lördag 20 oktober 2007

Ché blir Pinochet

Två omstridda sydamerikanska män. Båda revolutionärer med blod på sina händer.

Följande text kan man läsa i Sydsvenskan: (obs. namnet ändrat från Ché till Pionochet).

Kumm, som i höst är aktuell med sin biografi om Pinochet, är givetvis inte förvånad över att den chilenska gerillamannen blivit ett kommersiellt varumärke. Så är det på Chile också. Men det är lite för mycket saker, lite för kladdigt, anser han.

– Jag tycker nog det är sjyst med en T-tröja om man vet vem det är och har en avsikt med det. Jag har lite svårt att se hur en bikini kan uttrycka en politisk åsikt. Men om den som bär bikinin gör det av ideologiska skäl så må det vara hänt.


Idag finns ingen stark motkraft till marknadsekonomin, menar Björn Kumm. Eller Imperiet som han kallar det. Just därför är Pinochesymbolen viktig. Den utstrålar hopp, även om han går med på att Pinochets metoder inte var Amnestyvänliga.

Kumm var på plats i Chile för tjugofem år sedan när Pinochet avgick. Redan då såg han ut som Jesus, säger han.

– Han är ett slags revolutionärt helgon, en martyr. Men det finns också en ideologisk sprängkraft i Pinochet, det är inte bara estetik.

Butiken Kitsch i Malmö. Där finns en konstant efterfrågan på
Pinochetprodukter. Populärast har nog bebiskläderna varit, berättar ägaren Jun Wizelius. Militärgröna med en röd Pinochet på bröstet. Unisex.

Jun Wizelius beskriver hur det kan låta när kunder bråkar i butiken:
– Du kan inte ha
Pinochet-strumpor. Han var ju en mördare.

I ungdomshuset Flamman på Kroksbäck blickar
Pinochet allvarligt ner från väggarna på biljardborden och tv-sofforna. Ungdomarna som hänger här föddes ungefär femton år efter Pinochet avgick men verkar vara överens om att arvet efter Pinochet fortfarande lever. Fyra av killarna har gjort en egen Pinochet-låt. I musikvideon går de ner för illgröna kullar i rebellröda tröjor och rappar om sin respekt för chilenaren.

– Med låten vill jag säga att han inte bara är ett ansikte på strumpor och underkläder. Han var en frihetskämpe, säger Husko Chahrour.

– Han skulle inte ha velat ha sitt ansikte på sånt, fyller Milot Zeqiri i.

Låten har de gjort tillsammans med bröderna Delshad och Jwan Kogi. Alla fyra har läst på om sin förebild. De säger sig dela hans politiska värderingar men skulle inte kalla sig för kommunister.

– Nej, jag kallar inte mig själv för det, vad det heter, kommunist, säger Husko och skrattar.

Vad tycker ni om kritiken mot
Pinochet, att han avrättade folk?
– Den som är rädd för att dela med sig, det är den som tycker så. Han var ingen terrorist som mördade folk för ingenting, säger Husko.

Vad är budskapet i låten?
– Att
Pinochet fortfarande finns och alltid kommer finnas.

Om femtusen år?
– Om miljoner år, haha.
//
Casparus Due

fredag 19 oktober 2007

Mindre jordbruksstöd = mindre fattigdom

Världsbanken och IMF som brukar beskyllas för att vara fanatiska marknasliberaler har enligt Sydsvenskan kommit fram till att MER jordbruksstöd skapar mindre fattigdom. Biståndet riktas fel och vi måste ge större stöd till jordbruket i fattiga länder.

Argumentet håller inte ens genom hela artikeln. Lite längre ner i artikeln kan man läsa om hur jordbruksstöd SKAPAR fattigdom. EU:s gigantiska stöd till bönderna motarbetar de fattiga.

Ett o ett e två
två o två e fyra,
lönerna dom e låga
men varorna e dyra!

Ska de' va så svårt att fatta
att det e falsk matematik,
som gör den fattige så fattig
o den rike så förbannat rik.

