Låt judarna ha ett land - muslimerna har ju 55

Jag anser att det bästa statsskicket inte bygger på eller hänger sig åt en religion utan att staten förhåller sig neutral till olika föreställningar om det goda livet. De flesta "västliga" demokratier är nuförtiden inte lierade med kristendomen utan har som Sverige släppt sina band med kyrkan. Givetvis finns det spår och traditioner i våra samhällen som leder tillbaka till kristendomen, och för den delen även den gamla goda tiden då polyteism och mångfald rådde. Dessa "spår" kan ifrågasättas, men jag som ateist kan tolerera dem eftersom det rör sig om petitesser.

Per Dahl på Barometern skriver en mycket intressant ledare om förhållandet mellan stat och tro. Han påpekar något som är så självklart att det ofta glöms bort.

"Israel kritiseras ofta för att staten identifierar sig som en judisk stat. På något märkligt sätt anses det av många som snudd på om inte fullt ut, rasistiskt. Dessutom tvivlar samtidigt många av Israels kritiker på om staten kan vara demokratisk. I de förhandlingar som nu startat mellan israeler och palestinier har en av de palestinska förhandlarna – Saeb Erekat – redan sagt att han inte kommer att erkänna Israel som en judisk stat.

Båda förhållningssätten är märkliga. Särskilt om man tänker på att Israel befinner sig i Mellanöstern där 22 stater definierar sig officiellt som arabiska, och 21 stater som muslimska (alla utom Libanon). Det vill säga både arabiska i någon slags kulturell, språklig och etnisk bemärkelse, dels som muslimska i en religiös bemärkelse. I hela världen finns det också 55 stater (minst) som definierar sig som muslimska. Att vara minoritet i dessa länder, etniskt eller religiöst, medför ofta diskriminering. Flera minoriteter i arabvärlden har flytt därifrån på grund av förföljelser."

Det är ett otroligt hyckleri att ifrågasätta Israels rätt att existera som judisk stat när alla ser det som självklart att alla andra länder i regionen är muslimska stater. Om det finns 21 muslimska länder i regionen kan väl ett enda land få vara judiskt.

Dessutom är ett annat argument mot Israels rätt att finnas - att den Israeliska staten är byggt på muslimsk mark, inte hållbart. Innan islam bredde ut sig över stora delar av Syd- sydostasien, Mellanöstern och Afrika bodde judar i regionen och inte minst andra av islam bortträngda och utrotade religioner. Turkiet med omgivning var innan kristendomens olyckliga födelse en naturlig del av det grekiska riket och den kultur som lade grunden till den europeiska civilisationen. Därefter styrde romarriket över hela nordafrika och stora delar av Mellanöstern och Asien. Dagens Istanbul, tidigare Konstantinopel, var huvudstad i det östkrista bysantinska riket mellan år 325 och 1453. Islam har alltså inte mer än någon annan en absolut eller moralisk rätt till den mark som finns i regionen.
//
Emil

Rättelse: Texten är ett debattinlägg av Lisa Abramowicz och inte en ledare av Per Dahl. Det förändrar inget i sak.

"Mana klart antisemitisk"

En av Sveriges ledande forskare om antisemitism, Henrik Bachner, skriver på Axess att tidningen Mana är klart antisemitisk.

"Kritiken mot Mana är emellertid välgrundad. Tidskriftens återkommande bruk av antisemitiska motiv och stöd för antijudisk propaganda är lätt att belägga. Det går till och med att hävda att den ovan beskrivna historieinverteringen och därmed sammanhängande diaboliseringen och avhumaniseringen av den judiska staten utgör ett ledmotiv i Mana."

Jag har tidigare inte tagit ställning till om Mana är antisemitisk eller inte utan argumenterat för att en tidning som Mana inte borde få statligt stöd överhuvudtaget. Det innebär alltid en politisering när staten via ombud ska bestämma vem som ska ha pengar och vem som blir utan. Nu har Mana och andra vänsterdebattörer den dåliga smaken att klaga på politisk styrning. Det har ju alltid handlat om politisk styrning, särskilt när det gäller "feminism" och "antirasism" där vänsterns tolkning av begreppen fått företräde och därmed pengar. En rad institutioner har byggts upp av Socialdemokraterna och deras stödpartier i syfte att påverka oss, förutom stöd till tidskrifter som Mana en rad universitetsinstitutioner och Centrum mot Rasism. Nu när den politiska majoriteten svängt och de själva får känna på politisk styrning är det inte lika kul längre. Allt är politik! Heter det inte så bland vänstergrupper?

Mats Skogkär skriver en utmärkt text om frågan i Sydsvenskan:

"...yttrandefrihet är en sak – rätten till statliga bidrag för att föra ut dessa åsikter en annan. Någon sådan rätt finns inte, lika lite som någon har en oavvislig rätt att få sina åsikter publicerade i Sydsvenskan."

Skogkär uppmärksammar också, vilket Lilla Torg Liberalerna tidigare skrivit om, vänsterns - i det här fallet Manas - upprepade rasism mot kvinnor med utländsk bakgrund.

"Personer som tillhör någon av alla de minoriteter som tidskriften säger sig värna om, men som inte delar redaktionens speciella syn på diskriminering och rasism, får räkna med särskild uppmärksamhet. På dem klistras föraktfulla epitet som exempelvis ”husneger” eller varianten ”husnigger”.

Om integrationsminister Nyamko Sabuni (fp) kan det låta så här (Mana 2006:5):
”Det är glasklart att både hon som är afrosvensk och Tobias Billström, den nya bisexuella migrationsministern, har fått sina statsrådsposter som alibi för den gangsterkapitalistiska politiken, i belöning för att de förnekar den strukturella diskrimineringen och rasismen.”"

Mana förtjänar inte statligt ekonomiskt stöd. Deras argumentation om politisering är förljugen och deras antisemitism belagd.
//
Emil