Vänsterextremism och islamism lika illa som nazism

Lennart Berntson skriver utmärkt i Svd om Magnus Sandelins nya bok Extremister.

Det är riktigt att de extremistiska våldsverkarna utgör en liten grupp, men när de trots detta utgör ett hotfullt problem beror det på att – främst – vänsterextremismen och islamismen är ”inbäddade” i det etablerade svenska samhället. Deras motiv förädlas i medier och i forskningsvärlden till uttryck för kritiskt samhällsengagemang eller ses som svar på utanförskap och diskriminering.

Och till den islamistiska antisemitismen – och i dess skugga också den vänsterextrema ”antisionismen” – intar det etablerade politiska och mediala Sverige en förstående för att inte säga uppmuntrande hållning.

Lika lite som nazismen stod avskild från det dåtida tyska samhällets huvudfåra, lika lite står dagens vänsterextremism och islamism isolerade från det svenska samhällets ideologiska huvudtendenser. Det är en skam som framtida generationer i Sverige kommer att tvingas göra upp med.

Det är visserligen ingen ny tes som Sandelin för fram i sin bok - likheterna mellan olika totalitära rörelser - men det är alltid slående när det presenteras på ett bra sätt. Vänstern vägrar ju också att erkänna likheterna med andra totalitära rörelser och inse att de är lika stort avskum som nazisterna. En bra påminnelse dagar som dessa när hela Malmö är klätt med affischer om "90-årsjubileet" för oktoberrevolutionen.
//
Casparus Due

Har du sett Vilks lilla katt

Jag har hållt på det här inlägget ett tag för att det egentligen är för dumt. Men som utkast gör det ju ingen nytta, så här kommer en småbarnsförälders sammanfattning av hela Vilks-historien:

Har du sett Vilks lilla katt?
Har du sett Vilks lilla katt, lilla katt, lilla katt?
Han är vit och han är svart, han är vit och svart.
Mjau, mjau, mjau, mjau, mjau, mjau, mjau, mjau, mjau
Mjau, mjau, mjau, mjau, mjau, mjau, mjau

Har du sett Vilks lilla hund, lilla hund, lilla hund?
Hon har skägg som en profet, skägg som en profet.
Mäck, mäck, voff, voff, voff, vofff, voff, voff, usch!
Mäck, mäck, voff, voff, voff, voff, usch!

Har du sett Vilks lilla gris, lilla gris, lilla gris?
Hon är inte från Paris, inte från Paris.
Oui-i, oui-i, nöff, nöff, nöff, nöff, nöff, nöff, nöff!
Oui-i, oui-i, nöff, nöff, nöff, nöff, nöff!
//
Fabrikören

Kanske dax att sopa undan Kwasten

Det är allvarligt när en nyhetsredaktion utsätts för husrannsakan. I ett demokratiskt land med fri press krävs det ytterst starka skäl för ett sådant beslut. En krognota, som dessutom skulle kunna fås från restaurangen eller kontokortföretaget, är långt från tillräcklig.

TV4 gör helt rätt i att JK-anmäla och Kwasten gör klokt i att tänka på om det inte finns saker som passar honom bättre.
//
Fabrikören

Kommentar till socialliberalismkommentar

Den här posten är egentligen en kommentar till föregående post, men den fick bli en egen post.

Lagstiftning mot monopol är väl liberalt? Jag utgår från att det är en felskrivning.
Annars håller jag med om mycket som (gammal-)liberal.

Jag ser bara inte det som en invändning mot liberalismen att människor gemensamt och frivilligt kommer överens om att inskränka en del av sin frihet. Det verkar vara en vanligt förekommande uppfattning att liberalismen i sin rena form är ren individualism. Endast så kan man vara fri.

"Freedom is just another word for nothing else to loose!" Kris Kristofferson

Jag ser en mänsklig utveckling i det franska idealet - frihet, jämlikhet, broderskap. Endast fria människor kan bli jämlika. Jämlikheten kan aldrig föregå friheten eller framtvingas av politiska beslut. Endast fria och jämlika människor kan skapa ett sunt broderskap, eftersom det endast är fria och jämlika människor som helt frivilligt kan välja att skapa ett broderskap. Endast ett sunt broderskap kan skapa ett fritt och fungerande samhälle.

Just därför blir jag både förvånad och irriterad när liberaler undrar varför jag har satt min dotter på ett socialist-dagis, bara för att hon går på ett föräldrakooperativ. Mitt val av dagis är för mig ett liberalt, politiskt ställningstagande. Den kooperativa formen är en utmärkt liberal form, där folk (utan politisk inblandning i den bästa av världar) ger upp en del av sin personliga frihet, för att tillsammans skapa något större.

