Jag är vit man och heterosexuell. Jag har inga funktionshinder, inga psykiska problem och jag är inte religiös. Jag är inte fet och är varken alkis eller narkoman. Jag är varken rik eller fattig.
Jag är med andra ord fullständigt normal!
Men samtidigt har jag blivit en minoritet som i stigande grad diskrimineras och hålls utanför mainstreamkulturen. För att delta i samhällsdebatten utan att bli misstänkliggjord och på förhand dömd får man inte vara normal. Man måste vara ett offer, en förorättad, någon som samhället genom politik, normer, kultur, lagar, statistik, normalitet och strukturer diskriminerar och stänger ute. Varför ska man bli hörd om man inte tillhör de utsatta i samhället?
Jag är inte utsatt, jag är inte ens gammal nog till att bli åldersdiskriminerad. Jag är den härskande ordningen som det är helt legitimt och riskfritt att ge sig på, enbart för att jag är normal. Argument behövs inte, rationalitet behövs inte och fakta - det är något den härskande eliten har hittat på. Det är med andra ord fritt fram att ge sig på mig.
Jag är ett offer för den rådande offerkulturen. Ja, jag är med. Jag är också ett offer.
Hurra!
//
Fabrikören
onsdag 20 februari 2008
Offer för den växande offerkulturen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Som en normal vit man, som kan beskrivas precis som du beskrev dig själv, så känner jag mig otroligt kränkt av ditt inlägg.
Jag berättar dock inte vad det är som gör att jag känner mig kränkt eftersom jag är den kränkte och det räcker med att jag känner mig kränkt.
Jag känner mig kränkt av att du känner dig kränkt av min normalitet.
"Jag är med andra ord fullständigt normal"
Jag håller med dig i din kritik av överdriven offerkultur som media rapporterat om.
Annars vill jag säga att ordet normal är kulturbundet och ofta värdeladdat. Det du menar är förmodligen att du är vanlig. Vilket iofs kanske inte heller är sant. Hur vanligt är det att ha dina åsikter?
Det som är normalt i en kultur kan vara onormalt i en annan. Och det som var normalt för några decennier sedan kan vara onormalt idag. Du vet kanske det här redan men vill skriva det för vissa tycks tro att det existerar någon objektiv normalitet.
Bengt Held
Malmö
Bengt, vilka ord är inte kulturbundna och vilka ord kan man inte ladda med värde om man anstränger sig tillräckligt mycket?
Jag menar att jag är normal, så normal att jag är ovanligt normal.
Om jag borde skriva vanlig istället, måste jag väl vara ovanligt vanlig, det vill säga onormal. Eller?
Jag känner mig så kränkt av denna diskussion att jag nu måste stänga detta fönster...adjö
Fabrikören
Jag tycker du blandar ihop saker.
Visst kan folk kalla sig normala och onormala. Men det är inte givet vad som är det. Och är det viktigt vara normal?
Är du normal för att du är heterosexuell? Kan då inte homosexuella vara normala? Och hur kan du då kalla dig liberal?
Ni kallar er liberaler här men verkar ofta resonera utifrån någon inskränkt liberal-konservatism där ni förenklar analysen till "höger är bättre än vänster". Oavsett vad man tycker om höger och vänster så existerar det antiliberala ideer både till höger och vänster vilket ni bör veta.
Bengt Held
En sak till
"vilka ord kan man inte ladda med värde om man anstränger sig tillräckligt mycket?"
Du behöver nog inte anstränga dig så mycket för att konstatera att normal oftast är ett positivt ord.
Bengt Held
Bengt,
Syfter med mitt inlägg var att med humor visa på absurditeten i den offerkultur som breder ut sig i samhälle. Den kulturen strider klart mot vårt huvudsyfte med bloggen "En blogg för ökat individuellt självstyre".
För att vara ärlig tycker jag frågan om en sexuell läggning är normal eller onormal, är en löjlig pseudodebatt, så länge man stirrar sig blind på begreppet. Att heterosexuelitet är statistiskt normalt är ett faktum. Menar man något annat med normal får man helt enkelt berätta vad man menar med det.
"Är det viktigt att vara normal?" Vem är det som har lyft frågan? Jag tycker inte det är ett dugg viktigt. Trots den humoristiska tonen, tycker jag att det framgår med all tydlighet i mitt ursprungliga inlägg.
Vare sig hbt-folk är mer eller mindre normala i någon annan betydelse av normal ska de naturligtvis ändå ha samma rättigheter som alla andra - inte för att de har en sexuell läggning som är statistiskt onormal, utan för att de är individer.
Jag anser inte att det ligger någon konservatism eller oliberal tendens i detta.
"Syfter med mitt inlägg var att med humor visa på absurditeten i den offerkultur som breder ut sig i samhälle."
Alright, vi kanske har talat förbi varann. Ironi kan vara svårt på internet. Det en tycker är ironi kan en annan tycka på riktigt.
Jag har själv varit i samma situation när jag halvt på skämt skrivit något. Och visst ska man kunna skämta om det. Ska man vara allvarlig så tycker jag som sagt att kränktkulturen är ett problem. Där är vi ense. Men diskriminering är också ett problem både för individer och för samhället.
Den bästa repliken hittills i debatten är "förr blev man förbannad istället för kränkt" och det tycker jag är rätt inställning. Mitt tips brukara vara följande: Håll inte på och anmäl hit och dit om det inte är något riktigt allvarligt utan konfrontera personen istället varför du tycker det är fel. Berätta varför du tycker det är fel och inskränkt och lämna det sedan.
"Att heterosexuelitet är statistiskt normalt är ett faktum."
Ja, ungefär som det är statistiskt normalt att sympatisera med något av vänsterpartierna om man är LO-medlem.
För den skull tycker jag inte det är något motiv att kalla varken homosexuella eller borgerliga LO-medlemmar för "icke normala statistiskt" eftersom det inte tillför en seriös debatt någonting.
Men vi är tydligen ense när du nu förklarat dig.
Bengt Held
Skicka en kommentar