"Den som sa det han va det"

Daniel Sandström borde inte vara kulturchef på Sydsvenskan. Han borde sitta i skolbänken. På högstadiet.

Så avslutar Sandström sin artikel om Johan Staël von Holstein. Bara namnet skiljer.

Som vanligt uttrycker Sydsvenskans kulturchef sympatier för allt som ligger till vänster om socialdemokraterna och förakt för vanligt god liberalism. För honom är det en demokratifråga (i det här fallet ska det tolkas som ett hot mot demokratin) att släppa in en liberal (Johan Staël von Holstein) i det annars genomsocialismiserade kultursverige. Det är pinsamt i överkant. Det liknar Marita Ulvskogs ökända kommentar att den borgerliga valsegern 1976 kändes som en statskupp. Vänsterhegemonin kämpar med näbbar och klor för att få ha kvar sina privilegier i kultursverige, även under den borgerliga regeringen. Sandströms maktposition på Sydsvenskan är, med samma ord som han fäller om Johan Staël von Holstein i sin artikel, ett "hån mot alla kompetenta kulturarbetare".

Sandströms ställningstagande i Mana-frågan är talande. Han ser en "konspiratorisk hejaklacksretorik i Mana som är djupt problematisk. Alltför ofta får både argumentation och fakta underordnas retorik och demagogi." Ändå vill han ge stöd till tidskriften eftersom, ja här kommer det igen, det är en demokratifråga. Att ifrågasätta stöd till en tidning med konspiratorisk hejaklacksretorik är alltså ett hot mot demokratin medan att ge stöd till en sådan tidning är en demokratifråga eftersom alla ska få komma till tals. Med sådana argument bör stöd också gå till tidningar och tidskrifter drivna av t.ex. Sverigedemokraterna. De är ju minst lika marginaliserade i debatten som den vänster Mana representerar. Jag vill inte ge ett stöd till någon av dem. I den artikeln beskyller han också Dilsa Demirbag Sten för att vara "liberal" och bidra till politisering av kulturrådet. Suck. Sandströms orientering mot socialismen gör honom så förblindad att alla som tycker annorlunda än honom är politiserade: Dom som tycker som jag har rätt, dom som tycker annorlunda är politiserade.

Det är svårt för Sydsvenskan att vara trovärdiga i demokratifrågor med en så förblindad kulturchef.

Senaste nytt om Mana

Ju längre debatten pågår om Mana, desto mer absurda framstår tidningen och ansvariga utgivaren Babak Rahimi. I Expressen påstår Rahimi att Dilsa Demirbag Sten "blankt förnekat rasismen i Sverige och beskyllt ”invandrare” för segregation och diskriminering." Det tror jag knappast att någon sansad bedömare är beredd att anklaga Dilsa för.

Tidningen NEO har dessutom avslöjat att en av grundarna och profilskribenterna i Mana i själva verket är påhittad.

"Enligt uppgifterna till Neo skulle motivet till Babak Rahimis alter ego vara att skaffa tidningen legitimitet i vissa frågor, genom att Irani påstås vara kvinna, kurd och feminist. Det gav också tidningen trovärdighet att ha en medarbetare som kunde rapportera direkt från Iran."

Manipulation, överdrifter och förvrängd verklighetsuppfattning verkar vara Manas signum. Hoppas att kulturrådet inte låter sig manipuleras. Idag avgörs om skattebetalarna ska fortsätta skyffla in pengar i Manas verksamhet. Låt oss hoppas på ett omedelbart stopp.
//
Emil

"Mana klart antisemitisk"

En av Sveriges ledande forskare om antisemitism, Henrik Bachner, skriver på Axess att tidningen Mana är klart antisemitisk.

"Kritiken mot Mana är emellertid välgrundad. Tidskriftens återkommande bruk av antisemitiska motiv och stöd för antijudisk propaganda är lätt att belägga. Det går till och med att hävda att den ovan beskrivna historieinverteringen och därmed sammanhängande diaboliseringen och avhumaniseringen av den judiska staten utgör ett ledmotiv i Mana."

Jag har tidigare inte tagit ställning till om Mana är antisemitisk eller inte utan argumenterat för att en tidning som Mana inte borde få statligt stöd överhuvudtaget. Det innebär alltid en politisering när staten via ombud ska bestämma vem som ska ha pengar och vem som blir utan. Nu har Mana och andra vänsterdebattörer den dåliga smaken att klaga på politisk styrning. Det har ju alltid handlat om politisk styrning, särskilt när det gäller "feminism" och "antirasism" där vänsterns tolkning av begreppen fått företräde och därmed pengar. En rad institutioner har byggts upp av Socialdemokraterna och deras stödpartier i syfte att påverka oss, förutom stöd till tidskrifter som Mana en rad universitetsinstitutioner och Centrum mot Rasism. Nu när den politiska majoriteten svängt och de själva får känna på politisk styrning är det inte lika kul längre. Allt är politik! Heter det inte så bland vänstergrupper?

Mats Skogkär skriver en utmärkt text om frågan i Sydsvenskan:

"...yttrandefrihet är en sak – rätten till statliga bidrag för att föra ut dessa åsikter en annan. Någon sådan rätt finns inte, lika lite som någon har en oavvislig rätt att få sina åsikter publicerade i Sydsvenskan."

Skogkär uppmärksammar också, vilket Lilla Torg Liberalerna tidigare skrivit om, vänsterns - i det här fallet Manas - upprepade rasism mot kvinnor med utländsk bakgrund.

"Personer som tillhör någon av alla de minoriteter som tidskriften säger sig värna om, men som inte delar redaktionens speciella syn på diskriminering och rasism, får räkna med särskild uppmärksamhet. På dem klistras föraktfulla epitet som exempelvis ”husneger” eller varianten ”husnigger”.

