Alex Schulman kräks på skånskan

Relationen Skåne(land) - Sverige väcker starka känslor, nu också illamående.

Såhär skriver Alex Schulman på sin Aftonbladet-blogg:

Roland Anderson (assisterande förbundskapten) ""pratade" med samma diftonger och artikulationer som när jag kräks. Med det menar jag: tänk er att jag sitter i skräddarställning vid toalettstolen. Tänk er att jag kaskadkräks vilt och besinningslöst på grund av mycket dålig mat. Tänk er att jag mitt i detta vilda kräkande får för mig att kommunicera. Att småprata lite med den som står bredvid som håller mig i huvudet och klappar mig på axeln.

Då låter jag på pricken lik Roland Anderssons och hans fasansfulla skånska. När jag hör Roland tala så blir jag övertygad om att urskåningen, den första man som någonsin satte sin spade i den skånska myllan för 2000 år sedan eller så, var ett cp. Rejält utvecklingsstörd, alltså. Och denne urskåning lärde sina barn prata på det där konstiga, utvecklingsstörda sättet, och barnen lärde i sin tur sina barn att göra detsamma. Och till slut var det norm. Idag kräks hela Skåne."

Ännu mer "underhållande" är att läsa det hundratals kommentarer på inlägget. Gräv loss Skåne, ge tillbaka Skåne till Danmark, hata Skåne osv.

För det första: Skånska är en dansk dialekt som tvångsförsvenskats.

För det andra: Varför tror alla svenskar att skåningar blir förbannade när aporna skanderar "ge tillbaka Skåne till Danmark" eller vid påståenden om att skåningar är halvdanskar. Fattar dom inte att majoriteten av skåningarna lika gärna hade tillhört Danmark som Sverige. Skåne gick ju inte precis frivilligt in i Sverige.

Det hade inte varit så stor skillnad om Skåne varit danskt. Danmark ligger trots allt tvåa i grenen skatte(för)tryck:
* Mindre sosseri (förbudspolitik) och vänstervinklad media (diktaturkrameri).
* En annan invandrings- och integrationspolitik.
* Ingen ishockey.
* Närmare till huvudstaden.
//
Casparus Due