söndag 19 augusti 2007

Dags att gå och lägga sig Råd och Rön

I överskriften på Råd och Röns toppnyhet kan man läsa "Dags att vakna Esprit" Tidningen har gjort en under sökning som visar att många klädföretag har dålig koll på sitt csr (corporate social responsibility)-arbete. Esprit får uppenbarligen bottenbetyg, vilket ger Råd och Rön anledning till att hänga ut dem. Sydsvenskan, DN, SvD med flera nappar direkt!

Lägg märke till att det inte är arbetet i sig, men uppföljningen som kritiseras.

"Kedjan Esprit, som ligger sämst till i undersökningen, har enligt Jan Bertoft inte ens svarat på frågorna i undersökningen. Det tycker han är svagt." (DN)

Esprits hemsida kan man läsa att de har gjort en hel del csr-arbete och är med i diverse "vi-är-etiska-föreningar". Aja, baja, det räcker inte. Ni måste följa upp också.

Ett litet tips till företag, som jag bjuder på helt gratis: Gå inte med i alla dessa vi-är-etiska-föreningar. Bakom dem ligger det nästan alltid ett antikapitalistiskt budskap och en antivästlig värdegrund som tar sig uttryck i synen att u-länders handel med i-länder är mycket skadlig för u-länderna.

Har man dessutom skrivit under på att man ska göra si och så i sitt csr-arbete ökar risken med ca sjuttielva procent att man blir granskad av någon självutnämnd moralens väktare som Råd och Rön. Det blir helt enkelt en bättre artikel när journalisten kan lyfta fram att man bryter mot all etik, samtidigt som man skrivit på uppförande kod xyz.

Imorgon ska jag gå och köpa en tröja på Esprit. Då får kanske en pakistansk arbetare en krona i sin plånbok istället för ingen.
//
Fabrikören

60 kommentarer:

Anonym sa...

Ännu bättre, kanske ett pakistanskt barn får en krona eller två! Fasen vad jag kommer må bra då. Då kan den lilla parveln köpa sig en brödbit och en skopa linser. Mitt samvete är rent som mjöl när jag handlar på Esprit.

Jakob sa...

Jag håller med om att artikeln och undersökningen är konstigt utformade o formulerade. Men om du tog dig tid att kolla råd o rön (hemsidan) så skulle du se att undersökningen inte bara bygger på enkätundersökningen och att det inte endast handlar om diverse "vi-är-etiska-föreningar" utan även om ILO:s kärnkonventioner.

Sen din kommentar om det antikapitalistiska budskapet är lite naiv, kan ja tycka, då du påstår dig vara smartare än flera prisbelönade ekonomer världen över som tydligt pekar på att världsbankens liberala rekommendationer hittills kostat u-länder mer än de genererat i "u-tveckling".

Fabrikören sa...

Jakob, var kommer världsbanken in i bilden? De rekommendationer du hänvisar till har tidigare varit allt annat än liberala. Det är först på senare år som de har lagt om kurs mot ett lite mer liberalt förhållningssätt.

Jag är medveten om att det är ILO:s konventioner de utgick från. Men kritiken mot Esprit var inte en följd av att de bröt mot konventionerna, utan att de brast i kontrollen hos sina underleverantörer. Knappast skäl att bli uthängda i media som oetiska om du frågar mig. Dessutom, när man kan ha Libyen som ordförandeland för kommitten för mänskliga rättigheter och Kina, Sudan, Saudiarabien med flera som medlemmar i samma kommitte, kanske man ska överväga att sopa rent framför egen dörr först!

Florian Burmeister sa...

Är det inte konsumentmakt som marknadsförespråkare som Johan Norberg alltid ger som alternativ till demokratisk kontroll av produktionsmedlen? Om man dissar Råd och Röns försök till konsumentmakt så har vi nått den totala nihilismens avgrund.

LibeRatio sa...

Hur kan Bertoft veta huruvida Espirit följer upp sina åtaganden eller inte när de valt att inte svara på Råd & Röns frågor? Kanske är de helt enkelt inte intresserade av enkäter från Sveriges Konsumenter som namnet till trots i huvudsak består av organisationer inom arbetarrörelsen. Jag har svårt att tro att Johan Norberg haft socialdemokratisk makt i åtanke när han förespråkat konsumentmakt.

Johan Erlandsson sa...

Men kritiken mot Esprit var inte en följd av att de bröt mot konventionerna, utan att de brast i kontrollen hos sina underleverantörer. Knappast skäl att bli uthängda i media som oetiska om du frågar mig.

Vad skönt det måste vara att vara liberal! Man behöver inte bry sig ett piss. Ska nog konvertera.

Fabrikören sa...

Johan: Tack för din insiktsfulla kommentar. Du utnyttjar verkligen din informationstekniska förmåga till fullo här!

Florian: För att konsumenterna ska få mer makt krävs det seriös information om företagen. Inte smutskastning i egensyfte.

Vilken av dessa såkallade "konsumenter" representerar mig:

ABF
Centerkvinnorna
Djurskyddet
LO
PRO
Riksförbundet Hem och Samhälle
SIOS - Samarbetsorgan för etniska organisationer i Sverige
Svenska Kommunalpensionärernas förbund
SKTF:s senior- och pensionärsverksamhet
Sveriges Pensionärsförbund
Sveriges Pensionärers Riksförbund
Unga Örnar

Det är några av de "konsumenter" som står bakom Råd & Rön. Därmed inte sagt att allt Råd & Rön gör är skit. Men deras förmedling av rapporten var verkligen skit. Att servera Esprit på ett silverfat till TT & CO säljer, men vem betaler priset och till vilken nytta?

Florian Burmeister sa...

OK. Så Råd och Rön är det sosseflagg på, och därmed i bästa fall suspekt som konsumentmaktrådgivare. Har ni i sådant fall ett marknadsliberalt sanktionerat alternativ? Jag tycker det låter som en självmotsättning, av typen asociala klubben. Men jag låter mig gärna överbevisas! :)

Fabrikören sa...

Florian: Som jag skrev: Därmed inte sagt att allt Råd & Rön gör är skit. Men deras förmedling av rapporten var verkligen skit.

Ett hyfsat alternativ är konsumentverket, ett annat bra är Kristian Karlssons bok "Avlatsindustrin", olika typer av pricerunner-sidor, bloggar om företag etc. är också bra.

Jag är inte emot att konsumenter blir informerade, tvärtom! Men jag är emot mediekåta intresseorganisationer som gärna hoppar på enskilda företag endast för att få rubriker.

Esprits största synd: "Kedjan Esprit, som ligger sämst till i undersökningen, har enligt Jan Bertoft inte ens svarat på frågorna i undersökningen. Det tycker han är svagt. - Det skulle förvåna mig om det berodde på ren klantighet ... - Jag tycker att man ska fråga sig om man ska handla där."(DN)

I sammanhanget måste man också tänka på hur otroligt svårt det är för företag att kontrollera arbetsförhållandena hos underleverantörerna. Många av dessa är inte ett dugg intresserade av att följa de riktlinjer som klädföretagen ger dem och går ofta långt för att dölja de verkliga förhållandena. En seriös rapport från Råd & Rön hade belyst den här problematiken, samt frågat sig hur långt klädföretagens ansvar sträcker sig. De har ett ansvar, men det bör diskuteras hur stort det är. Vad är rimligt att kräva av dem? Men en sådan nyanserad diskussion är svårare att sälja till TT & CO.

Florian Burmeister sa...

Fabrikören: Tyvärr är jag inte så imponerad av dina exempel. Konsumentverket och Pricerunner är utmärkta ur konsumentperspektiv. Vilket ju är trivialt. Men jag vill ju använda min konsumentmakt för att förbättra för andra änden, dvs arbetare och miljö. Om jag hade den skulle jag kanske inte snegla på ekonomisk demokrati som alternativ. Alltså att arbetare får samma ställning i sina företag som medborgare har i en stat, med direktdemokrati för småföretag och representativ demokrati för stora företag. Det skulle ju lösa knuten du pekar på, att det är svårt att kontrollera situationen hos underleverantörerna. Låt arbetarna göra det själva istället. Vilken frihetsrevolution det skulle vara! Men tack för lästipset Avlatsindustrin. Man ska läsa allt, framförallt ens meningsmotståndare, och tänka själv. Jag skulle kunna rekommendera Demokratin och Dess Antagonister av Robert A Dahl.

LibeRatio sa...

Florian, det finns ett mycket utmärkt exempel på den typen av företag du efterfrågan. Förvisso fiktivt, men ändå mycket talande:

http://www.timbro.se/rand/ovs/utdrag.html

Fabrikören sa...

Florian: Som egenföretagare praktiserar jag direktdemokrati (eftersom jag är ensam). Men om jag någon gång i framtiden ska anställa någon, varför skulle jag då ge honom lika mycket makt? I min begreppsvärld kallas han eller hon då delägare. Men om jag nu vill ha en anställd som ska utföra vissa uppgifter och som jag kan avskeda om lönsamheten skulle gå ned eller av annan anledning, skulle jag då enligt dig inte få lov att varken anställa eller avskeda? Eller räknas inte småföretagen i din teori?

Tack för tipset. Ska kolla upp det så snart jag har tid. Håller fullständiogt med dig om att man ska hålla sig öppen och att man kan lära mycket av meningsmotståndare.

Florian Burmeister sa...

Jag har själv ett problem med "Av var och en efter förmåga, åt var och en efter behov", det är en slogan som en mer auktoritär vänster använder sig av. Bland liberaler sammanfaller gärna politiska höger-vänster-axeln med frihet-auktoritär-axeln. Har jag rätt? Och det är lätt hänt, då vänstern typiskt representeras av Lenin (jätteond) till Göran Persson (mest allmänt otrevlig). Men det finns en frihetlig vänster som både stalinister och socialdemokrater ser som sten i skon. Michael Albert är en hjälte då han inte bara gnäller, som vänstern gör mest, och ofta väldigt bra, men han tänker konstruktivt oxå.
http://www.zmag.org/albertbio.htm
Man skulle kunna sammanfatta hans deltagarekonomi som:
Inflytande På Beslut I Proportion Till Hur Besluten Påverkar Dig.
Om man har de orden som måttstock så är det självklart att Fabrikören påverkas mer av om företaget konkar. Spontant skulle jag ge dig utslagsrätten, när rösten skulle bli 1-1. Säg däremot att du expanderar (grattis!). Vid någon brytpunkt har du vad som i politiken kallas för förmyndarmakt över andra människors åtta timmar om dagen. Om du är en upplyst Fabrikör, dvs. I värsta fall blir du en despot med löneslavar (vilket jag skulle gissa inte skulle bli fallet eftersom vi verkar kunna hålla oss utanför gyttjepölen). Det finns ingen demokrati i systemet som skulle hindra dig från att spåra ur, i jämförelse med det politiska systemet. Nu säger ni att aktieägare har makten att avsätta företagsledare. Men det är enligt principen En Spänn En Röst, inte En Person En Röst.

Apropå Rand-dystropin: Naturligtvis måste man kämpa för att deltagarekonomin blir till en civiliserad historia, precis som vi måste kämpa för att våran hatälskade politiska demokrati hålls på en sjysst nivå. Och i deltagarekonomin tjänar den som jobbar dubbelt också dubbelt så mycket. Det personliga ansvaret glöms inte bort. Däremot finns det ingen möjlighet att köpa andra människors arbetskraft. Bara att bjuda in arbetare, som får den statusen som medborgare har i en stat.

Slutligen: Friheten är ett Primat. Den är så fundamental att den måste fördelas jämlikt.

LibeRatio sa...

Florian, i liberala system finns en mycket grundläggande "säkerhetsventil" som stavas frivillighet. Det finns ingen som tvingar någon annan att ta anställning hos Fabrikören. Arbetsgivare har ingen förmyndarmakt gentemot sina anställda. Det enda som drar upp ramarna är avtalet som den anställde frivilligt skrivit på. Demokrati är en metod för att fatta politiska beslut som ska vara underställd frivilligt ingångna avtal.

Fabrikören sa...

Jag sympatiserar med din tanke om demokrati inom företagsvärlden. Men jag ser en mängd olösliga problem i den tanken. Först och främst, makt måste gå hand i hand med ansvar. Om vi håller oss till småföretagen, för att hålla diskusionen på en mer lätthanterlig nivå, vill jag påstå att väldigt många inte vill ha det ansvaret som krävs för att man ska ha rätt till makten över ett företag. Om jag ska införa demokrati i, låt oss säga ett företag med tio anställda, förutsätter jag också att de tar lika mycket ansvar och lika stora risker som jag tar som företagsägare. Varför ska jag annars ge dem makt? Med andra ord ska de bli delägare och sedan kan vi rösta fram vem som ska vara företagsledare. Därmed försvinner anställningstryggheten, minstalön kan inte komma på frågan, går företaget dåligt får alla dra sitt strå till stacken och gå ner i lön, blir det fortfarande för dyrt får vi rösta ut någon från företaget. Behöver det investeras pengar får vi gemensamt hosta upp dem eller gå i borgen. Blir arbetsbördan stor får alla sitta och jobba på kvällar och helger. Semestern begränsas till de ca tre veckor som de flesta företagarna kan hålla. Redan här har minst 80 % av Sveriges befolkning hoppat av tåget. De andra är företagare!

Löneslavar är enligt mig ett ganska dumt uttryck. Det finns inget företag i Sverige som kan hålla fast i sina anställda om de vill säga upp sig. De är med andra ord fria att söka sig vidare. Under tiden kan de leva på a-kassa eller soss. De har faktiskt en ganska fantastisk frihet som är få människor förunnade i världen.

En annan variant för att få mer demokrati och självbestämmanderätt är att göra som många IT-företag och helt enkelt göra de anställda till aktieägare. Men igen, ansvar och makt måste stå i relation till varandra. Det är inte rimligt att en som inte vågat eller velat skjuta in x % av sin lön som aktiekapital, ska få lika stor del av kakan som en som inte har velat eller vågat skjuta in pengar i företaget.

Anonym sa...

Fabrikör´n!

Din invändning mot vissa IT-företags grepp att göra anställda till aktieägare visar tyvärr på dina bristande kunskaper om branschen.

I IT-företag ligger normalt inte de stora värdena balansräkningen (vare sig den passiva eller aktiva delen), utan just i de anställda. Anledningen är att det är de anställdas skicklighet, kompetens, etc, etc som avgör möjligheten att ta fram en framgångsrik produkt eller dra in premium-arvoden för tjänster. Alltså ligger risken INTE i att skjuta in pengar i form av arbetande kapital,eftersom bolagets behov av kapital är, till skillnad från t ex i tung verkstadsindustri, synnerligen begränsat.

Man kan med fog fråga sig vem som tar störts risk och störst ansvar: Den som pytsar in 100 000 kr (minimikapital i AB) motsvarande 0,5% av sitt eget kapital eller den som lägger 40 timmar i veckan och sin kreativa tid och tankar på att erbjuda tjänster eller utveckla produkter som företaget tjänar pengar på? Visst, man kan variera exemplet så att aktieägarn satsar 99% av sitt kapital, osv. Poängen är att min inte kan använda så svepande generaliseringar som du gör för att bestämma vem som tar störst risk/ansvar i förhållandet arbetstagare/ägare. Det varierar helt från fall till fall.

Fast att över huvudtaget andas att arbetstagare skulle ta större risker/ansvar är ägare på detta forum är väl liktydigt med att bli avfärdad som socialist. Tragiskt.

