Svik inte de begåvade barnen

I en schweizisk studie som löper mellan 1995 fram till 2008 följer forskare barn som kunde läsa och/eller räkna redan vid skolstarten upp till deras inträde i vuxenlivet. Barnen delas in i tre kategorier: TL – Tidiga läsare, TR – Tidiga räknare och TLR – Tidiga läsare och räknare.

De skillnader gentemot de jämngamla barnen som barnen i de här tre kategorierna uppvisade vid skolstarten har blivit större efter 5 år och avståndet fortsätter att öka. Men i många fall sker det en abrupt förändring högre upp i klasserna när studiekraven ökar. De barn som haft väldigt lätt för sig i början är helt enkelt inte förberedda på de höjda kraven och har inte behövt tillägna sig någon fungerande studieteknik. Det är en myt att de begåvade barnen inte behöver särskild uppmärksamhet och stöd i skolan. Tyvärr tycks fördomar också spela en roll. I många av de svenska skolorna har en viss förbättring skett och graden av individanpassning har ökat, men det är långt ifrån tillräckligt.

För egen del kom kallduschen när jag började plugga på universitet. Plötsligt gick det inte längre att ögna genom boken 10 minuter innan provet och ändå spetsa det. En stor del av skoltiden var jag fruktansvärt uttråkad. Varför skulle jag läsa ett kapitel i veckan när jag kunde läsa ut boken på en kväll? Varför skulle jag ta ut satsdelar och försöka skilja mellan adjektiv och adverb när jag instinktivt visste hur meningen skulle se ut? Men även om jag låg långt över de flesta av mina klasskamrater när det gällde kognitiv förmåga var jag fortfarande jämngammal med dem socialt.

Min 9-åriga dotter tillhör också TLR-gruppen. Enligt ett diagnostiskt prov ligger hennes läshastighet och läsförståelse på en 17-årings nivå. Mot slutet av nollan började hon nosa på tvåornas matteböcker.

Att ge de begåvade eleverna det stöd de behöver är en minst lika stor utmaning som att ge de som har det svårt i skolan stöd och hjälp. Kanske rent av en större utmaning på grund av de fördomar som råder på många håll. ”Varför lägga tid på Lisa som är så duktig i skolan. Hon klarar sig ju själv.”

Alla barn förtjänar respekt för sin person och sina behov!!

Ett radikalt, men mycket klokt förslag är att slopa årskursindelningen och att individanpassa utbildningen ännu mer än vad som görs idag. Det borde rimligtvis gå att erbjuda de begåvade barnen utmaningar genom hela skolgången och att lära ut studieteknik i takt med att kraven ökar. Socialdemokratins ”One size fits all” är en fullständigt förkastlig modell för skolan.

//LibeRatio

[Länk till artikel i DN]