lördag 15 september 2007

Muslim, islamist, terrorist

Islams insteg i Europa de senaste 40 åren har onekligen påverkat oss alla, från vardagslivet till storpolitiken.

På min asfalterade innergård mellan Triangel och Möllevångstorget i Malmö spelar pojkarna fotboll medan flickorna sitter sidan om och tittar. Flickorna är uppskattningsvis 7-13 år – alla med färggranna slöjor. Slöjorna gör mig sorgsen. För mig representerar de underkastelse, ett avståndstagande från värderingar som frihet och jämställdhet.

Muslimers integration skiljer sig betydligt från andra invandringsgrupper. Då menar jag inte religiösa uttryck som extremism eller terrorism utan genomsnittsinvandraren.

En ny undersökning från Storbritannien visar att muslimska invandrare och deras barn till skillnad från andra invandringsgrupper inte "kulturellt" integrerar sig. Artikeln ”Are muslim immigrants different in terms of cultural integration?” utgår från en stor enkätundersökning riktad till minoritetsgrupper. Enkäterna mäter graden av religiös identitet och personers kulturella anpassning. Undersökningen visar bland annat:

  1. Muslimer har mycket starkare religiös identitet än andra invandrargrupper. Det är dubbelt så vanligt att vara starkt religiös i den muslimska gruppen. Betydligt fler muslimer pratar hemspråk i hemmet och arrangerade äktenskap är dubbelt så vanliga.
  2. Muslimer har i allmänhet kortare utbildning och lägre inkomst, men även kontrollerat för sådana faktorer kvarstår skillnaderna mellan invandringsgrupperna.
  3. Muslimers värderingar anpassar sig inte över tid – vilket andra gruppers värderingar gör. Det är faktiskt så att muslimers religiösa identitet ökar i intensitet över tid. Även barn till invandrare uppvisar en stark, och inte sjunkande, religiös identitet.
  4. Det finns inget samband mellan social exkludering och religiositet. Muslimer med högre utbildning som bor i fina bostadsområden uttrycker, tvärtom, en starkare religiös identitet och mer ”konservativa” kulturella värderingar.

Det finns alltså ingen anledning att tro att värderingsskillnaderna mellan muslimer och övriga svenskar kommer att avta med tiden. Muslimer verkar mycket motståndskraftiga för mer liberala värderingar i det omgivande samhället. En framgångsrik socioekonomisk integration påverkar inte det faktum.

Den muslimska närvaron föder också en liten militant grupp extremister som ligger bakom terrordåd som i London och Madrid. Det är en global kamp, förd av grupper som tar de mest våldsamma och bakåtsträvande delarna ur en redan föråldrad ökenreligion. Just idag är Sverige i centrum för kulturkampen genom att irakiska brottslingar annonserat skottpengar på Lars Vilks och Ulf Johansson. Till och med den om Lars Vilks så tysta ledarredaktionen på DN är upprörd. Som så ofta bidrar Gudmundson med den bästa analysen. Lars Vilks själv tar uppståndelsen med ett värdigt lugn:

- Jag förlitar mig helt på Säpo och svenska polisen. Och att svenska myndigheter backar upp oss och våra fri- och rättigheter.

- Vad jag nu hoppas på är att få stöd från alla de många moderata muslimer som måste säga ifrån.

Om dem som hotat:

- De är inte trevliga. Jag tror inte man ska ha något kulturutbyte med dem.

Om projektet:

- Det är ett bra konstprojekt. Det ger en bild av världen och mötet mellan olika kulturer. Vissa saker går inte att jämka ihop. Det måste man vara klar över.

Det är ivarjefall skönt att alla större muslimska svenska organisationer tar starkt avstånd från uppmaningarna till mord.

Islam är runtomkring oss. Den gör sig påmind genom barnen som leker på gården när jag solar på balkongen. Dess anhängare har synpunkter på saker och ting som jag trodde var avgjorda sedan länge som jämställdhet och yttrandefrihet. Nu riktas uppmaning till mord mot enskilda i religionens namn. Min högsta önskan är att de 10 000-tals irakier som årligen söker ett nytt och bättre liv i Sverige lämnar ökenreligionen bakom sig när de passerar gränsen.
//
Casparus Due

Hårdrocken visar vägen

Jag gillar hårdrock och ogillar (organiserad) religion. Så det blir inte mycket bättre än Nima Daryamadjs krönika i Aftonbladet. På Nimas blogg kan du se omslagen han skriver om.