En annan sak - många människor önskar mycket statlig paternalism. Annars hade vi inte haft den politik och det samhälle vi har.

Jag vågar påstå att det de önskar är direkt skadligt för deras utveckling som individer och för samhällsutvecklingen. Statlig paternalism är som droger (Yeah feeling good was easy Lord ... ). Det är en verklighetsflykt och ett bedövande av det som oftast är förbannat svårt och jobbigt, nämligen att lära känna sig själv och ta ansvar för sitt eget liv (i stort såväl som i smått). Men det är endast så man kan växa som människa och det är bara stora människor som kan skapa stora saker.

Gnoti se auton, står det ovanför porten till ett "rent" liberalt samhälle.
//
Fabrikören

Några korta reflektioner angående liberalismdebatten

Mattias Svenssons artikel Socialliberalen är ingen frihetsvän har debatterats flitigt. Här är några av mina huvudsakliga reflektioner på artikeln.

Moralismen är det jag tycker är allra värst med socialliberalismen. De ska peta i människors livsstil och bestämma vad som den enskilda människan får och bör göra. Som värst genom lagstiftning (t.ex. mot olika former av droger, spel, monopol) och nästan lika illa – genom att styra konsumtionen med skatteväxling som blivit högsta mode även i alliansregeringen.

(ny)liberalismens begränsningar?!

En viktig invändning mot en "ren" nyliberalism som jag brottats med länge är hur man ska se på utbildning för barn och ungdomar. Det är en sak att tvinga på alla elever en gemensam läroplan och värdegrund, men en helt annan sak att påstå att ungdomars frihet automatiskt ökar genom att ta bort allt gemensamt ansvar för deras utbildning. Barns potential att utnyttja friheten kan begränsas av föräldrarnas val och förutsättningar. Min främsta invändning mot en ”ren” liberalism är alltså att frihetsbegreppet inte går att applicera på barn. Att se till att barn får möjlighet till grundläggande utbildning kan vara nödvändigt för att kunna utnyttja full frihet som vuxen. Jag ser inget ont alls i Mills liberala position. Generationsfrågan är ett problem när man diskuterar frihetsbegreppet. Att Mills position skulle vara väsensskild mot (ny)liberalism ser jag inte.

En annan invändning är att människor gemensamt och frivilligt mycket väl kan komma överens om att inskränka en liten del av sin frihet för att öka andra nyttoaspekter. Vanligtvis symboliserat genom samhällskontrakt. Det finns t.ex. rationella skäl för en individ att ge upp en liten del av sin frihet för att uppnå större ekonomiska resurser. Det kan t.ex. var rationellt att gemensamt hantera vissa frågor, s.k. marknadsmisslyckanden. Ekonomisk rationalitet går inte alltid hand i hand med personlig frihet och många människor vill nog göra en avvägning som prioriterar ekonomiskt utrymme framför personlig frihet.

Drar man argumentet ytterligare så kan man ju konstatera att många människor önskar viss statlig paternalism. Givetvis kan man som kommunist hänvisa till falskt medvetande, eller som liberal till public Choice-teorier om misslyckande på den politiska marknaden. Men som liberal måste man nog erkänna att få önskar ett så liberalt system som Svensson utgår från. Det enda rätta är att utifrån de förutsättningar som finns idag sträva i den riktningen…

Och så några små:

Teknokrati framstår som en underbar egenskap när en ideologisk fiende har makten…

Moderaternas omsvängning är en europeisk anpassning. Borgerligheten i Europa har ju inte varit främmande till stora stater. Frankrikes starka stat, Tysklands välfärdsstat etcetera är uppbyggda av borgerliga partier.

Som liberal föredrar jag alliansen jämfört med alternativet, trots att jag inte alls gillar utvecklingen.

//
Casparus Due

Den skandinaviska välfärdsmodellens revansch?

Missa inte Europtopics novembertema, den nordiska välfärdsmodellen.

"The Scandinavians have shown that economic success and an extensive welfare state are not mutually exclusive. What is the secret of the Scandinavian model?"

Något för oss liberaler att bita i.
//
Casparus Due

Missbruk av minnet av kristallnatten

Sverige tar emot fler Irakflyktingar än hela övriga EU tillsammans. Från januari till september kom runt 14000 asylsökande från Irak till Sverige. Till övriga EU 13 500. Till USA och Kanada kom det 654 personer, allt enligt vad FN:s flyktingorgan UNHCR uppgivit till radions Dagens Eko. Sverige har bara några procent av EU:s befolkning och tar emot mer än 50 procent av alla asylsökande från Irak.

