Omhändertagande utan motkrav fortfarande Sveriges modell för integration

Så här sammanfattar Anne Britt Djuve och Hanne Cecilie Kavli skillnaden mellan Sveriges och andra länders flyktingmottagande i rapporten Integrering i Danmark, Sverige og Norge: Felles utfordringer – like løsninger?, utgiven av Nordiska Rådet.

"Den mest slående skillnaden mellan länderna när det gäller introduktionen för nyanlända invandrare är variationerna i de nyanländas rättigheter och plikter. Sverige skiljer sig i detta sammanhang inte bara från Danmark och Norge, utan också från de flesta andra länderna i Västeuropa. Norge, och i ännu högre grad Danmark, betonar plikterna i den nyanländas introduktion. Deltagande är obligatoriskt och bristande deltagande sanktioneras både ekonomiskt och rättsligt. Sverige håller däremot fast vid en större grad av frivillighet för de nyanlända och en långt mindre uttalad sanktionspolitik. Deltagande i introduktionsprogram är frivilligt och uteblivet deltagande har inga konsekvenser för uppehållstillstånd eller medborgarskap. Det är öppet för kommunerna att genomföra ekonomiska sanktioner för flyktingar som inte deltar i program, men om möjligheten används är upp till kommunerna. Också i bosättningspolitiken märks skillnaden mellan länderna. I Danmark och Norge tilldelas flyktingen en plats i en kommun, medan Sverige har öppnat för egen bosättning."

Trots allt tal om arbetslinjen och att sluta med det kvävande omhändertagandeperspektivet i flyktingmottagningen fortsätter allt som vanligt i Sverige. Med mycket stora konsekvenser som följd. Hur kommer samhället att se ut när det bor 300 000 irakier i Sverige med 30 procents sysselsättningsnivå? Invandringen av utomeuropeiska invandrare fortsätter vara mycket stor, vi ser en befolkningsomflyttning av historiska mått. Låt invandrarna som kommer ta ansvar för sitt eget liv, annars kommer det att gå mycket illa.
//
Casparus Due