Min typ av hårdrock är black och death metal. Det är killar och tjejer som inte är så politiskt korrekta. Eller vad säger man om skivomslaget från Canibal Corpe? Tur att ingen tar det på allvar för då hade Fi sprängt oss alla i luften. Några låttitlar är: Entrails Ripped From A Virgin`s Cunt, Meat Hook Sodomy, Fucked With A Knife, Eaten From Inside och Stripped, Raped And Strangled.

Det är inte moget, men bra musik. Tipsa Göran Hägglund.
//
Capsrus Due

fredag 14 september 2007

Mer om vänsterns rasism

Det är kul att Kurdo Baksi gjort självmål i integrationsdebatten. Nu skriver också Sakine Madon i Expressen om vänsterrasismen.

"I söndags var det dags för Kurdo Baksi att vräka ur sig sin irritation mot Sabuni på DN Kultur. Utseendet och ursprunget kommenteras, givetvis. Nyamko är svart, i elegant svart klänning. Hon är ”det perfekta alibit” som ska ”sätta invandrarna på plats”. Nyamko är ”kaxig” och ”högljudd”, tjatar sig Baksi hes.

Känslan av att ha hamnat på ett nätforum för fjortonåriga rasister är oundviklig. Men för Sverker Lenas, redaktör på DN Kultur som tagit in Baksis text, är sandlådenivån tydligen helt okej. Ja, åtminstone mot en så ”hemsk” person som Sabuni. Eller som Baksi skrev med gråten i halsen ”Den som lär sig svenska snabbt ska få några tusenlappar, delgav Sabuni i Almedalen”. Jaha, och det ska alltså ses som rasistiskt? Vilken planet kommer man ifrån om man lyckas inbilla sig det?"

"vänstertyckare som förminskar invandrare – och som själva är invandrare – omfamnas av svenskar på vänsterkanten som själva vill men inte kan angripa Sabunis person.
Då ges i stället Baksi och likasinnade plats och får ryggdunkar och applåder. Det visslas och applåderas så våldsamt på vänsterkanten att de varken hör eller ser sin egen uppenbara rasism."

Vänstersympatisörers käpphäst i integrationspolitiken är att det finns ett "vi och dom" - en föreställning om en slags svenskhet och ett invandrarskap. "Det finns inga grupper, bara individer" Det är slagordet på såväl höger som vänsterkanten. Problemet är att klan-vänstern, vad de än säger, bara ser grupper. Nyamko Sabuni är för dem ingen individ utan bara en representant för en grupp. Hon har i det här fallet "svikit" invandrargruppen och anslutit sig till "svenskarna". Det är vänstern som upprätthåller föreställningen om ett "vi och dom".

För liberaler finns inte dessa falska uppdelningar. Du är bara representant för dig själv och det du själv väljer. En person är inte sin hudfärg eller religion utan vad man tycker och säger.
//
Casparus Due

Kurdo Baksi rasist?

Pernilla Ståhl skriver idag i Kristianstadsbladet om Kurdo Baksis demonisering av Integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni.

"Om du är invandrare och kvinna är du vänster. Per definition. Annars är du en förrädare, och dessutom en person som inte kommit upp sig genom egna meriter utan genom att låta sig luras att bli ett alibi. Så är, något hårdraget, kulturvänsterns dom över personer med "rätt" attribut men med "fel" åsikter."

"Nu senast var det samhällsdebattören Kurdo Baksi som i en stort uppslagen artikel i söndagens kulturdel i Dagens Nyheter gick ut i ett hätskt angrepp på integrations- och jämställdhetsminister Nyamko Sabuni (fp). Det var riktigt obehaglig läsning. Sabuni visar, enligt Baksi, "olust mot islam, ovilja till mångkulturalism, ovilja till lika rättigheter för alla". Han fortsätter: "Det ser ut som en lyckad invandrares desperata försök att bli mer svensk än svenskarna.""

