Obotlig optimist om Tibet

Efter den senaste tidens våldsamheter i och omkring Tibet, oroas man naturligtvis över hur mycket lidande kineserna ska påföra de buddhistiska munkarna.

Trots dödsfallen förhåller jag mig trots allt optimistisk. Kampen för ett självstyrande Tibet har känts avtagande en längre tid, trots att Kina har fortsatt sitt "kulturella folkmord" med oförminskad styrka.

I och med OS i sommar har kampen fått ny glöd och världens medier har fått förnyat intresse för bergslandet. Kina har ögonen på sig och frustrerade unga tibetaner känner hopp för första gången på många år.

OS kan bli vändpunkten för Tibet. Låt oss alla, politiker, idrottare, journalister och vanligt folk hjälpa tibetanerna och lyfta frågan.

Lyssna på Dalai Lamas tal här.

Carl Bildt uttalar sig om Tibet här och här.

Läs (och/eller) köp min bok om tibetansk, buddhistisk filosofi här.
//
Fabrikören

Tibet, Tibet - raise your flag

Eftersom det var ett tag sedan Björk gladde med bra musik och skådespeleri, är det extra välkommet att hon nu kan glädja politiskt.

Vid en konsert i Shanghai i söndags sjöng hon för Tibet i låten Declare independence! Mer av sånt tack, speciellt under OS. Tänk om fler idrottsfolk också kunde våga stå upp i sommar. Den gamla ursäkten med att sport och politik inte hänger ihop håller inte längre!

Från Peking hörs det inget!

//

Fabrikören

Rå, brutal kapitalism

Mycket kan man kritisera Kina för, speciellt kapitalismen om man frågar DN. Ragnar Roos skriver i ledare att det "är på många sätt en rå, brutal kapitalism med svaga eller inga offentliga skyddsnät och avgrundslika ekonomiska skillnader."

Det strider naturligtvis mot allt vad DN verkar stå för nu för tiden. Samtidigt är det just denna råa, brutala kapitalism som på kort tid har lyft 400 miljoner kineser ur fattigdom. Klyftorna har ökat, men de fattiga har bara blivit fattigare om man applicerar vänsterns favoritbegrepp - relativ fattigdom.

Det finns dock hopp även för DN. Även om Roos kallar Deng Xiaoping för den legendariske ledaren, kallar han kommunistregimen vid sitt rätta namn och verkar tro på demokrati som bästa system för kineserna. Demokratin kan enligt Roos uppstå, men endast efter den oundvikliga ekonomiska kraschen och efter att blod har flytit i rikliga mängder. För egen del tror jag att det finns goda möjligheter för en fredlig demokratisering. Den vägen har man redan slagit in på, även om det fortfarande är mycket långt kvar att vandra.
//
Fabrikören

Svenskt Näringsliv negativa till sänkta skatter på arbete

Dagens nyhetsbrev från Svenskt Näringsliv är rätt så uppseendeväckande. Eller vad sägs om följande rubriker:

Dansk skattesänkning slår hårt mot Skåneföretag.
"Arbetskraftsflykten över Öresund riskerar att förvärras när Danmark sänker skatten på arbete vid årsskiftet. Då blir det ännu svårare för skånska företag att behålla och rekrytera personal."

och

Bättre anställningsskydd för kineser.
Om utvecklingen av arbetsrätten i Kina enligt Jenerik Larsson: "Skälet till lagstiftningen är att de kinesiska makthavarna känner ett allt starkare tryck att lämna nattväktarstaten och dess obarmhärtiga utnyttjande av arbetskraften." "Det sägs ibland att en dynamisk ekonomi leder till demokrati. Så enkelt är det såklart inte, annat än i ett ganska långt tidsperspektiv. Men det är självklart för mig, att om nu Kina också i praktiken tar ett rejält steg mot mera anständiga förhållanden på arbetsmarknaden, så är det ett uttryck för att Kinas öppenhet mot omvärlden nu innebär att steg kan tas i rätt riktning." (mina markeringar i fetstil)

Att vara negativ till sänkta skatter på arbete och positiv till anställningsskydd låter mer som pressmeddelande från LO än Svenskt Näringsliv. Att inte Svenskt Näringsliv tror på fria marknader är ledsamt och märkligt, likaså att de använder nattväktarstaten som skällsord.

