Här lägger man upp kommentarer och drar fram gamla citat av Eva Lundgren, så får man upp henne i DN Debatt i feeden. Nya färska tokstollerier: "Det Bo Rothstein gått till attack mot som uttryck för fusk och ohederlighet och med krav på granskning är för den akademiskt kunniga på fältet medvetna och väl accepterade metodologiska val, träffade inom ett forskningsfält med förankring runt om i Europa och Nordamerika."
De metodologiska valen är säkert väl accepterade inom Evas fält. Det är just därför Rothstein kritiserar.
Metoden är enkel och effektiv. Man utgår helt enkelt från en premiss och döper sedan om den till konklusion och kallar processen kvalitativ forskning. Den fungerar speciellt bra när man vill framföra kontroversiella ståndpunkter och kalla dem vetenskapliga. Eva sammanfattar metoden med fin rhetorisk känsla i SvD den 29/5-06: ”I känsliga ämnen kommer vi inte långt med fakta. Om vi enbart hållit oss till siffror hade vi aldrig kunnat hjälpa kvinnor som blir slagna - eller männen som slår dem. Den kvalitativa forskningen är ett måste när det gäller förståelsen av sexualiserat våld.”
"Goddag, yxskaft, med andra ord." för att återigen citera detta yxskaft till forskare.
//
Fabrikören
PS Eva, nu utsatte jag väl dig för våld om du frågar dig själv! Då kan du lägga till ytterligare en våldsbenägen man med svensk bakgrund, universitetsutbildning och examen till din forskning. Hade vi hållt oss till fakta hade det aldrig varit möjligt.
onsdag 29 augusti 2007
När man talar om trollen, kommer Eva.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Har knappt hört talas om människan förut, men...
Vad hon menar med citatet från den 29 maj -06 är väl, som hon skriver, att det inte räcker med kvantitativ forskning, utan att det krävs kvalitativ.
Vad är problemet?
Lundgrenskan skriver bl.a. att "inarbetade sanningar styrt förståelsen".
Mao. verkar Lundgrenskan på ett sant postmodernistiskt manér betrakta även vetenskaplig metod som en social konstruktion. Detta förefaller inte ovanligt bland vissa radikalfeminister som t.ex. anser att sexualitet och kön är en social konstruktion. Därigenom kan biologiska förklaringsvariabler - med stöd i falsifierbar vetenskaplig metod - till mänskligt beteende bortförklaras.
Lundbergskan samt vissa inom Uppsala universitets ledning verkar anse att tolkningsfriheten ska vara total inom den akademiska världen och att utvärderingsbara metoder är irrelevanta. Vidare anser Lundbergskan att utomstående inte ska ha rätt att angripa hennes icke-falsifierbara metod. Visst, ur en postmodernistisk synvinkel kanske det verkar riktigt att det är storken som kommer med barn. Själv anser jag att den traditionella förklaringen har större relevans.
Problemet med Lundbergskan i DN Debatt är att hon verkar betrakta alla förklaringar ha samma förklaringsvärde, oavsett hur man har kommit fram till resultaten.
Själv anser jag att vetenskaplighet bygger på att en idé kan testas och falsifieras om den inte har relevans. Lundbergskan betraktar mitt synsätt - och även sina granskares samt Bo Rothsteins - som en "inarbetad sanning".
Sammanfattningsvis kan jag anamma Lundbergskans egna vetenskapssyn varigenom hennes s.k. forskning framstår som dravel och hjärnspöken.
Gud vad ni är patetiska (undantaget Johannes).
Att Lundgren värjer sig från kritik riktad från inbitna positivister är väl inget att bli förvånad eller bli särskilt upprörd över.
Lika lite som hermeneutik är vanskligt och icke-etablerad inom paradigmet för t ex kvantkemin, så måste nödvändigtvis inte hard core positivism (frågan om falsifierbarhet skriker ju detta!) vara det allenarådande och "sanna" perpsektivvalet inom samhällsvetenskapen. Den finns ju nu inte "en" vetenskaplig metod. Gee...
Visst, ifrågasätt gärna Lundgren. Men läs på i så fall! Ni avslöjar ju bara er okunnighet om basal vetenskapsteori.
Hmm. Som vissa redan har pekat ut så tycks Fabrikören och en hel del andra lida av total okunskap gällande kvalitativ forskning. Kanske inte helt oväntat om man är fastlåst i ett positivistiskt perspektiv. Jag kan bara upprepa doktorandens önskan om att ni borde ta och läsa på om vetenskapsteori innan ni kastar ur er ogenomtänkt trams.
Är inte ett problem att Eva Lundgren angriper de som vill granska hennes resultat med att metoden inte möjliggör granskning?
Om tolkning av ett källmaterial med t.ex. en hermeneutisk metod ger olika resultat, hur avgörs vilken förklaring som har högst förklaringsvärde? - Häri ligger väl en stor del av kritiken mot Evas forskning?
Tro´t om ni vill, men jag har faktiskt läst vetenskapsteori. Mer än de flesta vill jag påstå, eftersom jag läst mer än en grundkurs. Det gör inte mig till expert, men knappast till patetisk och okunnig iheller. Någon behård logisk positivism är inget jag själv går in för. Men ska inte forskining nu för tiden bygga på fakta? Det är ju det Eva säger att man inte kommer långt med.
Andra typer av kvalitativ forskning kan mycket väl vara bra, men hennes är varken kvalitet eller forskning om ni frågar mig.
Eva Lundgren får på tok för mycket kritik, det är redan klarlagt att hennes egna data visade motsatt resultat till vad hon själv hävdade. All tid någon lägger på att bemöta henne en gång till är bortslösad tid.
Använd nu den plattform debatten ger för att flytta fram positionerna och angrip de som står strax bakom Lundgren, de som är lika oegentliga och tendensiösa men som ännu inte har exponerats.
Om feministisk forskning är så genomgripande ohederlig och tendensiös som det påstås, är det inte bedrägeri, forskningsfusk och förskingring rakt igenom då?
Det är knappast så att de som sysslar med seriös hermenutik är så glada för att Lundgren är den mest kände förespråkaren för deras metod, vad tror ni?
Så länge Eva Lundgren sitter kvar som professor vi ett av landets mest respekterade universitet tycket jag inte att kritik är bortkastad tid.
I övrigt har du (senaste anonym) fullständigt rätt. Tips till vidare granskning är välkomna, antingen här eller i min mailbox.
Skicka en kommentar