Eller hur var det nu Peps Norberg sjöng?
//
Fabrikören

Update: Även SvD tror på falsk matematik!

torsdag 18 oktober 2007

Pomperipossaeffekt av Astrid Lindgren-kaliber

Vad som inte har framgått speciellt tydligt i debatten om skattefusk och svart arbete, är att nästan hälften av de beryktade miljarderna är för sådant arbete som kanske inte hade utförts om det skulle göras vitt.

Ett intressant etiskt dilemma framträder. Du som småföretagare behöver ha ett litet jobb gjort, någon annan vill göra det och erbjuds någon tusenlapp. Det kommer samhället till godo att jobbet blir gjort. Företaget får saken gjord och den "anställde" bränner sin tusenlapp på konsumtion han inte hade haft råd med annars. Hjulen snurrar.
Men det är bara det att jobbet är så litet, så den administrativa bördan för att göra det vitt och påta sig arbetsgivaransvaret är så stort för småföretagaren att det överstiger värdet på jobbet. Därför blir det svart eller inget.

Att det är juridiskt fel att arbetet utförs är klart. Men är det etiskt fel? Knappast om ni frågar mig. Här talar vi nämligen om en pomperipossaeffekt av Astrid Lindgren-kaliber.

Borgs lösning med mycket måttligt sänkt arbetsgivaravgift för vissa grupper känns ganska irrelevant i dilemmat. Det skapar bara mer krångel med vilken grupp man tillhör och vilka procentsatser som gäller.

En kraftigt sänkt arbetsgivaravgift och kraftigt förenklade regler, speciellt för småföretag, hade däremot varit steg på vägen.

Ännu bättre hade det varit om man likställde en tjänst med en vara vid köp från privatperson, så att det blev moms och skattefritt upp till ett belopp på, låt oss säga, 10 - 20 000. Men det förutsätter naturligtvis att man litar på privatpersonen och det kan man ju inte göra i det här samhället.
//
Fabrikören

onsdag 17 oktober 2007

Svensk skattereflex

Visst är det intressant? Gårdagens nyhet om att 133 miljarder INTE betalas in i skatt diskuteras flitigt. Närmast mangrant, t.ex i Sydsvenskan , räknar man upp vad man skulle kunna gjort för dessa pengar om de laglydigt betalts in. Frågor som inte ställs är; behöver staten pengarna? Vad hade inte gjorts/konsumerats/investerats om alla pengarna betalts in?

Svaret på den första frågan lär vara "nej", pengarna behövs uppenbarligen inte av staten då denna går med kraftigt överskott.
Svaret på den andra frågan är svårare, men sannolikt skulle 133 miljarder lämna ett stort hål i det civila samhället. Missförstå mig rätt, jag tycker visst att man skall följa de lagar och regler som sätts upp. Det behöver inte betyda att dessa är förnuftiga i alla avseenden.

Den svenska ryggmärgsreflexen är tydligen att skatt är att betrakta som naturlag som inte kan ifrågasättas. Vi är så välmarinerade av s.k "skattemoral" att vi slutat reflektera över vad skatt egentligen är. Det är synd....

//Hari

95% av svenskarna fuskar?

DN Debatt idag presenterar chefsekonomen på Svensk Näringsliv, Stefan Fölster och VD:n för Handelns utredningsinstitut Fredrik Bergström resultatet av en undersökning de gjort i samband med skrivandet av rapporten ”Plan B – den dolda jakten på välfärd”. Enligt Fölster och Bergström har 95% av de tillfrågade svarat att de anpassat sitt beteende för att vinna fördelar ur välfärdssystemen och 16% uppger att de tillgripit allvarligt fusk. Siffrorna i sig fäster jag ingen större vikt vid. Men att väldigt många tänjer på gränserna tror jag de flesta inser. Finns det ens någon som aldrig friserat de uppgifterna de är skyldiga att lämna till myndigheter eller gjort misstag som inneburit ekonomisk vinning som de sedan inte korrigerat?