Florian Burmeister sa...

Ska vi fråga Fabrikörens pakistanske arbetare i huvudinlägget om han känner att han 1) arbetar frivilligt, eller 2) slavar för lönen?

Marknaden har en osynlig fot. Den som sopar tredje parts problem under mattan. Ett exempel: Om du köper en SUV av Volvo så är marknaden utmärkt på att bestämma ett pris som både konsument och producent är nöjda med. Men jag som cyklist får idag lida av en ännu värre trafiksituation, och i en nära framtid får jag leva med höjda havsnivåer. Jag blir påverkad av ditt och Volvos beslut, likväl har jag inget inflytande över det i en perfekt fungerande marknadsekonomi.

Florian Burmeister sa...

Apropå Michael Albert så blomstrar hans förlag Southend Press:
http://www.southendpress.org/
Förlaget styrs efter deltagarekonomiska principer. Ett faktiskt företag, till skillnad från LibeRatios fiktiva dito.

LibeRatio sa...

"[..]eftersom bolagets behov av kapital är, till skillnad från t ex i tung verkstadsindustri, synnerligen begränsat."

Hur ska du kunna anställa någon utan att ha kapital? Det kostar en hel del att anställa kunnigt IT-folk.

Du har rätt i att den klart övervägande delen av ett IT-företags värde utgörs av de kunskaper som är samlade i företaget. Men de som kommer in i ett etablerat företag avtalar om kompensation för den tid, de kunskaper och den kreativitet de tillför företaget.

Jag har en vän som sedan något år tillbaka driver en nöjesanläggning. Under uppstartsmånaderna arbetade han mellan 100-140 timmar i veckan. Ja, du läste rätt!. Hur många av dina vänner skulle kunna tänka sig att oavlönat arbeta 100+ timmar i veckan? Skulle du kunna tänka dig det? Är du villig att acceptera ansvar för ett 20-tal personer som i varierande grad är beroende av dig för sin försörjning? Kan du tänka dig att investera allt kapital du har och dessutom skuldsätta dig upp över öronen för en affärsidé? Vill du ha ett ansvar för släktingars, vänners och bekantas insatta pengar som du kanske aldrig kan betala tillbaka?

Jämför sedan det med att ha en fast a-kasse-, sjukpenning- och pensionsgrundande inkomst. Dessutom finns det en statlig lönegaranti i händelse av arbetsgivarens konkurs. Risken är i det närmaste obefintlig. Som lök på laxen kan du med några månaders varsel gå till en annan arbetsgivare och ta med dig alla dina kunskaper. Du har med andra ord inget att förlora.

Det är skrämmande att vissa tycks tro att företagande är att sätta in X antal kronor i ett företag och sedan rulla tummarna medan miljonerna rullar in. Anonym, hela ditt inlägg visar tyvärr på bristande kunskaper om verkligheten.

Fabrikören sa...

Anonym: "Fast att över huvudtaget andas att arbetstagare skulle ta större risker/ansvar är ägare på detta forum är väl liktydigt med att bli avfärdad som socialist. Tragiskt."

Om du inte anser att vi för en sansad debatt och försöker bli klokare på våra meningsmotståndare, är du mer än välkommen att söka andra forum. Det står dig fritt i den liberala bloggvärlden.

Florian: Angående den pakistanske arbetaren är han naturligtvis inte lika privilligerad som den svenske. Att påstå något annat vore vansinne. Men att kalla honom löneslav implicerar att arbetsgivaren håller honom fången mot hans vilja. Så ser jag inte på det. Arbetsgivaren ger honom möjlighet att tjäna en krona! Det står honom fritt att låta bli att jobba och leva i mer extrem fattigdom. Ett val som kanske inte är så tilltalande, men fortfarande ett fritt val. Han kan oftast också välja mellan att jobba hos en lokal arbetsgivare eller hos en underleverantör till en internationell koncern. Väljer han det senare har han OFTAST bättre lön och större socialt skyddsnät. Om Sverige med flera för en förnuftig biståndspolitik har han dessutom möjlighet att ta ett micro-lån, få rådgivning och själv bli företagare. Det vill säga om det är tillåtet i det land han bor i och korruption, byråkrati eller i värsta fall krig inte omöjliggör ett förnuftigt företagande. Går det bra kanske han sedan kan anställa sin granne och ge honom två kronor.

Angående bilen, du kan påverka genom att själv köpa en grön bil. Du kan också bli politker och köra med gröna skatter (jag har aldrig påstått att marknaden ska få fullständigt fria tyglar. Då fungerar den inte perfekt!). Du kan också göra som Mattias Goldman (Gröna Bilister & Westander) och lobba för gröna bilar. Det står dig fritt i en marknadsekonomi. Det som inte står dig fritt är att tvinga andra att tycka som du!

Florian Burmeister sa...

Självklarheter egentligen, men kanske ändå på sin plats:

1) Småföretagare ser jag typiskt som (inte riktigt men nästan) lika stora vardagshjältar som den pakistanske arbetaren.

2) Om jag skulle tvinga andra att tänka som jag skulle jag bryta mot mitt tidigare nämnda primat.

3) "Miljö"bilar är ett SKÄMT som jag trodde ni skulle kategorisera som avlatsbrev.

Däremot så funderar jag på att släppa sargen och engagera mig i den representativa demokratin. Men det känns så smutsigt! Frihetlig vänster är ju inte hemma nånstans partipolitiskt. Man åker ju ner i bolsjeviklådan i era ögon vare sig man vill det eller inte. Men det är nog erat problem snarare än mitt.

Fabrikören sa...

Jag är inte säker på att övriga skribenter på den här bloggen håller med mig, men jag ser inte miljöbilar som ett skämt. Vi har bara sett början på den tekniska utvecklingen när det gäller biogasbilar och liknande. Det är naturligtvis svårt att ta fram bilar som främjer naturen. Om man tolkar det så är miljöbilen ett skämt. Men bilar som inte skadar miljön ser jag inte som en omöjlighet. De modernaste biogasbilarna är redan ganska nära.

Jag skulle gärna se en mer frihetlig vänster i den politiska floran. En del frihetliga vänstertyckare (som du) blir så frihetliga att man faktiskt kan ha en förnuftig diskussion med dem. Det är annat än Ohly-kommunister och Schyman-populister.
Annars finns det ju en grön vänster som jag tycke kan vara förnuftig ibland. (Har tidigare rosat Peter Erikssons utspel om elmarknaden). Kanske får tillfälle att rosa fler vänsterutspel om du engagerar dig!

Jag har själv varit engagerad i partipolitiken, men lämnade den ganska snabbt, då jag blev trött på att bli ställd till svars för hela partiets politik (fp)som jag långt ifrån delar. Samtidigt var de det bästa av alla dåliga alternativ just då. Det saknas definitivt en hemmaplan för riktiga liberaler också.

Florian Burmeister sa...

Värst vad kladdigt det blev nu då! Jag hade förberett mig på SUV-nihilister, så får man en en online-kram. :)

David sa...

Intressant debatt! Båda sidor har sina poänger, tycker jag. Bara faktumet att jag själv tvekar enormt inför tanken att vara entrepenör åt mig själv och försöka starta ett företag kring en egen idé, och kanske såsmåningom till och med anställa någon, betyder ju att det ÄR att ta en stor personlig risk att starta upp något. Jag skulle verkligen inte göra det om jag inte visste att jag skulle kunna utsättas för demokratiskt myteri om det senare stormade kring företaget i en svår period då samtliga anställda utsätts för irriterande prövningar.

