SvD:s ledarskribent Per Gudmundson (även blogg här) tillhörde tidigare den s.k. frihetliga vänstern. Vändpunkten för honom kom under Göteborgskravallerna 2001 då han insåg att hans kamrater faktiskt försökte döda poliser med de gatstenar de slungade iväg. Ganska ofta hör man att sammankomster anordnade av grupper på vänsterkanten urartar i våld. Det är inte sant! Våldet är planerat i förväg och en integrerad del i dessa vänstergruppers tillvägagångssätt. För det flesta kommer det inte som någon överraskning men det är ändå befriande att höra det från någon som befunnit sig på insidan (ledarsidan i SvD).
Det är illa att det finns så många våldverkare inom grupper på den extrema vänsterkanten. Men än värre är att de genomför sina våldhandlingar med övriga vänsterns goda minne. Istället för att ta avstånd från våldet förs en lång rad bortförklaringar fram. Aftonbladet i allmänhet och Wolfgang Hansson i synnerhet hamnar ofta på fel sida om våldets gräns. Många vänsterbloggare varvar sina bortförklaringar med hyllningar till diktatorer som Castro, Chavez och Ahmadinejad.
Fram träder ett tydligt budskap: Vänsterns väg är våldets!
//LibeRatio
söndag 3 juni 2007
Vänsterns väg är våldets
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Det är klart att ytterlighetsvänsterns våld är planerat, generellt. Det finns alltid några förklaringar i stil med "det är polisens fel att vi behöver slåss" osv liggande på lager.
Det blir inte bättre av att en del journalister av olika skäl försöker bortförklara ordet vänsterextremist med vänsteraktivist...
Henrik, liberal
Skicka en kommentar