Kvietism - lite reklam för en ny bok

Den här bloggen är normalt reklamfri. Men när jag äntligen ger ut min första bok, tillåter jag mig att göra ett undantag.

Hos Zufi Productions kan man rekvirera boken med den fångande titeln Kvietism - en bok om Wittgenstein, buddhism, färger, allt och inget.

Klippt från baksidan:
Boken är ett försök på att få läsaren att acceptera obeständigheten och samtidigt njuta av livet. Det är en utveckling av en kvietistisk position som för tillbaka filosofin från metafysiken till människan, den största av alla skapande krafter.

Kvietismen omnämns ofta i filosofisk litteratur, men det finns få utvecklade argument för positionen. Definitioner som ges är ofta korta konstateranden att kvietister avvisar metafysiska frågor som omöjliga.

Kvietismen likställs ofta med nihilism och avsaknaden av en tydlig definition leder ofta till en sammanblandning av filosofisk och teologisk kvietism. Ett viktigt syfte med KVIETISM – En bok om Wittgenstein, buddhism, färger, allt och inget är att formulera en programförklaring för en kvietistisk position inom filosofin. Inspirationskällorna är främst Ludwig Wittgenstein och den buddhistiska skolan Prasangika Madhyamaka,
representerad av Tsong Khapa och mKhas grub rje.

Boken är också ett bud på hur man kan vända handen som håller fast i våra färger, så att man kan släppa det metafysiska greppet om dessa och ändå ha dem kvar. Ett berömt citat av Ludwig Wittgenstein fungerar som guide på vägen mot målet.

“It is not a something, but not a nothing either.”
//
Fabrikören

Vad ska svenskheten innehålla?

Dilsa Demirbag-Sten skriver i en ledarkrönika i GP att svenskheten måste omdefinieras för att integrationsfrågan ska kunna lösas. Det handlar om att Sverige måste utveckla en ny gemensamhetskänsla så att också de som invandrar kan känna sig som svenskar.

Här ligger Europas stora integrationsutmaning. Sverige har likt de flesta andra Europeiska länder en etnisk identitet som grund för den nationella identiteten. I traditionella invandrarländer som USA är inte den nationella identiteten etnisk och därför är det lättare för nya invandrare att känna sig som en amerikan. Amerika är mer av en värdegemenskap med den amerikanska drömmen i förgrunden. Amerika är ett politiskt projekt och inte en etnisk gemenskap.

Dilsa Demirbag-Sten skriver: "De nyanlända immigranter jag träffat i USA hävdar att de redan efter fyra år känner sig som amerikaner. Att ha ett arbete verkar vara det som bekräftar tillhörigheten i samhället och delaktigheten i den amerikanska drömmen. Tron att alla kan lyckas fungerar som ett slags bränsle för systemet. Om det är sant eller inte är faktiskt inte alltid det viktigaste. Det kitt som håller ihop en nation är till stor del uppbyggt på drömmar, kollektiva lögner och vanföreställningar. Naturligtvis är det bättre om det finns en hög sanningshalt i självbilden, men våra fördomar är ändå en viktig del av vår identitet."

Dick Erixon har kommenterat Dilsas krönika och han missförstår, som vanligt, idén med att omforma den svenska identiteten, d.v.s. att det finns ett behov av att såväl samhället och den som invandrar behöver anpassa sig till nya förutsättningar i en globaliserad värld. Hos Dick Erixon ska invandrarna anpassa sig till Sverige, punkt. Men vad han väljer att missförstå är att det är två helt olika saker att anpassa sig till USA och till Sverige eftersom Sverige uppfattas, av såväl gamla som nya svenskar, som en etnisk gemenskap. Härav det vanliga begreppet "etnisk svensk". Gör tankeexperimentet om en etnisk amerikan. Vad är det för etnicitet man då menar? Behovet att förändra svenskheten behöver inte alls, som Erixon brukar antyda, handla om att acceptera eller tolerera kulturer eller livsstilar som strider mot samhällets liberala värdegrund. Sådant ska inte accepteras.