Som väntat riktar vänsterbloggarna pilbågen mot budbäraren istället för att fundera över den faktiska innebörden av rapporten (exempelvis här, här och här). Vissa av dem medger till och med att de borde räknas in i statistiken men försöker bortförklara sitt beteende. Om nu regelverken i många fall till och med står i strid med skattekramarnas faktiska moral, vore det inte en idé att anpassa dem till verkligheten istället för att lägga oändliga resurser på att jaga fuskare? Min bestämda uppfattning är att de flesta vill göra rätt för sig. Däremot tycks de flesta tveksamma till att ”göra rätt för dig”. Är inte regeln/skatten/avgiften/bidraget djupt förankrad i den egna moralen är det inte ett långt steg till att tänja på den, åtminstone litegrann. När flera miljoner människor tänjer litegrann på gränserna blir det rätt stora belopp.

Välfärdskramarnas stora problem är att förklara varför vi har världens högsta skattetryck men inte världens bästa socialförsäkringssystem, vård, skola, omsorg, m.m. och varför Stockholm har fler hemlösa per capita än de flesta storstäderna i USA. Vi skattebetalare ser aldrig på ett tydligt sätt att systemen förbättras av den höjda skatten eller de nya pålagorna. Hålet i plånboken är betydligt lättare att se. Det i kombination med vetskapen att till och med ”välfärdens” förvaltare skor sig på systemet ökar klyftan mellan den egna moralen och ”skattemoralen” (om man nu kan använda ordet moral när man talar om skatter).

Min uppfattning är att lagstiftningen måste stå i samklang med en moral som en mycket, mycket tydlig majoritet kan skriva under på. Hur många avstår t.ex. från att mörda för att det är kriminellt? Hur många avstår för att det står i direkt strid med den egna moralen? Ju färre som måste jagas, desto mer resurser kan läggas på var och en. Men när övervägande del av befolkningen ”fuskar”, vem ska jagas och hur mycket resurser ska man lägga på det? De som ska försvara våra mänskliga fri- och rättigheter får minskade resurser samtidigt som alltmer pengar läggs på att jaga de som skaffar sig extra vinning i socialförsäkrings- och bidragssystemen (och det system som föder dem). För en liberal är det helt åt helvete! Människor ska inte behöva bli misshandlade ute på gatorna för att resurserna lagts på att kontrollera om Nisse Hult betalt sin TV-licens.

Länkar även i Sydsvenskan och SvD.

//LibeRatio

Goda nyheter för sydskånska bloggare

Sydsvenskan har nu hakat på trenden och börjar med Twingly-länkar. Det kan säkert bli ett välkommen lyft både för tidningen och sydskånska bloggare.
//
Fabrikören

Kommunrevolution på Österlen

Läser i Ystads Allehanda under rubriken "Kommunrevolution" att Simrishamns kommun efter medborgarförslag ska låta kf-ledamöters e-post vara tillgänglig på nätet.

Som stor anhängare av offentlighetsprincipen tänker man wow. De förtroendevaldas e-post, som för övrigt är offentliga dokument, direkt på nätet. Det är verkligen något nytt. Det är klart att man får sekretessbelägga det som är och bör vara hemligt och det som är privat. Men annars är det ingen dum idé att offentliggöra vad våra förtroendevalda egentligen sitter och skriver i sina mail.

Men sedan läser man vidare och inser att den föga revolutionerande nyheten är att ledamöternas e-postadresser offentliggörs på hemsidan. Fattas bara!

Trots det ligger det en viss nyhet i Simrishamns tilltag. Väldigt många myndigheter i Sverige har inte ens kommit så långt i arbetet med att göra sig tillgängliga. De har istället en webbaserad mail till registrator, där man inte kan bifoga filer och där man oftast inte får något kvitto på att man har skickat ett mail. Om mailet har kommit fram till den man vill har man inte en aning om.

Ursäkten stavas ofta spam. Så mycket är principen om tillgänglighet värd. Hellre slippa spam än att vara tillgänglig för medborgarna.

