10 000 forskare

Häromveckan såg jag följande rubrik på en av gratistidningarnas löpsedlar: "10000 forskare kräver reklamförbud för skräpmat". Man kan ju bli trött för mindre...

När får vi se rubriken: "10000 forskare kräver att människor tar ansvar för sina egna liv"?

//LibeRatio

Yttrandefriheten inte värd att försvara?

Debatten kring yttrandefriheten har blivit en smula förvirrad när vissa personer placerar yttrandefrihet och statsbidrag i samma rättighetskategori. Ytterligare grumling av sakfrågan ger Stefan Jonsson prov på när han på DN:s kultursidor försöker bemöta Torbjörn Elenskys utmärkta kritik mot den Europeiska censurtrenden.

Jonsson tar bland annat upp reklam med lättklädda kvinnor. Han betraktar det uppenbarligen som de "vettigaste åtgärderna" att förbjuda sådan reklam. Vem är skyddsobjektet som motiverar ett sådant förbud? Är det kvinnan som frivilligt ställt upp på bilderna och som med all säkerhet fått betalt för att posera naken med en motorsåg mellan benen? Eller är det den som ser reklamen? Jag har då aldrig sett några undersökningar som ger stöd för åsikten att betraktandet av nakna kroppar skulle ge några bestående men. Vill jag få sådan reklam i brevlådan eller på annonstavlor? Nej, det slipper jag gärna men var ska vi dra gränsen? Det finns säkert många kristdemokrater som vill förbjuda reklam där två män eller två kvinnor håller varandra i handen. Låter vi det som för stunden är politiskt korrekt ange gränserna för yttrandefriheten är vi ute på mycket sank mark. Mycket sank mark!!

Som skräckexempel tar Jonsson även upp några andra saker. Reklam riktad till barn t.ex. Jag ser det förbudet som ett kraftigt omyndigförklarande av alla föräldrar. Visst är det urjobbigt när dottern fått syn på något i reklamen och tjatar för att få det. Men som förälder måste man kunna säga nej. Att så många föräldrar delegerat det ansvaret till någon annan (t.ex. staten) är ett tungt vägande skäl till att händelser som i Rödeby kan inträffa. Staten har tydligt visat att de inte klarar av det ansvaret och i mina ögon bör de heller inte ha det. Barn är föräldrarnas ansvar!

Att lägga ut bilder på nakna småpojkar på nätet, som Jonsson också tar upp, ska vara förbjudet för att det rör sig om omyndiga personer som inte samtyckt till publiceringen. Det är inte nakenheten i sig som är förbjuden (ännu så länge).

Att kalla homosexuella för cancersvulster är genomvidrigt. Jag använder gärna min yttrandefrihet till att kalla pastor Gren för avskum. Men jag är inte beredd att ge honom seger på walk over. Genom att förbjuda hans yttranden medger vi att vi saknar argument mot det han står och säger. Stefan Jonsson påstår att: "Man kan använda yttrandefriheten för att motverka sådant." Ändå är det inte yttrandefriheten han vill använda, utan dess raka motsats.

//LibeRatio

Tillägg: En vanlig $vensson har också bloggat om artiklarna.

Moralism viktigare än liv

Utredaren Eva-Maria Svensson, tillsatt av förra regeringen, lade i dagarna fram ett förbud mot sexistisk reklam. Tydligen ska vi skyddas mot könsstereotyper och nakna människor. Tack, men det klarar vi alldeles utmärkt på egen hand!

Däremot är det svårare för den enskilde att skydda sig mot brott. När en familj under många år utsätts för trakasserier, hot och våld, erbjuder staten inget skydd alls. Ingen reaktion förrän hotet blir så allvarligt att familjefadern inte ser någon annan utväg än att avfyra hagelbössan mot de påkförsedda ligisterna i hans trädgård. Varken polis eller socialtjänst erbjöd familjen något som helst skydd mot de brott som de utsattes för. Instämmer också med Merit Wagers berättigade fråga: "Var finns föräldrarna till alla brottsliga ungdomar?"

Några dagar efter att fyra ungdomar dömts för dödsmisshandeln av Riccardo Campogiani är de ute igen och inblandade i en ny misshandel. I samma veva uttalar pappan till en av mördarna (ja, jag betraktar det som mord även om de inte dömts för mord) hot mot en ung kvinna i sonens bekantskapskrets.

Per Gudmundson tar under rubriken "Nattväktarstat har ersatts av bara natt och stat" upp bland annat stenkastningen mot bussar som visssa ungdomar tycks ha gjort till en sport. Något som vi i Malmö tyvärr också tvingats vänja oss vid. Brandkårs- och ambulanspersonal drabbas även de hårt av detta livfarliga brott.

