tisdag 18 september 2007

Skatta dig lycklig med den borgerliga alliansen!

Reinfeldt och kompani har lärt mycket att danska Venstre när det gäller att gå mot mitten och ta över rollen som arbetarparti. Det gav dem en mandatperiod att visa vad de går för.

Det fanns också en tid innan valet när man, bland annat i folkpartiet, diskuterade att införa ett skattestopp likt det som Venstre har varit väldigt tydliga och konsekventa med. Den tanken verkar dock mer och mer avlägsen i regeringen där man verkar tro på skattefinansierade skattesänkningar är skattesänkningar. Nu senast vill man sänka inkomstskatten och finansiera den med tre miljarder i "gröna" skatter. I vanligt tal kallas det inte skattesänkningar, utan omfördelningspolitik.

Den politiska klåfingrigheten vet inga gränser. Ju mer pengar man har, desto mer politik kan man föra. Därför väljer regeringen att höja skatter i en tid då översottet är rekordstort och skattetrycket är lika högt som det har varit under (s)-åren.

När ska man sänka skatterna om inte nu? Och då snackar jag inte om några bråkdelars procent. Hälften kvar och skattestopp borde vara självklara första steg på vägen mot reella skattesänkningar.

Men det kräver att regeringen inser att det inte är mer borgerlig politik som behövs, utan mindre politik! Man måste våga lita på att folk kan ta ansvar för sina egna liv. Endast så visar man sann respekt för individen.
//
Fabrikören

4 kommentarer:

LibeRatio sa...

Det är nästan skickligt att på bara ett år göra sig ovän med rödgrå blockbytare, kärnväljare och alla däremellan. Dessutom är de mer skattekramande än Mona "det är häftigt att betala skatt" Sahlin och mer Bodströmska än Thomas själv. Helt fantastiskt om det inte vore så djupt tragiskt...

Fortsätter de i den här takten behöver vi inte ens ha ett val 2010. Lika bra att bara lämna över regeringsmakten rakt av och slippa förnedringen.

Den liberala misantropen sa...

Hmmm. Det är väl inte riktigt det man menar med "omfördelningspolitik", va? Skatteväxling är väl ett mer passande ord.

Bra skrivet i övrigt. Apropå skattesänkningar måste de som du påpekar göras nu, men för att inte driva på inflationen måste de finansieras med minskningar i de offentliga utgifterna.

Fabrikören sa...

Misantrop, du har naturligtvis rätt. I vanligt tal är det skatteväxling det är frågan om. Jag tänkte omfördelningspolitik i lite bredare mening, att man skyfflar runt med folks pengar!

Skattesänkningarna skulle ha kommit för minst tjugo år sedan. Men bättre sent än aldrig. På många ekonomer och politiker låter det dock som om de är fast i ett moment 22. Sänker vi skatten när det går dåligt, kan vi inte finansiera den. Sänker vi skatten när det går bra, skjuter priserna i höjden. När ska vi då sänka skatten?
I Danmark har man exempelvis inte lyckats sänka den nämnvärt, trots flera år av borgerligt styre.

Lösningen är naturligtvis den enkla som du nämner. Skär ner de offentliga utgifterna! Det är det man har misslyckats med i Dk. Den offentliga sektorn har exempelvis fortsatt med att svälla under vk-regeringens ledning.

En ökad grad av självfinansiering av a-kassan är ett bra exempel på hur man kan skära i kostnader utan en allt för stor inflationsrisk. Men att sedan lova/hota med tvångsanslutning eller med ett finare ord obligatorisk anslutning har man i mångt och mycket avskaffat den reform man själv införde. Man kan ju bara hoppas på att det förslaget blir liggande i skrivbordslådan där det hör hemma.

Den liberala misantropen sa...

Och däri ligger kanske den riktiga utmaningen när det gäller skattesänkningar - att övertyga människor om att det finns mycket som kan finansieras privat istället för via skattesedeln. Se bara Martin Borgs film 1200 miljarder.

Egenfinansieringen av a-kassan är ett utmärkt exempel på hur man INTE lyckats förmedla vad skattesänkningen syftar till. Folk i allmänhet säger "a-kasseavgiften har höjts" när det egentligen bara är den egenfinansierade andelen som höjts, medan den skattefinansierade andelen minskat. Detta i sin tur är mycket bra, inte minst för incitamenten på arbetsmarknaden när det ska löneförhandlas, och man kan tydligare se sambandet mellan löneförhandlingar och arbetslöshet. Snacka om att facket tjänar på att löntagaren inte ser DET sambandet!