Förtryckt av ett lite större land eller ett lite mindre land?

Den urgamla debatten om vem som ska äga Skåne har blossat upp igen efter den dumkonservative DF´aren Søren Krarups utspel. Jyllandsposten rapporterar glatt att några nätomröstningar i svenska tidningar visar att det finns en folklig vilja att låta Skåne återgå till Danmark.

Som man frågar får man svar brukar det heta. Nätomröstningar är i allmänhet inte så pålitliga och i synnerhet inte när de ställer ledande frågor. Aftonbladet räknar in alla svenskar som vill göra sig av med skåningarna i omröstningen. Kvällsposten är lite mer avancerade och gör separat omröstning för svenskar och för skåningar. Men valet är detsamma: Ska skåningarna bli förtryckta av ett lite större land eller ett lite mindre land? Om omröstningarna visar något alls, visar de på svenskarnas förakt mot oss skåningar som efter 300-års blodig assimilationspolitik fortfarande har behållt vår särart.

Historien har lärt oss att Danmark och Sverige skiter i vad vi själv tycker. Det kan ju faktiskt hända att vi vill bestämma själv! Men i den frågan får vi förlita oss på ett föga tilltalande Skåneparti, de anonyma Skånefederalisterna eller Dick Erixson. Vi saknar med andra ord en stark röst. Hur skulle det vara om femklövern satte upp det på programmet?
//
Fabrikören

PS Det är ett känt faktum att Skåne och skåningarna är friast i landet. Vi är också öppna. I USA brukar man säga att det tar fyra år för en invandrare innan han/hon känner sig som en amerikan. Stockholmare och andra invandrare brukar bara kunna hålla emot det skånska gemytet i tre år.

Yttrandefriheten inte värd att försvara?

Debatten kring yttrandefriheten har blivit en smula förvirrad när vissa personer placerar yttrandefrihet och statsbidrag i samma rättighetskategori. Ytterligare grumling av sakfrågan ger Stefan Jonsson prov på när han på DN:s kultursidor försöker bemöta Torbjörn Elenskys utmärkta kritik mot den Europeiska censurtrenden.

Jonsson tar bland annat upp reklam med lättklädda kvinnor. Han betraktar det uppenbarligen som de "vettigaste åtgärderna" att förbjuda sådan reklam. Vem är skyddsobjektet som motiverar ett sådant förbud? Är det kvinnan som frivilligt ställt upp på bilderna och som med all säkerhet fått betalt för att posera naken med en motorsåg mellan benen? Eller är det den som ser reklamen? Jag har då aldrig sett några undersökningar som ger stöd för åsikten att betraktandet av nakna kroppar skulle ge några bestående men. Vill jag få sådan reklam i brevlådan eller på annonstavlor? Nej, det slipper jag gärna men var ska vi dra gränsen? Det finns säkert många kristdemokrater som vill förbjuda reklam där två män eller två kvinnor håller varandra i handen. Låter vi det som för stunden är politiskt korrekt ange gränserna för yttrandefriheten är vi ute på mycket sank mark. Mycket sank mark!!

Som skräckexempel tar Jonsson även upp några andra saker. Reklam riktad till barn t.ex. Jag ser det förbudet som ett kraftigt omyndigförklarande av alla föräldrar. Visst är det urjobbigt när dottern fått syn på något i reklamen och tjatar för att få det. Men som förälder måste man kunna säga nej. Att så många föräldrar delegerat det ansvaret till någon annan (t.ex. staten) är ett tungt vägande skäl till att händelser som i Rödeby kan inträffa. Staten har tydligt visat att de inte klarar av det ansvaret och i mina ögon bör de heller inte ha det. Barn är föräldrarnas ansvar!

Att lägga ut bilder på nakna småpojkar på nätet, som Jonsson också tar upp, ska vara förbjudet för att det rör sig om omyndiga personer som inte samtyckt till publiceringen. Det är inte nakenheten i sig som är förbjuden (ännu så länge).

Att kalla homosexuella för cancersvulster är genomvidrigt. Jag använder gärna min yttrandefrihet till att kalla pastor Gren för avskum. Men jag är inte beredd att ge honom seger på walk over. Genom att förbjuda hans yttranden medger vi att vi saknar argument mot det han står och säger. Stefan Jonsson påstår att: "Man kan använda yttrandefriheten för att motverka sådant." Ändå är det inte yttrandefriheten han vill använda, utan dess raka motsats.

//LibeRatio

Tillägg: En vanlig $vensson har också bloggat om artiklarna.

Senaste nytt om Mana

Ju längre debatten pågår om Mana, desto mer absurda framstår tidningen och ansvariga utgivaren Babak Rahimi. I Expressen påstår Rahimi att Dilsa Demirbag Sten "blankt förnekat rasismen i Sverige och beskyllt ”invandrare” för segregation och diskriminering." Det tror jag knappast att någon sansad bedömare är beredd att anklaga Dilsa för.

Tidningen NEO har dessutom avslöjat att en av grundarna och profilskribenterna i Mana i själva verket är påhittad.

"Enligt uppgifterna till Neo skulle motivet till Babak Rahimis alter ego vara att skaffa tidningen legitimitet i vissa frågor, genom att Irani påstås vara kvinna, kurd och feminist. Det gav också tidningen trovärdighet att ha en medarbetare som kunde rapportera direkt från Iran."

Manipulation, överdrifter och förvrängd verklighetsuppfattning verkar vara Manas signum. Hoppas att kulturrådet inte låter sig manipuleras. Idag avgörs om skattebetalarna ska fortsätta skyffla in pengar i Manas verksamhet. Låt oss hoppas på ett omedelbart stopp.
//
Emil

Tidningen NEO om moralism

Idag kom tidskriften NEO till kontoret. 25 minuter senare hade jag läst ut numret. Antingen hade jag läst artiklarna tidigare på NEO:s hemsida eller så fann jag dem ointressanta. Och är det inte så att NEO blir tunnare för varje nummer?