I somras var det många företagare som slog sig samman och anlitade vaktbolag till skydd för sina företag. Anledningen var att det i vissa kommuner fanns noll(!) poliser under semestern. Rena smörgåsbordet för de kriminella.

Listan kan göras hur lång som helst. I fall efter fall har staten givit upp sin mest grundläggande uppgift: Att skydda sina medborgares liv, hälsa och egendom. Är det verkligen viktigare att vi "skyddas" mot framtunga blondiner som gör reklam för bilar än att ungdomar ska kunna röra sig ute på sta'n utan att bli ihjälsparkade?

Jag föreslår ett moratorium på all ny lagstiftning som inte stärker skyddet för den enskildes liv, hälsa och egendom, till dess att staten tar sin uppgift på allvar. Sluta leka moralpolis med våra skattepengar och stärk istället den riktiga polisen!!

Jag håller därmed med Niklas Elert på Germania när han säger att "[..]en stat som inte skyddar sina medborgare har inga rättigheter att ägna sig åt några andra sysselsättningar, eller överhuvudtaget ta ut någon skatt eller stifta några lagar överhuvudtaget. De negativa rättigheterna måste gå före de positiva."

Känns nästan som lyteskomik

Igår kväll recenserade författaren Johan Norberg Naomi Kleins "Chockdoktrinen" - en bok som av vissa påstås bli "en av decenniets viktigaste böcker". Vi som befinner oss 60 mil från Stockholm där Kleinseminariet tilldrog sig, får nöja oss med att lyssna på recensionen som mp3.

Det var nästan så att jag stundtals skämdes å Naomi Kleins vägnar. Sällan har väl en författare blivit avslöjad med en så grumlig sörja av lögner, halvsanningar och okunskap och med en så genomrutten historieförfalskning och en citatteknik som fått Sanningsministeriet i boken 1984 att knäböja av beundran. Johan Norberg avslutar effektivt med att lista 10 direkta sakfel som han inte(!) redan hade tagit upp.

Efter att ha hört ett antal citat från Kleins bok börjar man verkligen undra om det inte saknas en och annan ponny i hennes stall. Till hennes möjliga försvar kan man väl säga att hon åtminstone tjänar en rejäl hacka på boken. Man kan däremot undra vad som driver t.ex. DN:s kulturredaktion, recensenten Ulrika Kärnborg, kulturskribenterna på Sydsvenskan och de många vänsterbloggare som hyllar "Chockdoktrinen". Vill de så innerligt att Naomi Kleins lögner ska vara sanna att de slänger allt vad kritiskt tänkande heter åt sidan? Nyttiga idioter, kort och gott. Fast det är klart, eftersom nästan alla tidningar med hull och hår köpt en konspirationsteori ("den människoskapade klimatkatastrofen") är steget inte långt till en annan teori av liknande slag.

Boris Benulic, redaktör på kulturmagasinet Voltaire, som beskriver sig själv som "folkrörelsesocialist" tog hand om seminariets andra del. Mp3 från den delen finner ni här. Trots att han ideologiskt sett befinner sig närmre många av de som hyllar Naomi Klein, är hans sågning nästan ännu brutalare. Men verkligen mitt i prick. Benulic drar upp många paralleller med konspirationslitteratur som "Da Vincikoden". Det känns verkligen mer skönlitterärt än dokumentärt med den onde doktorn (Friedman) som vill ta över världen med sitt "supervapen" chockterapin. Som sådan kan Kleins bok säkert vara ganska underhållande. Hon är inte en riktigt lika skicklig bluffmakare som Al Gore (såvida inte hon får Nobels litteraturpris 2008) men tack och lov mindre av en pajas än Michael Moore.

Visste ni förresten att det som Bush verkligen ville komma åt i Irak var sju "Stargates" som Saddam Hussein förfogade över? ;-)

När får vi en borgerlig regering?

Efter domen i EG-domstolen i det s.k. Vaxholmsmålet, sätter Byggnads ordförande, Hans Tilly, händerna för öronen, ropar "bingo-lingo" och hävdar att domen är en seger(!) för Byggnads. Ursäkta, men har du några planer på återkomst till vår planet den närmaste tiden? Fast å andra sidan är vi vana vid att LO är mer intresserade av systemet och makten, än om de människor som faktiskt verkar ute på arbetsmarknaden.

