fredag 16 november 2007

Kulturdebatten har vaknat ...

nu gäller det bara att politikerna hänger på också.

Sanna Rayman skrev en intressant artikel om kulturpolitik i senaste NEO och Lilla Torg (c) har nyligen skrivit om kulturpolitiken. En debatt väcktes hos Lilla Torg Liberalerna.

Idag skriver Gudmundson på Ledarbloggen om Handelskammarens rapport "Slopa straffskatten på sponsring". Det visar sig att sponsring är belagd med en straffskatt på 28 %. Undrar varför naringslivet inte har visat större intresse för kulturen?

Roligt att debatten lever!

För att befria kulturen från bidragsberoendet föreslår jag att:

  • Staten ska erbjuda microlån och rådgivning åt kulturfolk
  • sponsring ska vara fullt ut avdragsgill
  • konstnärligt arbete ska vara skattefritt

Med dessa punkter är det i princip inga kulturyttringar som inte skulle kunna bära sig själv.

//

Fabrikören

torsdag 15 november 2007

Svart lucia

De svartklädda våldsverkarna som kämpar för nytt ungdomshus i Kbh kan förmodligen fira lucia med ett vunnet avtal om ungdomshus. Våldet har segrat - eller? Döm själv hur övertygande Riit Bjergaards argumentation är:

"Det er min pligt som overborgmester at varetage byens interesser. Det er ikke i byens interesse at indtage en stejl og uforsonlig holdning til den ungdomskultur, der nu anstrenger sig for at få en dialog med bystyret."

"Måske kan vi finde frem til en løsning, der er acceptabel både for byen og for brugerne af det tidligere ungdomshus. Det er i byens interesse, at vi forsøger at finde den. Hvis der er nogle, der mener, at jeg giver efter for vold - så er det modsatte tilfældet."

Folklig uppbackning har de eller kanske inte???
//
Fabrikören

Essätävlingen är avgjord

Under hösten har Captus Tidning och Timbro haft en essätävling på temat: ”På vilket sätt skulle din favorittänkares idéer kunna öka friheten i världen?”.

Vinnare är Patrik Lindqvist som med utgångspunkt från Hayeks evolutionära liberalism diskuterar autonomibegreppet och huruvida det kan ursäkta politiska ingrepp. En mycket intressant essä om friheter och spontana ordningar.

På andra plats hittar vi Henrik Borgs lysande ifrågasättande av det politiska engagemanget. Dagens människor har mycket att lära av den grekiske tänkaren Epikuros. Jag har länge ogillat "etiketterna" socialist, liberal, etc och nu har Henrik dessutom gett mig goda argument för den åsikten.

Bäst tycker jag tredjepristagaren Stefan Karlssons essä är, kanske för att den kretsar kring den omåttligt insiktsfulle Frédéric Bastiat. Genom det retoriska greppet "reductio ad absurdum" belyste och angrep Bastiat mycket av samtidens antiliberala politik. På ett mycket förtjänstfullt sätt använder Stefan Karlsson samma metod för att slakta flera av vår tids heliga kor, som t.ex. biståndspolitik, könskvotering och a-kassa.

Hatten av för de tre herrarna på prispallen!!

//LibeRatio

Internationella filosofidagen firas

Idag är det den internationella filosofidagen. Fabrikören vill uppmärksamma denna viktiga dag med en liten biografi över Sartre som jag skrev för två år sedan (måttligt redigerad), där jag bland annat lyfter fram några av de positivare sidorna hos honom. Jag tar mig också friheten att flagga för min kommande bok Kvietism - en bok om Wittgenstein, buddhism, färger, allt och inget. Den kommer inom någon månad att finnas tillgänglig för både beställning och nedladdning på ZUFI. Håll ögonen öppna. Så här börjar den:

"Denna bok är ett försök på att få läsaren att acceptera obeständigheten och samtidigt njuta av livet. Det är en utveckling av en kvietistisk teori som för tillbaka filosofin från metafysiken till människan, den största av alla skapande krafter."

Och här kommer Sartre:

102 år med Jean-Paul Sartre: I år skulle Jean-Paul Sartre ha fyllt 102. Hans livsverk består av en mängd romaner, pjäser och filosofiska verk som har påverkat det intellektuella klimatet långt efter hans död. Sartre är den moderna existentialismens fader och han satte som få andra ord på den blandade stämning av meningslöshet och framtidstro som präglade hela Europa efter andra världskrigets slut. 1964 blev han belönad med Nobels litteraturpris, men avböjde.

