Anders Ehnmark fortsätter sin kamp mot demokratin

Vad är det för reflex hos kultureliten som gör att de alltid håller på diktatur framför demokrati och frihet? Varför lär de sig aldrig? Hur kan kultursidorna år ut och år in låta torra 68-vänstergubbar berätta för oss om västvärldens elände medan de är överslätande med förtryck i andra delar av världen?

Anders Ehnmark är kanske mest känd för sin hyllning till Nordkorea: "Nordkorea är en vän i världen, en modig liten nation som bjuder sina mäktiga grannar spetsen, en ostasiatisk igelkott som vi har mycket gemensamt med, ändå, som hävdar sin självständighet. . . med kraft och konsekvens och dessutom utvecklar sitt land på ett häpnadsväckande sätt." (sid.217)

Ehnmark skriver fortfarande regelbundet i Expressen. Den 8:e juni visade han vad han i synnerhet och kultursidor i allmänhet går för.

Ledarskribent Anna Dahlberg skrev en klarsynt artikel om protesterna mot G8-mötet:
"Det finns så mycket ruttenhet i världen som idealistiska ungdomar borde rasa mot: Afrikas korrupta regimer och avgrundslika krig, Kinas cyniska utrikespolitik, al-Qaidas nihilistiska terrorkult, kvinnoförtrycket i tredje världen, oljans alltmer auktoritära axelmakter med mera med mera. Men inget av detta väcker något som helst engagemang hos protestfolket. Nej, det är först när man nämner västklubbar som EU, G8 och Nato som det börjar blixtra av vrede i ögonen på den idealistiska ungdomen. Då kallas det till massdemonstrationer och ilskan kokar över – oklart mot vad."

Ehnmark skrev samma dag i Expressen att protesterna mot G8 har blivit för snälla. Samtidigt anklagar han G8 för att inte lyckats hantera följderna av oljekrisen på 70-talet. Hur ska han ha det? Enligt Ehnmark har protesterna utanför mötet mer legitimitet än mötet i sig. Här visar Ehnmark upp samma trötta demokratiförakt. Förakt för demokratiskt valda ledare, för samarbete och framsteg. Istället utrycks sympati för våldets väg, extremistiska rörelser och motstånd mot demokrati.
//
Casparus Due