Betydligt mer besvärande är att arbetsmarknadsminister Sven Otto Littorin är inne på samma linje. Han (och regeringen tydligen. Undar om Maud håller med?) är besviken på domen [SvD, Sydsvenskan, DN]. Tillsammans med hans alldeles ovanligt korkade försvar för en obligatorisk arbetslöshetsförsäkring (Fabrikören har bloggat kring det här) förstärker det intrycket av att de tyngsta namnen i regeringen i själva verket är socialmoderater, bara en nyans blåare än (s). Tro mig Sven Otto, ni kommer inte att få någon del avv LO:s valkampanjsmiljoner hur mycket ni än försöker.

När får vi en borgerlig regering?

//LibeRatio

Skilsmässa största klimathotet

Steget mellan Påvens ogillande av skilsmässor och de senaste s.k. forskningsrönen är inte långt. Är det inte svävande andeväsen som ska begränsa folks fria viljor är det den nya religionen, klimatalarmismen, som ska göra jobbet.

Enligt Sydsvenskan har två forskare vid Michiganuniversitetet i USA kommit fram till att äktenskap är bra för miljön. Gifta personer förbrukar mindre el och vatten per person än ensamstående. De producerar också mindre sopor per person. Dessutom påpekar forskarna att det är vanligt att man köper nya möbler och heminredning när man skiljer sig. Som om det inte vore illa nog ökar energiförbrukningen och utsläppen av växthusgaser när barnen måste transportera sig mellan föräldrarna.

Forskarnas slutkläm - håll i er nu - är att samhället bör ta klimataspekten i beaktande i äktenskapslagstiftningen och att den enskilde bör överväga klimateffekterna vid personliga ställningstaganden. Som om inte skilsmässa är jobbigt nog utan att ha dessa nypräster mässande om fadern, sonen och det heliga klimatet.

Även Försvarsberedningen ansluter sig till den nya religionen. I sin rapport utnämner de klimatförändringarna och annan miljöpåverkan som ett av de allvarligaste hoten mot svensk säkerhet (DN, SvD). Rysslands utveckling i totalitär riktning nämns givetvis också, men alltså som ett mindre allvarligt hot än klimatförändringar. Detta trots att Sverige sannolikt kommer att gynnas av en höjning av medeltemperaturen.

//LibeRatio

Fel väg med "Buy Nothing Day"

Imorgon är det för några En Köpfri Dag, dvs. en dag då de säger sig reagera mot shopping- och konsumtionshets. Men som Magnus Andersson (cuf) tydliggör i sin krönika på Politikerbloggen handlar det snarare om en stöld från världens fattigaste - samma människor som vänstern säger sig värna om.

Magnus skriver bland annat: "I en rättvis värld tillåts alla handla på lika villkor, utan tullar eller subventioner. Allt annat är orättvist. Handel ger ekonomisk tillväxt, som också är förutsättningen för allt miljöarbete. För vem kan tänka på att vara miljövänlig om man inte har mat och vatten?"

Valet mellan mat för dagen eller miljöarbete för de fattigaste är inte svårt. Det är vi i den rika delen av världen som kan välja. Men behöver vi verkligen det? Behöver vi avstå från konsumtion för att t.ex. förbättra miljön?

I morse på SVT:s Gomorron Sverige intervjuades en kvinna som minimerat sin konsumtion under det senaste året. Ganska talande att hon inte tänker fortsätta sitt "experiment". Mer intressant var företagsekonomen Pernilla Jonsson. Hon var av åsikten att vi mer och mer kommer att konsumera tjänster i framtiden. Det låter väldigt sannolikt. Materiellt sett har de flesta i den rika delen av världen allt de behöver. De har mat, kläder, ett tak över huvudet, möjlighet att umgås med andra, etc. Däremot börjar många få ont om tid. Det finns så mycket man måste göra och så mycket man vill göra. Kan man då köpa sig fri från en del måsten, blir det mer tid över för sådant som ligger högre upp i Maslows behovshierarki. Det fina är att det skapar tillväxt i samhället samtidigt som det inte ökar den materiella konsumtionen. Hyr jag t.ex. in någon som städar min lägenhet går det inte åt ett dugg mer rengöringsmedel. Frågan är om det inte är tvärtom eftersom proffs oftast är mer effektiva än oss lekmän.

Genom att forsätta konsumera varor och tjänster, förbättrar vi möjligheterna för de fattigaste att förflytta sig uppåt i behovshierarkin, ger dem ökade resurser till miljöförbättringar och frigör en av våra största bristvaror, nämligen tid. Får vi mer tid med vänner och för oss meningsfulla fritidssysselsättningar är jag dessutom övertygad om att vi får ett vänligare, humanare samhälle.

Iskallt vänstersamhälle eller ett varmt, liberalt samhälle - valet är ditt!!

//LibeRatio

Tack Darwin!

Via HAX eminenta nyhetsbrev Medieskugga läser jag om de båda brittiska kvinnor som låtit sterilisera sig för att minska sina koldioxidavtryck.

