapet i Skåne och i Sverige."

Stora ord som vanligt. Konspiration och militaristisk retorik var ordet.

Men jag ser ingen som vill tysta någon. Jag ser att jag och andra skattebetalare finansierar ytterlighetsvänsterns agenda via skattsedeln. För mig spelar det ingen roll om Mana är feminister och antirasister eller inte. De bör inte ha stöd av staten. Jag är feminist och antirasist och jag får ingen kvarts miljon från kulturrådet för mina ideologiska projekt. Varför inte vända sig till rikemännen inom facket och ABF. De brukar inte ha något emot att stödja ytterlighetsvänsterns projekt.
//
Emil

Nej, det är inte jag som skrivit Nyamko Sabunis pressmeddelande om en gemensam värdegrund

Regeringen har initierat en dialog om förstärkt värdegrund. Tankarna och formuleringarna påminner starkt om de jag skrev förra veckan under rubriken "Vad ska svenskheten innehålla?".

Huvudpoängerna i såväl Nyamko Sabunis pressmeddelande och min text är två:

1. Inga eftergifter till den etniska, kulturella och religiösa mångfalden utan alla ska behandlas lika enligt principerna om mänskliga rättigheter.

Från pressmeddelandet: "Vi lever i en värld där mångfalden är såväl nödvändig som oundviklig. Detta är i grunden något positivt. Det bidrar till dynamik och nytänkande. Men i vår iver att respektera olika gruppers rätt att leva efter sina traditioner, riskerar vi att urholka enskilda människors rättigheter. Det är viktigt att vi är tydliga i vårt avstånd från sedvänjor som inte ligger inom ramen för den gemensamma värdegrunden - demokratin och de grundläggande mänskliga rättigheterna."

Detta faktum kan tyckas trivialt, men med tanke på dagens miniskandal där Rädda Barnen censurerar forskning eftersom ”Resultaten stämmer inte överens med vår värdegrund.” verkar det inte vara så. Rädda Barnens värdegrund är i det här fallet att alla traditioner är lika bra, även traditionen med hedersförtryck. Sådan värderelativism kan inte accepteras. Läs mer om skandalen på den alltid utmärkta bloggen Nordic Dervish.

2. Känslan av sammanhållning är viktig för att samhället ska fungera väl. Det är nyttigt för en fungerande demokrati och ekonomi att det finns en gemensam vision och en känsla av tillhörighet.

"Utan sammanhållning kan vi dock aldrig skapa ett välmående samhälle och en fungerande demokrati. För att utveckla en bättre känsla av sammanhållning räcker det inte med att skapa lika möjligheter för alla ekonomiskt och socialt. Lika viktigt är att det finns en gemensam vision och känsla av tillhörighet. Samhörighet oavsett vilken kultur eller tro vi bekänner oss till. Solidaritet och delaktighet i vår gemensamma framtid."

Det finns mycket viktigare frågor än frågan om värdegrund för att på kort sikt förbättra integrationen, bland annat att låta alla de människor som söker sig till Sverige ta ansvar för sina egna liv. Men för att Sverige på lång sikt ska fungera bör vi tydliggöra toleransens gränser och lämna den kulturella relativismen bakom oss.
//
Emil

Pär Ström inte populär hos liberalerna

Pär Ström har inte fått så många nya vänner genom sin bok Mansförtryck och kvinnovälde (Den Nya Välfärden). Få verkar hålla med om att Pär Ström tar upp "det som väldigt många tänker men nästan ingen vågar säga. Det finns ett omfattande mansförtryck i Sverige idag. Kvinnor har många fördelar och privilegier som antingen "inte räknas" eller också tystas ned."

Svenska Dagbladet har de senaste veckorna varit centrum för debatten efter att Ström skrivit på Brännpunkt.

Det är inte bara socialistiska feminister som slår bakut. Liberala ledarsidor som Expressen och Västerbottens-Kuriren sågar också boken vid fotknölarna.

Det massiva motståndet kan tolkas som att Pär Ström har fel i sina argument, men faktiskt också att han har rätt! Att vi är så indoktrinerade av socialstatsfeminismen att vi är blinda för "mansförtrycket". Men det sistnämnda tror jag inte själv på. Det förtryck som socialstatsfeminismen innebär drabbar såväl män och kvinnor. Konfliktlinjen går inte mellan män och kvinnor utan mellan socialism och liberalism.

