Mattias Svenssons artikel Socialliberalen är ingen frihetsvän har debatterats flitigt. Här är några av mina huvudsakliga reflektioner på artikeln.
Moralismen är det jag tycker är allra värst med socialliberalismen. De ska peta i människors livsstil och bestämma vad som den enskilda människan får och bör göra. Som värst genom lagstiftning (t.ex. mot olika former av droger, spel, monopol) och nästan lika illa – genom att styra konsumtionen med skatteväxling som blivit högsta mode även i alliansregeringen.
(ny)liberalismens begränsningar?!
En viktig invändning mot en "ren" nyliberalism som jag brottats med länge är hur man ska se på utbildning för barn och ungdomar. Det är en sak att tvinga på alla elever en gemensam läroplan och värdegrund, men en helt annan sak att påstå att ungdomars frihet automatiskt ökar genom att ta bort allt gemensamt ansvar för deras utbildning. Barns potential att utnyttja friheten kan begränsas av föräldrarnas val och förutsättningar. Min främsta invändning mot en ”ren” liberalism är alltså att frihetsbegreppet inte går att applicera på barn. Att se till att barn får möjlighet till grundläggande utbildning kan vara nödvändigt för att kunna utnyttja full frihet som vuxen. Jag ser inget ont alls i Mills liberala position. Generationsfrågan är ett problem när man diskuterar frihetsbegreppet. Att Mills position skulle vara väsensskild mot (ny)liberalism ser jag inte.
En annan invändning är att människor gemensamt och frivilligt mycket väl kan komma överens om att inskränka en liten del av sin frihet för att öka andra nyttoaspekter. Vanligtvis symboliserat genom samhällskontrakt. Det finns t.ex. rationella skäl för en individ att ge upp en liten del av sin frihet för att uppnå större ekonomiska resurser. Det kan t.ex. var rationellt att gemensamt hantera vissa frågor, s.k. marknadsmisslyckanden. Ekonomisk rationalitet går inte alltid hand i hand med personlig frihet och många människor vill nog göra en avvägning som prioriterar ekonomiskt utrymme framför personlig frihet.
Drar man argumentet ytterligare så kan man ju konstatera att många människor önskar viss statlig paternalism. Givetvis kan man som kommunist hänvisa till falskt medvetande, eller som liberal till public Choice-teorier om misslyckande på den politiska marknaden. Men som liberal måste man nog erkänna att få önskar ett så liberalt system som Svensson utgår från. Det enda rätta är att utifrån de förutsättningar som finns idag sträva i den riktningen…
Och så några små:
Teknokrati framstår som en underbar egenskap när en ideologisk fiende har makten…
Moderaternas omsvängning är en europeisk anpassning. Borgerligheten i Europa har ju inte varit främmande till stora stater. Frankrikes starka stat, Tysklands välfärdsstat etcetera är uppbyggda av borgerliga partier.
Som liberal föredrar jag alliansen jämfört med alternativet, trots att jag inte alls gillar utvecklingen.
//
Casparus Due
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar