Tydligen finns det fler Johansson-sossar i Centern än Olof. I Svenskan går Jörgen Johansson, skattepolitisk talman och uppenbarligen i familj med Olof (om inte biologiskt, så andligt) till skarp attack mot idén om den mer rättvis, platta skatt som förtjänstfullt drivs av Cuf.
Han påstår att platt skatt skulle drabba lågavlönade kvinnor, omöjliggöra det kommunala självstyret och ta bort ett omfördelningspolitiskt verktyg.
Det sista är sant, men det är också just det verktyget som är orättvist. De som tjänar mest betalar mest i skatt, även om platt skatt införs. Om någon betalar 50 kronor i skatt på 100 intjänade kronor. Hur mycket ska då en som tjänar 200 kronor i skatt betala om det ska vara rättvist? Ungefär så frågade Skattebetalarna svenska folket i en opinionsundersökning för något år sedan. En klar majoritet svarade naturligtvis 100 kronor. Alltså dubbelt så mycket som den andre, varken mer ellet mindre.
Det kommunala självstyret har platt skatt. Hur skulle det hota det om staten gjorde det samma? Jag har tidigare skrivit ned mina tankar omkring det kommunala självstyret och skatten. Kanske skulle politikerna i Stockholm omöjliggöras litta grann istället.
Ursäkta, men de lågavlönade kvinnorna lider av ett allmänt högt skattetryck och bristande konkurrens inom kvinnodominerade yrken som exempelvis inom vården. De skulle inte drabbas av att alla betalar lika mycket i skatt - procentuellt sett.
Bättre kan ni Centern - Släng ut Johanssonarna!
//
Fabrikören
söndag 5 augusti 2007
Trodde Johansson-politiken försvann med Olof
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Jag misstänker att Johansson m.fl. lider av vanföreställningen att skattesystemet är något statiskt. Sänker man skatten med 1 krona för miljonären måste man höja den med 1 krona för låginkomsttagaren. Så är självklart inte fallet!! I de länder som infört platt skatt har de totala skatteintäkterna ökat, vilket ger utrymme för generella skattesänkningar. Det i sin tur leder till att alla, både låg- och höginkomsttagare får större handlingsfrihet. När Wibble talade om en sparad årslön för alla var det inte ett hån mot låginkomsttagarna eller okunnighet utan tvärtom ett löfte att arbeta för att det skulle bli en verklighet för alla. En buffert, som innebär att man inte är utelämnad åt statens goda vilja vid en krissituation, ökar tryggheten och viljan att utvecklas. Mer bidrag gör det inte.
Skicka en kommentar