Pomperipossaeffekt av Astrid Lindgren-kaliber

Vad som inte har framgått speciellt tydligt i debatten om skattefusk och svart arbete, är att nästan hälften av de beryktade miljarderna är för sådant arbete som kanske inte hade utförts om det skulle göras vitt.

Ett intressant etiskt dilemma framträder. Du som småföretagare behöver ha ett litet jobb gjort, någon annan vill göra det och erbjuds någon tusenlapp. Det kommer samhället till godo att jobbet blir gjort. Företaget får saken gjord och den "anställde" bränner sin tusenlapp på konsumtion han inte hade haft råd med annars. Hjulen snurrar.
Men det är bara det att jobbet är så litet, så den administrativa bördan för att göra det vitt och påta sig arbetsgivaransvaret är så stort för småföretagaren att det överstiger värdet på jobbet. Därför blir det svart eller inget.

Att det är juridiskt fel att arbetet utförs är klart. Men är det etiskt fel? Knappast om ni frågar mig. Här talar vi nämligen om en pomperipossaeffekt av Astrid Lindgren-kaliber.

Borgs lösning med mycket måttligt sänkt arbetsgivaravgift för vissa grupper känns ganska irrelevant i dilemmat. Det skapar bara mer krångel med vilken grupp man tillhör och vilka procentsatser som gäller.

En kraftigt sänkt arbetsgivaravgift och kraftigt förenklade regler, speciellt för småföretag, hade däremot varit steg på vägen.

Ännu bättre hade det varit om man likställde en tjänst med en vara vid köp från privatperson, så att det blev moms och skattefritt upp till ett belopp på, låt oss säga, 10 - 20 000. Men det förutsätter naturligtvis att man litar på privatpersonen och det kan man ju inte göra i det här samhället.
//
Fabrikören