Daniel Sandström borde inte vara kulturchef på Sydsvenskan. Han borde sitta i skolbänken. På högstadiet.
Så avslutar Sandström sin artikel om Johan Staël von Holstein. Bara namnet skiljer.
Som vanligt uttrycker Sydsvenskans kulturchef sympatier för allt som ligger till vänster om socialdemokraterna och förakt för vanligt god liberalism. För honom är det en demokratifråga (i det här fallet ska det tolkas som ett hot mot demokratin) att släppa in en liberal (Johan Staël von Holstein) i det annars genomsocialismiserade kultursverige. Det är pinsamt i överkant. Det liknar Marita Ulvskogs ökända kommentar att den borgerliga valsegern 1976 kändes som en statskupp. Vänsterhegemonin kämpar med näbbar och klor för att få ha kvar sina privilegier i kultursverige, även under den borgerliga regeringen. Sandströms maktposition på Sydsvenskan är, med samma ord som han fäller om Johan Staël von Holstein i sin artikel, ett "hån mot alla kompetenta kulturarbetare".
Sandströms ställningstagande i Mana-frågan är talande. Han ser en "konspiratorisk hejaklacksretorik i Mana som är djupt problematisk. Alltför ofta får både argumentation och fakta underordnas retorik och demagogi." Ändå vill han ge stöd till tidskriften eftersom, ja här kommer det igen, det är en demokratifråga. Att ifrågasätta stöd till en tidning med konspiratorisk hejaklacksretorik är alltså ett hot mot demokratin medan att ge stöd till en sådan tidning är en demokratifråga eftersom alla ska få komma till tals. Med sådana argument bör stöd också gå till tidningar och tidskrifter drivna av t.ex. Sverigedemokraterna. De är ju minst lika marginaliserade i debatten som den vänster Mana representerar. Jag vill inte ge ett stöd till någon av dem. I den artikeln beskyller han också Dilsa Demirbag Sten för att vara "liberal" och bidra till politisering av kulturrådet. Suck. Sandströms orientering mot socialismen gör honom så förblindad att alla som tycker annorlunda än honom är politiserade: Dom som tycker som jag har rätt, dom som tycker annorlunda är politiserade.
Det är svårt för Sydsvenskan att vara trovärdiga i demokratifrågor med en så förblindad kulturchef.
onsdag 30 januari 2008
"Den som sa det han va det"
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Med sådana argument bör stöd också gå till tidningar och tidskrifter drivna av t.ex. Sverigedemokraterna. De är ju minst lika marginaliserade i debatten som den vänster Mana representerar. Jag vill inte ge ett stöd till någon av dem.
Varför tycker du inte en tidning driven av sd skulle få stöd?
1. Jag vill inte att staten ska ge stöd till någon tidning.
2. Om stöd trots det ska ges så tycker inte jag att det ska ges till tidskrifter med en politisk agenda, vilket t.ex. Mana har, och som en tidning utgiven av SD skulle ha.
Men "kulturelitens" hållning att "hålla rent" till höger och samtidigt stödja ytterlighetsvänstern är varken smaklig eller lämplig.
Normen är vänster. Allt som avviker från denna norm är politiserad eller en statskupp, eller (den roligaste hittills) ett hot mot vår demokrati.
emil: Jag förstår din tanke och sympatiserar med den i teorin, men i praktiken blir besluten lika politiserade i alla fall när någon ska avgöra vilken tidskrift som är politisk och vilken som inte är det. Vänstern har ju som bekant en förmåga att politisera allt från kultur till vetenskap.
Personligen tycker jag, i enighet med din första punkt, att man bör skrota alla presstöd och andra former av skattesubventioner till tidningar.
"Dom som tycker som jag har rätt, dom som tycker annorlunda är politiserade."
Har du gått i flumskolan, eller vad är problemet? Det ska vara "de", inte "dom", i exemplet ovan. Så amatörmässigt.
Skicka en kommentar