Visar inlägg med etikett förfall. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett förfall. Visa alla inlägg

tisdag 14 augusti 2007

Paradigm och förtryckets bifall

Med anledning av den amerikanska bolånekrisen skriver Paradigm bl. a. följande: ”I grunden är bolånekrisen en kris för liberalismen. Idén att alla vuxna människor ska vara fritt ska kunna välja vad de vill göra men samtidigt vara ansvariga för sitt beteende håller inte (sic). Impulsivitet är till 80 procent ärftligt och är mycket motståndskraftigt mot yttre påverkan. Samma sorts problem som bolånen gett upphov till finns inom snabbmatsindustrin. Där är 70 procent av kunderna impulskunder. Och de gigantiska kostnaderna som uppstår i båda fallen får till stor del skattebetalarna stå för. Vem annars?” (Min fetstil)

Det jag markerat med fetstil är grunden för allt förtryck. I årtusenden har maktens människor försökt finna vägar att antingen styra den fria viljan eller göra människor ansvariga för sådant de inte valt.

Om vi nu för en sekund håller med Paradigm om att idén inte håller, vilka blir alternativen?

1) Vi låter inte människor välja fritt. Första frågan är: Vilka är ”vi”? Är jag eller Paradigm bättre på att fatta beslut än de s.k. impulsiva (Procenttalen lämnar jag utan kommentar eftersom 74,92% av all statistik ändå är påhittad)? Jag vet att jag inte är särskilt benägen att fatta impulsbeslut för egen del. Men är jag rätt person att bedöma andras beslutsförmåga? Nej, knappast. Inte heller är jag rätt person att i förväg förutse utvecklingen för miljontals människor som t.ex. tagit så kallade subprime-lån. Borde sådana lån förbjudits trots att de gett många fattiga en bostad? Eftersom ”vi” ändå inte har så mycket makt över andra människor antar jag att valen i Paradigms värld bör styras av någon annan, t.ex. politiker. Men om det nu stämmer att impulsivitet är ärftligt och mycket motståndskraftigt mot yttre påverkan, hur kommer det sig att politikerna är immuna? Politiker tänker i bästa fall 4 år framåt. Det finns ytterst lite långsiktighet i politiken. Väljarna ”belönar” långsiktigt tänkande politiker med att byta ut dem mot politiker som lovar snabba lösningar. Men Paradigm har alldeles rätt i att det är skattebetalarna som får stå för notan ;-)

2) Vi håller inte människor ansvariga för sitt beteende. I större och större utsträckning är det så idag. Det är alltid någon annans fel när något går snett. Vi är vana vid att det alltid är någon annan som tar ansvar. Därför kom det för många som en chock när politikerna visade sig stå handlingsförlamade i samband med flodvågskatastrofen. Om de eller någon annan vill påverka mitt fria val måste de också vara beredda att ta ansvar för det. Som liberal anser jag givetvis att valet och ansvaret för mitt liv ska ligga på mig och inte på någon annan.

I praktiken har Paradigm rätt – idén håller inte. Men det beror inte på liberalismen utan tvärtom på avsaknaden av densamma. Att människor fattar beslut och tar konsekvenserna av dessa håller – långsiktigt. That's the liberal way!

LouiseP och Lennart Regebro har också skrivit genmälen till Paradigms påstående om liberalismens förfall (vilket hon för övrigt inte på något sätt lyckats påvisa).

//LibeRatio