Om integrationsminister Nyamko Sabuni (fp) kan det låta så här (Mana 2006:5):
”Det är glasklart att både hon som är afrosvensk och Tobias Billström, den nya bisexuella migrationsministern, har fått sina statsrådsposter som alibi för den gangsterkapitalistiska politiken, i belöning för att de förnekar den strukturella diskrimineringen och rasismen.”"

Mana förtjänar inte statligt ekonomiskt stöd. Deras argumentation om politisering är förljugen och deras antisemitism belagd.
//
Emil

Mana kräver rätten till våra pengar

Jag har läst många nummer av tidningen Mana. Jag håller absolut inte med den tok-vänster som dominerar tidningen. Som vanligt hos den yttersta vänstern ser de konspirationer överallt och retoriken är ofta maoistisk-militaristisk. Men det går inte att invända mot hantverket. Tidningen är välgjord.

Personer inom kulturrådet ifrågasätter det ekonomiska stödet till Mana. Det kallar "Mana-kollektivet" för att "makten tystar oss". Mana "kräver rätten att äga berättelsen om vår tidning och om vår redaktion" eftersom tidningen "till sitt innehåll en fyrbåk i det högerdominerade, patriarkala och etniskt rensade medielandskapet i Skåne och i Sverige."

Stora ord som vanligt. Konspiration och militaristisk retorik var ordet.

Men jag ser ingen som vill tysta någon. Jag ser att jag och andra skattebetalare finansierar ytterlighetsvänsterns agenda via skattsedeln. För mig spelar det ingen roll om Mana är feminister och antirasister eller inte. De bör inte ha stöd av staten. Jag är feminist och antirasist och jag får ingen kvarts miljon från kulturrådet för mina ideologiska projekt. Varför inte vända sig till rikemännen inom facket och ABF. De brukar inte ha något emot att stödja ytterlighetsvänsterns projekt.
//
Emil

Sosse gör briljant analys av Vilks konstprojekt

Stig-Björn Ljunggren, socialdemokratisk debattör, har gjort en briljant analys av Vilks-historien i Piteå-Tidningen.

Vilks "har trampat en utsatt grupp på tårna. Och väckt den vrede som bara kan finnas hos människor som blivit avhängda utvecklingen. Detta väcker sympati hos alla som har ett underifrånperspektiv."

Det är därför som svensk vänster, som vanligtvis är de främsta att vara yttrandefrihetens tillskyndare, nu har lite problem med att ta ställning, men slutligen valt att vara kritisk mot Vilks eftersom han inte har tillräckligt med empati för de utsatta. Svensk vänster är rutten. Den är moralistisk, tungsint och har på gamla dagar blivit småreligiös."

Tidigare såg vänstern "hur religiösa vanföreställningar låste fast folket i fattigdom och förtryck. Att religionen var ett opium med vilken underklassen sövdes." "Genom upplysning skulle folket frigöras från förtryck. Ljus över landet! var ett centralt slagord." "Det är också därför som vi har en hög välfärd. Vi har anammat vetenskap istället för vidskepelse. Vilks rondellhund säger oss att det uppdraget inte är slutfört."

En politik för frigörelse och upplysning har hos stora delar av vänstern blivit till identitetspolitik där olika minoritetsgrupper ska få erkännande för sina vidskepelser och upprättelse för upplevda kränkningar.

Det är nästan att jag föredrar de hårda kommunistiska antirasisterna. Tidningen Mana publicerade t.ex. Lars Vilks "Muhammed som rundellhund" med motiveringen att reaktionerna var rasistiska. Deras uppfattning är bilderna kanske var korkade men inte rasistiska. Det som är rasistiskt är kulturelitens reaktion.

"Debatten om och reaktionerna på Lars Vilks Muhammedteckningar vittnar om en djupt rotad rasism bland kultur­byråkrater och förståsigpåare, som hävdar: – Muslimer är in­skränkta och farliga; om vi ställer ut teckningarna, kränker vi dem och det kan få otrevliga konsekvenser. Bland provokatörer och påhejare har inställningen varit mer oslipad: – Muslimer förstår sig ändå inte på vår yttrandefrihet, men om vi kränker dem lär de sig lyda oss. Och en del muslimer har – om ni ursäktar ordvalet – spelat rollen som »nyttiga idioter« i denna debatt:
– Vi blir kränkta."

"Det är inte bilderna i sig som kränker muslimer, utan den förmodade reaktionen hos muslimer – som i sig återger det svenska samhällets föreställning om muslimer – som är kränkande och djupt rasistisk. Som antirasister har vi åtagit oss att bekämpa denna rasism, inte den enskilde konstnärens teckningar av historiska personer."

Kultureliten har inte låtsats om Manas publicering och analys. De är fullt upptagna med att behandla muslimerna som små barn som måste visas särskild hänsyn. Därmed gör kulturvänstereliten muslimerna en björntjänst. De behandlar den stora gruppen muslimer som mindre intelligenta medan de eldar på islamisternas rop på upprättelse och särbehandling. Med sådana reaktioner hos dessa förståsigpåare är det inte så konstigt att arbetsgivare i vetenskapliga experiment omedvetet associerar arabiskklingande namn med lägre prestationsförmåga i jämförelse med "svenska" namn. Först när vi behandlar muslimer med den respekt de förtjänar, dvs. efter samma måttstock som andra svenskar, kan samhället åter normaliseras, konflikterna hanteras och integrationen gå något smidigare.

Jag rekommenderar alla att, om ni inte gjort det, kolla in Lars Vilks hemsida. Där reflekterar Vilks över det konstprojekt han själv befinner sig i.
//
Casparus Due