Det enda jag fastnade för var Lydiah Wålstens artikel "varning för vanligt folk", som påstår att vi, vid sidan om en storebrorsstat, har fått ett helt folkrörelsesverige som vill bestämma över oss.

"En gång var det sura gubbar, företrädelsevis kyrkans män, som kom med pålagor. I dag är det grupper som tidigare kämpade för att bryta av moraliska pekpinnar som säger vad som är rätt eller fel för andra människor.
- Det är intressant att moralismen i dag förvaltas av grupper som i andra sammanhang vill gälla som radikala, speciellt inom det sexuella, säger Bauhn (Per Bauhn, min anmärkning)"
//
Emil

4-5 miljoner hit eller dit - Det är ju för en god sak!

Region Skåne satsar på viktiga politiska frågor som hur man påverkar folks livsstil. 4-5 miljoner pumpas in i Centrum för Livsstilsfrågor i år. Hur mycket som har lagts på förstudier och politiska arvoden är för mig okänt. Men det lär vara minst sjusiffrigt. Man har nyligen anställt en teolog-etiker som forskningsledare. Hon ska nu lära Simrishamnsborna att leva rätt. Därefter regionen, landet och världen!

Hebein om ansvar:

Motsatsen till en offerkultur eller offerideologi är en ansvarsideologi. Heberlein menar att vi tillskriver människor mänsklighet och värdighet när vi tillskriver dem ansvar: ”Detta är nödvändigt för individens självrespekt och uppfattning av sitt eget värde. Vi tillerkänner människan ett värde när vi anser henne vara ansvarig för sina felaktiga handlingar – vi tar honom eller henne på allvar som en självständig agent”, skriver hon.

Bra skrivet, men vad gör en sådan person som forskningsledare i offerkulturens högborg?

Finns det verkligen inte mer lämpliga hål att stoppa pengarna i? Det borde finnas eftersom Region Skåne är fattigast i landet.
//
Fabrikören

Det går inte att bedriva debatt utan fakta

Socialdemokraterna har meddelat att de tänker ta debatten med Sverigedemokraterna.

Västerbottens-Kuriren menar att det är en riskabel strategi.

"Fel doserat kan det ge allvarliga biverkningar. Man måste veta varför man tar debatten och vad man står för, vad det är man vill bekämpa i sak, annars kan det hela mest bara ge populisterna ökad uppmärksamhet och status utan någon motverkan. Därför är det inte någon entydigt positiv nyhet att socialdemokraterna nu vill bilda ett internt nätverk för att på bred front ta en aktiv debatt med sverigedemokraterna."

Jag förstår deras farhåga. I den svenska debatten har de moraliska argumenten haft företräde. Det gäller att framstå som mer god än sin debattmotståndare. När debatten ska tas med Sverigedemokraterna, som inte delar den politiska elitens fokus på att vara den "godaste", blir det svårt att vinna en debatt. Framförallt frågar jag mig hur Socialdemokraterna ska kunna ta debatten samtidigt som de inte bryr sig om fakta i frågan. För inte så länge sedan tvingades socialdemokraterna i Bromölla ta tillbaka sitt beslut om att ta reda på invandringens ekonomiska effekter efter att Ulvskog reagerat.

Svenska politiker från etablerade partier måste kunna diskutera invandringens ekonomiska konsekvenser och landets humanitära ambitioner samtidigt. Annars leder det till en sämre integration och att Sverigedemokraterna vinner debatten. Länder som Storbritannien och Kanada framställs i Sverige som föredöme i invandrings- och integrationsdebatten. De har en uttalad strategi för att maximera de ekonomiska vinsterna av migrationen. Där är det självklart att invandringens ekonomiska effekter kontinuerligt utvärderas. I Sverige blundar vi för kostnaderna när vi istället borde justera politiken så att invandringen också gynnar Sverige som land. För hur gärna och ofta det än påpekas att invandringen är en tillgång för Sverige så är det i dagsläget inte sant.

Det enda raka är att erkänna att dagens migrations- och integrationspolitik innebär stora kostnader. Exakt hur stora kostnader bör utredas. Dessa kostnader bör vägas mot de humanitära ambitioner Sverige som land vill värna.
//
Emil

Nu får saudiska kvinnor köra bil - kanske - om några år

Den av wahabismen svårt plågade ökenstaten Saudiarabien öppnar som sista land i världen upp för kvinnor att få köra bil. Teknikens värld rapporterar att en kvinnlig lobbygrupp med stöd av FN lyckats få gehör för en förändring. Men de goda nyheterna är kanske förhastade. Det verkar som att staten hittat på andra sätt att förhindra kvinnlig bilkörning:

"Om man får tro en saudisk regeringsanställd kommer det dock att dröja innan kvinnor i praktiken kommer att kunna köra bil. För det första blir beslutet inte officiellt förrän sent i år. För det andra kan det ta flera år för kvinnorna att ta sig förbi de byråkratiska hinder som körkort, försäkring och köp av bil kan innebära."

Saudiarabien tillhör defenitivt topplistan av världens skurkstater. Jag har tidigare skrivit om att landet sponsrar moskébyggen i Sverige. Det går inte att bortse från att de genom sponsringen vill sprida sin extrema variant av islam. Det är som att Nordkorea tillåts sätta upp inskolningsläger i Juche-ideologin, deras variant av leninism-marxismenm, i Sverige.