Alliansen håller vad de lovar, men det är inte tillräckligt

Jag är som mina kollegor på bloggen besviken på alliansen. Det som jag reagerar mest mot är alla satsningar, än på det ena än på det andra. Som att allt behöver hjälpas på traven. En blandning av rent paternalistiskt förmynderi och social ingenjörskonst.

Regeringen har på senare tid presenterat stöd till biogasmackar, en klimatmiljon, särskilt inköp av konst från kvinnliga konstnärer, satsning på kvinnor i Sverige som vill starta eller utveckla sitt företag, kraftigt höjt bidrag till handikapporganisationer, 115 miljoner kronor extra för folkhälsopolitiska åtgärder, höjd energiskatt och tobaksskatt (ett sätt att som miljöpartiet försöka skatteväxla ut det onda - som om man skulle klara sig utan snus och energi!), 240 miljoner kronor satsas på högre kvalitet i högskolan under 2008, 118 miljoner kronor för att kunna flytta och avgiftsbefria djurskyddskontrollen, regeringen lägger 31 miljoner på en samlad livsmedelsstrategi och 9 miljoner på att underlätta för småskalig slakt.

Det är en ofullständig lista på det som presenterats av förmynderi och utgifter redan innan budgeten är offentlig i sin helhet. Alla departementen vill ha sin lilla pengapåse så att de kan strö ut våra inbetalade skatter.

Samtidigt får vi inte glömma att alliansen gjort precis de saker som de gick till val på. Riksdag & Departement har visat att den borgerliga alliansen genomfört eller påbörjat 101 av 131 vallöften under det första året vid makten. Tidningen Norra Västerbotten kallar därför regeringen "supereffektiv".

Många gör analysen att klagomålen och besvikelsen beror på regeringens dåliga marknadsföring. Regeringen har inte kommunicerat vad de gjort. Många verkar inte känna till att det är skattesänkningarna som gjort att det blivit mer kvar efter skatt.

Konjunkturinstitutet har nyligen visat att regeringens reformer har gjort det mer lönsamt att arbeta. Det var trots allt det viktigaste vallöftet, även om Sverige efter förändringarna fortfarande tillhör de länder där det lönar sig minst att arbeta. Jag vill ha mer. Framförallt lägre skattetryck och mindre statligt förmynderi.
//
Casparus Due