Yttrandefriheten inte värd att försvara?

Debatten kring yttrandefriheten har blivit en smula förvirrad när vissa personer placerar yttrandefrihet och statsbidrag i samma rättighetskategori. Ytterligare grumling av sakfrågan ger Stefan Jonsson prov på när han på DN:s kultursidor försöker bemöta Torbjörn Elenskys utmärkta kritik mot den Europeiska censurtrenden.

Jonsson tar bland annat upp reklam med lättklädda kvinnor. Han betraktar det uppenbarligen som de "vettigaste åtgärderna" att förbjuda sådan reklam. Vem är skyddsobjektet som motiverar ett sådant förbud? Är det kvinnan som frivilligt ställt upp på bilderna och som med all säkerhet fått betalt för att posera naken med en motorsåg mellan benen? Eller är det den som ser reklamen? Jag har då aldrig sett några undersökningar som ger stöd för åsikten att betraktandet av nakna kroppar skulle ge några bestående men. Vill jag få sådan reklam i brevlådan eller på annonstavlor? Nej, det slipper jag gärna men var ska vi dra gränsen? Det finns säkert många kristdemokrater som vill förbjuda reklam där två män eller två kvinnor håller varandra i handen. Låter vi det som för stunden är politiskt korrekt ange gränserna för yttrandefriheten är vi ute på mycket sank mark. Mycket sank mark!!

Som skräckexempel tar Jonsson även upp några andra saker. Reklam riktad till barn t.ex. Jag ser det förbudet som ett kraftigt omyndigförklarande av alla föräldrar. Visst är det urjobbigt när dottern fått syn på något i reklamen och tjatar för att få det. Men som förälder måste man kunna säga nej. Att så många föräldrar delegerat det ansvaret till någon annan (t.ex. staten) är ett tungt vägande skäl till att händelser som i Rödeby kan inträffa. Staten har tydligt visat att de inte klarar av det ansvaret och i mina ögon bör de heller inte ha det. Barn är föräldrarnas ansvar!

Att lägga ut bilder på nakna småpojkar på nätet, som Jonsson också tar upp, ska vara förbjudet för att det rör sig om omyndiga personer som inte samtyckt till publiceringen. Det är inte nakenheten i sig som är förbjuden (ännu så länge).

Att kalla homosexuella för cancersvulster är genomvidrigt. Jag använder gärna min yttrandefrihet till att kalla pastor Gren för avskum. Men jag är inte beredd att ge honom seger på walk over. Genom att förbjuda hans yttranden medger vi att vi saknar argument mot det han står och säger. Stefan Jonsson påstår att: "Man kan använda yttrandefriheten för att motverka sådant." Ändå är det inte yttrandefriheten han vill använda, utan dess raka motsats.

//LibeRatio

Tillägg: En vanlig $vensson har också bloggat om artiklarna.