Intressant ny blogg - Nonicoclolasos

Via Punditokraterne hittade jag en intressant liberal blogg som var ny för mig. Nonicoclolasos eller Niclas Berggren som han heter i vardagsspråk är nationalekonom och enligt egen utsago "mycket liberal". Mer känd är han kanske som vice vd för Ratio Näringslivets forskningsinstitut.

Niclas verkar dessutom ha ett utvecklat intresse för filosofi, även om han har valt en ovanligt tunn bok (på alla sätt och vis) som favvisbok. Kan bara rekommendera honom att läsa Simon Blackburns Ruling Passions istället. Blackburns etiska teori bygger i mångt och mycket på samma tankar, men är betydligt mer nyanserad och utvecklad.

Välkommen in i bloggvärmen!
//
Fabrikören
- humean och buddhist, men kanske framför allt liberal och lite humanist och filosof i största allmänhet

Nya gröna tankesmedjan i Malmö

Martin Ådahl, chef för Sveriges nya grön-liberala tankesmedja, besökte i måndags Lilla Torg(c). Han berättade om sina tankar och mål med den nya tankesmedjan. Två stora utmaningar kommer att ligga till grund för smedjan: globalisering och miljö.

Det ligger mycket research bakom upplägget. Martin Ådahl berättade att han studerat tidigare inflytelserika tankesmedjor i andra länder och kommit fram till en form av nätverksmodell där tankesmedjan ska vara spindeln i nätet i en decentraliserad organisation som fångar in debattörer, politiker, akademiker och internationell debatt. Tankesmedjan ska, menade Ådahl, till skillnad från Timbro, vila på empiri och inte bara ideologi. Policyinriktningen ska vara stark och kommunikationen vara i centrum.

Men vad slags liberalism kommer dom att förespråka? De ledord som presenterades var individuellt ansvar, entreprenörskap, hållbarhet och öppenhet under begreppet "modern liberalism".

Ådahl berättade att tre områden ska prioriteras: Miljöekonomi, integration och civilsamhälle. Diskussionen kom att handla om just miljö och integration, men också om nuvarande alliansregering. Ådahl var mycket kritisk till Reinfelt, Borg och Carlgren. Reinfelt och Borg är inte visionärer utan makthungriga teknokrater och Carlgren bara pratar, kan man enkelt sammanfatta budskapet. En person i publiken frågade om smedjans huvudfiender, och där lyfte Ådahl fram just teknokrater som en av dem. De andra fienderna är folkhemsnostalgiker, som ofta har en snedvriden historiesyn, och utopister. Exempel på de senare är miljöfundamentalister som försvårar snarare än underlättar ett miljöanpassat samhälle.

Det kommer att bli en spännande process att följa, och extra nyfiken är jag på om tanken om en decentraliserad nätverksbaserad tankesmedja med hälften av verksamheten förlagd utanför Stockholm kommer att fungera och hållas levande på lång sikt.
//
Casparus Due

JO, Ydre gjorde fel

Varning, nu blandar jag jobb och blogg igen!

Kalla mig gärna rättshaverist, men när en kommun bryter mot lagen, blir dömd för brottet och sedan skiter totalt i lagakraftvunnen dom, då tycker jag det har gått för långt.

Glädjande nog håller JO med mig.
//
Fabrikören

Kriminella vandaler åter igen kallade "aktivister".

Kjell Rynhag skriver idag en artikel i Svenska Dagbladet om de kriminella ligister som saboterar andras egendom och utsätter människor för livsfara. Han kallar dem miljöaktivister.

"Sedan i somras har en grupp miljöaktivister som kallar sig för Asfaltsdjungelns Indianer släppt ur luften eller skurit sönder däcken på minst ett 40-tal stadsjeepar i Stockholm."

Därmed ställer han sig på kriminellas sida och gör miljörörelsen en björntjänst. Så länge extremister får dominera miljörörelsen kommer den aldrig att samla en stor majoritet av befolkningen.

