torsdag 1 november 2007

Politik när den är som bäst

Anton Abeles initiativ till att väcka opinion mot ungdomsvåld är politik när den är som bäst, det vill säga befriad från politiker. Idag belönas han med Free you mind-priset - respect!

Man skulle tro att Anton Abele och hans vänner inte skulle behöva utsättas för våld i sin vardag och att han inte skulle behöva dra igång en kampanj för att stoppa våldet.

Men i en stat som, trots enorma offentliga resurser, fullständigt har glömt bort en av statens kärnuppgifter är det tyvärr tvunget.
//
Fabrikören

3 kommentarer:

David sa...

Visst ett beundransvärt initiativ, men ärligt talat - vad har killen gjort egentligen? Ett torgmöte som kunde åstadkommas i de emotionella svallvågor som följde, med vad som följd? Hur många gånger har inte folk samlats på torg utan att några märkbara effekter kunnat skönjas.

Ifall han hade personligen gripit in och hindrat dödsmisshandeln kan jag förstå att man vill premiera honom, men så var icke fallet.

Man kanske inte ska jämföra honom med tidigare pristagare men det känns lite besynnerligt att MTV på så kort varsel bestämt sig för att belöna hans ytterst modesta insatser på detta vis. Jag föreställer mig att MTV-juryn måste ha varit tämligen desperat att finna några frihetstörstare, men om något så kunde ju munkarnas initiativ i Burma kanske ha satts lite mer fokus på. Otpor i Serbien fick ju priset efter att ha hjälpt till att störta diktatorn Milosevic. Anton får priset för att han startade en Facebook-grupp, kontrasterna får en att häpna.

Oliver sa...

Jag håller med David här, Anton Abele må ha gjort en bra sak men han är ingenstans i närheten av de tidigare pristagarna.
Att han får det här priset känns ju mest löjeväckande.

Anonym sa...

Jag tycker att han har gjort något som alla tycker är så självklart, men som ingen gör-han agerar när det som mest behövs! Det går bra att bara klaga på en ypperlig handlingskraft, i efterhand.

Det skall inte jämföras några priser, alla har de gjort något som uppmärksammats. Kan man inte bara vara lite ödmjuk och låta honom få den plats han förtjänar, bland de som verkligen vågat, som står upp för det som vi alla andra också tycker men ingen vågar göra! Tack Anton!