"Att han år 2007 inte kan kritisera integrationspolitiken utan att dra in ministerns kön och hudfärg är djupt beklagligt.Tidigare har Nyamko Sabuni blivit hudflängd i medierna av olika vänsterskribenter eftersom hon sagt att hon inte är feminist. Så får man inte säga. Framför allt inte om man är svart och kvinna. Det är att svära i kyrkan."

Om detta övertramp bör Kurdo Baksi påminnas varje gång han försöker föra en seriös debatt. Han verkar fästa sig mer för personers hudfärg och bakgrund än deras politik.
//
Casparus Due

torsdag 13 september 2007

Modig, intelligent, snygg

Ayaan Hirsi Ali, presentation överflödig, har lämnat Europa och flyttat till USA. Nu skriver hon på en bok om islam och upplysningen. Hon är en av mina stora idoler. Se henne som gäst i Kanadensiska programmet On the Map.
//
Casparus Due

onsdag 12 september 2007

WWF tar ett steg framåt och lyckas snubbla

WWF har insett att energi- och klimatfrågan inte är nationell.

"Vi har pratat om våra nationella mål och vad vi nationellt är bra på, men vi har inte pratat om vad Kina och Indien behöver ... ", säger Dennis Pamlin.

Smått skrämmande att de inte har tänkt på det tidigare, men bra att de ställer sig frågan. Men sen får de imperialistiska, sociala ingenjörerna fritt blås:

Hur mycket ska vi till exempel stödja export av personbilar till de här länderna och hur mycket ska vi stödja export av kollektivtransportlösningar? Vi kanske inte ska satsa så mycket på att exportera reningsteknik utan på att exportera it-lösningar som gör att folk kan jobba hemma en eller två dagar i veckan ... Vi har haft en tendens att tro att vi löser Kinafrågan genom att exportera fina lösningar. Men om vi hela tiden med vår import driver på en resurs- och koldioxidintensiv industri skickar vi dubbla signaler. Det handlar inte om illvilja utan att vi inte har tänkt på att hållbarhet måste bli en del av ekonomin.", Dennis Pamlin.

Pamlin nämner inte att man kanske skulle föra dialog med Kina och Indien. Istället talar han om hur vi löser "Kinafrågan". Han vet vad de behöver och han vet vad vi borde köpa från dem. Han inser inte att det är på grund av ökad dialog, ökad handel och färre politiska styrmedel som Kina har fått råd till och intresse för att anta ambitiösa mål för miljön. Han verkar inte inse att it-revolutionen sedan flera år rullar över Indien. Nej, här ska vi sluta sälja bilar och börja sälja bussar och internetmodem till de stackars indierna och kineserna som inte vet hur man vårdar miljön. Och vi får för guds skull inte köpa varor från dem som kan påverka miljön negativt, för då skickar vi dubbla budskap.

WWF har insett att miljön är global. Gott med det. Men de har fortfarande inte insett att hållbar utveckling och frihandel går hand i hand.
//
Fabrikören


Var ligger Mynttorget?

Jag har blivit inbjuden till ett seminarium på Mynttorget av Karin Pilsäter via "Ekonomiliberalen". Det har hänt flera gånger från flera olika arrangörer att jag blivit inbjuden till olika aktiviteter på Mynttorget, ofta spännande saker.

Jag har flera gånger övervägt att delta. Men jag hittar inte dit. När jag tittar på kartan ser jag Stortorget, Gustav, Möllan, Värnhem och en hel massa mindre torg, men inget Mynttorg. Vore tacksam för om arrangörerna kan informera mig om var det ligger.
//
Fabrikören i Malmö

tisdag 11 september 2007

Nya påhopp på framgångsrika invandrare

Jantelagen är verkligen inte något som bara drabbar traditionella svennar. På City debatt skriver sex personer som drabbats av lika del Jante, som storhetsvansinne och konspirationsförvirring.

Dom kallar sig för 6:e juni-rörelsen och känner sig utfrysta från partierna. Därför anklagar de andra personer med utländsk bakgrund som klarat sig bättre inom partivärlden för att vara "legoknektar". Dessa legoknektar känner man enligt gruppen igen så här:
* Dessa tar ofta avstånd från sina rötter och från övriga invandrade när det väl gäller.
* Dessa agerar som torpeder inom partierna mot invandrade som kritiserar egna diskriminerande strukturer.
* Dessa invandrade personer är medlöpare till rasism och strukturell diskriminering.