Medbestämmande är struligt. Som medlem i styrelsen i vår bostadsrättsförening mötte jag stort gubb-motstånd (och medhåll från en ung tjej) när jag tyckte att medlemmarna skulle få vara med och bestämma vilken färg/yta som de nya säkerhetsdörrarna ska få. Tilll slut gav de med sig och snart ska vi ha en diskussion i källaren för de som är intresserade. Installationen av dörrarna har tack vare mitt förslag redan dragit ut på tiden, och om det blir kaos kring beslutet så tar vi nog det i styrelsen i alla fall, för att installationen ska bli av. Mest rädda är vi för att en viss liten grupp på envisa 50-åriga damer ska vara majoritet i källaren och diktera att dörrarna ska bli GRÅ, något som vi i styrelsen inte tycker passar alls, men som DE nu fått för sig är modernt. En så enkel sak som dörrfärg kan alltså ta tid bara den... man kan ju undra hur snabbt ett företag kommer röra sig när det ska ta många och svåra beslut med direkt demokrati. Det kommer naturligtvis bli partibildning för större genomslagskraft i frågorna vid sidan om en stor massa av människor som inte har tid att bry sig, pga tidskrävande barnfamilj eller annat...

Men medbestämmande i så stor utsträckning som möjligt är eftersträvansvärt!

Angående produktionen i andra länder tycker jag att det importerande landet måste reglera och lagstifta om krav på mänskliga rättigheter och humana förhållanden på arbetsplatsen precis som vi gör det när det gäller miljögifter etc. Det bör vara förbjudet i lag att importera en vara för vilken inte kan redovisas en rättvis behandling av arbetarna i varje led. Gjorde alla länder med någorlunda köpkraft så, så skulle det sättas press på flera länder där arbetarna mer eller mindre är livegna (och ja, då pratar vi bl.a. om löneslavar - människor som fastnat i skulder hos sin arbetsgivar pga av oförutsägbart taskiga avtal, och som därför knappt har valet att sluta), och ansträngningarna att hålla koll på det komplexa nätverket av underleverantörer skulle skärpas och system för det skulleupprättas.

Det måste lagstiftas, för det är allt för komplicerat för komsumenten att försöka ta reda på omständigheterna kring varje vara. En komplex rättvisemärkning av flera grader skulle troligen bli opålitlig och omständlig.

Precis som vi ska veta att barnens leksaker inte innehåller giftiga plaster och kylskåpen ingen freon, så ska produkterna vara rättvist producerade. Rättvisemärkt ska i framtiden inte vara ett altenativ, utan ett måste! Dit måste vi sträva!

Jakob sa...

Ok Fabrikören ..

Världsbanken är det organ som har mest makt att driva på världs-handels -organisationens önskningar .. kan vi va överens där? Och de e dessa intressen som skapat den antivästliga värdegrund som du nämner. Så kommer världsbanken in i bilden, och deras rekommendationer har svängt åt det liberala hållet sedan 80 talet. Är det "på senare år" för dig? OK, låt gå.

Jo Esprit brast "endast i kontrollen" som du beskriver men då de andra företagen inte brast där så hamnar Esprit lik förbannat sist. Så vad är problemet? Artickeln ljuger inte någonstans om vad de brustit i. Eller ?

Sen eftersom du ifrågasätter vilka länder som är med i ILO så tror ja inte riktigt du har förstått hur organisationen jobbar o vilka befogenheter de har, eller framför allt inte har.

Till sist vill ja utan att allt för mycket lägga mig i ditt sista inlägg bara påpeka att ingen har rätt till a-kassa om den säger upp sig och soss med 3000kr/månaden sällan är ett realistiskt alternativ i det resonemang du försöker föra där.

Anonym sa...

Fabrikören:

Jag driver sedan 10 år tillbaka en IT-konsultfirma som idag har ett tjugotal anställda, så jag tror jag vet vad jag talar om. I början jobbade jag + övriga 4 delägare som djur. Kanske inte 100 timmar i veckan, men väl 70-80 när det var som värst, Idag är det förstås mycket bättre. Vi har inte släppt på ägande, men har däremot ett _mycket_ frikostigt vinstdelningssystem. Under dessa tio år har vi tagit ut aktieutdelning en gång och investerat vinster i bolaget (i form av stark kassa + kompetensutveckling för de anställda), eftersom vi ser de anställda som den största tillgången. Vi skulle gärna släppa på ägandet om det fanns någon bra anledning, men utan att vara noterade är det i princip en inlåsningseffekt, eftersom de anställda inte kan realisera sina aktier om de skulle vilja. Inför viktiga beslut förankras alternativen ALLTID hos de anställda. Resultat? Vi blir mer lönsamma för varje år, har låg personalomsättning och duktiga utvecklare söker sig till oss.

Vad är grundsynen bland ägarna? Jo, medarbetaren i centrum. Vi gnäller inte över höga skatter (nåja), att vi inte blir bekräftade som "hjältar" varenda j-a dag, vi ser oss inte som de som tar de stora riskerna och ansvaret. Ärligt talat, alla jobbar bra och sammanhållningen är stark. Ansvaret är delat, vilket alla också känner. Man rycker in där det behövs.

Som småföretagare och uppväxt i en småföretagarfamilj (i en helt annan bransch), tycker jag det är ett förbannat gnäll och tyck-synd-om-oss-som-är-så-fina-och-duktiga- mentalitet. Inte konstigt att det inte går bättre för Sverige med sådana entreprenörer.

Lägg självömkan på hyllan och se till att gå med vinst för fanken! Det tjänar både Sverige, arbetstagarna och aktieägarna på!

Anonym sa...

OK, glömde en sak, appropå fabrikörens invändning.

Man behöver inte ha kapital för att kunna betala löner och löpande kostnader. Det som är intressant (om man nu inte behöver göra stora tunga investeringar förstås initialt) heter kassaflöde. Trivialt.

LibeRatio sa...

Anonym, du slår in öppna dörrar. För en bransch där i stort sett hela värdet utgörs av humankapital och goodwill är det självklart att vårda detta. Att dela ansvaret är väldigt vanligt inom IT-branschen och andra humankapitalbaserade rörelser. Fast det förekommer trots allt en hel del "otrohet" också med personal som flyttar mellan företagen. Långt ifrån alla har lika låg personalomsättning som ni.

Men du har fortfarande inte förklarat på vilket sätt era medarbetare tar en _större_ risk än ni 5 som äger företaget.

För övrigt var det jag som skrev inlägget ovan och inte Fabrikören.

Anonym sa...

LibeRatio:

Sorry för sammanblandningen.
Det är inte att slå in öppna dörrar att påtala att man inte kan generalisera fram "sanningar" för hur och i vilken utsträckning aktieägare tar risker och ansvar (och därmed bör premieras ekonomisk). Exemplet med IT-branschen utgjorde därvidlag ett (mot)exempel, och är förstås särskilt tacksamt eftersom värdet just ligger i medarbetarna, deras förmåga, etc, och inte nödvändigtvis i en tung balansräkning där aktieägarna skjutit in kapital. För oss som delägare utgör ju vårt primära ansvar och risk inte de futtiga tusenlappar vi skjutit in, utan att vi arbetar, precis som alla andra. Något mer, det är sant. Men inte så orimligt mycket mer att man ska börja måla upp en bild av en grupp som knappt tar ansvar och en grupp som tar allt ansvar. Som jag skrev tidigare - ansvaret är delat.

Hela min poäng var detta: Man kan inte generalisera utan att riskera att bli trubbig i sin analys. Jag upplever generellt detta som ett problem bland många småföretagare. Det är givetvis enkelt att tala i egen sak. Jag skulle kunna säga att "_alla_ (små)företagare tar så himla stor risk och måste därför premieras så mycket mer ekonomiskt än arbetstagarna - politken måste utformas utifrån detta". Men hur trovärdig är jag då? Inte mer än när LO menar att varje förändring i arbetsrätten mer eller mindre är början till slutet på vår värld som vi känner den.