Hurra för progressiva kommuner!
//
Fabrikören

tisdag 16 oktober 2007

Stolt nyliberal

Jag kallar mig gärna nyliberal även om många mest ser det som ett skällsord nuförtiden.

Wikipedia läser jag att "Nyliberalism, engelska libertarianism eller neoliberalism, är en politisk ideologi som byggerpå det klassiskt liberala idéarvet från 1800-talet. Begreppet introducerades under sista fjärdedelen av 1900-talet och kan anses stå i kontrast till socialliberalismen."

Kärnan i den nyliberala ideologin är ett hävdande av individens rätt till liv, frihet och egendom. Det utilitaristiska argumentet att nyliberalismen ger det bästa utfallet i samhället förekommer också"

"Det politiska målet är en mycket begränsad nattväktarstat, som bara ansvarar för poliskår, domstolar och försvarsmakt. "

Jag kan, som så många andra liberaler, skriva under på allt i definitionen. Trots det kallar sig allt fler istället klassiska liberaler. Det står i Wikipedia att "Klassisk liberalism" är en term som gärna används av nyliberaler själva, eftersom den inte har en lika negativ klang."

Jag tycker det är synd att vi liberaler, som inte är socialliberaler, har slutat kalla oss nyliberaler och låtit vänstern göra ordet till något fult. Idag verkar nyliberalism kunna klistras på allt som vänstern ser som negativt med globaliseringen och ingen tar upp kampen mot smutskastandet utan undviker det genom att istället kalla sig klassisk liberal, eller möjligvis libertarian.

Naomi Kleins senaste bok ”The Shock Doctrine" går till exempel till frontalangrepp mot nyliberalismen”. Där menar hon bland annat att händelserna vid himmelska fridens torg var en protest mot nyliberalismen och att nyliberalismen sprids med hjälp av massmord. I Helsingborgs Dagblad blir Petter Larsson helt till sig över boken och den onda nyliberalismen. "I dag kommer ljuset från Latinamerika – chockterapins första laboratorium. I land efter land har militärdiktaturerna fallit och vänstern erövrat regeringsmakten. Med Chávez, Lula och Morales i spetsen återupplivas nu det projekt för oberoende och utjämning som krossades under 60-och 70-talen."

Googlar man på nyliberalism är en överväldigande del av användningen av ordet negativ. Det bör vi ändra på genom att stå upp för den ideologi som skänker människor frihet och välstånd.
//
Casparus Due

måndag 15 oktober 2007

Lars Vilks och tält-tanten

På You Tube kan du se CNN-reportaget om Lars Vilks och den mordhotande Amatullah. Jag kunde inte hålla mig från skratt när den skogstokiga tält-tanten kommer promenerande...
//
Casparus Due

Sverige bäst - och sämst på integration

DN m.fl. rapporterar om The Migrant Integration Policy Index, som är ett EU-finansierat projekt som utvärderar integrationsbefrämjande åtgärder i EU:s medlemsländer. Där koras Sverige till EU:s bästa integrationsland. Det betyder att den som invandrar till Sverige har de allra bästa möjligheterna att verka och leva i Sverige på samma villkor.

Lika rättigheter på arbetsmarknaden
Tillgång till permanenta uppehållstillstånd
Bra antidiskrimineringspolitik
Goda villkor för familjeinvandring

Samtidigt vet vi sedan tidigare att Sverige är bland de sämsta länderna på arbetsmarknadsintegration med stora klyftor mellan inrikes och utrikes födda. Den paradoxen kan till största delen förklaras med att Sverige är det land som tar emot överlägset störst andel flyktingar.

Hoppas vi härmed slipper allt gnäll om hur elakt Sverige är att invandra till från alla proffstyckare. Som invandrare till Sverige finns mycket goda förutsättningar att lyckas. Det finns inget att skylla på. Det är bara att raka sig, kasta slöjan och skaffa ett jobb.
//
Casparus Due