Föreningen Humanisterna har flyttat fram positionerna och upplever ett allmänt uppsving. Nu ska de ut i skolorna och på hotell och missionera med den nyöversatta boken "Brev till en kristen nation".
Som liberal humanist kan man lockas av att stödja Humanisterna. Men när man ser närmare på föreningen inser man snart att den inte alls är fri från religion, så som man skulle kunna förvänta. Religion är inte bara tron på en Gud, det är också rättesnören och ceremonier. Även om Humanisterna inte är bokstavstroende har de en rad rättesnören som ligger fast i stadgar och manifest. De har utvecklat en rad ceremonier, exempelvis något så dumt som en ateistisk konfirmation.
De visar också upp ett förakt mot andra religioner och religionsutövare som jag finner mindre tilltalande.
"Vi tycker att det är tid för mänskligheten att bli mogen - att lämna bakom sig en världsbild byggd på myter och magi och istället nyttja vetenskap och beprövad erfarenhet till att förklara förhållanden i vår omvärld. Mänskligheten ska inte behöva söka lösningar i föreställningar om övernaturliga fenomen, "det mystiska" eller "Gud"."
Tydligen är människor som tror på en gud omogna och irrationella. Jag delar inte den synen. Folk som tror på en gud kan mycket väl vara både mogna och rationella.
Myter kan ge oss stor insikt i det mänskliga sinnet som vetenskapen än så länge bara har lyckats skrapa lite på ytan.
Magin vill jag inte heller kategoriskt avvisa, eftersom det fortfarande finns väldigt mycket vetenskapligt outforskad mark. Magin kan dessutom leda vetenskapen in på nya spännande områden.
Humanisternas arbete för ökad sekularisering och information om humanistiska traditioner är beundransvärd. Men den benhårda tron på att gudstro är skadlig och omogen, är lika otrevlig som all annan religiös tro. Sekulära ceremonier som bygger på religiösa traditioner blir också tämligen löjliga. De antyder bara att många fortfarande upplever ett religiöst behov.
Därför är jag bara humanist och inte Humanist.
//
Fabrikören
torsdag 20 september 2007
Liberal humanist, men inte troende
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
13 kommentarer:
Humanisterna tror också blint. Ett exempel är deras tro att fenomen såsom telepati och prekognition inte existerar. När det gäller just den frågan så vägrar de ta del av den forskning som finns på området, de bara hårdnackat hävdar att sådana "övernaturliga" fenomen inte kan existera. Hur vetenskapligt är det? Är man vetenskaplig så undersöker man fenomen förutsättningslöst.
Myter och magi är vidskepelse. Det har ingen plats i min liberala övertygelse.
Snälla Elias, Humanisterna tror inte "blint". Grundar man sin världsbild på vetenskapliga metoder, bekräftade fakta och välgrundade hypoteser, vilket en humanist och även en ateist gör, är man alltid beredd att justera sin uppfattning om nya fakta läggs fram. Det är ju själva grundbulten i det vetenskapliga arbetet, annars blir det ingen utveckling. Det är en fundamental skillnad i detta förhållningssätt mot att var blint troende.
Inte lätt att veta vad som är vetenskapligt bevisat och vad som inte är det. Om man ska vara snäll så kan man kanske säga att det inte finns några seriösa undersökningar som visar på att det finns telepati etc. så det är ytterst osannolikt att det skulle finnas. Sedan 70-talet är detta ett tämligen dött ämne: försök hitta någon "peer review"-artikel av nyare datum... Problemet är att det finns många pseudo-vetenskapliga skrifter som håller just dessa myter vid liv. En humanist (i den här bemärkelsen) är säkert redo att ändra åsikt i samma stund som riktiga data skulle tyda på något annat. Jag skulle själv tycka det vore skitkul men har sedan en längre tid insett att det är en sorts tomtologi. Sorry. Det finns riktigt kluriga artiklar som visar att jorden är bara några tusen år gammal. Hittade en site på nätet en gång där jag som biokemist kunde slå hål på de kemiska argumenten, men inte de geologiska: de var mycket logiska. Det hade förmodligen krävt kunskap på forskarnivå för att enkelt se tankefelen. Så det är en tuff kamp om man väljer att ta fajten.
Visst är myter intressanta och visst kan vi ibland få ut mycket visdom ur dem: de berättar om hur vi upplever världen. Psykologiskt, idéhistoriskt och filosofiskt intressant.
