Nyliberalismens ekonomiska fascism

Just när man trodde att antiglobaliseringsrörelsen hade gått och gömt sig kommer konstkritikern John Berger med en massa svammel i en mycket lång artikel i Aftonblaskan om Zapatisterna och Mexiko:

"zapatisternas lysande exempel på olydnad gentemot den ekonomiska fascismens globala tyranni, den så kallade nyliberalismen"

"Varje år tvingar fattigdomen och jordlösheten en miljon mexikanska bönder och ursprungsinvånare att lämna sina hem på landsbygden för att flytta till huvudstaden eller till andra städer, samtidigt som deras mark tas över av storkapitalets jordbruksindustri."

"Och nu kommer jag till poängen. Den ravin som skiljer det vidsträckta fältet av brutna löften och de folkliga förväntningarna om mer rättvisa måste på något sätt fyllas upp, och de viktigaste politiska partierna, med PRI (den institutionaliserade revolutionens parti!) i spetsen, har i 70 års tid ägnat sig åt att göra det genom att smula sönder det som en gång var ett politiskt språk. Brutna löften, brutna premisser, brutna förslag, brutna lagar.

Varje princip – utom egenintressets – har tömts på varje verklig innebörd. Den politiska diskussionen, valkampanjerna, talen inför storbolagsmedierna, reduceras systematiskt till undanflykter och skenmanövrer som gynnar dem som de gamla grekerna benämnde idioti (egoister), att särskiljas från politici. Under nyliberalismens ekonomiska fascism håller detta på att bli ett världsomspännande fenomen."

Lite fakta är på sin plats. Sedan mitten av 80-talet har Mexiko liberaliserat sin marknad och bland annat ingått en lång rad frihandelsavtal. Mexiko har sedan dess klättrat i välståndsligan och är nu ett av Latinamerikas rikaste land. Fattigdomen har under hela 1900-talet varit utbredd och är det fortfarande, men under hela 2000-talet har fattigdomssiffran sjunkit. Detta trots "nyliberalismens ekonomiska fascism".
//
Fabrikören