Dåligt omdöme av Rynhag och släpphänt av SvD att släppa igenom extremistisk propaganda. Men inte förvånade. Miljö- och vänsterextremism slätas oftast över av det vänstervridna mediaklimatet.
//
Casparus Due

Ingen vill se given häst i mun

därför älskar svenska folket sin välfärdsstat. När det bara blir en smula mer konkret för folk att hästen faktiskt kostar en hel del, studerar de den ingående och kommer fram till att de nog hellre vill lägga pengarna på något annat.

När man tog ett litet steg från skattefinansiering till sänkt skatt och ökad brukarbetalning av a-kassan var det precis det som hände.

Avgiftshöjning kallar de det. Ökad öppenhet kallar jag det.

Regeringen verkar mest bekymrad över att de har tagit steg i liberal riktning. Littorin om obligatorisk a-kassa:

"Har du en bil och ska köra den måste du ha en trafikförsäkring. Har du jobb och lön ska du ha en arbetslöshetsförsäkring."

Har du bil och blir av med den ska du inte ha trafikförsäkring. Har du jobb och blir av med det ska du inte ha lön. Har du jobb och lön, har du råd att betala några hundralappar i månaden om du vill försäkra dig om att du får pengar, även om du mister jobbet.

//

Fabrikören

SVT + DDR = sant

Ett litet tips om ett lysande inlägg av Mattias Svensson angående SVT:s hyckleri om "fri television".

En vecka som 12-åring med monopol-TV 1984:
- en tecknad serie
- en utländsk fotbollsmatch
- fem minuters reportage om allsvenskan i fotboll
- östeuropeiska barnprogram i massor
- lördagsunderhållning
//
Casparus Due

Framsteg i Irak

Surfar man runt lite märks en påtaglig optimism om situationen i Irak. Hos Johan Norberg blev jag uppmärksammad på en fin historia om hur muslimer och kristna har återuppbyggt en katedral i Bagdad. Invånarna uppmanar de kristna att återvända.

På Assyrian International News Agency läser jag om denna och andra positiva nyheter under rubriken Progress, Progress and more Progress.

"The positive news has become simply overwhelming. Which makes it all the more curious why major newspapers and network TV news programs can lead with a barrage of news out of Iraq when things there go bad, but can't seem to find the space or time when things turn good. As the bad news dries up, their interest in the good remains nil."

Sverige stämmer bra in på beskrivningen ovan. Här tävlar media om att leta fram de värsta nyheterna.

Sverige har varit generöst och beviljat asyl till stora grupper Irakier, framförallt irakier från minoritetsgrupper som katoliker, ortodoxa, assyrier, syrianer, kaldeer och yazidis. Sverige bör vara försiktiga så att politiken inte bidrar till att etniskt rensa en tidigare mångetnisk befolkning - särskilt när stora delar av befolkningen verkar omfamna tanken på ett Irak med präglat av mångfald snarare än islamistisk diktatur.
//
Casparus Due

Svenskt Näringsliv negativa till sänkta skatter på arbete

Dagens nyhetsbrev från Svenskt Näringsliv är rätt så uppseendeväckande. Eller vad sägs om följande rubriker:

Dansk skattesänkning slår hårt mot Skåneföretag.
"Arbetskraftsflykten över Öresund riskerar att förvärras när Danmark sänker skatten på arbete vid årsskiftet. Då blir det ännu svårare för skånska företag att behålla och rekrytera personal."

och

Bättre anställningsskydd för kineser.
Om utvecklingen av arbetsrätten i Kina enligt Jenerik Larsson: "Skälet till lagstiftningen är att de kinesiska makthavarna känner ett allt starkare tryck att lämna nattväktarstaten och dess obarmhärtiga utnyttjande av arbetskraften." "Det sägs ibland att en dynamisk ekonomi leder till demokrati. Så enkelt är det såklart inte, annat än i ett ganska långt tidsperspektiv. Men det är självklart för mig, att om nu Kina också i praktiken tar ett rejält steg mot mera anständiga förhållanden på arbetsmarknaden, så är det ett uttryck för att Kinas öppenhet mot omvärlden nu innebär att steg kan tas i rätt riktning." (mina markeringar i fetstil)

Att vara negativ till sänkta skatter på arbete och positiv till anställningsskydd låter mer som pressmeddelande från LO än Svenskt Näringsliv. Att inte Svenskt Näringsliv tror på fria marknader är ledsamt och märkligt, likaså att de använder nattväktarstaten som skällsord.

