Vad har Malmö emot vietnamesiskt kaffe?

Malmö var först och störst i landet med att bli Fair Trade City. Årligen storsatsas det på allt från namninsamlingar, reklamkampanjer, påtryckningar på affärslivet, teaterföreställningar, informationsträffar och så vidare ... in absurdum.

Ett av de mer sjuka exemplen är att kommunen finansierar en provsmakning av kaffe och te kombinerad med namninsamling för att kaffeautomaterna på myndigheten Malmö Högskola ska ha rättvisemärkt kaffe.

Hade det bara varit olika myndigheter som försökte pådutta varandra sin obegränsade godhet, hade jag inte brytt mig. Men nu är det så att de gör det för mina och alla andra skattebetalares pengar. Ingen vet exakt hur mycket det här enorma reklamjippot kostar oss. Men med tanke på att bidrag har givits för omkring en miljon årligen och väldigt många kommunanställda har lagt väldigt många arbetstimmar på det är det trolig att vi snackar om minst ett par miljoner skattekronor om året.

Och vad får vi för det - dyrare kaffe, samtidigt som rika bönder i Sydamerika kan fortsätta en olönsam verksamhet och konkurrera med hårt arbetande vietnameser som bara försöker få en fair deal. Timbro har belyst (o)nyttan med rättvisemärkning i en bra liten rapport som kommunfullmäktige i Malmö borde läsa innan fler skattekronor slängs i sjön.

Johan Norberg gör en kort och korrekt analys av Rättvisemärkt. Det är helt ok att de säljer en lögn, det finns det många som gör. Men det är inte ok när blåögda politiker använder mina skattekronor för att hjälpa föreningen att sälja sin lögn.
//
Fabrikören