"Every person who is born uses more food, more water, more land, more fossil fuels, more trees and produces more rubbish, more pollution, more greenhouse gases, and adds to the problem of over-population."

Om de hjälper miljön så värst mycket vet jag inte men de gör definitivt mänskligheten en tjänst när de plockar bort sina gener från genpoolen.

//LibeRatio

Essätävlingen är avgjord

Under hösten har Captus Tidning och Timbro haft en essätävling på temat: ”På vilket sätt skulle din favorittänkares idéer kunna öka friheten i världen?”.

Vinnare är Patrik Lindqvist som med utgångspunkt från Hayeks evolutionära liberalism diskuterar autonomibegreppet och huruvida det kan ursäkta politiska ingrepp. En mycket intressant essä om friheter och spontana ordningar.

På andra plats hittar vi Henrik Borgs lysande ifrågasättande av det politiska engagemanget. Dagens människor har mycket att lära av den grekiske tänkaren Epikuros. Jag har länge ogillat "etiketterna" socialist, liberal, etc och nu har Henrik dessutom gett mig goda argument för den åsikten.

Bäst tycker jag tredjepristagaren Stefan Karlssons essä är, kanske för att den kretsar kring den omåttligt insiktsfulle Frédéric Bastiat. Genom det retoriska greppet "reductio ad absurdum" belyste och angrep Bastiat mycket av samtidens antiliberala politik. På ett mycket förtjänstfullt sätt använder Stefan Karlsson samma metod för att slakta flera av vår tids heliga kor, som t.ex. biståndspolitik, könskvotering och a-kassa.

Hatten av för de tre herrarna på prispallen!!

//LibeRatio

95% av svenskarna fuskar?

På DN Debatt idag presenterar chefsekonomen på Svensk Näringsliv, Stefan Fölster och VD:n för Handelns utredningsinstitut Fredrik Bergström resultatet av en undersökning de gjort i samband med skrivandet av rapporten ”Plan B – den dolda jakten på välfärd”. Enligt Fölster och Bergström har 95% av de tillfrågade svarat att de anpassat sitt beteende för att vinna fördelar ur välfärdssystemen och 16% uppger att de tillgripit allvarligt fusk. Siffrorna i sig fäster jag ingen större vikt vid. Men att väldigt många tänjer på gränserna tror jag de flesta inser. Finns det ens någon som aldrig friserat de uppgifterna de är skyldiga att lämna till myndigheter eller gjort misstag som inneburit ekonomisk vinning som de sedan inte korrigerat?

Som väntat riktar vänsterbloggarna pilbågen mot budbäraren istället för att fundera över den faktiska innebörden av rapporten (exempelvis här, här och här). Vissa av dem medger till och med att de borde räknas in i statistiken men försöker bortförklara sitt beteende. Om nu regelverken i många fall till och med står i strid med skattekramarnas faktiska moral, vore det inte en idé att anpassa dem till verkligheten istället för att lägga oändliga resurser på att jaga fuskare? Min bestämda uppfattning är att de flesta vill göra rätt för sig. Däremot tycks de flesta tveksamma till att ”göra rätt för dig”. Är inte regeln/skatten/avgiften/bidraget djupt förankrad i den egna moralen är det inte ett långt steg till att tänja på den, åtminstone litegrann. När flera miljoner människor tänjer litegrann på gränserna blir det rätt stora belopp.

Välfärdskramarnas stora problem är att förklara varför vi har världens högsta skattetryck men inte världens bästa socialförsäkringssystem, vård, skola, omsorg, m.m. och varför Stockholm har fler hemlösa per capita än de flesta storstäderna i USA. Vi skattebetalare ser aldrig på ett tydligt sätt att systemen förbättras av den höjda skatten eller de nya pålagorna. Hålet i plånboken är betydligt lättare att se. Det i kombination med vetskapen att till och med ”välfärdens” förvaltare skor sig på systemet ökar klyftan mellan den egna moralen och ”skattemoralen” (om man nu kan använda ordet moral när man talar om skatter).

Min uppfattning är att lagstiftningen måste stå i samklang med en moral som en mycket, mycket tydlig majoritet kan skriva under på. Hur många avstår t.ex. från att mörda för att det är kriminellt? Hur många avstår för att det står i direkt strid med den egna moralen? Ju färre som måste jagas, desto mer resurser kan läggas på var och en. Men när övervägande del av befolkningen ”fuskar”, vem ska jagas och hur mycket resurser ska man lägga på det? De som ska försvara våra mänskliga fri- och rättigheter får minskade resurser samtidigt som alltmer pengar läggs på att jaga de som skaffar sig extra vinning i socialförsäkrings- och bidragssystemen (och det system som föder dem). För en liberal är det helt åt helvete! Människor ska inte behöva bli misshandlade ute på gatorna för att resurserna lagts på att kontrollera om Nisse Hult betalt sin TV-licens.