Det kanske är sant i vissa fall, att småföretagare tar stora risker men långt ifrån alltid. Som ägare tar jag en viss risk och har ett visst ansvar, men det är inte oproportionellt mycket mer jämfört med vår externt rekryterade VD eller många konsulter som jobbar 50-60 h/vecka, tar initiativ, etc.
För många av våra konsulter (och andra som jobbar i mindre företag) är det en risk/avvägning att jobba i ett litet företag jämfört med en tryggare anställning i staten eller på ett större bolag. Själv kan jag ju välja att göra en exit, hitta samarbetspartners/uppköpskandidater, etc. Så visst har jag som ägare vissa valmöjligheter också, förutsatt att jag har en bra och fungerande affärsidé och vet vad jag ska göra med den.

Återigen, detta är ett motexempel och min reaktion mot vad jag upplever som allt för vanligt förekommande småföretagardogmatism. Låt oss diskutera dessa frågor utan politisk snävsynthet - det blir så mycket mer spännande då.

En intressant diskussion är ju vad som skulle få ännu mer fart på företagandet i det här landet. Jag tror inte svaret nödvändigtvis ligger i de gamla utnötta svaren. Men det är en annan diskussion, och jag ligger redan tillräckligt off-topic i förhållande till det ursprungliga inlägget.

Fabrikören sa...

Anonym: Du har rätt i mycket, speciellt att det är en spännande diskussion hur man får mer fart på företagandet och att detta är tillräcklig off topic i förhållande till ursprungsdiskussionen.

Jag gnäller absolut inte som företagare - älskar varje sekund av det. Har precis tackat nej till vad jag skulle ha beteckat som ett drömjobb innan jag blev biten entreprenör. Så klagar gör jag inte.

Det låter som att du är en givmild och demokratiskt sinnad ägare. Jag tvivlar inte på att du vet vad du talar om. Men du missar en viktig poäng. Den frihetliga vänster som jag här har debatterat med skulle förmodligen ge dig epitetet "upplyst despot" -

Citat från Florians tidigare inlägg: "Om du är en upplyst Fabrikör, dvs. I värsta fall blir du en despot med löneslavar (vilket jag skulle gissa inte skulle bli fallet eftersom vi verkar kunna hålla oss utanför gyttjepölen). Det finns ingen demokrati i systemet som skulle hindra dig från att spåra ur, i jämförelse med det politiska systemet. Nu säger ni att aktieägare har makten att avsätta företagsledare. Men det är enligt principen En Spänn En Röst, inte En Person En Röst."

Själv är jag inte helt nöjd med att kallas upplyst despot, med risk att spåra ur.

Florian Burmeister sa...

Här är förresten en lättillgänglig sammanfattning av Michael Albert och hans deltagarekonomi:
http://www.arbetaren.se/articles/inrikes20070530-6

Fabrikören sa...

Jag tackar för tipset som jag läst med intresse. Håller dock fast vid att det är en ohållbar och ganska naiv teori. Relationen arbetade timmar och mervärde har aldrig varit speciellt tydlig och i en modern ekonomi blir den mindre och mindre viktig. Man måste fråga sig vad folk och företag får ut av timmarna de jobbar. Skulle en som sitter och rullar tummar 10 timmar om dan få mer betalt än en som jobbar effektivt 8 timmar eller har jag missförstått något?

"Till exempel: måndagen nere på fabriksgolvet, tisdagen i en planeringsgrupp, tillbaka till fabriksgolvet på onsdag och resten av veckan i arbetsgrupper som planerar eventuella produktionsökningar, eller kanske i lunchrestaurangen bredvid fabriken." - Snacka om ineffektivt och stressframkallande. Sjuksiffrorna hade skjutit i taket om alla förväntades kunna allt det.
Dessutom, med så många arbetsgrupper och planeringsmöten får man snarare diskutera vem man ska rösta ut framför eventuella produktionsökningar! (Tror att teorin passar bäst just på lunchrestaurangen bredvid fabriken.)

"Men poängen är att folk kommer att ha starkare incitament att jobba i en deltagarekonomi där man får betalt efter den ansträngning man gjort, inte efter hur mycket ackumulerat kapital man har, säger han." Menar han timmar, så se ovan. Menar han vad man faktiskt producerar och bidrar med till företaget, så talar han om en kapitalistisk individuell lönesättning som jag i mångt och mycket håller med om. Men hur hänger det ihop med avskaffandet av klassamhället?

Sedan blir det tyvärr en hel del typiskt väster-halleluja över regimer som Venezuela. Men den diskussionen orkar jag inte ta upp här och nu.

Florian Burmeister sa...

Naturligtvis känner jag spontant lika mycket som Fabrikören att detta är omöjligt. Jag har lika mycket av 200 års osynliga-handen-tänk i mitt DNA som du. Däremot så har ni marknadsliberaler i denna diskussion inte lyckats övertyga mig att ni har svaret på fundamentala frågor som t.ex.
1) Hur eran konsumentmakt egentligen ska gå till.
2) Problemet med den osynliga foten.
3) Den pakistanske arbetarens faktiska ofrihet.

Så länge tar jag deltagarekonomin som en skiss på ett avlägset mål. Däremot avtackar jag mig för dogmatiska mål, och diskuterar gärna med upplysta liberaler som Fabrikören. Och när jag nu antagligen går med som medlem i vänsterpartiet (tack för din rekommendation, Fabrikören, den putten behövde jag!), eller egentligen i den representativa demokratin, så har jag måttstocken Inflytande På Beslut I Proportion Till Hur Besluten Påverkar Dig, (eller kort: Proportionellt Inflytande) med i bakfickan. Vänsterpartist blir jag däremot aldrig. Endast medlem i den representativa demokratin. Kom ihåg det, om ni skulle läsa Florian Burmeister (v) i något sammanhang! Och stötandet och blötandet med upplysta liberaler som Fabrikören skulle bli en fundamental del av mitt politiska liv.

Fabrikören sa...

Trodde aldrig att jag skulle kunna säga att jag bidragit till att v ökar medlemsantalet. Men visst, det är bara roligt. Ska lägga Burmeister ((frihetlig)V) på minnet.

Florian Burmeister sa...

Jag noterar att Davids inlägg från den 22/8 har passerat okommenterad av meningsmotståndare. Förslaget om att Sverige ska lagstadga om konsumtion av Rättvisemärkt producerade varor i, säg, Pakistan borde väcka en och annan marknadsliberal själ. En av de viktigaste, om inte den allra viktigaste, regleringarna av rättvisemärkt produktion borde vara uteslutande av barnarbete.

Johan Norberg är en auktoritet, om inte Den Auktoriteten bland er marknadsliberaler, eller hur? Och Till Världskapitalismens Försvar hör till era nyckelreferenser, har jag rätt? I denna bok hävdar han nämligen att Sverige och dess konsumenter inte borde lägga sig i eventuell förekomst av barnarbete i, säg, Pakistan. För pakistaniernas bästa faktiskt. I konsekvensens namn skulle vi nu kunna byta ut den pakistanske arbetaren i ovanstående inlägg, och byta ut den mot den pakistanske barnarbetaren. Varsågoda och läs diskussionstråden en gång till.

Nu utkristalliseras en enkel fråga. Humanist eller Marknadsliberal?

Fabrikören sa...

Jag tillhör den lilla skara människor som inte ser barnarbete som en enkel fråga. Allt annat lika ska barn naturligtvis inte behöva arbeta. Men i vår värld är allt annat sällan lika. Barnarbete kan betyda att familjen slipper svälta, det kan betyda att barnets lillebror eller lillasyster kan gå i skolan och på sikt ta hela familjen ur fattigdom.

Jag tror att ytterligare spridning av Norbergs bok i kombination med ökad handel och dialog med länder som Pakistan har betydligt större inverkan än svensk Fair-trade-lagstiftning.