Inlägget är faktiskt inget skämt. Personerna bakom heter: Juan Fonseca, Mikael Trolin, Andrea Gaytán Vega, Antero Sjöman, Eva Averinou och Paul Lappalainen.

Att Paul Lappalainen, före detta regeringsutredare, sällar sig till sådana här dumheter är djupt tragiskt. Gruppen påstår på fullaste allvar att:


"Näringslivs förnekande av att det existerar etnisk diskriminering på arbetsmarknaden samt folkpartiets högerpopulism driver riksdagspartierna till att tävla om vem som är mest invandrarkritisk. Muslimer är särskilt utsatta."

Alla som kan sin historia och integrationspolitik vet att Sverige har Europas mest generösa invandringspolitik OCH integrationspolitik. Som nyanländ invandrare får du omedelbart permanent uppehållstillstånd och lika rättigheter vilket i internationell jämförelse är helt unikt. Detta utmålas som att tävla i att vara invandrarkritiskt när i verkligheten samtliga partier står bakom denna politik som är in till självutplåning naiv och dumsnällt generös. Kan ni vara så snälla att berätta vari det invandrarkritiska ligger. Masoud Kamali fick 13 volymer av statliga utredningar att försöka visa det utan att lyckas.

Gruppen har ändå mage att kräva det som redan är ett faktum, att

"alla svenskar, oavsett etnisk härkomst, får samma rättigheter och möjligheter och därmed får en verklig anledning att fira och vara stolt över sitt svenska medborgarskap."

Precis som Kurdo Baksi beskriver de en mycket generös politik som rasistisk och anklagar alla som inte håller med om att strukturell diskriminering är allenarådande för att vara medlöpare och "rasförrädare". Det är ohederligt och korkat och spelar de riktiga rasisterna i händerna.
//
Casparus Due

Sossarna gav biograf Spegeln till polarna

Folkets Hus och Parker får uppdraget av kulturnämnden (s) att driva vidare biografen Spegeln trots att de inte har någon som helst lokal erfarenhet av branschen. Oppositionen menar, liksom konkurrenten om att driva biografen Folkets Bio, att det är kopplingen till arbetarrörelsen som gett Folkets Hus och Parker uppdraget.

Det luktar lite unket, lite rött.
//
Casparus Due

Patriarken Kurdo Baksi har passerat bäst före datum

Kurdo Baksi har fått utrymme i DN att vräka ur sig samma gamla vanliga oförskämda och okunniga anklagelser mot Nyamko Sabuni (fp). Precis som Masoud Kamali står han inte ut med starka och intelligenta kvinnor - särskilt inte om de har muslimsk bakgrund. Lasse Granestrand, reporter på DN Söndag, skriver angående Baksis bottennapp:

"
Dags för demonisering. Igen och igen. En rituell dans i stället för verklig debatt.

Måltavla denna gång: Nyamko Sabuni, integrationsminister. Vid datorn debattören Kurdo Baksi i en artikel i söndagens DN Kultur.

En svart kvinna kan förstås inte ha fått sitt jobb på grund av kompetens eller övertygelse, nej, nej. Det måste handla om karriärism och att hon viljelöst låter sig utnyttjas som ett alibi.

Jag har sett det förut. Ingen argumentation. Blinkningar till kultursidesläsaren, vissa signalord som "språktest" ska räcka för att väcka harm."


Herr Baksi skriver att Sabuni är integrationspolitikens fiende tillsammans med Reinfeldt och Leijonborg. Sanningen är att integrationspolitiken ligger fast. Alliansen har, till min stora förtvivlan, knappast förändrat någonting av den integrationspolitik som socialdemokraterna lade fram 1997. Luciano Astudillo (s) som är socialdemokraternas integrationspolitiska talesman påpekar ständigt i debatten att alliansen bara fortsätter samma gamla vanliga integrationspolitik. Och Nyamko Sabuni svarar att visst är det så, men vi genomför samma politik bättre!