I sak har kanske inte Svenskt Näringsliv fel när det gäller frågan om skatter i Sverige och Danmark, men varför vinkla det så att sänkningar av skatt på arbete framstår som negativt? Istället bör Svenskt Näringsliv arbeta för att återställa skatteavtalet mellan Sverige och Danmark så att en arbetstagare skattar där han/hon bor, och inte arbetar.
//
Casparus Due

Modern islam i Helsingborg

Det är inte ofta man får tillfälle att läsa om islam i ett positivt sammanhang. Men att läsa om islamologen Othman al-Tawalbeh i Helsingborgs Dagblad var faktiskt en trevlig start på dagen.

Othman håller i flera projekt. Han upplyser om Sverige utomlands:

Hans stora ambition är att exportera det svenska folkhemmet till arabvärlden och det senaste projektet är en kurs för studenter i Jordanien, Egypten och Marocko i samarbete med Svenska institutet i Alexandria.

— Utbildningen heter "Understanding the Swedish model" och förklarar sådant som varför statsministern inte kan stoppa Muhammedteckningar eller avrätta konstnären. Vi reser dit och sedan är tanken att de ska komma hit på studiebesök. Jag vill gärna att de får träffa Reinfeldt och Sabuni, integrationsministern.

Othman håller också i ungdomssamtal där han föreläser om att islams lära både kan och bör anpassas till den plats och tidpunkt man befinner sig på.

Islam bör tolkas efter den tid och plats man lever i. Även om du fått en fatwa från en mufti ska du fråga dig själv: Passar det mig? Det är inte som i Europa på medeltiden när Galileo blev mördad för att han sa att jorden kretsade runt solen och det gick emot kyrkans lära.
— Men om man litar på en imam, tar han ansvar då?.
— Nej, blir svaret. Inför Gud har du själv ansvar.

Någon frågar om fatwor som uttalats om McDonalds kycklingburgare, för att köttet inte är slaktade på rätt sätt.
— Det är en politisk fatwa, för man anser att McDonalds stöder Israel i Palestinakonflikten.
— Så det har inget med religionen att göra?
— Nej, det är en bojkott och i väst är det en självklar metod.

Dessutom utbildar han socionomer. Det verkar helt enkelt vara en hygglig kille och en skön kontrast till all dumhet och ondska som sker i islams namn.
//
Casparus Due

Kulturdebatten har vaknat ...

nu gäller det bara att politikerna hänger på också.

Sanna Rayman skrev en intressant artikel om kulturpolitik i senaste NEO och Lilla Torg (c) har nyligen skrivit om kulturpolitiken. En debatt väcktes hos Lilla Torg Liberalerna.

Idag skriver Gudmundson på Ledarbloggen om Handelskammarens rapport "Slopa straffskatten på sponsring". Det visar sig att sponsring är belagd med en straffskatt på 28 %. Undrar varför naringslivet inte har visat större intresse för kulturen?

Roligt att debatten lever!

För att befria kulturen från bidragsberoendet föreslår jag att:

• Staten ska erbjuda microlån och rådgivning åt kulturfolk
• sponsring ska vara fullt ut avdragsgill
• konstnärligt arbete ska vara skattefritt

Med dessa punkter är det i princip inga kulturyttringar som inte skulle kunna bära sig själv.