Bland fler och fler ateister idag växer känslan att man nog måste, med mer eller mindre glöd, börja peka ut denna "kejsares nya (nja snarare urgamla!) kläder". En vändpunkt tror jag var "9-11" 2001. Även om det är obehaglig tanke måste man våga tänka att det kanske hänger ihop. Visst, man kan inte alltid (och även bör inte) vara rationell i allt man tänker och gör, men religionerna kräver PER DEFINITION ganska grov irrationell acceptans: det är en av deras centrala dragningskrafter och deras livsnerv (läs t.ex. Kirkegaard; eller för den delen bara svenska kyrkans trosbekännelse: hur mycket av det skriver du under på? OM du gör det analysera hur du lyckas ta dig förbi sådant som jungfrufödseln). Det är farlig fostran, men som kanske är lättare att tolerera när bara några få procent lyder under dem. Och argumentet att mycket GOTT kommer ur religionen också tykcer ajg är mycket giltigt. Men räcker det idag? Kan man inte göra gott idag, utan gud, utan att för den skull spotta på dem som gjort religiöst inspirerat gott tidigare? I USA är debatten mer inflamerad. C:a hälften av befolkningen är kreationister och även på universitet (!) är det hämmande för karriären att vara antytt ateistisk. Så illa är det. Ingen skulle kunna bli president utan att syfta på Gud titt som tätt. Roosevelt lär ha varit agnostiker men idag skulle en sådan vara otänkbar i det ämbetet. Så trenden går i den riktningen. Jag tillhör dem som tycker det är fel riktning. Situationen är tillspetsad bl.a. i USA, men trenden finns även på närmare håll.
Som en känd ateist har sagt (ungefärligt citat): vi är alla i huvudsak ateister. Nästan ingen idag tror på Oden, Zeus eller någon annan av dessa "gamla" gudar. Vissa av oss går bara en gud längre.
(Oj vad långt det här blev :-)
Casparus, jag har lite svårt att se vad det är i liberalismen som exkluderar myter och magi. Är liberalismen din religion som exkluderar andra religiösa element?Det låter inte som en sekulär tanke. Eller gör du som många andra och lägger in en allmän religionskritik i sekulariseringstanken. Jag uppfattar bara sekulariseringen som en separation mellan politik och religion.
Upplys mig gärna!
Drevs, jag tror inte på att 9/11 har så mycket med religion som sådan att göra. Det är när religion blandas med politik som den blir sprängfarlig och där berömmer jag också humanisterna (föreningen) för deras insats.
Det är mer deras omfattande religionskritik och samtidigt deras skapande av en ateistisk religion jag vänder mig emot. Jag ser inte logiken i det!
Väldigt många troende kan faktiskt hålla religion och politik separerat.
"religionerna kräver PER DEFINITION ganska grov irrationell acceptans" Ja, om man vill vara bokstavstro, men det behöver man ju inte vara. Sen måste man ju skilja på religiösitet och religion. Jag kan räkna upp en lång rad nutida troende filosofer, trots att de i hela deras yrkesliv har hängett sig åt rationella förklaringar och aldrig har använt annat än logiska förklaringar i sin forskning. Det är bara att accepera att ibland räcker det inte till. Många (exklusive jag själv) har ett behov av att tro på något större och såväl vetenskapen som liberalismen och humanismen lämnar enligt min mening den möjligheten helt öppen.
Det går, som alltid, att argumentera hit - eller dit. Dra gränser. Markera att man är lite annorlunda. Men, det går en gräns, och den är mellan de som tror och de som vill veta. Om och men, magi eller myter, är underhållning. Inget annat.
Pophenrik, "Markera att man är lite annorlunda." ???
Jag tror inte det finns någon som inte vill veta. Men det utesluter inte tro innan vi har en fullständig positivistiskt säkerställd bild av världsaltet och att denna bild uteslutet allt vad mystik och magi heter. Den bilden är nog lika sannolik som vilken magi som helst.
Objektivister med flera vill hemskt gärna att det ska gå en tydlig gräns, klädd med tagtråd och avskild med minfält, mellan tro och vetande. Men den tydliga gränsen får de se i månen efter eller välja att tro på!
Nej inte finns det en kort och stark länk mellan dessa 9/11-galningarnas framfart och en typisk svensk fisljummen "tro-på-någonting", men det är en gradskilnad: samma grundläggande längtan efter en magisk inramning av detta liv och en lika magisk fortsättning på andra sidan graven.
Du ar helt rätt i att det finns många mycket intelligenta OCH troende personer, även idag. Det blir ännu tydligare om man tänker sig bakåt i tiden ett par sekel. Om man kunde träffa Voltaire så skulle man prata med en klart religös man som var mycket upptagen med gudsbegreppet. Idag är de flesta troende i någon grad, men det är också sant att ju mer utbildad grupp du tittar på, desto mindre religiösa är de (statistiskt sett). Dock: även bland molekylärbiologer i USA, utfrågade 1996, så fanns det en knapp % kreationister, hur de nu lyckades med den mentala ballansakten. Det kommer således aldrig att finnas några 100-procentiga "lösningar".
