Maoistiskt forum avslöjar Chavez som en "gammal välbekant djävul"

Maoistiskt forum är centrum för Peru-maoisterna som är inspirerade av maxism, leninism och maoism (som den är tolkad av kommunistkrigaren och massmördaren Gonzales i Peru). De förespråkar folkkrig, dvs omstörtande av samhället genom krig. De är särskilt aktiva i Lund-Malmö och har ordnat möten på Möllevångstorget och studiecirklar på Studiefrämjandet i Malmö.

I december ordnade Peru-maoisterna en studiecirkel om Chavez i Venezuela. Därefter publicerade de sin dom över Chavez - som inte enligt slutsatserna är våldsam nog för dem som också förespråkar öppet krig i Sverige. Här är några godbitar:

Att Framställa en sådan skojare (Chavez) som att han vore en förkämpe för socialismen, och därmed en verklig framstegsvän, kan man bara göra om man är en politisk dilettant eller medvetet går imperialismens ärenden.

Chavez kom inte till makten som ledare för ett revolutionärt parti eller revolutionär rörelse, han har inte lett en revolution och leder inte en revolution och kommer inte att leda någon revolution; därför att han aldrig har företrätt någon revolutionär klass utan endast de redan härskande klasserna. Det enda som Chavez’ åtgärder inneburit är att förtryckarstaten i Venezuela, temporärt, är i bättre kondition för att undertrycka massorna.

Chavez endast är en bilig, möjligtvis något mer pompös, kopia av den karaktäristiske ”vänstergeneralen” som endast är en fascist som viftar med röda fanor för att försöka förleda massorna. Hans så kallade ”revolution” är inget annat än en politik som gynnar en del av byråkratkapitalistklassen – en ”revolution” vars typ otaliga redan setts, en repris av det vi redan sett så många gånger förr.

Alla strävanden att idag kanalisera de utsugnas och förtrycktas kamp genom valurnorna leder endast till att massorna förs på villospår in i reformismens återvändsgränd. Sådant sysslar revisionister och opportunister med, inte kommunister och revolutionärer. Det enda sättet att genomföra en verklig revolution i Venezuela – precis som i alla andra länder på jorden – är genom revolutionärt krig, och det betyder idag folkkrig. Som Ordförande Mao sade: ”Den centrala uppgiften och högsta formen för revolutionen är maktövertagande med väpnat våld, tvistefrågans lösning medelst krig. Denna marxist-leninistiska revolutions¬princip gäller universellt, för Kina och för alla andra länder.”
//
Emil

Sendero Luminoso del 1

Med jämna mellanrum klistrar någon upp planscher med propaganda för Sendero Luminoso här i Malmö. Sendero Luminoso är en maoistisk rörelse i Peru, också kallad "Den lysande stigen". De bedriver väpnad kamp och är en del av den maoistiska Revolutionära Internationalistiska Rörelsen. Enligt Amnesty bär organisationen ansvaret för uppemot 25 000 dödsfall fram till 1992.

Manuel Rubén Abimael Guzmán Reynoso, även kallad President Gonzalo, är ledare för den maoistiska gerillan och dömd till livstids fängelse för terrorism. Han utvecklade en kommunism som är starkt influerad av maoismen. I centrum finns teorin om Folkkriget - att bedriva ett väpnat krig som är anpassade till olika länders förhållande och förutsättningar. Ideologin verkar vara en variant av maoismens kulturrevolution och Röda Khmererna.

Tankesmedjan PINR skriver i en ny artikel om hur den maoistiska terrorrörelsen fungerar idag. Så sent som augusti och september 2007 infångades 45 medlemmar från Sendero Luminoso. Trots det finns det uppgifter om att rörelsen är på väg tillbaka. Det har nyligen varit en sammankomst av gerilla-ledare och det finns tecken på att rörelsen fått spridning på universiteten. Dessutom har det skett attacker mot militär och säkerhetsstyrkor.

En anledning till deras återkomst är att rörelsen, som så många andra terrororganisationer, använder sin sammanhållning och lokalkännedom i kriminellt syfte. De samarbetar med FARC-gerillan i Colombia och bedriver odling och smuggling av främst kokain.

Detta "trevliga" parti har alltså supportrar och aktivister i Malmö. Jag återkommer till det i del 2.
//
Casparus Due

Maoisterna i Nepal

Proletären har en intressant artikelserie på gång om maoisterna i Nepal. De är ett märkligt fenomen i dessa dagar och jag har länge undrat vilka de är och hur maoistiska de egentligen är. Därför välkomnar jag Proletärens artikelserie. Första delen är väl värd att läsa. Även om den naturligtvis är vinklad, är den välskriven och intressant. Ibland smyger det till och med in lite sunt förnuft i artikeln:

"Att avskaffa de feodala strukturerna och utveckla en kapitalism är förutsättningarna för en vidare utveckling."

Vad jag visste innan jag började googla lite var väl ungefär att de förde ett mycket blodigt gerillakrig mot det styrande kungahuset.