Sedan är det inte hela sanningen. För viktiga reformer har skett inom skatte- och arbetsmarknadspolitiken med syfte att minska trösklarna in på arbetsmarknaden. Men jobb bryr sig inte Baksi om. Istället anklagar han Sabuni för att hon inte tar på slöja och går i moskén som Mona Muslim, förlåt Sahlin. Eller att Sabuni ställer sig tvekande till religiösa friskolor och att små flickor tvingas bära slöjor. Dessutom anklagas Integrationsministern för att hon tar hedersvåld och könsstympning på allvar.

Knappast någon av Baksis anklagelser går att ta på allvar. Han är helt enkelt för dåligt påläst. Till exempel kritiserar han regeringens ambitioner när det gäller diskriminering, samtidigt som arbetet med en samlad lagstiftning håller på att tas fram. Han försöker få det minskade bidraget till Center Mot Rasism att vara något dåligt.

Men värst är att Nyamko Sabuni, som andra icke-socialister med intresse för integrationsfrågor, anklagas för att gå andras ärenden. Nyamko Sabuni är, enligt Baksi, en nyttig idiot, en Onkel Tom, en rasförrädare, en kokosnöt.

Kurdo Baksi, du är en patriark, en dinosaurie. Jag tycker synd om dig. Du tror så lite om kvinnor med muslimsk bakgrund att du inte ens kan föreställa dig att de har en egen vilja - en egen agens. Särskilt inte om de inte, som din syster, springer socialismens ärenden. Kurdo Baksi. Du har passerat bäst före datum. Din kvinnosyn är föråldrad, liksom din kunskap om integrationspolitik.
//
Casparus Due

måndag 10 september 2007

Låt Carl B Hamilton bestämma

Jag har varit fräck nog att lägga till min favorit-folkpartist Carl B Hamilton under rekommenderade länkar utan att fråga mina kollegor på Lilla Torg Liberalerna. Där skriver Hamilton angående Muhammedhundarna, toleransen och principerna:

"Vi skall aldrig vara toleranta mot intoleransen. Vi skall inte i missriktad tolerans bejaka religiöst etiketterade övertygelser, kvasivetenskapliga utsagor, fördomar, eller sedvänjor i andra kultursfärer som hedersmord, kristet bigotteri, könsstympning, homofobi, el dyl.
Det vore principiellt fel av regeringen att gå in och direkt eller indirekt involvera sig i en diskussion med Iran, Pakistan eller någon annan om vad som bör sägas i svenska media. På vems vägnar och med vilket mandat skulle Sveriges regering uttala sig om konsekvenserna av Sveriges yttrandefrihet, som regeringen inte har något ansvar för? Ett klockrent nej tack till sådan beskäftighet."

"Calle" imponerade också storligen på Folkpartiets landsmöte där han tog strid för att öppna upp arbetsmarknaden för grupper som idag står längst bort från arbetsmarknaden som ungdomar, invandrare och kvinnor. Tyvärr blev hans förslag om att öka frikretsen i LAS vid permitteringar från två till tio personer nerröstad. Nu blev resultatet i stället att en arbetsgrupp skall tillsättas för en bred genomlysning av arbetsrättsfrågorna. Bra så.

Med Hamilton och Björklund i spetsen ser framtiden onekligen spännande ut för Folkpartiet.
//
Casparus Due

Om politisk korrekthet och zigenare

Jag hade nöjet att samtala med några barn i tio-, tolvårsåldern idag. Inbördes talade de ett språk jag inte förstod. När jag frågade vad det var för språk de talade när de inte talade svenska, svarade de utan att tveka att de talade zigenska.

Jag var på god väg att rätta dem och säga att det heter romani, men hejdade mig. För vem är jag att pådutta dem min politiska korrekthet. Vill de tala zigenska, ska de väl få göra det.
//
Fabrikören

Islam kräver plats i den europeiska offentligheten

Nilüfer Göle skriver i Eurozine om islam och den europeiska offentligheten. Ett aktuellt ämne med tanke på händelserna under senare år och senast Lars Vilks-affären.

