Ett utkast till den demokratikanon jag tidigare skrivit om. En sån här lista är naturligtvis alltid generaliserande, ej komplett, smått löjlig etc. Men när det är sagt är det också en rolig sak som kan bidra till allmänt höjd allmänbildning och locka till debatt och fördjupning. Och det är ju inte så dåligt. Så här kommer ett utkast som bloggens läsare uppmanas att tycka till om:
Tio-i-topp
Enskilda personer som betytt mest för den svenska demokratin (enbart svenskar verksamma i Sverige)
1. Johan August Gripenstedt, som Per T skriver utmärkt om i Sydsvenskan (3/6-07). JAG som han ofta kallade sig (initialerna) drev igenom en mängd liberala reformer i Sverige och lade grunden till de hundra år av tillväxt som Socialdemokraterna sedan började omfördela. Han var starkt bidragande till att näringsfriheten etablerades 1864, hans släppte räntan fri och förbättrade infrastrukturen. "Han pläderade för utvidgad religionsfrihet, i första hand för judar, och gjorde en kraftfull insats för den representationsreform som 1866 ersatte de fyra stånden med två kammare." (Per T)
2. Anders Chydenius, den svenska liberalismens fader. Mannen bakom Tryckfrihetsförordningen och Offentlighetsprincipen 1766. Statens roll enligt Chydenius: "emot utvärtes våld och invärtes förtryck".
3. Nils Edén, den liberale statsministern som inte bara lyckades hålla den socialistiska revolutionen borta från Sverige. Med viss hjälp från Hjalmar Branting införde han också allmän och lika rösträtt 1918. Tack vare Edén infördes även kvinnlig rösträtt 1919.
4. Gustav Cassel, ekonom som förklarade att "fri kapitalistisk ekonomi kunde prestera 3 procents tillväxt per år. Det innebar att svenskarnas standard skulle fördubblas vart tjugofemte år ... alla förbättringar man kunde åstadkomma med socialpolitik, bidrag eller regleringar skulle vara futtiga i jämförelse." (Bengtsson, Norberg: Frihetens klassiker, Timbro 2003)
5. Herbert Tingsten, folkstyrets främsta försvarare under fyra årtionden av hot från olika totalitära system.
6. Vilhelm Moberg, författaren som med en sylvass penna bekämpade nazisterna och kommunisterna under och efter andra världskriget.
7. Ingemar Hedenius, filosofen och Uppsalaprofessorn som på allvar satte igång sekulariseringsprocessen i Sverige genom stenhård tro på förnuftet och vass polimik med dogmatiker och konservativa kristna
8. Eli F Heckscher, ekonom som genom intensivt forsknings- och upplysningsarbete lyckades påverka såväl borgerliga som socialdemokrater i riktning mot högre grad av marknadsekonomi, konkurrens, frihandel och stabil finanspolitik.
9. Per Ahlmark, statsministern och författaren som tydliggör socialismens sanna natur som få andra. I en tid då FN fortfarande var heligt i svenska sinnen, vågade han kritisera den minst sagt bristande syn på frihet som råder i organisationen.
10. Per Albin Hansson - han tog oss trots allt igenom depression och världskrig.
13 kommentarer:
Förslag på andra tio-i-topp-listor för en demokratikanon är naturligtvis välkomna också.
Man vill gärna utöka den med Johan Nordberg och Birgitta Ohlsson!
Mvh.
Henrik, liberal
Jag är i och för sig en stor fan av Norberg, men frågan är vem han skulle slå ut? Han är ju nog inte färdig med sitt livsverk än, så kanske kan han ta sig in på listan med tiden.
Vem är Birgitta Ohlsson?
Leva eller lyda:
Jag hade snarare tänkt mig att utöka listan, hehe... Jag tycker dock att det Norberg har gjort hittentills räcker för en plats i solen på denna lista!
Syftar på socialliberalen i Folkpartiet. Hon har lyft fram den liberala feminismen som ett mycket intressant alternativ till den stelbenta vänsterfeminismen...
Henrik, liberal
Jo tack, jag vet vem BO är. Men hon imponerar inte på mig. Feminism har jag inte mycket till övers för. Alternativet till vänsterfeminism är inte BO. Det är istället en liberalism som värnar om individen oberoende av kön etc. Socialliberalism är bara snäppet bättre än socialdemokrati. Så tyvärr, hon platsar inte på min lista.
Leva eller lyda: Jag respekterar din vy men jag håller inte med dig. Ohlsson har även Sveriges med konsekventa syn på demokrati i t ex utrikesfrågor. Det är nog den jag är mest imponerad av! Ett lysande exempel på det är kritiken mot vapenaffärerna med en mindre trevlig stat i Mellanöstern.
Henrik, jag håller med dig om att BO har förstått vikten av att värna demokratin såväl i Sverige som i omvärlden, även om jag saknar den tyngd i argumentationen som krävs för att hon ska ta sig in på någon topplista. Men sen är det ju det där med det socialliberala och den liberala feminismen. Där går jag hellre på Sabunis linje. Hon är en betydligt hetare bubblare enligt mig. Så även Cecilia M och Pilsäter. Sen har vi ju föregångare som också var vassare, Wibble, Leissner. Så jag tror inte ens hon kvalar in på topp-fem bland folkpartistiska kvinnor hos mig.
Leva eller lyda:
Alla liberala kvinnor som du räknar upp är jättebra, generellt.
Men jag skulle nog ändå sätta Ohlsson högst bland dem, varje fall för stunden. Framförallt för sin konsekventa linje mot diktaturer på Kuba etc. Vilken tyngd saknar du i hennes anföranden?
Jag vill även nominera Bertil Ohlin! Eller han kanske är för mycket socialliberal för dig? Hehe.
Henrik, liberal
Jag har tyvärr inga konkreta exempel som belyser vad jag menar med att BO saknar tungd. Ska försöka återkomma till dig på den punkten. Generellt kan jag dock säga att jag tycker hon är lite för negativ i sin argumentation. Med det menar jag inte att hon inte ska kritisera diktaturer. Det ska hon och gör hon. Men kanske lite mer konstruktiv kritik ibland. Som sagt, ska försöka återkomma med konkreta exempel.
Bertil är väl inte helt fel. Kanske en topp-tjugo placering för honom. Men jag håller nog de andra ekonomerna på listan lite högre. Han tyckte lite väl mycket om planhushållning och Myrdal. Dessutom är han från Helsingborg vilket inte talar till hans fördel (hehe).
Leva eller lyda: Jag förstår inte riktigt varför man ofta missar att belysa Myrdalarnas dragning till rasbiologi...
Henrik, liberal
Då vill jag föreslå två herrar till: Torgny Segerstedt och Peter Wolodarski. Segerstedt för sin klarsynta linje mot nazism och kommunism. Wolodarski för sina klarsynta ledarartiklar i främst DN som tvättar bort myter från liberalismen. Två riktigt bra herrar!
Det finns väldigt mycket bra folk bland liberalerna!
Henrik, liberal
Henrik, Segerstedt hade jag faktiskt på en tiondeplats från början. Men sedan tyckte jag ändå att Per Albin förtjänade en plats på listan. Kanske fel tänkt? Woladarski är en mycket bra man. Men igen, vem skulle han peta bort?
Du har fullständigt rätt i att det finns många bra liberaler, men endast tio får plats på en topp-tio-lista. Det är en del av fascinationen med sådana lister tycker jag.
Leva eller lyda: Att peta är väldigt svårt. Om någon skulle bort så är det Per-Albin Hansson, har var trotsallt ingen riktig liberal...
Henrik, liberal
Skicka en kommentar