Nu vet jag att man har skrivit under en vapenvila, att val har utlovats och att maoisterna har 73 platser i interimsparlamentet. "Parlamentarikerna kommer från 52 av Nepals 75 distrikt. Fyrtio procent är kvinnor. Elva är kastlösa – daliter. Det är en medveten prioritering och avspeglar både maoisternas politik och stödbas." (Proletären)

Jag vet också att kärnfrågan för maoisterna än så länge inte har varit att skapa en maoistisk världsordning, utan att få bort det uråldriga feodalsystemet och det utsugande kungahuset.

– Om allt går väl så är Nepal kort efter valet en republik. (Santos Budah - Maoistisk parlamentariker)

Men jag vet också att vägen till makten har varit mycket blodig:

BBC: "Nepal's Maoists deal with dissent ruthlessly. Human rights groups say that like the security forces, they are guilty of numerous summary executions and cases of torture."

Det är inte bara blodspåren som känns igen från andra kommunistiska organisationer:

Inga klara linjer, mest en tro på att man har rätt:
BBC: "The Nepalese Maoists have also made some "homegrown" modifications to Maoist ideology. ... In fact the only area where they have stayed consistent is in their demand for an end to Nepal's constitutional monarchy."

Det gäller att börja i tid och ta till alla metoder för att få folk att förstå det fantastiska med maoismen:

BBC: "In the summer of 2004, the rebels abducted hundreds of school children for a week-long "re-education" course on Maoist ideology right under the noses of the security forces on the outskirts of Kathmandu."

Vänstertugget är det välkända:

DECLARATION OF CCOMPOSA
(Adopted by the Second Annual Conference of Co-ordination Committee of Maoist Parties and Organisations of South Asia, August 2002) Underskriven av Nepals maoistiska parti:

"The so-called 'globalization' and 'liberalization' policies propagated through the imperialist institutions of World Bank and IMF have sharpened the gap between handful of rich countries and vast number of poor countries in such a scale that this gap which was 31 times during the sixties has reached to the level of 74 times by the late nineties, and it is aggravating every passing day. The plunder of oppressed countries mediated through the WTO is bound to further escalate this glaring inequality. The contradiction of imperialist powers with the oppressed nations and people will go on accelerating and give rise to new upsurge against imperialism in world scale."

(Ovanstående sunda citat från Proletären verkar inte riktig stämma överens med den deklarationen.)

Den officiella hemsidan är full av Lenin-, Stalin- och Marx-citat. Den innehåller också en intervju med maoistledare Parchanda där han berättar om hur väl mottagen han blev på en Europa-resa. Europeerna har höga tankar om Nepals maoister, enligt honom. Läser man på Wikipedia får man ett lite annat intryck: "In August 2005, the European Union condemned CPN(M) for using children as soldiers in the civil war of Nepal. It claimed that about 400 child soldiers had died in the country's civil war."

Lite fler citat:

Global security: "The common trait ... is their penchant for brutality, taking Mao's call for the "elimination of class enemies" to its violent extreme. The irony that the CPN faces, a similar one shared with many other leftist groups, is that their leadership, Parchanda and Bhattarai, are both well educated Brahmins."

Ironin känns igen - kulturskribent Patrik Svensson om sin politiska övertygelse: "Det är en skamfull upptäckt som jag alltför väl kunde känna igen när jag gick i demonstrationståg där medelklassbarnen ropade om ”arbetarklassens kampenhet" ... Så varför inte bara släppa det helt? Varför håller jag fast vid denna osäkra idé om att det fanns något sant och riktigt i motkulturens radikalism? Att vi ändå på något sätt blivit lurade. Tja, det är detaljerna som gör det. De små privata uppenbarelserna."

Den stora frågan idag är om maoisterna i Nepal kommer att fortsätta den demokratiska politikens väg och ge upp sina maoistiska ideal eller om de ska följa revolutionens idéer och, om nödvändigt med våld, skapa ett nytt Nordkorea, fyllt med svältande bönder och arbetare!

International Crisis Group: "Their commitment to pluralistic politics and society is far from definitive, and their future course will depend on both internal and external factors. While they have signed up to a peaceful, multiparty transition, they continue to hone alternative plans for more revolutionary change."

//

Fabrikören

PS. Homosexuella är som vanligt några av de som ska bort i det totalitära system som maoistena önskar sig:

Human Rights Watch:
"The Communist Party of Nepal-Maoist, which is now part of the Nepalese government, must stop anti-gay violence by its cadres and renounce anti-gay rhetoric,

In the most recent known example of discriminatory attacks, on March 2, 2007 Maoist soldiers detained a woman and a teenage girl accused of having a sexual relationship and tried to force them to become Maoist soldiers."

Pingat på intressant.se

På tal om popvänster

Cameron Diaz konfronteras med verkligheten när hon springer runt med maoistiska symboler i Peru. Svenska Dagbladet rapporterar. Hon är i varje fall klok nog att vara efterklok. Det är mer än vad man kan säga om många andra popvänstrar!
//
Leva eller lyda