Anledningen till att Irakier kommer till Sverige är att majoriteten får stanna och ges permanent uppehållstillstånd. Trots att Sverige är exceptionellt generöst ska man nu missbruka minnet av kristallnatten genom att protestera mot avvisningar. Sverige kan vara generöst, men knappast per automatik bevilja asyl till alla som vill komma hit. Det är absurt att göra en unikt generös inställning till asylsökande till en del av en manifestation mot rasism och högerextremism.
//
Casparus Due

Den obefintliga kulturpolitiken

Kultur och politik verkar ofta kunna sammanfattas i entréavgifter till några Stockholmsbaserade museer. 19 statliga museer har tidigare blivit kompenserade för att införa fri entré. 16 av dessa ligger i Stockholm.

När regeringen avskaffade kompensationen från och med årskiftet sjönk besöksantalet med ca 40 procent, enligt uträkningar från Kulturrådet.

- Skandal, ropar kulturfolket!
- Vem bryr sig, mumlar borgarna!

Som kulturintresserad liberal bryr jag mig, men det är tråkigt att debatten fastnar här. Kulturpolitik handlar naturligtvis mycket om finansiering. Men när kulturfolket ropar skandal när folk inte är villiga att betala 50 spänn eller passa på de tider det fortfarande är gratis att gå på Stockholmsmuseerna, är det mer en ryggmärgsreflex än uttryck för sant intresse i kulturpolitik. De tycker säkert det hade varit en alldeles utmärkt idé att få betalt för att gå på museum, så att besöksantalet stiger. Vi vill har mer, mer, mer pengar från staten. Så kan man enkelt sammanfatta kulturfolkets kulturpolitiska ställningstagande.

Samtidigt är det tråkigt att lyssna på den massiva tystnad som borgerliga politiker ger i frågan. Kulturministern deklarerade i juni stolt på DN Debatt att de har tillsatt en utredning.

"Därmed markeras den vikt som regeringen lägger vid kulturens frågor."

Det enda intressanta som framkommer i artikeln är att ministern anser att Staten är och ska vara en stark aktör inom kulturpolitiken. Totalt omfattar kulturbudgeten tio miljarder kronor. Sedan juni har det varit tyst, bortsett från att en folkpartist vill ge ännu mer skattekronor till kulturen.

Om någon uttalar sig är det allt för ofta i stil med:
Om folk inte vill se skiten, varför ska de då betala för den med skattekronor?

Fria liberala debattörer älskar att rabbla upp alla de statligt livstidsfinansierade konstnärer som inte har producerat något på flera år.

Fria kulturarbetare försöker påstå att A-kassan är en livsviktig konstnärslön.

Vad som behövs är en ordentlig diskussion om hur man får de två nedanstående teserna att bli en syntes.

• Kulturen ska bevaras och stöttas
• Skattekronor ska sparas och inte slösas

Sanna Rayman, liberal bloggare och ledarskribent, med rötter i kultursvängen, skriver insiktsfullt om problematiken i det senaste numret av NEO.

Det talas ofta om den fria och smala konsten som inte kan bära sig själv och Rayman ser inga problem i att skattekronor går till kultur. Men det är inte den smala och fria konsten som får de stora pengarna. Det är symfoniorkestrarna, de ovan nämnda museerna och andra tunga kulturinstitutioner. De andra får slåss om smulorna från den rikes bord.

Rayman kommer dock med några bra förslag på hur man skapar en syntes: mikrolån, branchcoacher och avdragsgill kulturspronsring. Det ser jag som bra steg mot att minska skatteslöseriet.

Varför inte hämta idéer från sportens värld - Swedbank symfoniorkester, Eon´s moderna museum, Kiviks musteris fria dansteater.

Varför inte göra konstnärsintäkter skattefria?

//

Fabrikören

Omhändertagande utan motkrav fortfarande Sveriges modell för integration

Så här sammanfattar Anne Britt Djuve och Hanne Cecilie Kavli skillnaden mellan Sveriges och andra länders flyktingmottagande i rapporten Integrering i Danmark, Sverige og Norge: Felles utfordringer – like løsninger?, utgiven av Nordiska Rådet.

"Den mest slående skillnaden mellan länderna när det gäller introduktionen för nyanlända invandrare är variationerna i de nyanländas rättigheter och plikter. Sverige skiljer sig i detta sammanhang inte bara från Danmark och Norge, utan också från de flesta andra länderna i Västeuropa. Norge, och i ännu högre grad Danmark, betonar plikterna i den nyanländas introduktion. Deltagande är obligatoriskt och bristande deltagande sanktioneras både ekonomiskt och rättsligt. Sverige håller däremot fast vid en större grad av frivillighet för de nyanlända och en långt mindre uttalad sanktionspolitik. Deltagande i introduktionsprogram är frivilligt och uteblivet deltagande har inga konsekvenser för uppehållstillstånd eller medborgarskap. Det är öppet för kommunerna att genomföra ekonomiska sanktioner för flyktingar som inte deltar i program, men om möjligheten används är upp till kommunerna. Också i bosättningspolitiken märks skillnaden mellan länderna. I Danmark och Norge tilldelas flyktingen en plats i en kommun, medan Sverige har öppnat för egen bosättning."

