Åsa Linderborg blev känd som vänsterpartisten som skrev avhandling om Socialdemokraterna. Numera är hon skribent på Aftonbladet kultur. För mig har hon utmärkt sig som en av de journalister med störst förakt för individuell frihet och demokrati. Hon har bland annat funnit goda sidor hos Mao. Mao är "skyldig till övergrepp och grymheter, till exempel under kulturrevolutionen. Men en seriös historiker låter inte analysen göra halt där; man måste också ställa frågan hur många miljontals människoliv som faktiskt räddades."
Linderborg har också gått till försvar för islamismen: "Politisk islam, det vill säga föreställningar om hur ett alternativt samhälle ska kunna organiseras med stöd i de gamla urkunderna, har många riktningar från höger till vänster, men gemensamt är dess roll som motståndsideologi. I ett dialektiskt samspel har den vuxit fram som en reaktion mot utländskt och inhemskt förtryck och mot de sociala orättvisor som globaliseringen skapar." "Motståndet" i Irak hyllas i hennes kanske mest obehagliga krönika: "Ljuset i mörkret kommer från Irak självt. Trots det omfattande ockupationsvåldet och det sekteristiska våld som det bidragit till, ökar samtidigt motståndet mot ockupationsmakten. Det är motståndet som förtjänar vårt stöd – inte ockupanterna."
I april gav Åsa Linderborg ut boken "Mig äger ingen" där hon hänger ut sig själv och pappans liv för allas beskådan. Aftonbladet är kända för att hylla sina egna och de skrev inte mindre än två hyllningar om boken.
Åsa Petersen skrev: "Inför Åsa Linderborgs blick är ingen bara sin klass eller sitt arbete eller sin sjukdom. Alla existerar som sina egna och blir sedda så. Människan drunknar aldrig i samhällsanalysen."
Mats Gellerfelt ville inte vara sämre vän med Linderborg på firmafesten utan skrev i aftonblaskan att det är en "helt enkelt underbar bok" som ´"kommer att räknas till de klassiska svenska barndomsskildringarna."
Den 7 juni fullbordade Linderborgs sig journalistiska gärning genom att i en lång snaskig artikel förnedra två "mediapersonligheter": Linda Rosing och Carolina Gynning. Det är en sak att hänga ut sig själv, men varför andra? Från att främst har gjort sig känd som försvarare för allehanda totalitära läror ger hon sig på två personer som blivit kända för TV-såpor och stora bröst. Vi får veta allt som deras liv, och att det beror på klass. "Linda Rosing och Carolina Gynning blev kända när de knullade i dokusåpan Big Brother. De har opererat brösten till dubbel D-kupa, vikt ut sig, festat hårt, missbrukat kokain, haft ätstörningar och levt i manipulativa kärleksrelationer. Där slutar också likheterna. Medan Rosing fördöms och förpassas, slåss tv-kanalerna om Gynning med miljonkontrakt." Linderborg har till och med identifierat namn som inte duger: "Barnen döps till de tidstypiska lågstatusnamnen Melissa och Kevin."
Den 10 juli kan vi höra henne som sommarpratare.
Den 10 juli kan vi höra henne som sommarpratare.
//
Casparus Due
6 kommentarer:
Mycket obehagligt blev det också 2005 när hon och Erik Wijk jämförde terroristerna i Irak som medelst bombbälten spränger civila i luften, med motståndsmännen och -kvinnorna som slogs mot nazisterna. De totalitära läror hon försvarar är minst lika vidriga som nazismen.
Det stör mig oerhört att hon länge blev presenterad bara som historiker. Numera brukar till och med SvT lägga till "vänsterdebattör" när de presenterar henne. Fattar inte att hon ska få sprida sin hatpropaganda i sommarradion...
Vadå hänger ut Rosing och Gynning? De biografiska detaljerna är väl hämtade ur deras självbiografier, fria att läsa och återberätta för vem som helst.
Och för övrigt så är väl Mats Gellerfelt inte knuten till aftonbladet? Är han inte fortfarande på SvD så är han väl frilans. Jag har inget minne av att jag har läst honom på aftonbladets kultursidor vare sig före eller efter den här recensionen men det kan väl ha hänt.
För mig är Åsa Linderborg bara ett exempel på en brunvänster som inte stödjer demokrati, mänskliga rättigheter osv.
Henrik, liberal i Väst
"...vilket delvis förklarar varför Mao länge åtnjöt ett stort folkligt stöd"
Så vackert, det citatet ska jag bära med mig länge.
När pappa flydde från Kina, via Hongkong, till Sverige hade han ett virkat släktträd (släkten, och sin plats i universum, är som bekant en stor del av konfucianismen) i sin ryggsäck.
När vi återvände sommaren -91 till hans barndomsby för att kanske träffa familj och släkt återstod bara en senil, undernärd faster.
Resten: arbetsläger, tortyr, självmord, inspärrade på mentalsjukhus, döda i svält eller arkebuserade.
Det är klart att Mao hade sina goda sidor (förutom 70miljoner kineser på sitt samvete, samt en omfattande kultur & miljöförstöring). Han var ju för Åsa en politisk figur som hjälpte henne projicera sin "hemska" barndom på den kapitalistiska, liberala Västvärlden.
Som vi älskar. Men inte P1.
Skicka en kommentar