Man glömmer gärna att det inte är den globala handeln som är skurken här. Barnarbete, slaveri etc har funnits i alla tider och i de flesta kulturerna. Det uppstod inte för att Esprit skaffade sig billiga underleverantörer. Handeln har gjort att många länder har haft råd att införa skolreformer och lyfta folk ur fattigdom.

En svensk fair-trade-lag kan inte ersätta marknadsliberala och arbetsrättsliga reformer i producentländerna i tredje världen. Det måste de införa själv. Frågan som utkristallisers är om en sådan svensk lagstiftning gör mer gagn än skada.
Enkel? Knappast!

LibeRatio sa...

Parecon

Efter att ha läst ett antal artiklar, bl.a. på den officiella hemsidan http://www.parecon.org kan jag konstatera att det rör sig om en ideologisk skrivbordprodukt, i vissa fall med ganska klen verklighetsförankring. Det är uppenbart att Michael Albert & al brinner för sin idé. Problemet är att de väljer att bortse från allt som inte stöder Parecon.

Den främsta invändningen jag har är att Parecon flyttar besluten ännu längre bort från individen, både i tid och rum, än vad marknadsekonomin gör. Fast det är det som är poängen. Parecon går ut på att ingen ensam ska kunna fatta några beslut, utan allt måste malas genom diverse råd och sammanslutningar. Jo förresten, en sak har man rätt att besluta över: Bedömningen av värdet av den egna insatsen och det framtida konsumtionsbehovet matchat mot detta värde. Kan du ens själv göra en rättvis bedömning av hur mycket du tillför samhället, i vilken utsträckning "osynliga" beslut som du inte ens känner till påverkar dig, hur stort inflytande du borde ha över de besluten och hur mycket konsumtion det värde du tillför samhället berättigar dig till? Individuella bedömningsfel, som kommer att förekomma, aggregeras upp i Pareconstrukturerna och riskerar att få ödesdigra konsekvenser.

Parecon kan fungera inom en mindre krets där alla brinner för konceptet. Men under de förutsättningarna kan i stort sett alla ekonomier fungera.

Albert & al tycks jämställa deltagande i debatten och lika rösträtt med demokrati. Rent tekniskt är det viktiga förutsättningar för det politiska systemet och dessa uppfylls i stor utsträckning inte idag. Men den liberala folkmakten torde snarare vara att låta "folkets" minsta beståndsdelar, dvs. individen, sitta på makten över sig själva utan att aggregera upp den i konstruerade nivåer.

Jag instämmer i ganska många av invändningarna Albert & al har gentemot nuvarande system, men att införa en teknokratisk skrivbordskonstruktion som alternativ är att gå ur askan i elden. Arv, miljö, intellektuella förutsättningar, fysiska förutsättningar, m.m. ÄR INTE rättvist fördelade och kommer aldrig någonsin att bli det. Denna fördelning kommer att påverka Parecon också, alldeles oavsett hur mycket dess förespråkare hoppas att de inte ska göra det. Därav påståendet att teorin i många fall har klen verklighetsförankring.

LibeRatio sa...

Jag vet att jag gör det och skulle gissa på att Florian också gör det. Vadå? Köper varor som till del är framställda av oavlönade barnarbetare. Jag är uppvuxen i en mindre ort på Österlen. Många av mina klasskamrater var barn till lantbrukare. De flesta arbetade många timmar på gården efter skolan och på helgerna och bidrog därmed till familjens försörjning. Officiellt sett tillåter inte Sverige barnarbete, men ute i verkligheten, där jag befinner mig, är det relativt vanligt förekommande.

Florian Burmeister sa...

Som nybliven far till Emmas och min prins Alvin (sju veckor idag) så är jag hyfsat öppen för argumentation om att familjen är världens vackraste plats. Den sfären kan aldrig exproprieras av någon demokratiskt beslutad församling. Det är en fredad sfär. Faktum är att Alvin är en av två som ska ha kredd för att jag har blivit människa i existensialistisk mening. Han har gett mig kraft att stå för mina politiska åsikter publikt. Den andre är Fabrikören. Utan er hade det aldrig gått! Tack! Men nu är jag utpumpad av tre nätters svår sömnbrist efter att ha genomgått ett mentalt bad som kan liknas vid att gå naken genom gågatan på lördag eftermiddag. Är det OK om jag vilar från världens svåraste uppdrag, nämligen att stå för den man är, ett tag? Det kan ta någon dag. Eller så kryper jag in till sargen igen för gott. Få se. Jag har just skickat ett öppet brev till Lars Ohly och frågat om det är OK om jag är medlem i vänsterpartiet utan att vara vänsterpartist. Typ. En till person ska ha tack för visad förståelse: Min Emma som har haft några nätter med två oroliga själar runt omkring sig.

LibeRatio sa...

Självklart är det OK att du tar en paus Florian :) Det är dig väl förunnat! Hur intressanta och stimulerande de politiska diskussioner än är det ändå i slutänden famlijen som betyder mest. Själv ska jag ta med min dotter på ridlektion i helgen :)

Fabrikören sa...

Kunde Mauricio Rojas vara folkpartist utan att vara medlem, så borde väl du kunna vara medlem utan att vara vänsterpartist. Om jag inte misstar mig är vänsterpartiet idag officiellt inte ett kommunistiskt parti. Det hindrar inte Ohly från att vara kommunist, så där borde väl vara plats till lite frihet i det partiet också.

Vad gäller små barn och sömn önskar jag att jag kunde säga att det blir bättre. Jag har väntat på det i snart tre år, men jag är fortfarande trött. (Lite bättre har det dock blivit.)

Tack för intressant och sansad diskussion.

Anonym sa...

Detta är Florian Burmeister. Nu kommenterar jag från en annan dator, och har glömt Google-lösenordet. Därav Anonym-identiteten.

Här är ett tänkt samtal som jag har med den pakistanska barnarbetaren. Eller snarare monolog. Annars så inbillar jag mig att jag har två öron och en mun i diskussioner. Eller snarare ingen mun i det offentliga politiska samtalet förrän denna diskussionstråd befriade mig.

Säg att barnet är tio år. Eller nio. Eller... Börjar humanisten i dig skrika nu, Fabrikören?

Jag tänker inte köpa din fina pryl. Istället väljer jag att leta mig om efter en motsvarande pryl som är tillverkad av garanterat humanistiska grundprinciper, dvs. rättvisemärkt. Kanske din förälder arbetar i den industrin. Jag skulle kunna tänka mig att betala det dubbla priset. Förhoppningsvis går då halva den kostnaden till skatt, som sedan betalar din skolgång. Om samma pryl till och med finns på marknaden som tillverkad enligt ekonomiskt demokratiska principer, så är jag till och med beredd att betala det tredubbla priset.

Dessutom ska jag precis börja engagera mig i den politiska demokratin därhemma i Sverige. Jag tänker delta i politiken i syfte att förbättra din situation, om än på längre sikt än om jag hade gett dig en allmosa just nu. Jag tänker påverka så att våra tullar och subventioner tas bort, så att Pakistan får en mera rättvis chans att handla på världsmarknaden gentemot EU och USA. Jag tänker försöka att få Sverige, och möjligen EU, att föra en förnuftig biståndspolitik så din förälder (om du har någon) dessutom får möjlighet att ta ett micro-lån, få rådgivning och bli egenföretagare, om föräldern är arbetslös just nu. Detta bistånd får gärna vara några procentenheter högre än idag. Jag skulle se denna höjning som en motsvarighet till tyska botpengar, som blev verklighet för några år sedan, till överlevande från förintelsen. Vi i i-världen har nämligen en moralisk skuld till att din situation är så trasig. Pakistan trasades sönder av brittisk kolonialism, som tog slut först 1947, två år efter att Hitlertyskland stupat. Men det är en extremt komplex historia, som du kan läsa mer om när du blir större. Till exempel i Schwarzbuch Kapitalismus av Robert Kurz.