Länkar även i Sydsvenskan och SvD.

//LibeRatio

Det har brunnit i Norge

Vad har Al Gore och IPCC gjort för FREDEN? Den norska Nobelkommittén motiverar beslutet med "deras insats för att skapa och sprida större kunskap om de av människan skapade klimatförändringarna och för att lägga grunden för de åtgärder som krävs för att motverka dessa förändringar". Det må vara hänt men på vilket sätt främjar man fred genom att skrämma upp människor och genom att ställa orimliga krav på utvecklingsländerna?

Svenska freds- och skiljedomsföreningen är också kritiska. Generalsekreterare Ola Mattsson säger: "Här är det en person som redan har uppmärksamhet, och här får han priset för att lyfta en fråga som många redan ser som självklar."

Det finns många som förtjänar att uppmärksammas för sina insatser för freden. Munkarna i Burma till exempel. Men Al Gore? Norska Nobelkommittén behagar med oss skämta aprillo.

Länkar: [DN, Sydsvenskan, SvD]

//LibeRatio

Obunden liberalism den här gången?

Centern har tagit initiativ till en ny liberal tankesmedja med tidigare politiska chefredaktören för tidningen Fokus, Martin Ådahl vid rodret (från Politikerbloggen). Det är alldeles utmärkt!!

Sverige behöver en obunden liberal tankesmedja. Som Johannes Forssberg skriver i Expressen har Näringslivets tankesmedja Timbro betytt oerhört mycket för den svenska samhällsdebatten, men inte fört den klassiska liberalismen nämnvärt framåt. Det är dags att föra in betydligt fler genuint liberala värderingar i debatten och inte tråckla in sig i diskussioner kring skattekronor hit eller dit. Den nya tankesmedjan, som ännu saknar namn, ska erbjuda liberala och gröna lösningar, men enligt Martin Ådahl ska den i första hand vara borgerlig snarare än liberal. Min förhoppning är att den ingången kan göra att idéerna sprider sig även till de delar av borgeligheten som i dagsläget lider av beröringsskräck inför begreppet (ny)liberal. Jag hoppas och tror också att den nya tankesmedjan ska lägga sig på ett mer ideologiskt plan än t.ex. Timbro.

Lycka till med projektet, Martin!! Jag kommer med stor spänning att följa arbetet.

//LibeRatio

Håller med Josefin Brink

Det hör verkligen inte till vanligheterna att jag håller med Josefin Brink (v), men i det här inlägget har hon många goda poänger. Jag såg "duellen" (snarare fikabodssamtalet) mellan Fredrik Reindfeldt (m) och Mona Sahlin (s) först när den gick som repris tidigt igår kväll. Tur var väl det - hade jag sett den kvällen innan hade jag nog somnat. Maken till tillrättalagd och trist debatt får man leta efter. Reinfeldt och Sahlin visade upp lika mycket personlighet som utspädd mellanmjölk. Fram trädde bilden av två partiledare som helt saknar visioner och som hellre administrerar det befintliga systemet än verkar politiskt. Sociala administratörer snarare än sociala ingenjörer som Johan Norberg så träffande beskrev dem.

Debatten kom att handla mycket om hundralappar som flyttar från ett system till ett annat eller från en grupp till en annan. Var finns den ideologiska aspekten? Ska vi verkligen avlöna 349 riksdagsmän och -kvinnor och en kader av kringpersonal, vars enda uppgift är att flytta runt våra pengar??? Skattesänkningarna på arbetsinkomst är till för att minska de negativa marginaleffekter som drabbar många som går från arbetslöshet till arbete. Reinfeldt hävdar att människors frihet ökar om de får en arbetsinkomst istället för bidrag/socialförsäkringar. Det är förvisso sant, men samtidigt är Alliansen inne och petar i så många delar av våra liv att det hade fyllt en bok om jag skulle skrivit ner alla ingreppen. Min uppfattning är att Reinfeldt och Alliansen enbart är för ökad individuell frihet om den syns i arbetslöshetsstatistisken (och i opinionssiffrorna).

//LibeRatio

Skatteideologiskt tankeexperiment

Tänk er följande scenario: Inför nästa taxeringsår får ni ett brev från Skatteverket där ni ombeds ange vilken skattesats ni vill använda under det kommande året. Ni måste ange en siffra mellan 0-100%. Försök göra det ärligt och inte bara som en motreaktion mot dagens enormt höga skattetryck. Var hade ni lagt er? Varför just där? Det är inget ni behöver redovisa här, utan syftet med det här inlägget är bara att väcka tanken på ett annat system än det nuvarande. Var tror ni förresten andra hade lagt sig? Hade de totala skatteintäkterna ökat eller minskat på sikt?

