Helt ute med son-efternamn

Idag när jag läste Dagens Samhälle trillade det ut en reklamtidning för Kompetensmässan 2007. Redan när jag tittade på framsidan slog det mig att son-namnen är helt ute, utmobbade, strukturellt diskriminerade. Av de 16 namn som gör reklam för mässan på framsidan av reklamtidningen finns bara ett son-namn och dessutom stavar mannen med bara ett s. Det är drygt 6 procent.

Namnstatistik från 2004 visar att en tredjedel av befolkningen, nästan 3 miljoner, har ett son-efternamn. De 20 vanligaste efternamnen i Sverige är alla son-namn. Bara 2 procent har ett son-efternamn med ett s. Knappt 4 000 har ett efternamn som slutar på dotter. De 4 000 är lika representerade som de tre miljonerna med son-efternamn på kompetensmässans programtidnings framsida.

På mässan i Stockholm ordnas en mängd seminarier med sammanlagt 94 talare. Av dem är 12 son-namn, varav tre stavar med ett s. Det är knappt 13 procent.

Vad är det för fel med son-namn. Varför får inte Svenssons tala på kompetensmässan? Är vi efter-sson:are diskriminerade eller ointelligenta? Jag vill personligen tro att vi med son-efternamn helt enkelt är för smarta för att tro på ledarskaps-, personal-, och affärsutvecklingstrams. Men det är klart, med mitt artistnamn Casparus Due så har jag ju en god chans att få tala nästa år.
//
Casparus Due