Den allra bästa sågningen av Pär Ströms bok har Joakim Larsson gjort i Liberal Debatt Nummer 7, 2007. Han skriver att "boken är så urbota dum att man måste ställa frågan om det är något annat som ligger bakom. Är Ström i själva verket undercoveragent för gerillaorganisationen Rödstrumporna?" "I förordet skriver Ström att han trots sina 15 hyllmeter av genuslitteratur inte sett någon bok som den här. Det är glädjande, men inte förvånande."
//
Emil

Kvietism - lite reklam för en ny bok

Den här bloggen är normalt reklamfri. Men när jag äntligen ger ut min första bok, tillåter jag mig att göra ett undantag.

Hos Zufi Productions kan man rekvirera boken med den fångande titeln Kvietism - en bok om Wittgenstein, buddhism, färger, allt och inget.

Klippt från baksidan:
Boken är ett försök på att få läsaren att acceptera obeständigheten och samtidigt njuta av livet. Det är en utveckling av en kvietistisk position som för tillbaka filosofin från metafysiken till människan, den största av alla skapande krafter.

Kvietismen omnämns ofta i filosofisk litteratur, men det finns få utvecklade argument för positionen. Definitioner som ges är ofta korta konstateranden att kvietister avvisar metafysiska frågor som omöjliga.

Kvietismen likställs ofta med nihilism och avsaknaden av en tydlig definition leder ofta till en sammanblandning av filosofisk och teologisk kvietism. Ett viktigt syfte med KVIETISM – En bok om Wittgenstein, buddhism, färger, allt och inget är att formulera en programförklaring för en kvietistisk position inom filosofin. Inspirationskällorna är främst Ludwig Wittgenstein och den buddhistiska skolan Prasangika Madhyamaka,
representerad av Tsong Khapa och mKhas grub rje.

Boken är också ett bud på hur man kan vända handen som håller fast i våra färger, så att man kan släppa det metafysiska greppet om dessa och ändå ha dem kvar. Ett berömt citat av Ludwig Wittgenstein fungerar som guide på vägen mot målet.

“It is not a something, but not a nothing either.”
//
Fabrikören

Vad ska svenskheten innehålla?

Dilsa Demirbag-Sten skriver i en ledarkrönika i GP att svenskheten måste omdefinieras för att integrationsfrågan ska kunna lösas. Det handlar om att Sverige måste utveckla en ny gemensamhetskänsla så att också de som invandrar kan känna sig som svenskar.

Här ligger Europas stora integrationsutmaning. Sverige har likt de flesta andra Europeiska länder en etnisk identitet som grund för den nationella identiteten. I traditionella invandrarländer som USA är inte den nationella identiteten etnisk och därför är det lättare för nya invandrare att känna sig som en amerikan. Amerika är mer av en värdegemenskap med den amerikanska drömmen i förgrunden. Amerika är ett politiskt projekt och inte en etnisk gemenskap.

Dilsa Demirbag-Sten skriver: "De nyanlända immigranter jag träffat i USA hävdar att de redan efter fyra år känner sig som amerikaner. Att ha ett arbete verkar vara det som bekräftar tillhörigheten i samhället och delaktigheten i den amerikanska drömmen. Tron att alla kan lyckas fungerar som ett slags bränsle för systemet. Om det är sant eller inte är faktiskt inte alltid det viktigaste. Det kitt som håller ihop en nation är till stor del uppbyggt på drömmar, kollektiva lögner och vanföreställningar. Naturligtvis är det bättre om det finns en hög sanningshalt i självbilden, men våra fördomar är ändå en viktig del av vår identitet."

Dick Erixon har kommenterat Dilsas krönika och han missförstår, som vanligt, idén med att omforma den svenska identiteten, d.v.s. att det finns ett behov av att såväl samhället och den som invandrar behöver anpassa sig till nya förutsättningar i en globaliserad värld. Hos Dick Erixon ska invandrarna anpassa sig till Sverige, punkt. Men vad han väljer att missförstå är att det är två helt olika saker att anpassa sig till USA och till Sverige eftersom Sverige uppfattas, av såväl gamla som nya svenskar, som en etnisk gemenskap. Härav det vanliga begreppet "etnisk svensk". Gör tankeexperimentet om en etnisk amerikan. Vad är det för etnicitet man då menar? Behovet att förändra svenskheten behöver inte alls, som Erixon brukar antyda, handla om att acceptera eller tolerera kulturer eller livsstilar som strider mot samhällets liberala värdegrund. Sådant ska inte accepteras.