//

Fabrikören

Svart lucia

De svartklädda våldsverkarna som kämpar för nytt ungdomshus i Kbh kan förmodligen fira lucia med ett vunnet avtal om ungdomshus. Våldet har segrat - eller? Döm själv hur övertygande Riit Bjergaards argumentation är:

"Det er min pligt som overborgmester at varetage byens interesser. Det er ikke i byens interesse at indtage en stejl og uforsonlig holdning til den ungdomskultur, der nu anstrenger sig for at få en dialog med bystyret."

"Måske kan vi finde frem til en løsning, der er acceptabel både for byen og for brugerne af det tidligere ungdomshus. Det er i byens interesse, at vi forsøger at finde den. Hvis der er nogle, der mener, at jeg giver efter for vold - så er det modsatte tilfældet."

Folklig uppbackning har de eller kanske inte???
//
Fabrikören

Essätävlingen är avgjord

Under hösten har Captus Tidning och Timbro haft en essätävling på temat: ”På vilket sätt skulle din favorittänkares idéer kunna öka friheten i världen?”.

Vinnare är Patrik Lindqvist som med utgångspunkt från Hayeks evolutionära liberalism diskuterar autonomibegreppet och huruvida det kan ursäkta politiska ingrepp. En mycket intressant essä om friheter och spontana ordningar.

På andra plats hittar vi Henrik Borgs lysande ifrågasättande av det politiska engagemanget. Dagens människor har mycket att lära av den grekiske tänkaren Epikuros. Jag har länge ogillat "etiketterna" socialist, liberal, etc och nu har Henrik dessutom gett mig goda argument för den åsikten.

Bäst tycker jag tredjepristagaren Stefan Karlssons essä är, kanske för att den kretsar kring den omåttligt insiktsfulle Frédéric Bastiat. Genom det retoriska greppet "reductio ad absurdum" belyste och angrep Bastiat mycket av samtidens antiliberala politik. På ett mycket förtjänstfullt sätt använder Stefan Karlsson samma metod för att slakta flera av vår tids heliga kor, som t.ex. biståndspolitik, könskvotering och a-kassa.

Hatten av för de tre herrarna på prispallen!!

//LibeRatio

Internationella filosofidagen firas

Idag är det den internationella filosofidagen. Fabrikören vill uppmärksamma denna viktiga dag med en liten biografi över Sartre som jag skrev för två år sedan (måttligt redigerad), där jag bland annat lyfter fram några av de positivare sidorna hos honom. Jag tar mig också friheten att flagga för min kommande bok Kvietism - en bok om Wittgenstein, buddhism, färger, allt och inget. Den kommer inom någon månad att finnas tillgänglig för både beställning och nedladdning på ZUFI. Håll ögonen öppna. Så här börjar den:

"Denna bok är ett försök på att få läsaren att acceptera obeständigheten och samtidigt njuta av livet. Det är en utveckling av en kvietistisk teori som för tillbaka filosofin från metafysiken till människan, den största av alla skapande krafter."

Och här kommer Sartre:

102 år med Jean-Paul Sartre: I år skulle Jean-Paul Sartre ha fyllt 102. Hans livsverk består av en mängd romaner, pjäser och filosofiska verk som har påverkat det intellektuella klimatet långt efter hans död. Sartre är den moderna existentialismens fader och han satte som få andra ord på den blandade stämning av meningslöshet och framtidstro som präglade hela Europa efter andra världskrigets slut. 1964 blev han belönad med Nobels litteraturpris, men avböjde.

Som ung studerade Sartre vid elituniversitetet École normale supérieure. Där mötte han Simone de Beauvoir och de inledde en otraditionell relation som kom att vara livet ut. De gifte sig aldrig och levde i ett öppet förhållande. I praktiken innebar det att Sartre gjorde som han ville och hade diverse älskarinnor. Trots att de Beauvoir var en brinnande kvinnosakskämpe och uppmärksammad författare, fann hon sig i att ständigt stå i skuggan av sin partner.

