Rå, brutal kapitalism

Mycket kan man kritisera Kina för, speciellt kapitalismen om man frågar DN. Ragnar Roos skriver i ledare att det "är på många sätt en rå, brutal kapitalism med svaga eller inga offentliga skyddsnät och avgrundslika ekonomiska skillnader."

Det strider naturligtvis mot allt vad DN verkar stå för nu för tiden. Samtidigt är det just denna råa, brutala kapitalism som på kort tid har lyft 400 miljoner kineser ur fattigdom. Klyftorna har ökat, men de fattiga har bara blivit fattigare om man applicerar vänsterns favoritbegrepp - relativ fattigdom.

Det finns dock hopp även för DN. Även om Roos kallar Deng Xiaoping för den legendariske ledaren, kallar han kommunistregimen vid sitt rätta namn och verkar tro på demokrati som bästa system för kineserna. Demokratin kan enligt Roos uppstå, men endast efter den oundvikliga ekonomiska kraschen och efter att blod har flytit i rikliga mängder. För egen del tror jag att det finns goda möjligheter för en fredlig demokratisering. Den vägen har man redan slagit in på, även om det fortfarande är mycket långt kvar att vandra.
//
Fabrikören

Ofrihetens evangelium

Påven Benedictus XVI har åter låtit sin stämma ljuda över världen i juletid. (CNN DN). Budskapet var, som vanligt, att det passiva "offret" är heligt, och den aktive "rike" står i stor skuld. Möjligen var påven denna gång tydligare än vanligt, ett citat:

"Man is so preoccupied with himself, he has such urgent need of all the space and all the time for his own things, that nothing remains for others, for his neighbor, for the poor, for God,"

Påvens kollega patriarken Sabah fyllde på:

"Det är inte den svagastes ensak att underkasta sig och fortsätta ett liv i försakelse. Det är de starkaste... som ska frigöra sig och ge de svagaste vad som hör till dem".

Dessa ofrihetens riddare förkunnar för dem som idag håller uppe civilisationen att de skall sluta skapa och tänka, och istället ägna sin tid och kraft åt andra. De som står vid sidan av och tittar på skall vara stolta över sin passivitet och ställa hårdare krav på att bli försörjda. Friheten ligger i att försaka sig själv och överlämna sig i någon annans händer. Halleluja!

//Hari

Öppna dörren för Isabella Lund

Lilla Torg Liberalerna har tidigare uppmärksammat DN´s allt annat än liberala behandling av Isabella Lund. Vi är långt ifrån ensamma, vilket naturligtvis är mycket glädjande. Många i bloggvärlden är arga. LuiseP blev så arg att hon tappade besinningen, vilket inte liknar henne. Hon uppmanade till bojkott av DN, vilket naturligtvis varken skulle vara effektivt eller speciellt i yttrandefrihetens anda. Klok som hon är, ändrade hon snabbt mening i frågan.

En bättre idé är att sätta rubriken "Öppna dörren för Isabella Lund" på alla blogginlägg man pingar till DN. Gärna på de mest lästa artiklarna.

Jag gör det själv med detta inlägg genom denna Bergman-länk!
//
Fabrikören

DN bedriver censur

DN har ingen ryggrad. De censurerar en kvinnas åsikter för vem hon är, inte vad hon tycker. Kontentan är att DN inte vill visa twingly länkar till Isabella Lunds blogg bara för att hon är sexarbetare. De censurerar alltså beroende på vem som är budbärare av en åsikt - inte att personen tycker något olagligt. Har man inte förstått att det är en avgrundsdjup skillnad bör man omedelbart avgå som redaktör.

Var är vår så kallade upplysta elit på väg egentligen? Yttrandefrihet och det demokratiska idealet att alla ska få komma till tals verkar inte länge vara ledstjärnor för journalister. Inte ens i en "så kallad" liberal tidning som DN. Istället tar en självpåtagen moralism och konservativ präktighet över. Det fria flödet av information ska gallras, tolkas och paketeras av de fina herrarna (och damerna) på kultur- och ledarsidorna. Det finns faktiskt likheter med paniken kring Carl Bildts blogg, som fick en sådan rutinerad skribent som Per Svensson att glömma att han faktiskt är liberal.

Så här avslutar Isabella sitt senaste blogginlägg om censuren:
"DNs agerande mot mig tar jag på ett personligt plan. Det är djupt kränkande att få en stor sten som DN kastat på sig bara för att man är sexarbetare. Jag blir ledsen och arg, enormt arg! Men det kommer inte att stoppa mig från att fortsätta kämpa för våra rättigheter. Detta bara bevisar varför den här bloggen behövs och är viktig."
//
Casparus Due