Göle menar att det inte är segregationen från moderniteten eller marginalisering, utan snarare närheten till moderniteten, som gör att den religiösa identiteten förstärks hos muslimska grupper i Europa. Vad vi ser idag är ett skifte inom gruppen - från en muslimsk till en islamistisk identitet. Det religiösa jaget har förändrats och tenderar att gå från att vara en del av den privata sfären till att bli en del av den offentliga arenan.

Genom denna utveckling blir den religiösa tillhörigheten också ett politiskt projekt - ett projekt bland andra i det moderna samhället. En fullständigt lyckad arbetsmarknadsintegration skulle alltså inte spela någon som helst roll för den politiska islams utveckling i Europa - snarare tvärtom. Göle menar ju att politiseringen kräver en förståelse för modernitetens verktyg som att agera i offentligheten för sin sak. Och nu kräver den växande gruppen muslimer erkännande för sin identitet i den västerländska offentligheten och att offentligheten därmed anpassas efter islam.

De förändringar av offentligheten som görs, och har gjorts, ger enligt Göle islamisterna ett erkännande och motiv för att fortsätta ställa krav på eftergifter/anpassning. Steget från en publik moské som stockholmsmoskén, muslimska friskolor, anpassade skolmatsedlar, bönerum på arbetsplatser och hänsyn till Ramadan till krav på blasfemilagar, är bara grader på en skala. Allt är anpassningar så att (politisk)islam blir en del av vår gemensamma offentlighet.

Händelserna som utspelat sig efter Lars Vilks rondellhund ligger i linje med den utveckling som Göle målar upp i sin artikel, att:
1. Allt fler muslimer sympatiserar med politisk islam, vilket inte beror på segregation utan snarare integration i moderniteten.
2. Allt fler muslimer kräver att bli en synlig och respekterad del av den gemensamma offentligheten, vilket ofrånkomligen leder till eftergifter eller konflikt.

Konflikterna mellan politisk islam och det svenska samhället är därför inte något som går att "lösa", utan det är något vi måste leva med. Eftergifter kan på kort sikt minska konflikterna, men de allt fler sympatisörerna av politisk islam kommer onekligen att återkomma med allt större krav på anpassning av offentligheten i enlighet med deras tro.
//
Casparus Due

söndag 9 september 2007

Fritt att välja klass i Stockholm

Enligt hemligt bla, bla, har någon byråkrat på hälso- och sjukvårdsförvaltningen i Stockholm räknat ut att vårdcentralerna i Rågsved och andra utsatta områden förlorar pengar på Vårdval Stockholm som innebär att man fritt kan välja vård inom Stockholms län.

- Klasspolitik!, ropar vänsten unisont.

Jag kan bara tolka det som att det nu är fritt att välja vilken klass man vill tillhöra. I och för sig är kollektivtrafiken i stan, enligt rykten, inte den bästa. Men hur svårt kan det vara att göra en klassresa från Fittja till Sundbyberg eller från Rinkeby till Stockholms innerstad och få vård där? Inte ens i USA är det så lätt att göra en klassresa.
//
Fabrikören

Stefan Jonsson längtar till kommunismen

Stefan Jonsson, författare och kulturskribent, är en av alla dessa vänstermänniskor som skriver strunt i liberala tidningar. Hur dessa måndagsexemplar har fått anställning på sveriges stora tidningar övergår mitt förstånd.

Stefan gillar inte samhällsutvecklingen. Han skriver i DN att har längtar till ett samhälle där han slapp "välja skola åt barnen. Slapp välja läkare, pensionsfond, försäkring, elleverantör, oktantal och avdragsform. Valen fordrar en oerhörd kraftansträngning. Jag måste läsa in mig, surfa runt, och sedan måste jag armbåga mig fram för att få tag i rätt blankett. Då längtar jag efter direktörslivet, välfärdsapparaten, den svenska modellen, kommunismen." (min markering)

Bara i ett sådant samhälle, skriver Jonsson, kan
man äntligen bli individ.

Det verkar som den "lärde" kulturarbetaren är en av alla dessa människor som inte har någon djupare kunskap om kommunismens brott mot mänskligheten, något som Per T Olsson skrev om i dagens Sydsvenskan. För det måste väl vara kunskapsbrist som får en person att föredra kommunism framför valfrihet, massmord framför att leta blanketter, diktatur framför konsumentmakt.
//
Casparus Due