Sartres filosofiska intresse tog på allvar fart när han åkte till Tyskland. Han blev uppmuntrad att åka dit för att studera den tyska fenomenologin. Simone de Beauvoir berättar i La force de l´âge; En kväll satt Sartre och drack på ett kafé tillsammans med Raymond Aron och de Beauvoir. Aron pekade på sitt glas och sade till Sartre: ”Om du är fenomenolog kan du tala om den här cocktailen, och det är filosofi.” Det var precis vad Sartre önskade, att kunna filosofera om saker på samma sätt som han rörde dem. Han fann inspirationen i fenomenologin. Men även existensfilosofer som Karl Jaspers och Søren Kierkegaard fick stort inflytande på hans filosofi.

I Sartres böcker och pjäser betonas valets och frihetens filosofi. Han ville föra ut filosofin bland folk. Det är där filosofin blir väsentlig i varat-i-världen, det vill säga i det vardagliga handlandet och i mötet mellan människor. En av Sartres grundteser är att existensen kommer före essensen. Det finns ingen gud eller absolut ande. Först existerar man, men det är en innehållslös existens. Människan har ingen fastlagd natur. Men man kan skapa en essens i livet. Det gör man genom att välja existensen i det fria valet. Väljer man inte sin egen existens utan lägger sin existens i händerna på Gud, vetenskapen eller något annat som ligger utanför en själv lever man i ond tro. Man flyr från livets meningslöshet. Men också från sin totala frihet till att skapa egen mening. När världen i sig är meningslös ligger den samtidigt öppen för människan att ge den vilken mening hon vill. För att undvika den onda tron och verkligen träda i existens måste man välja friheten. Vi är således från naturens sida dömda till frihet, vi måste välja en hållning till livet och ett livsprojekt.

I Sartres filosofiska huvudverk L´être et le néant (Varat och intet) som utkom 1943 betonar han människans ångestframkallande utsatthet i världen. Vi är totalt ansvariga för vår egen existens.

Det enda som tycks hindra oss att välja vilka liv vi vill leva är andra människor som står ivägen. I Huis clos (Stängda dörrar) från 1945 avslutas teaterstycket med de beryktade orden ”Helvetet är andra människor.”.

I mötet med den andre uppstår en konflikt mellan att vara för sig och att vara för andra. Det har ofta tolkats som att Sartre ger en dyster och konfliktfylld bild av mänskliga relationer. I mötet med den andre måste man se den andre som ett ting och den andre ser en på samma sätt. Sartre menade själv att citatet alltid blev missförstått. En mer korrekt tolkning är att om ens relation till sina medmänniskor är förvriden eller förstörd, så är andra människor verkligen ett helvete, eftersom andra människor är det som är viktigast för oss i vår självförståelse. Andras domar ingår alltid i ens självförståelse. Man kan inte se sig själv utan att inkludera andras bild av en. Men det är inte nödvändigtvis negativt. Har man en bra relation till den andre, får man en positiv självförståelse.

Sartres filosofi framträder tydligt även i hans skönlitterära verk. Litterärt genombrott fick han 1938 med La naussée (Äcklet) som ger en mörk beskrivning av världen som tillfällig och absurd. Huvudpersonen Rouquetin rör sig i en tjock dimma där allt tycks sakna värde. Han äcklas över alltings meningslöshet och upplever hur främlingskapet till omvärlden och till sig själv hela tiden växer.

En betydligt ljusare skildring av hur människan kastas in i livet utan givna förutsättningar ges i Les jeux sont faits från 1947. Pierre och Eve möts vid dödsrikets tröskel och förstår att de är skapta för varandra. I en sådan situation kan man utnyttja ”§ 140” som förkunnar att par som först efter döden upptäcker att de är skapta för varandra kan komma tillbaka till livet i tjugofyra timmar och försöka älska varandra av hela deras själ och i full tillit till varandra. Lyckas de får de livet tillbaka.