Jag tänker även engagera mig politiskt för att föreslå röda skatter, en motsvarighet till Peter Erikssons gröna skatter. Tanken med dem är att fasa ut produktion som uppenbart strider mot grundläggande humanistiska värden. Skatteintäkterna skulle t.ex. kunna gå till den ovan nämnda biståndshöjningen. Jag kanske till och med blir så frihetligt radikal att jag vågar föreslå en skattetrappa med två steg. Den lägre röda skatten för rättvisemärkt produktion. Den högre diton för omärkt produktion. Skattefrihet skulle jag ge till produktion som är ekonomisk demokrati-märkt. Men det blir nog magstarkt till att börja med.

Jag har alltså här skissen till en trestegsraket för att hjälpa dig:
1) Konsumentmakt.
2) Deltagande i den politiska demokratin.
3) Användande av den politiska demokratin för att evolutionärt öka demokratin på marknadens bekostnad.

Ja, för mig som frihetlig vänster är det självklart att demokratin och marknaden kämpar om ett utrymme som i någon mening är konstant stort. Davids förslag till lagstiftning mot omärkt produktion är ett sådant exempel. Jag skulle snarare föreslå de röda skatterna ovan, som har ett mera evolutionärt drag än lagstiftning. Det skulle ge produktionen mera tid att anpassa sig. Jag inser att revolutionen är plågsammare för alla parter än evolutionen.

Det här var kanske en lite för komplex föreläsning för dig. Du är ju trots allt bara sju år.

Anonym sa...

Florian Burmeister: Jag är väldigt ödmjuk inför faktumet att den största delen av befolkningen idag är för ointresserade av en politisk diskussion om ett eventuellt demokratiskt övertagande av produktionsmedlen. Jag har själv varit en offentligt aktiv politisk person i mindre än en vecka av mina 35 år. Det enklaste svaret på avsaknaden av intresse att delta i den eventuellt kommande ekonomiska demokratin är samma lösning som i den politiska demokratin. Friheten att lägga en röst var fjärde år innebär också rätten att inte lägga en röst.

Anonym sa...

Florian Burmeister: Nu förekommer jag en uppenbar invändning mot min föreläsning för barnet.

Naturligtvis skulle jag ha gett honom en allmosa, t.ex. lika stor som kostnaden av prylen han inte kan göra sig av med. Däremot HAR jag ett problem med allmosor. Med dem köper man en tacksamhetskuld. Att lära barnet hjälp till självhjälp med hela batteriet av mänskliga rättigheter såsom obligatorisk skolgång gör att han slipper känna sig tacksam.

Att argumentera mot välgörenhet innebär inte hjärtlöshet. Jag har ett svartrött hjärta. Det svarta står för friheten, det röda för den jämlika rätten till den.

Anledningen till att jag uteslöt allmosan i mötet med barnet var för att slippa all form av självutnämnd godhet. Hela argumentation baseras på ren och skär egoism. Möjligen med undantag för Alvin. Honom skulle jag dö för. Att jag som egoist ändå kämpar för barnets rättigheter förklarar jag med hjälp av spelteori. Fångarnas Dilemma är ett exempel då två kriminella har begått ett brott och förhörs var för sig. Oavsett om den andre fången tjallar på den ene eller inte, tjänar den ene alltid på att tjalla. Trots det gör han inte det i de flesta fall. Risken finns nämligen att de möts igen i framtiden. Trots att de borde agera egoistiskt blir de till altruister. I rent egoistiskt syfte, i ett längre perspektiv dvs.

Anonym sa...

Florian: Nu tar jag och skriver en bok istället. Om ni ber mig snällt kan jag mejla blivande utkast.

Fabrikören sa...

Florian: Jag trodde att du hade avslutat debatten!

En liten notis bara: "Pakistan trasades sönder av brittisk kolonialism, som tog slut först 1947." Bör inte detta vara preskriberat 60 år efter? Jämför vår välfärd idag och för 60 år sedan, det har hänt en del. Eller ännu bättre, jämför Baltikum. Dessa länder trasades sönder av rysk kolonialism som slutade så sent som i början av 90-talet. Eller Sydkorea eller Japan eller Hong Kong och så vidare. Alla dessa länder har kommit ganska långt utan röda skatter och fair trade bla, bla.

Anledningen till fattigdom och barnarbete finner du oftast inom landets eget styrelseskick, inte i hur vi behandlar landet (det går säkert att finna en del undantag, men jag ser inte Pakistan som ett av dem!)

Jag vill hellre förespråka riktig fair trade, det vill säga handel utan tullar och subventioner. (Som en parentes, visst vi i i-länderna har en del tullar och dessa borde tas bort, men många av de fattigaste länderna i världen är också de som har flest tullar och andra handelshinder. Det skadar dem, mer än oss. Må bäste säljare och köpare vinna - det är fair trade för mig. Tullar och subventioner är olika former av ekonomisk doping och doping är som du vet både fusk och farligt för hälsan.)

För att ta ett närliggande exempel. Indien hade i princip totalstopp på import tills i början av 90-talet. Då hade många indiska barn det lika dåligt som i Pakistan. Nu förminskas fattigdom och barnarbete i en rasande fart, inte på grund av din eller min humanism, utan på grund av att Indien har öppnat sin marknad och för att det visat sig att de är förbaskat duktiga på många saker.

Humanism måste gå hand i hand med förnuft och logik, annars är den lika farlig som religiösa och andra absolutistiska läror. Bli inte förblindad av din goda vilja!

Fabrikören sa...

Intressant att du nämner spelteorin. Även om den är lite fyrkantig, tror jag mycket på den som generell princcip. Men ... du är väl medveten om att den bygger på David Humes och Adam Smiths läror? Blev därför lite förvånad när du nämnde den. Kanske är du ändå mer frihetlig än vänster!

Skicka gärna utkast, men handlar det om photon science och liknande ska vi gräva så djupt i fysiken att frågorna blir filosofiska, om jag ska kunna säga något förnuftigt om det.

Anonym sa...

Florian Burmeister: Har jag inte sagt det hela tiden? Friheten kommer först! Jämlikheten kommer i andra hand, som dess lillasyster. Du får gärna titta i mina utkast. Kanske vi kan publicera en Hegelsk syntes?

Anonym sa...

Florian Burmeister: Syskonparet friheten och jämlikheten är jämlika. Men friheten är lite jämlikare.

Anonym sa...

Jag vill be om ursäkt om jag har gett intryck av att vara en besserwisser i ovanstående kommentarer. Framförallt i min monolog till barnet. Kanske VAR jag en besserwisser till och med? Min ambition borde ha varit att försöka förstå erat marknadsliberala tänk, och därmed mitt frihetliga vänstertänk, bättre. Genom att ställa frågor. Men istället gjorde jag misstaget att vilja få rätt.

Men jag är fruktansvärt rädd. Tänk om ni kallar på Johan Norberg, som som logiskt får mig att inse att jag omöjligt kan vara för både frihet och jämlikhet i den ekonomiska sfären. I själva verket utför jag en god handling som handlar barnets pryl. Om jag skulle vara fullständigt fri i mitt tänk skulle jag inte vara rädd för att ha logiskt fel. Då skulle jag frihetligt tacka Johan Norberg och Fabrikören efter sansad och intressant diskussion som lett mig till en ny nivå, där jag förhoppningsvis har den mentala orken att börja om från början igen. Kanske gå med i Moderaterna, efter först ha frågat Fredrik Reinfeldt om det är OK om jag inte kallar mig moderat. Logiken, förnuftet och upplysningen är treenigheten som står över primatet friheten. Eller kan jag ens lita på det? Har postmodernisterna rätt, som försöker skjuta upplysningstanken i sank?