En annan person som är inne på samma spår som Dilsa Demirbag-Sten är Qaisar Mahmood. Han har nyligen gett ut boken Small, medium eller Large på Agora förlag. Hans slutsats är att Sverige måste utveckla ett mer inkluderande "vi" för att lösa integrationsproblemen och utanförskapet. Han sätter fingret på problemet, men fullföljer aldrig resonemanget. För han berättar aldrig HUR och till VAD svenskheten ska utvecklas. Vad ska bli det nya "vi"?

Jag menar att vi behöver förändra innebörden av att vara svensk. Jag gör den bedömningen eftersom Sverige idag är ett av, i förhållande till befolkningsmängden, världens stora invandringsländer. Men om svenskheten inte ska vila på etnisk grund och Sverige inte ska vara ett mångkulturellt samhälle som accepterar kulturella traditioner som strider mot liberala principer, vad ska då hålla samman samhället?

Sverige behöver förändra sig och bli mer likt länder som USA. Där Dick Erixon vill att Sverige ska förbli oförändrat för att vara som USA, menar jag att Sverige måste förändras så att vi blir mer lika USA. Qaisar Mahmood vill att svenskheten ska omvandlas för att alla ska känna sig delaktiga men berättar inte vad som ska ersätta en etnisk gemenskap. Jag menar att Sverige måste förändras för att bli en språk- och värdegemenskap. De värderingar och principer som det svenska demokratiska politiska projektet vilar på måste tydliggöras. Därutöver är ett gemensamt språk nödvändigt för att alla ska ha potential att delta i det gemensamma politiska projektet, följa debatt och vara en aktiv samhällsmedborgare. Frågan om språk och värderingar måste därför bli en viktig del av processen att bli svensk medborgare.
//
Emil

Dr Phil - ett vapen mot extremismen

Jag har precis läst ut boken Extremister av Magnus Sandelin. I boken försöker Sandelin förstå hur unga personer kan gå över gränsen och begå våld i politiska ideologiers namn.

En av de unga män som planerade och utförde attentatsförsöket mot den irakiska vallokalen i Kista i al qaidas namn, berättar att det var den amerikanske TV-doktorn Dr Phil som fick honom på andra tankar:

"Stockholmsresan blev en vändpunkt, säger Kenneth. Och det var faktiskt en bok av den amerikanske tv-psykologen dr. Phil som hjälpte honom att komma på andra tankar.

Boken gick ut på att ta ansvar för sina egna handlingar, och att man bara har ett liv och det är nu. Jag läste den när jag var i Stockholm och kände att jag måste ta tag i mitt liv och göra något annat. Vad håller jag på med? tänkte jag. Vad gör jag här nere? När jag kom hem igen så bestämde jag mig för att lägga allt det här bakom mig."

Det är stor konst. Dr. Phil - det hemliga vapnet mot all form av extremism. Kanske kan Dr. Phil få sällskap av den gamla rockgruppen Noice. De kan spela sin kampsång "Du lever bara en gång", med den tydliga slängen mot alla wanna-be martyrer: Du lever bara en gång och den gången e nu.
//
Emil

Uppdaterad kebab

Kebabvagnen i Ystad rullar vidare. Var verkar ingen veta än. Fastighetschefen förklarar att kvällsförsäljning strider mot de nya stadgarna. Därför får inte Gashi nytt tillstånd.

- Man vill styra torghandeln på ett nytt sätt, säger Olof Hübner.

Man kan fråga sig vem man är. Den ansvarige politikern verkar inte vara man:

När YA ringer upp Ronny Nielsen (m), ordförande i samhällsbyggnadsnämnden, känner han inte till det föreslagna försäljningsförbudet på kvällarna.

Kanske är det förvaltningschefen som är man:

Enligt Kerstin Wulff, förvaltningschef, återstår att presentera förslaget för politikerna. Innan dess vill hon inte offentliggöra förslaget.

När tjänstemännen bestämmer gäller det numera att passa på mellan 10 och 16 på helgerna om man är sugen på en Gashi-kebab. Av någon outgrundlig anledning är det nämligen bara då det är ok för Avdullah att sälja sin kebab. Snacka om ofri företagsamhet.
//
Fabrikören