Omkring den franska befrielsen blev existentialism modeord. Sartre använde inte själv ordet i Varat och intet, men förknippades med rörelsen. Han red på modevågen med verket L´existentialisme est un humanisme (Existentialism är en humanism) som utkom 1946 och har sedan dess varit den centrala gestalten i existentialismen. Genom sina böcker och inte minst genom sitt politiska engagemang var han en av de mest inflytelserika kulturpersonligheterna i franska intellektuella kretsar. Trots ett hårt leverne på Paris caféer, det ryktas om extrema mängder vin, sprit och droger, blev Sartre 74 år gammal.

//

Fabrikören

Sverige har fått en ny vänsterledarsida

Dagens Arena är en ledarsida på nätet med kopplingar till Arenagruppen. Oberoende, radikal, progressiv är programförklaringen.

"Sverige behöver en ledarsida som kan kommentera samtiden utifrån en vision om en bättre framtid. En ledarsida som kan ge nya perspektiv på områden som behöver åtgärder, för att sedan diskutera vad vi tillsammans kan göra för att bygga något bättre. Det handlar om att röra sig framåt. Framåt som samhälle och därför framåt som enskilda människor."

Medarbetare är:

Katerine Kielos: Hon har en bakgrund som skribent på bland annat Expressens kultursida där hon gjort sig känd för att hylla Naomi Kleins lögner och likställa liberalism med kommunism: "När boken är som bäst lyckas den via journalistiska observationer blottlägga den inneboende hänsynslösheten i kapitalismens människosyn. Människan ska anpassas till ekonomin och inte tvärtom. En antihumanism som nyliberalismen delar med kommunismen och som möjliggjort båda ideologiernas livsfarliga syn på människan som medel och inte mål."

Devrim Mavi, har en bakgrund som talesperson för Feministiskt initiativ och skribent i socialistiska partiets tidning Internationalen som är "en del av den globala rörelsen mot nyliberalismen, och har varit det sedan dess start."

Björn Elmbrant, som länge spridit sin "objektiva" vänsteranalys i Sveriges radio. Nu är han ledsen för att han inte får vara "objektiv" reporter samtidigt som han jobbar för vänstern.

Håkan A Bengtsson, Nisha Besara (chefredaktör med bakgrund som ledarskribent på Aftonbladet och politisk sekreterare till integrationsminister Jens Orback) och Per Wirtén (vettig, men ack så vänstervriden) kompletterar laget.

Jag är glad åt initiativet. Nu kan vänsterjournalisterna skriva ledare istället för kulturartiklar. De har kommit ut som opinionsbildare, vilket de varit hela tiden men samtidigt avlönade av kulturredaktioner och public service-företag. De flesta av dem har också en bakgrund som uttalade motståndare till liberalism och globalisering. Ska bli underhållande att läsa deras "progressiva" idéer...... not.
//
Casparus Due

Det mesta vid det gamla i DK

Slutet på den danska valrysaren blev att det mesta fortsätter som förut. Efter lite tekniska problem med rösträkningen på Färöarna, står det nu klart att VK-regeringen fortsätter. Dansk Folkeparti gick framåt, men får fortsatt finna sig i att vara stödparti. Ny Alliance spåddes 8 -10 % och vågmästarroll. De fick 5 mandat och är beroende av Anders Foghs vilja att söka breda lösninga för att få inflytande. Regeringen har med Dansk Folkeparti fortsatt majoritet.

Enhedslisten var under valkvällen nere under den tvåprocentiga spärrgränsen, men tog sig tyvärr tillsist över den. Det är fortfarande inte klart om Asmaa kommer in.

Sossarna gjorde det sämsta valet på 100 år. Tiden springer ifrån de klassiska socialisterna. I gengälld gick Socialistisk Folkeparti (ungefär Miljöpartiet) framåt.

Med andra ord, en valrysare med en allt annat än dramatisk upplösning. Det går godt for Danmark och det fortsätter det säkert med under Foghs styre.
//
Fabrikören

Uppdatering: Det blev inte heller någon Asmaa i Folketinget. Första kvinnan med invandrarbakgrund i Folketinget blev istället den betydligt mer moderate Özlem Cekic.