Trots allt tal om arbetslinjen och att sluta med det kvävande omhändertagandeperspektivet i flyktingmottagningen fortsätter allt som vanligt i Sverige. Med mycket stora konsekvenser som följd. Hur kommer samhället att se ut när det bor 300 000 irakier i Sverige med 30 procents sysselsättningsnivå? Invandringen av utomeuropeiska invandrare fortsätter vara mycket stor, vi ser en befolkningsomflyttning av historiska mått. Låt invandrarna som kommer ta ansvar för sitt eget liv, annars kommer det att gå mycket illa.
//
Casparus Due

Axess partikompass 2007

Axess har fått en ny hemsida där TV, blogg och tidskrift blandas på att skönt sätt. På hemsidan finns ett nytt partitest som jag genast kastade mig över. Som vanligt sympatiserar jag mest med Folkpartiet, trots att jag tycker illa om bistånd. Här är mina resultat:

Folkpartiet: 91
Moderaterna: 83
Centerpartiet: 70
Kristdemokraterna: 63
Socialdemokraterna: 25
Vänsterpartiet: 13
Miljöpartiet: 11
Blocktillhörighet: 86 blått, 14 rött.

Min kära granne Fabrikören, med viss dragning åt Nya Centern, blev snopen sympatisör av Fp och M (båda 92 procent).
//
Casparus Due

Coolt, en balanserad rapportering om Lomborg

Lilla Torg Liberalerna har flera gånger tidigare skrivit om Björn Lomborg. Nu är han aktuell med den nya boken "Cool it!".

Sydsvenskan överraskar med en balanserad rapportering. Det har man inte blivit bortskämd med tidigare.

Här kallas Lomborg kontroversiell och hans vetenskap elastisk:

"Det vore bra om Lomborg hade rätt i att det inte är bråttom. Att vi har tid att tänka efter mera, prioritera och satsa resurserna rätt. Men han övertygar inte. Också efter Køl af är jag oroad. Väldigt oroad."

Här jämförs han med Lysenko av kultursidans favvis-professor Jamison:

"På ungefär samma sätt som Lysenko blev en maktfaktor genom att utmana legitimiteten inom ett framträdande forskningsfält har Lomborg uppnått sin makt genom att utmana legitimiteten inom miljövetenskapen som, liksom genetiken på 1940-talet, fortfarande befinner sig på ett tidigt utvecklingsstadium. Precis som i Lysenkos fall grundar sig inte Lomborgs inflytande och makt på vetenskapligt arbete utan på en sorts praktisk handling, nämligen manipulerandet av statistik med syfte att ifrågasätta miljöforskarnas slutsatser."

Lomborg beskylls i artikeln bland annat för att ha varit oredlig i sitt bruk av fakta, att han varit allt för selektiv i sitt utväljande och enbart använt fakta som talade för hans hypoteser. Detta har slagits fast av den danska kommittén mot ohederlig forskning (UVVU), vilken Jamison bygger en stor del av sin argumentation på. Vad han inte berättar är att denna kommittés rapport har blivit skarpt kritiserad för att vara oredlig och odokumenterad av det danska vetenskapsministeriet. UVVU blir med andra ord beskyllt för exakt samma sak som de beskyller Lomborg för. Detta tar Jamison bara med som en kort bemärkning.

Här kallas Lomborgs "medieshow" för populistisk av samma favvis-professor (väl att märka utan att professorn kommer med ett enda sakargument):

"Men vad som blev uppenbart när Lomborg blev mer och mer omtalad var att hans ärelystnad inte kände några gränser. Ingenting tycktes kunna stoppa honom, speciellt inte de förnuftiga resonemang och argument som han omedelbart ställdes inför."

Då har inte ens Rakel Chukris påhopp tagits med, eftersom det inte ligger på nätet. Hon kritiserar honom för att vilja prioritera resurserna vi satsar på miljön. Det är av någon oförklarlig anledning mycket kontroversiellt i miljökretsar:

”Business as usual alltså för företag vars utsläpp förpestar miljön och förvärrar växthuseffekten. Vem orkar till exempel bry sig om ett översvämmat Bangladesh om några hundra år, när vi tjänar så mycket på våra industrier?" Sydsvenskan 19/3-05
//
Fabrikören