Som ung studerade Sartre vid elituniversitetet École normale supérieure. Där mötte han Simone de Beauvoir och de inledde en otraditionell relation som kom att vara livet ut. De gifte sig aldrig och levde i ett öppet förhållande. I praktiken innebar det att Sartre gjorde som han ville och hade diverse älskarinnor. Trots att de Beauvoir var en brinnande kvinnosakskämpe och uppmärksammad författare, fann hon sig i att ständigt stå i skuggan av sin partner.

Sartres filosofiska intresse tog på allvar fart när han åkte till Tyskland. Han blev uppmuntrad att åka dit för att studera den tyska fenomenologin. Simone de Beauvoir berättar i La force de l´âge; En kväll satt Sartre och drack på ett kafé tillsammans med Raymond Aron och de Beauvoir. Aron pekade på sitt glas och sade till Sartre: ”Om du är fenomenolog kan du tala om den här cocktailen, och det är filosofi.” Det var precis vad Sartre önskade, att kunna filosofera om saker på samma sätt som han rörde dem. Han fann inspirationen i fenomenologin. Men även existensfilosofer som Karl Jaspers och Søren Kierkegaard fick stort inflytande på hans filosofi.

I Sartres böcker och pjäser betonas valets och frihetens filosofi. Han ville föra ut filosofin bland folk. Det är där filosofin blir väsentlig i varat-i-världen, det vill säga i det vardagliga handlandet och i mötet mellan människor. En av Sartres grundteser är att existensen kommer före essensen. Det finns ingen gud eller absolut ande. Först existerar man, men det är en innehållslös existens. Människan har ingen fastlagd natur. Men man kan skapa en essens i livet. Det gör man genom att välja existensen i det fria valet. Väljer man inte sin egen existens utan lägger sin existens i händerna på Gud, vetenskapen eller något annat som ligger utanför en själv lever man i ond tro. Man flyr från livets meningslöshet. Men också från sin totala frihet till att skapa egen mening. När världen i sig är meningslös ligger den samtidigt öppen för människan att ge den vilken mening hon vill. För att undvika den onda tron och verkligen träda i existens måste man välja friheten. Vi är således från naturens sida dömda till frihet, vi måste välja en hållning till livet och ett livsprojekt.

I Sartres filosofiska huvudverk L´être et le néant (Varat och intet) som utkom 1943 betonar han människans ångestframkallande utsatthet i världen. Vi är totalt ansvariga för vår egen existens.

Det enda som tycks hindra oss att välja vilka liv vi vill leva är andra människor som står ivägen. I Huis clos (Stängda dörrar) från 1945 avslutas teaterstycket med de beryktade orden ”Helvetet är andra människor.”.

I mötet med den andre uppstår en konflikt mellan att vara för sig och att vara för andra. Det har ofta tolkats som att Sartre ger en dyster och konfliktfylld bild av mänskliga relationer. I mötet med den andre måste man se den andre som ett ting och den andre ser en på samma sätt. Sartre menade själv att citatet alltid blev missförstått. En mer korrekt tolkning är att om ens relation till sina medmänniskor är förvriden eller förstörd, så är andra människor verkligen ett helvete, eftersom andra människor är det som är viktigast för oss i vår självförståelse. Andras domar ingår alltid i ens självförståelse. Man kan inte se sig själv utan att inkludera andras bild av en. Men det är inte nödvändigtvis negativt. Har man en bra relation till den andre, får man en positiv självförståelse.

Sartres filosofi framträder tydligt även i hans skönlitterära verk. Litterärt genombrott fick han 1938 med La naussée (Äcklet) som ger en mörk beskrivning av världen som tillfällig och absurd. Huvudpersonen Rouquetin rör sig i en tjock dimma där allt tycks sakna värde. Han äcklas över alltings meningslöshet och upplever hur främlingskapet till omvärlden och till sig själv hela tiden växer.

En betydligt ljusare skildring av hur människan kastas in i livet utan givna förutsättningar ges i Les jeux sont faits från 1947. Pierre och Eve möts vid dödsrikets tröskel och förstår att de är skapta för varandra. I en sådan situation kan man utnyttja ”§ 140” som förkunnar att par som först efter döden upptäcker att de är skapta för varandra kan komma tillbaka till livet i tjugofyra timmar och försöka älska varandra av hela deras själ och i full tillit till varandra. Lyckas de får de livet tillbaka.