I sak har kanske inte Svenskt Näringsliv fel när det gäller frågan om skatter i Sverige och Danmark, men varför vinkla det så att sänkningar av skatt på arbete framstår som negativt? Istället bör Svenskt Näringsliv arbeta för att återställa skatteavtalet mellan Sverige och Danmark så att en arbetstagare skattar där han/hon bor, och inte arbetar.
//
Casparus Due

WWF tar ett steg framåt och lyckas snubbla

WWF har insett att energi- och klimatfrågan inte är nationell.

"Vi har pratat om våra nationella mål och vad vi nationellt är bra på, men vi har inte pratat om vad Kina och Indien behöver ... ", säger Dennis Pamlin.

Smått skrämmande att de inte har tänkt på det tidigare, men bra att de ställer sig frågan. Men sen får de imperialistiska, sociala ingenjörerna fritt blås:

Hur mycket ska vi till exempel stödja export av personbilar till de här länderna och hur mycket ska vi stödja export av kollektivtransportlösningar? Vi kanske inte ska satsa så mycket på att exportera reningsteknik utan på att exportera it-lösningar som gör att folk kan jobba hemma en eller två dagar i veckan ... Vi har haft en tendens att tro att vi löser Kinafrågan genom att exportera fina lösningar. Men om vi hela tiden med vår import driver på en resurs- och koldioxidintensiv industri skickar vi dubbla signaler. Det handlar inte om illvilja utan att vi inte har tänkt på att hållbarhet måste bli en del av ekonomin.", Dennis Pamlin.

Pamlin nämner inte att man kanske skulle föra dialog med Kina och Indien. Istället talar han om hur vi löser "Kinafrågan". Han vet vad de behöver och han vet vad vi borde köpa från dem. Han inser inte att det är på grund av ökad dialog, ökad handel och färre politiska styrmedel som Kina har fått råd till och intresse för att anta ambitiösa mål för miljön. Han verkar inte inse att it-revolutionen sedan flera år rullar över Indien. Nej, här ska vi sluta sälja bilar och börja sälja bussar och internetmodem till de stackars indierna och kineserna som inte vet hur man vårdar miljön. Och vi får för guds skull inte köpa varor från dem som kan påverka miljön negativt, för då skickar vi dubbla budskap.

WWF har insett att miljön är global. Gott med det. Men de har fortfarande inte insett att hållbar utveckling och frihandel går hand i hand.
//
Fabrikören

Delfin utrotad av kommunism

För första gången på 50 år har ett stort ryggradsdjur försvunnit från jordens yta. Den långnosade Yangtzedelfinen är officiellt utrotad. Det är typiskt att det sker i en kommunistisk diktatur där intressegrupper inte kan arbeta för att främja miljön eller djurens rätt. Ännu ett brott av kommunismen.

Se bilder av Yangtzedelfinen på Jack Hansens blogg.
//
Casparus Due

Blanda sport och politik!

Det sägs att man inte ska blanda sport och politik. Varför, berättas det inte om lika ofta. Kanske för att det inte finns så många skäl till det. Ett fåtal sportstjärnor har tagit öppen ställning i politiska frågor och då oftast starkt kritiserats. Det kan man förstå om det är fascistiska fotbollsspelare. Men det finns andra värden man som idrottsman eller idrottskvinna kan stå upp för, som demokrati, människorätt och yttrandefrihet.

När man inte står upp för demokratiska och liberala värden får man också en organisation därefter. Därför får våra kära sportstjärnor leva med idrottsorganisationer med 80-åriga diktatoriska ledare som myglar, mutar och skinnar efter behag. De stora, IOK, Fifa och UEFA, är knappast organisationer som framkallar våta drömmar hos liberaler.

Nu nalkas OS i Kina. Amnesty och andra människorättsorganisationer kritiserar Kinas ständiga övertramp. Det är hög tid att även våra idrottande idoler tar ansvar, som individer och förebilder och berättar vad de tycker om tortyr, dödsstraff och censur.

Därefter kan de börja sopa rent i eget hus och kräva av sina organisationer att de ska bli öppna och demokratiska.

Kan Hollywood-stjärnorna, så kan Stefan Holm, Carolina Klüft och de andra tycka till.

Jag glädjer mig till att se och höra den ständigt leende sjukamperskan vinna guld och berätta om censur, tvångsförflyttning och fängslade journalister när hon blir intervjuad efter guldet.
//
Fabrikören