Känns nästan som lyteskomik

Igår kväll recenserade författaren Johan Norberg Naomi Kleins "Chockdoktrinen" - en bok som av vissa påstås bli "en av decenniets viktigaste böcker". Vi som befinner oss 60 mil från Stockholm där Kleinseminariet tilldrog sig, får nöja oss med att lyssna på recensionen som mp3.

Det var nästan så att jag stundtals skämdes å Naomi Kleins vägnar. Sällan har väl en författare blivit avslöjad med en så grumlig sörja av lögner, halvsanningar och okunskap och med en så genomrutten historieförfalskning och en citatteknik som fått Sanningsministeriet i boken 1984 att knäböja av beundran. Johan Norberg avslutar effektivt med att lista 10 direkta sakfel som han inte(!) redan hade tagit upp.

Efter att ha hört ett antal citat från Kleins bok börjar man verkligen undra om det inte saknas en och annan ponny i hennes stall. Till hennes möjliga försvar kan man väl säga att hon åtminstone tjänar en rejäl hacka på boken. Man kan däremot undra vad som driver t.ex. DN:s kulturredaktion, recensenten Ulrika Kärnborg, kulturskribenterna på Sydsvenskan och de många vänsterbloggare som hyllar "Chockdoktrinen". Vill de så innerligt att Naomi Kleins lögner ska vara sanna att de slänger allt vad kritiskt tänkande heter åt sidan? Nyttiga idioter, kort och gott. Fast det är klart, eftersom nästan alla tidningar med hull och hår köpt en konspirationsteori ("den människoskapade klimatkatastrofen") är steget inte långt till en annan teori av liknande slag.

Boris Benulic, redaktör på kulturmagasinet Voltaire, som beskriver sig själv som "folkrörelsesocialist" tog hand om seminariets andra del. Mp3 från den delen finner ni här. Trots att han ideologiskt sett befinner sig närmre många av de som hyllar Naomi Klein, är hans sågning nästan ännu brutalare. Men verkligen mitt i prick. Benulic drar upp många paralleller med konspirationslitteratur som "Da Vincikoden". Det känns verkligen mer skönlitterärt än dokumentärt med den onde doktorn (Friedman) som vill ta över världen med sitt "supervapen" chockterapin. Som sådan kan Kleins bok säkert vara ganska underhållande. Hon är inte en riktigt lika skicklig bluffmakare som Al Gore (såvida inte hon får Nobels litteraturpris 2008) men tack och lov mindre av en pajas än Michael Moore.

Visste ni förresten att det som Bush verkligen ville komma åt i Irak var sju "Stargates" som Saddam Hussein förfogade över? ;-)