Omkring den franska befrielsen blev existentialism modeord. Sartre använde inte själv ordet i Varat och intet, men förknippades med rörelsen. Han red på modevågen med verket L´existentialisme est un humanisme (Existentialism är en humanism) som utkom 1946 och har sedan dess varit den centrala gestalten i existentialismen. Genom sina böcker och inte minst genom sitt politiska engagemang var han en av de mest inflytelserika kulturpersonligheterna i franska intellektuella kretsar. Trots ett hårt leverne på Paris caféer, det ryktas om extrema mängder vin, sprit och droger, blev Sartre 74 år gammal.

//

Fabrikören

onsdag 14 november 2007

Sverige har fått en ny vänsterledarsida

Dagens Arena är en ledarsida på nätet med kopplingar till Arenagruppen. Oberoende, radikal, progressiv är programförklaringen.

"Sverige behöver en ledarsida som kan kommentera samtiden utifrån en vision om en bättre framtid. En ledarsida som kan ge nya perspektiv på områden som behöver åtgärder, för att sedan diskutera vad vi tillsammans kan göra för att bygga något bättre. Det handlar om att röra sig framåt. Framåt som samhälle och därför framåt som enskilda människor."

Medarbetare är:

Katerine Kielos: Hon har en bakgrund som skribent på bland annat Expressens kultursida där hon gjort sig känd för att hylla Naomi Kleins lögner och likställa liberalism med kommunism: "När boken är som bäst lyckas den via journalistiska observationer blottlägga den inneboende hänsynslösheten i kapitalismens människosyn. Människan ska anpassas till ekonomin och inte tvärtom. En antihumanism som nyliberalismen delar med kommunismen och som möjliggjort båda ideologiernas livsfarliga syn på människan som medel och inte mål."

Devrim Mavi, har en bakgrund som talesperson för Feministiskt initiativ och skribent i socialistiska partiets tidning Internationalen som är "en del av den globala rörelsen mot nyliberalismen, och har varit det sedan dess start."

Björn Elmbrant, som länge spridit sin "objektiva" vänsteranalys i Sveriges radio. Nu är han ledsen för att han inte får vara "objektiv" reporter samtidigt som han jobbar för vänstern.

Håkan A Bengtsson, Nisha Besara (chefredaktör med bakgrund som ledarskribent på Aftonbladet och politisk sekreterare till integrationsminister Jens Orback) och Per Wirtén (vettig, men ack så vänstervriden) kompletterar laget.

Jag är glad åt initiativet. Nu kan vänsterjournalisterna skriva ledare istället för kulturartiklar. De har kommit ut som opinionsbildare, vilket de varit hela tiden men samtidigt avlönade av kulturredaktioner och public service-företag. De flesta av dem har också en bakgrund som uttalade motståndare till liberalism och globalisering. Ska bli underhållande att läsa deras "progressiva" idéer...... not.
//
Casparus Due

Det mesta vid det gamla i DK

Slutet på den danska valrysaren blev att det mesta fortsätter som förut. Efter lite tekniska problem med rösträkningen på Färöarna, står det nu klart att VK-regeringen fortsätter. Dansk Folkeparti gick framåt, men får fortsatt finna sig i att vara stödparti. Ny Alliance spåddes 8 -10 % och vågmästarroll. De fick 5 mandat och är beroende av Anders Foghs vilja att söka breda lösninga för att få inflytande. Regeringen har med Dansk Folkeparti fortsatt majoritet.

Enhedslisten var under valkvällen nere under den tvåprocentiga spärrgränsen, men tog sig tyvärr tillsist över den. Det är fortfarande inte klart om Asmaa kommer in.

Sossarna gjorde det sämsta valet på 100 år. Tiden springer ifrån de klassiska socialisterna. I gengälld gick Socialistisk Folkeparti (ungefär Miljöpartiet) framåt.

Med andra ord, en valrysare med en allt annat än dramatisk upplösning. Det går godt for Danmark och det fortsätter det säkert med under Foghs styre.
//
Fabrikören

Uppdatering: Det blev inte heller någon Asmaa i Folketinget. Första kvinnan med invandrarbakgrund i Folketinget blev istället den betydligt mer moderate Özlem Cekic.

tisdag 13 november 2007

Färöarna rules

Här går alla och talar om Ny Alliance och Naser Khader i det danska valet, så är det till sist Färöarna som avgör.

Häftigt!

Uppdaterar med en analys när det är färdigt.
//
Fabrikören

Scientologifobi

Är kritik mot en religion eller ett trossystem en fobi? Självklart inte. Och inte rasism heller. Men jag blev ändå rejält överraskad över Lotta Lundgrens hårda angrepp på Scientologerna i Sydsvenskan.