Vidare blir ni ombedda att logga in på en hemsida hos Skatteverket och registrera den valda skattesatsen. Där möts ni av nästa förändring, en lista över områden, organisationer, andra typer av sammanslutningar, projekt, m.m. Från listan kan ni fritt välja vart era skattepengar ska gå. Nästa år kommer det att finnas länkar där ni enkelt kan kolla upp hur mycket pengar respektive område fått och hur de har använts. Är ni helt nöjda med dagens system kan ni givetvis låta 100% av skattepengarna gå till svenska staten och dess förgreningar. Hade ni gjort det eller hade ni fördelat upp pengarna på andra områden som ni ansåg vara viktiga? Hur tror ni fördelningen hade sett ut i stort efter några år när systemet väl hade etablerat sig?

(Om det mot förmodan finns någon med tillgång till avancerade kalkylmodeller och samhällsekonomiska simuleringar vore det oerhört intressant med ett försök till beräkning av utfallet.)

//LibeRatio

Svik inte de begåvade barnen

I en schweizisk studie som löper mellan 1995 fram till 2008 följer forskare barn som kunde läsa och/eller räkna redan vid skolstarten upp till deras inträde i vuxenlivet. Barnen delas in i tre kategorier: TL – Tidiga läsare, TR – Tidiga räknare och TLR – Tidiga läsare och räknare.

De skillnader gentemot de jämngamla barnen som barnen i de här tre kategorierna uppvisade vid skolstarten har blivit större efter 5 år och avståndet fortsätter att öka. Men i många fall sker det en abrupt förändring högre upp i klasserna när studiekraven ökar. De barn som haft väldigt lätt för sig i början är helt enkelt inte förberedda på de höjda kraven och har inte behövt tillägna sig någon fungerande studieteknik. Det är en myt att de begåvade barnen inte behöver särskild uppmärksamhet och stöd i skolan. Tyvärr tycks fördomar också spela en roll. I många av de svenska skolorna har en viss förbättring skett och graden av individanpassning har ökat, men det är långt ifrån tillräckligt.

För egen del kom kallduschen när jag började plugga på universitet. Plötsligt gick det inte längre att ögna genom boken 10 minuter innan provet och ändå spetsa det. En stor del av skoltiden var jag fruktansvärt uttråkad. Varför skulle jag läsa ett kapitel i veckan när jag kunde läsa ut boken på en kväll? Varför skulle jag ta ut satsdelar och försöka skilja mellan adjektiv och adverb när jag instinktivt visste hur meningen skulle se ut? Men även om jag låg långt över de flesta av mina klasskamrater när det gällde kognitiv förmåga var jag fortfarande jämngammal med dem socialt.

Min 9-åriga dotter tillhör också TLR-gruppen. Enligt ett diagnostiskt prov ligger hennes läshastighet och läsförståelse på en 17-årings nivå. Mot slutet av nollan började hon nosa på tvåornas matteböcker.

Att ge de begåvade eleverna det stöd de behöver är en minst lika stor utmaning som att ge de som har det svårt i skolan stöd och hjälp. Kanske rent av en större utmaning på grund av de fördomar som råder på många håll. ”Varför lägga tid på Lisa som är så duktig i skolan. Hon klarar sig ju själv.”

Alla barn förtjänar respekt för sin person och sina behov!!

Ett radikalt, men mycket klokt förslag är att slopa årskursindelningen och att individanpassa utbildningen ännu mer än vad som görs idag. Det borde rimligtvis gå att erbjuda de begåvade barnen utmaningar genom hela skolgången och att lära ut studieteknik i takt med att kraven ökar. Socialdemokratins ”One size fits all” är en fullständigt förkastlig modell för skolan.

//LibeRatio

[Länk till artikel i DN]

Lägg ner Folkhälsoinstitutet!

Den uppmaningen framför Fredrick Federley (c) och Mattias Svensson i en debattartikel i GT idag.

"Statens Folkhälsoinstitut representerar den mest primitiva och onödiga av statliga omsorger, en myndighet med uppdrag att uppfostra vuxna medborgare."

Kan inte annat än att instämma. Flera gånger, bl.a. här och här har jag ifrågasatt det vettiga med att använda våra skattepengar för att berätta för oss hur vi ska leva våra liv. Särskilt som de tenderar att dra åt det extrema hållet i många frågor. Bevare oss väl om de anammar moderata landstingsrådets Marie-Louise Ekholms förslag att förbjuda s.k. knullkompisar. Kan tänka mig kampanjen:

"Svenska Folkhälsoinstitutet rekommenderar inte sex med 8 kompisar om dagen".