En annan person som är inne på samma spår som Dilsa Demirbag-Sten är Qaisar Mahmood. Han har nyligen gett ut boken Small, medium eller Large på Agora förlag. Hans slutsats är att Sverige måste utveckla ett mer inkluderande "vi" för att lösa integrationsproblemen och utanförskapet. Han sätter fingret på problemet, men fullföljer aldrig resonemanget. För han berättar aldrig HUR och till VAD svenskheten ska utvecklas. Vad ska bli det nya "vi"?

Jag menar att vi behöver förändra innebörden av att vara svensk. Jag gör den bedömningen eftersom Sverige idag är ett av, i förhållande till befolkningsmängden, världens stora invandringsländer. Men om svenskheten inte ska vila på etnisk grund och Sverige inte ska vara ett mångkulturellt samhälle som accepterar kulturella traditioner som strider mot liberala principer, vad ska då hålla samman samhället?

Sverige behöver förändra sig och bli mer likt länder som USA. Där Dick Erixon vill att Sverige ska förbli oförändrat för att vara som USA, menar jag att Sverige måste förändras så att vi blir mer lika USA. Qaisar Mahmood vill att svenskheten ska omvandlas för att alla ska känna sig delaktiga men berättar inte vad som ska ersätta en etnisk gemenskap. Jag menar att Sverige måste förändras för att bli en språk- och värdegemenskap. De värderingar och principer som det svenska demokratiska politiska projektet vilar på måste tydliggöras. Därutöver är ett gemensamt språk nödvändigt för att alla ska ha potential att delta i det gemensamma politiska projektet, följa debatt och vara en aktiv samhällsmedborgare. Frågan om språk och värderingar måste därför bli en viktig del av processen att bli svensk medborgare.
//
Emil

Dr Phil - ett vapen mot extremismen

Jag har precis läst ut boken Extremister av Magnus Sandelin. I boken försöker Sandelin förstå hur unga personer kan gå över gränsen och begå våld i politiska ideologiers namn.

En av de unga män som planerade och utförde attentatsförsöket mot den irakiska vallokalen i Kista i al qaidas namn, berättar att det var den amerikanske TV-doktorn Dr Phil som fick honom på andra tankar:

"Stockholmsresan blev en vändpunkt, säger Kenneth. Och det var faktiskt en bok av den amerikanske tv-psykologen dr. Phil som hjälpte honom att komma på andra tankar.

Boken gick ut på att ta ansvar för sina egna handlingar, och att man bara har ett liv och det är nu. Jag läste den när jag var i Stockholm och kände att jag måste ta tag i mitt liv och göra något annat. Vad håller jag på med? tänkte jag. Vad gör jag här nere? När jag kom hem igen så bestämde jag mig för att lägga allt det här bakom mig."

Det är stor konst. Dr. Phil - det hemliga vapnet mot all form av extremism. Kanske kan Dr. Phil få sällskap av den gamla rockgruppen Noice. De kan spela sin kampsång "Du lever bara en gång", med den tydliga slängen mot alla wanna-be martyrer: Du lever bara en gång och den gången e nu.
//
Emil

Uppdaterad kebab

Kebabvagnen i Ystad rullar vidare. Var verkar ingen veta än. Fastighetschefen förklarar att kvällsförsäljning strider mot de nya stadgarna. Därför får inte Gashi nytt tillstånd.

- Man vill styra torghandeln på ett nytt sätt, säger Olof Hübner.

Man kan fråga sig vem man är. Den ansvarige politikern verkar inte vara man:

När YA ringer upp Ronny Nielsen (m), ordförande i samhällsbyggnadsnämnden, känner han inte till det föreslagna försäljningsförbudet på kvällarna.

Kanske är det förvaltningschefen som är man:

Enligt Kerstin Wulff, förvaltningschef, återstår att presentera förslaget för politikerna. Innan dess vill hon inte offentliggöra förslaget.

När tjänstemännen bestämmer gäller det numera att passa på mellan 10 och 16 på helgerna om man är sugen på en Gashi-kebab. Av någon outgrundlig anledning är det nämligen bara då det är ok för Avdullah att sälja sin kebab. Snacka om ofri företagsamhet.
//
Fabrikören