Konstnärsdöd i DK

Den danska staten betalar varje år ut ca 30 miljoner kronor till 272 danska konstnärer. Det är ett livstidsstöd för, ja för att de har gjort sitt jobb. Bidraget är så bra inrättat att ju mer konstnären tjänar på sin konst, ju mindre statligt stöd får han. Storsäljande författare som Klaus Rifbjerg får bara 15 383 dkr om året, medan de som inte producerar efterfrågad konst kan få 140 787 dkr om året.

Regeringen har nu börjat titta på stödet och kulturminister Brian Mikkelsen säger till Politiken:

"Spørgsmålet er, om vi bruger pengene bedst på de livsvarige ydelser, eller om vi kan bruge dem bedre til aktiv kunststøtte i form af arbejdslegater og stipendier."

Hm, det var ett svårt spörsmål!
//
Fabrikören

Bannbullorna haglar över Ystad som svor i kyrkan

Jag har tidigare uppmärksammat bristen på nytänkande i kulturpolitiken. Därför är det glädjande att se min gamla hemstad ta täten i nytänkandet. Efter förslag från en centerpartist utreds nu en privatisering av Konstmuseet. Det som ska utredas är om hela verksamheten, delar av den eller inget alls ska privatiseras. Det är en utmärkt idé. All kommunal verksamhet som inte rent juridiskt åligger kommunen, borde då och då ses över och andra strukturer bör övervägas. Det finns många skäl till det. Utöver kostnadseffektiviseringar och mångfald bidrar en privatisering ofta till nytänkande. Därmed inte sagt att allting alltid ska privatiseras, men det bör alltid finnas med som ett möjligt alternativ när man ser över kommunal verksamhet.

Det stockkonservativa kultursverige verkar inte dela den hållningen. Bara att nämna privatisering och kultur i samma andetag är värre än att svära i kyrkan. Nedan följer några kommentarer på Ystads förslag att UTREDA en MÖJLIG privatisering av konstmuseet:

"Det är en kulturskandal utan like", säger Jan-Thorsten Ahlstrand, museichef på Skissernas Museum i Lund.

"Allt känns väldigt adhoc-betonat.", säger Kent Mårtensson (s) i Ystad.

"Allt förtroende, all dialog, är helt bruten", säger Ystads konstmuseichef Thomas Millroth.

"Jag har aldrig för ett ögonblick trott att det kan vara möjligt att privatisera konstmuseet. Inte om man vill ha ett konstmuseum som det fungerar idag.", säger kulturredaktör Robert Dahlström på Ystads Allehanda.

"Jag ser det som en kulturpolitisk kapitulation", säger Stockholms förra kulturborgarråd Roger Mogert (s).

Prästerskapet har talat.
//
Fabrikören

Kulturdebatten har vaknat ...

nu gäller det bara att politikerna hänger på också.

Sanna Rayman skrev en intressant artikel om kulturpolitik i senaste NEO och Lilla Torg (c) har nyligen skrivit om kulturpolitiken. En debatt väcktes hos Lilla Torg Liberalerna.

Idag skriver Gudmundson på Ledarbloggen om Handelskammarens rapport "Slopa straffskatten på sponsring". Det visar sig att sponsring är belagd med en straffskatt på 28 %. Undrar varför naringslivet inte har visat större intresse för kulturen?

Roligt att debatten lever!

För att befria kulturen från bidragsberoendet föreslår jag att:

• Staten ska erbjuda microlån och rådgivning åt kulturfolk
• sponsring ska vara fullt ut avdragsgill
• konstnärligt arbete ska vara skattefritt

Med dessa punkter är det i princip inga kulturyttringar som inte skulle kunna bära sig själv.

//

Fabrikören

Den obefintliga kulturpolitiken

Kultur och politik verkar ofta kunna sammanfattas i entréavgifter till några Stockholmsbaserade museer. 19 statliga museer har tidigare blivit kompenserade för att införa fri entré. 16 av dessa ligger i Stockholm.

När regeringen avskaffade kompensationen från och med årskiftet sjönk besöksantalet med ca 40 procent, enligt uträkningar från Kulturrådet.

- Skandal, ropar kulturfolket!
- Vem bryr sig, mumlar borgarna!

Som kulturintresserad liberal bryr jag mig, men det är tråkigt att debatten fastnar här. Kulturpolitik handlar naturligtvis mycket om finansiering. Men när kulturfolket ropar skandal när folk inte är villiga att betala 50 spänn eller passa på de tider det fortfarande är gratis att gå på Stockholmsmuseerna, är det mer en ryggmärgsreflex än uttryck för sant intresse i kulturpolitik. De tycker säkert det hade varit en alldeles utmärkt idé att få betalt för att gå på museum, så att besöksantalet stiger. Vi vill har mer, mer, mer pengar från staten. Så kan man enkelt sammanfatta kulturfolkets kulturpolitiska ställningstagande.

Samtidigt är det tråkigt att lyssna på den massiva tystnad som borgerliga politiker ger i frågan. Kulturministern deklarerade i juni stolt på DN Debatt att de har tillsatt en utredning.

"Därmed markeras den vikt som regeringen lägger vid kulturens frågor."

Det enda intressanta som framkommer i artikeln är att ministern anser att Staten är och ska vara en stark aktör inom kulturpolitiken. Totalt omfattar kulturbudgeten tio miljarder kronor. Sedan juni har det varit tyst, bortsett från att en folkpartist vill ge ännu mer skattekronor till kulturen.

Om någon uttalar sig är det allt för ofta i stil med:
Om folk inte vill se skiten, varför ska de då betala för den med skattekronor?

Fria liberala debattörer älskar att rabbla upp alla de statligt livstidsfinansierade konstnärer som inte har producerat något på flera år.

Fria kulturarbetare försöker påstå att A-kassan är en livsviktig konstnärslön.

Vad som behövs är en ordentlig diskussion om hur man får de två nedanstående teserna att bli en syntes.

• Kulturen ska bevaras och stöttas
• Skattekronor ska sparas och inte slösas

Sanna Rayman, liberal bloggare och ledarskribent, med rötter i kultursvängen, skriver insiktsfullt om problematiken i det senaste numret av NEO.

Det talas ofta om den fria och smala konsten som inte kan bära sig själv och Rayman ser inga problem i att skattekronor går till kultur. Men det är inte den smala och fria konsten som får de stora pengarna. Det är symfoniorkestrarna, de ovan nämnda museerna och andra tunga kulturinstitutioner. De andra får slåss om smulorna från den rikes bord.

Rayman kommer dock med några bra förslag på hur man skapar en syntes: mikrolån, branchcoacher och avdragsgill kulturspronsring. Det ser jag som bra steg mot att minska skatteslöseriet.

Varför inte hämta idéer från sportens värld - Swedbank symfoniorkester, Eon´s moderna museum, Kiviks musteris fria dansteater.

Varför inte göra konstnärsintäkter skattefria?

//

Fabrikören