//LibeRatio

Fem porrfilmer = kriminellt

Ju mer jag tänker på det, desto mer säker är jag på att Paradigm (se nedan) har rätt i en sak: Det sker en nedmontering av de liberala idéerna.

Senaste exemplet är Australien, som efter påtryckning från religiösa lobbygrupper, ska satsa över 1,1 miljarder kronor (AUD 189 miljoner) på att bekämpa pornografi (Länk hittad hos HAX). $89 miljoner ska gå till att etablera ett nationellt filtreringsprogram som bl.a. innebär tunga kostnader för internetleverantörerna. De ska även användas för att förse medborgarna med ett "gratis" (Läs: Bekostat av skattebetalarna) filter till hemdatorn. I fjol satsades $116 miljoner på liknande åtgärder. Filtreringsprogrammet kommer att ge tyngd åt Kommunikationsdepartementets (Australian Communications and Media Authority) svarta lista. Kommunikationsminister Helen Coonan föreslår att även terrorism och cyber-brott ska hamna på den listan.

Inga filterprogram i världen kan ersätta föräldrarnas ansvar för vad barnen pysslar med på internet. Att då satsa över 1,1 miljarder är galenskap av den högre skolan. Det invaggar tyvärr även föräldrarna i en falsk trygghet, trots att en del av pengarna går till en massiv informations(propaganda?)kampanj.

Som en pendang föreslår även en minister att ett pornografiförbud ska införas i de norra territorierna. Den som ertappas med fler än fem porrfilmer ska kunna åtalas för "trafficking". Det finns säkert många australiensiska par som har bra många fler porrfilmer än så. Ska de flyttas mellan två platser får de väl transporteras en och en. Tyvärr är inte steget långt innan dårfinkarna lägger förslag om att tillåta husrannsakan vid misstanke om fler än fem porrfilmer också. Det enda som är konstant med galenskapen är dess acceleration framåt.

Tyvärr är det inte bara i Australien som politikerna vill detaljstyra medborgarna. Ingrid Olsson (c) vill enligt Aftonblaskan förbjuda fula ord (dvs. ord som hon tycker är fula).

//LibeRatio

Paradigm och förtryckets bifall

Med anledning av den amerikanska bolånekrisen skriver Paradigm bl. a. följande: ”I grunden är bolånekrisen en kris för liberalismen. Idén att alla vuxna människor ska vara fritt ska kunna välja vad de vill göra men samtidigt vara ansvariga för sitt beteende håller inte (sic). Impulsivitet är till 80 procent ärftligt och är mycket motståndskraftigt mot yttre påverkan. Samma sorts problem som bolånen gett upphov till finns inom snabbmatsindustrin. Där är 70 procent av kunderna impulskunder. Och de gigantiska kostnaderna som uppstår i båda fallen får till stor del skattebetalarna stå för. Vem annars?” (Min fetstil)

Det jag markerat med fetstil är grunden för allt förtryck. I årtusenden har maktens människor försökt finna vägar att antingen styra den fria viljan eller göra människor ansvariga för sådant de inte valt.

Om vi nu för en sekund håller med Paradigm om att idén inte håller, vilka blir alternativen?

1) Vi låter inte människor välja fritt. Första frågan är: Vilka är ”vi”? Är jag eller Paradigm bättre på att fatta beslut än de s.k. impulsiva (Procenttalen lämnar jag utan kommentar eftersom 74,92% av all statistik ändå är påhittad)? Jag vet att jag inte är särskilt benägen att fatta impulsbeslut för egen del. Men är jag rätt person att bedöma andras beslutsförmåga? Nej, knappast. Inte heller är jag rätt person att i förväg förutse utvecklingen för miljontals människor som t.ex. tagit så kallade subprime-lån. Borde sådana lån förbjudits trots att de gett många fattiga en bostad? Eftersom ”vi” ändå inte har så mycket makt över andra människor antar jag att valen i Paradigms värld bör styras av någon annan, t.ex. politiker. Men om det nu stämmer att impulsivitet är ärftligt och mycket motståndskraftigt mot yttre påverkan, hur kommer det sig att politikerna är immuna? Politiker tänker i bästa fall 4 år framåt. Det finns ytterst lite långsiktighet i politiken. Väljarna ”belönar” långsiktigt tänkande politiker med att byta ut dem mot politiker som lovar snabba lösningar. Men Paradigm har alldeles rätt i att det är skattebetalarna som får stå för notan ;-)

2) Vi håller inte människor ansvariga för sitt beteende. I större och större utsträckning är det så idag. Det är alltid någon annans fel när något går snett. Vi är vana vid att det alltid är någon annan som tar ansvar. Därför kom det för många som en chock när politikerna visade sig stå handlingsförlamade i samband med flodvågskatastrofen. Om de eller någon annan vill påverka mitt fria val måste de också vara beredda att ta ansvar för det. Som liberal anser jag givetvis att valet och ansvaret för mitt liv ska ligga på mig och inte på någon annan.