Jag kan tänka mig att detta faktiskt kan handla om en sorts paradigmskifte i ordets riktiga bemärkelse. Bara ett exempel: Under Galileos tid hade man fantastiska och fungerande (obs!)modeller av hur planeterna rörde sig med cykler inom cykler för att förklara deras konstiga rörelsemönster: det var inte alls självklart att GG hade rätt. Många stora och beundransvärda tänkare före honom hade klarat sig finfint med dessa modeller. Och det han sa var både kontraintuitivt (på ett sätt) och hädiskt! Fy honom sa man! Vissa kanske var mer nyanserade och tyckte: låt alla tycka som de vill? Så länge ingen tog skada så var det väl inte så farligt, eller hur? ;-)
Tanken att skapa en sorts ateistisk religion är kanske inte så absurd. Det ateismen har svårt att leverera är tröst och en bekväm ram att förhålla sig inom. Jag läste ganska nyligen Tor Nörretranders "at tro på at tro", tyvärr inte översatt till svenska, och här utvecklar han den tanken. Omöjligt att summera här, men en central punkt är just de flesta människors behov av EN tro, någon sorts tro. Andra har givetvis försökt före TN att skapa ramen för en ateistisk rörelse med fler av religionens krafter. Många (tror jag!) verkar landa i någon form av gudsfri zenbuddism. Tanken som väcktes efter att ha läst TN:s bok är att istället för att ersätta religioner med ren ateism, eller för den delen någon sorts "zen-ateism", så kanske en framkomligare väg vore sekulära varianter av de existerande religionerna: utgå från den egna kulturen för att bygga på en avmystifierad andlig ram, lättare att ta till sig. Naturen och vetenskapen kan absolut bjuda på det djup man suktar efter, även mycket känsla av mystik. Dagens intresse för kretslopp och andra sammalänkade händelser är helt klart en fin inledning.
Vetskap och tro är nära besläktade: det som leder forskaren fram till sina bevis är en tro på sina hypoteser t.ex. Sedan kommer dock ett moment där man själv försöker se vad som är ens tro och vad man nu anser vara bevisat. Ibland får man backa. Men grunden man kan stå på växer.
Du har säkert också noterat att forskare är notoriskt ovilliga att säga klart Ja eller Nej. Även om man är till 99.99999% säker om något så kan det vara fel. Ytterst osannolikt men inte omöjligt. Det kan vara värt att notera att även den rabiate ateisten Dawkins erkänner att han i princip är agnostisk. Men på samma vis som han i princip inte kan vara helt säker på att det inte lurar tomtar i skogen.
drevs, du är nog på rätt spår.
Personer som är sådär "andliga ateister" och liberala hamnar nånstans nära buddismen. Inget fel i det, men det är mystisism.
Naturhedonism och traditioner än nog vad vi behöver. Att ha gemenskap med vänner, släkt och likasinnade är viktigt. Midsommar, nyår och andra dagar då vi samlas för att festa är precis det som behövs. Inte new-age buddha eller sagor.
James Randi, http://www.randi.org, har övertygat mig att PSI krafter inte finns. Hade något sådant funnits hade vi sett det vid det här laget.
Intressant att diskussionen rör sig mer och mer mot buddhismen. Jag vill inte propagera för en buddhism här. Jag kallar mig inte heller buddhist. Men jag har tagit till mig väldigt mycket av den filosofiska tankegångar. Men (och detta är ett stort men) jag har gjort det utan att ta till mig ceremonierna, symbolerna och gemenskapen. Med andra ord, precis det som humanisterna försöker bygga upp på en ateistisk grund. Jag har stor respekt för andlighet och mystik, även om jag har svårt för att tro på det som annat än psykiska konstruktioner. Om detta är "new-age buddha" så får det väl vara det. Men jag kan ge minst lika hållbara argument för att den grundläggande buddhistiska filosofin är sann som vilken positivistisk forskare kan för sina "bevis". Dessa vilar också på en tro. I bästa fall en tro på förnuftet och empirin. Men detta är också en tro. Hur argumenterar man för att förnuftet skulle vara förnuftigt? Den enda möjligheten att göra det är att säga att det VERKAR funka. Det KÄNNS som att vi är på rätt väg.
Det var Neil DeGrasse som introducerade mig för naturvetenskaplig spiritualism. Gör en sökning på Neil degrasse Tyson (Part 1 of 2) och Neil degrasse Tyson (Part 2 of 2) på youtube. Det är ungefär 15-20 minuter långt. Det föredraget fick mig att känna mig större än någon religion någonsin gjort.
Skicka en kommentar