Det sista jag skulle vilja vara är en som har Svaret på sidan 47 i mitt standardverk Trestegsraketen (Ja, boken har redan ett arbetsnamn...). Jag vill bara förstå mig själv och er marknadsliberaler bättre. I den strävan har jag omedvetet använt ett för hårt språkbruk för att konkretisera. Jag vill inte försöka nå någon konsensus i svenskt maner, utan söka (inte finna) en politisk hållning som är mer än bara tyckande, utan även logiskt konsistent. Är det möjligt? Jag vägrar tro motsatsen. Men vägra är ett starkt ord.

Till sist har jag har den här veckan lärt mig att bloggosfären är en fantastisk och skrämmande mellanform mellan samtalet mellan skål och vägg (fast med okända vänner) och det skrivna ordet. Jag tycker det är lysande att utrikesministern bloggar. Men jag avundas inte hans problematik i vad som kan skrivas och inte.

Slutligen kan jag inte låta bli att återkomma till ursprungsdiskussionen. Vad skulle en marknadsliberal säga till den pakistanske barnarbetaren?

Frihetliga hälsningar, Florian Burmeister

Anonym sa...

George Orwell var lakej åt den brittiska kolonialismen i Burma 1922-26. Det var en avgörande tid, som fick honom att börja skriva som journalist och författare. Samt strida i spanska inbördeskriget. För den frihetliga vänstern. Han hävdade att Burma hade de bästa förutsättningarna av alla länder i regionen i framtiden, med fantastiska naturtillgångar. Tyvärr var Burmas situation efter friheten från brittisk kolonialism 1885-1948 så söndertrasad, så ett statsbyggande som under bättre förhållanden så småningom hade lett till en fungerande federal demokrati fick aldrig någon ordentlig chans förrän militären hade vuxit sig för stark när staten var tvungen att kämpa ett inbördeskrig som pågår till denna dag, världens längsta dito. 1962 kom den avgörande militärkuppen med Ne Win i spetsen. Han dog för några år sedan, och har lämnat efter sig den sjukaste staten efter Nordkorea. Läs The River of Lost Footsteps av Thant Myint-U, dotterson till U Thant, generalsekreterare för FN på 60-talet. Obligatorisk läsning för alla med intresse i statsbildning.

Anonym sa...

Senaste anonym var Florian Burmeister. Uppe tidigt som för det mesta sedan någon vecka. Emma är fortfarande förstående, men med ett snett leende. Alvin kräks som aldrig förr. Men kräket fastnar liksom inte på huden. Det är mer som hudlotion.

Fabrikören sa...

Florian, som du kan se i andra kommentarutväxlingar är språket tyvärr ofta hårt och fördömmande. Att du är öppen och försöker bli klokare bidrar starkt till att jag har velat fortsätta dialogen med dig. Håller fullständigt med om att konsensus inte är ett mål i sig. Självklart hade jag blivit glad om du som konsekvens av dialogen blev frihetlig liberal istället. Men det är inget mål. Målet för mig är att vässa mina egna synpunkter och försöka förstå vad som ligger bakom det faktum att alla inte tycker som jag.

Det som kännetecknar liberalismen för mig är att den saknar ett utopiskt mål. Jag vet inte var världen är på väg eller var jag vill att den ska vara på väg. Jag vet bara att om människor får bestämma mer själv, så har de också större chans att skapa det liv de vill leva. (Det är humanism för mig!)
Men detta innebär också att jag inte har några enkla svar till den pakistanske barnarbetaren. Men några tips kan jag väl komma med:

Håll isär religionen och politiken.

När du blir äldre - arbeta politiskt för att skapa ett friare Pakistan. Det är värt de riskerna det innebär i ditt land.

Ta hand om din familj så gott du kan utifrån de förutsättningar du har.

Jag köper gärna de varor du tillverkar så att och din familj kan få mat för dagen. Jag är också beredd att betala mer för dem, så att du kan få mer i lön. Jag arbetar samtidigt för att du ska få möjlighet att gå i skolan och skapa en bättre framtid för dig själv och din familj. Detta gör jag genom att stötta bistånd som baseras på principen hjälp-till-självhjälp. Jag tror att du själv bäst vet vad du vill. Jag hjälper dig också genom att bekämpa alla former av förtryck av individen.

Det blev visst floskelvarning på det här inlägget, men ok vi kör på det ...

Florian Burmeister sa...

En politisk floskel känner man igen om man sätter en negation framför uttalandet. Om det då blir uppenbart knasigt är det en floskel.

Florian Burmeister sa...

Herregud jag måste ju löneslava för Uppsala Universitet! Om Rektor Magnificus fick reda på att jag bloggar på arbetstid, på arbetsdatorn, skulle jag nog få sparken. Han är en av få som jag inte skulle vilja skicka länken till denna diskussionstråd.

Anonym sa...

Florian Burmeister: Jag hoppas detta blir sista kommentaren. För jag vill börja skriva boken nu på min fritid. Och arbeta heltid. Men det finns ett uppenbart fall då jag blir tvungen att besvara en Fabrikör eller Johan Norberg i denna diskussionstråd. Nämligen om ni lyckas hitta en politisk floskel i det jag skrivit ovan. Det finns en enda anledning till jag hoppas på att det kommer hända: Det skulle bli en Florre-floskel. Jag är barnsligt förtjust i alitterationer. Jag har inte sett till en enda SUV-nihilist i denna tråd. Om en sådan skulle dyka upp så hänvisar jag till kommentarerna till Ulf Nilson-krönikor i Expressen istället. Och om en upplyst liberal frågar mig hur jag tänker i denna nyhet från TT, så svarar kapitalisten i mig: Om jag berättar ALLT i Trestegsraketen redan nu så förlorar jag kunder. Tyvärr får även cybervännen Fabrikören nöja sig med utdrag ur boken. Vi är ju ändå bara cybervänner. Däremot tänker jag låta den faktiska vännen David läsa rubbet. Vi är med i samma Amnestygrupp 61 i Uppsala, med fokus på Burma.

Florian Burmeister sa...

Om jag är FULLSTÄNDIGT ärlig mot allt jag skrivit den senaste veckan här, så borde jag fråga ut Mohamed här om vad Lenin egentligen står för. Precis som jag frågat ut Fabrikören den senaste veckan. Det skulle ge mig mer information om Lenin, precis som jag förstår liberalt tänk lite bättre nu.
http://leninology.blogspot.com/
MEN. JAG. ORKAR. INTE. BÖRJA. OM. FRÅN. BÖRJAN. IGEN.
Att jag överhuvudtaget tipsar om den här länken är modigt av mig, då jag är livrädd för guilt-by-association. Men man MÅSTE disutera med meningsmotståndare för att förstå sig själv bättre. Det har jag lärt i praktiken senaste veckan. Min nya maxim, som jag nu tar en paus ifrån, är att se i vilka fora mina yttranden blir till politiska floskler. På Mohameds bloggforum skulle negationen på min kommentar Lenin Är Jätteond bli knasig på min nuvarande nivå av förståelse. Vågar Fabrikören fråga ut Mohamed, så jag kan luta mig tillbaka för att se när Mohamed har en poäng? Nu måste jag arbeta igen.

Florian Burmeister sa...

Jag tror jag köper en SUV imorgon. Största bensinmotorn ska det vara. För Alvins skull.

Fabrikören sa...

Florian, jag tycker att det har varit en mycket givande diskussion med dig. Men jag tror att jag tappat tråden i dina senaste kommentarer.

Du är välkommen att fortsätta kommentera, men just den här tråden tror jag att jag vill stänga nu för mitt vidkommande.

Du kan också maila mig om du vill föra en vidare dialog!

Florian Burmeister sa...

Säg att den pakistanske barnarbetaren har en pappa som arbetar i en fabrik som producerar rättvisemärkta produkter. Som marknadsliberal avfärdar ni produkterna som avlatsbrev. Vad skulle en marknadsliberal säga till pappan, nu när hans arbetsplats kanske blir utkonkurrerad av barnets billigare produktion?