I praktiken har Paradigm rätt – idén håller inte. Men det beror inte på liberalismen utan tvärtom på avsaknaden av densamma. Att människor fattar beslut och tar konsekvenserna av dessa håller – långsiktigt. That's the liberal way!

LouiseP och Lennart Regebro har också skrivit genmälen till Paradigms påstående om liberalismens förfall (vilket hon för övrigt inte på något sätt lyckats påvisa).

//LibeRatio

Ett steg mot Sovjetstaten!

Regeringen Persson tillsatte en utredning för att EU-anpassa Yttrandefrihetsgrundlagen (YGL) och Tryckfrihetsförordningen (TF). TF från 1766 var världens första i sitt slag. Inom EU står EG-rätten normalt över nationell rätt, men Sverige har fått ett undantag just för TF och YGL.

Experter varnar nu, på mycket goda grunder, för en EU-anpassning av TF/YGL (SvD).

"Om tryckfrihetsordningen EU-anpassas eller ersätts av en svepande lagstiftning blir det svårare för medierna och lättare för den politiska makten," fruktar Stig Fredriksson, Publicistklubbens ordförande.

Enmansutredaren, framlidne justitierådet Göran Regner, visade att TF/YGL kunde ersättas av några korta meningar men var tydlig med att: "Det är lika bra eller bättre att låta allt vara som det är."

Tryckfrihetsförordningen, likt de andra grundlagarna, är ett mycket viktigt skydd mot politiskt maktmissbruk. Den innehåller bl.a. regler kring meddelarskydd och offentlighetsprincipen. I ett fritt samhälle är möjligheten till granskning av makten av direkt avgörande betydelse. Därför måste meddelarfrihet och offentlighet råda.

Jag har tidigare skrivit om EU:s rörelse i totalitär riktning (här och här) med anledning av anammandet av det tyska förbudet mot förnekelse av Förintelsen och andra folkmord. Då ställde jag även frågan: "Om vi förbjuder förnekandet av Förintelsen idag, vilka tankar förbjuder vi imorgon?" Om vi inskränker TF/YGL och överlåter prövningen till EG-domstolen är risken överhängande att det är dina tankar som förbjuds imorgon. Den mycket märkliga hatbrottslagstiftningen har redan tummat på yttrandefriheten. Låt det inte gå längre!

NB: Det är mycket viktigt att förstå att TF/YGL ger ett skydd gentemot staten och dess förlängda armar. Gentemot andra människor finns det ingen generell princip som ger dig rätt att fälla vilka yttrande som helst. Som debattör i allmänhet och liberal i synnerhet är det oerhört viktigt att inte dela ut rättigheter som bara enskilda individer har rätt att dela ut avseende dem själva. Jag kan ge min granne rätt att förolämpa mig å det grövsta, men han har ingen lagstadgad rättighet att göra så. Däremot är det helt fel av staten att bestraffa honom beroende på vilka nedsättande epitet han använder sig av.

//LibeRatio

Ett steg bort från Sovjetstaten?

Enligt Sydsvenskan har kommunminister Mats Odell (kd) beställt en utredning som ska se över myndigheternas uppdrag. Bland annat ska den ligga till grund för en regeländring som förbjuder myndigheterna att bedriva propaganda/opinion om den inte är beställd av politikerna. Helt klart ett steg i rätt riktning. Myndigheterna ska inte använda våra skattepengar för att skriva oss på näsan. Så länge en så stor del av myndighetscheferna är avlagda politiska broilers kan det dock bli svårt med gränsdragningen. Eftersom politikerna inte ens vet hur många myndigheter det finns hade det inte precis varit någon förlust att rensa bort de som i huvudsak arbetar med propaganda/opinionsbildning.

Nästa självklara steg vore att förbjuda politikerna att beställa propagandan från första början, men dit är det långt. Fast det hade helt klart skyddat oss mot politiker som hoppar på modenycker, som t.ex. klimatalarmismen och använder våra pengar för att försöka frälsa oss. Ett annat tydligt exempel är den s.k. folkhälsan. Det finns absolut inget behov av en myndighet som försöker berätta för oss hur vi ska leva.

//LibeRatio