"Scientologerna är en organisation där alla kontrollerar alla. De går inte i några demonstrationståg och brölar på gatorna. De jobbar tyst, med grupptryck, och angiveri. Och har en stark lobby."

"Scientologin är en paramilitär, totalitär, extremistisk, antidemokratisk, författningsfientlig organisation.

De söker länder där det är möjligt att slå sig ner. Länder med friskolor som tror att religionsfrihet inte är ett politiskt ställningstagande. Att frågor om människovärde, etik och självkänsla kan kallas religion och hystas över till hokus-pokus-organisationer."

Det är hårda ord som kanske är berättigade. Jag vet för lite om Scientologerna för att ta ställning. Det är bra att man får föra fram kritik mot religiösa rörelser, för det är väl ändå en religiös rörelse! Lotta Lundgrens ord stämmer lika väl in på alla andra religioner - kristendom, islam, judendom. Jag skulle vilja se en stor svensk dagstidning skriva:

Judendomen är en paramilitär, totalitär, extremistisk, antidemokratisk, författningsfientlig organisation.

Eller:

Islam är en paramilitär, totalitär, extremistisk, antidemokratisk, författningsfientlig organisation.

Det får vi nog vänta på. Judendomen undviker ofta kritik beroende på judarnas tragiska historia. Men deras tragiska historia bör inte förhindra kritik mot judendomen som, likt islam, är en primitiv ökenreligion med föråldrade värderingar. För att inte tala om islam, som måste vara den dummaste religionen av dom alla. Islam, som påtvingat ett homogent religionsförtryck över tidigare blomstrande kulturer i Asien och Afrika, undgår kritik genom personers paternalistiska välvilja och/eller rädsla.
//
Casparus Due

Hyckleri i etern

Den statliga radion har tydligen någon form av ambition att vara objektiv och neutral. Den förvisso skicklige, men ack så vänstervridne, krönikören Björn Elmbrant tvingas nu bort då han tagit uppdrag för Arenagruppen.

Det trista i sammanhanget är att SR närmast konsekvent fyller på med ännu mer vänstervridna ungtuppsjournalister, vilka får Elmbrant att framstå som närmast objektiv. Det tål att sägas igen....statlig TV och radio är hyckleriets främsta symbol.

Två ord: avveckla ski-en!

//Hari

måndag 12 november 2007

Lika bra inrätta islamistiskt teokrati, eller?

Allt fler offentliga instanser böjer sig för islamistiskt hot. Det är till och med så illa att personer och institutioner tar hänsyn till extremister utan att de behöver hota. Biblioteket i Trelleborg, konstutställningar i Eslöv och nu posten i Svedala, alla säger sig vara rädda och vill "ta hänsyn".

Sydsvenskan: "Posten vägrar dela ut Sverigedemokraternas partitidning i Svedala. Orsaken är att Lars Vilks rondellhund finns på bild i tidningen. Posten befarar att brevbärarna kan utsättas för hot."

Offentligt ägda institutioner bidrar till att ge alla muslimer dåligt rykte. När de tar hänsyn till hot som de TROR ska komma så ger det ju bilden av muslimer som barbarer. Hade jag varit muslim hade jag krävt att få bli behandlad som alla andra och inte på förhand bli diskriminerad. Bibliotekschefen i Trelleborg, politiska ledningen i Eslöv och postchefen i Svedala är inget annat än rasister.

Tre lösningar på problemet:
* Låt en liten minoritet extremister och våldsverkare (MC-gäng, islamister) bestämma vad vi ska tycka och tänka.
* Inrätta en islamistisk teokrati.
* Behandla alla lika, som vuxna, utan förutfattade meningar.

Jag föredrar alternativ tre.
//
Casparus Due

Utbildningsförbannelsen

Missa inte ännu en av de utmärkta rapporterna från IFAU. Engelska forskare har tittat närmare på effekterna av arbetsmarknadspolitiken under slutet av 90-talet. Det var en tid när statistiken skulle justeras och de arbetslösa slussas in i värdelösa och verkningslösa arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det är den politik som sossarna skryter med än idag.

Politiken har, visar rapporten, inte hjälpt de arbetslösa eftersom de olika arbetsmarknadspolitiska programmen inte innebar att de arbetslösa gick till jobb. Det som framförallt varit dåligt är att de arbetsmarknadspolitiska programmen gav en ny period i arbetslöshetsförsäkringen och att det inte fanns krav på att söka arbete i tillräcklig omfattning.

Arbetsmarknadspolitiken har varit/är alltså inte bara förnedrande för personer som tvingas in i meningslösa utbildningar utan också ett samhällsekonomiskt slöseri.
//
Casparus Due