Integrationsbloggen

Från och med idag skriver jag om integrationspolitik på Integrationsbloggen.
//
Emil

Liberaler måste utmana socialisterna i integrationsfrågor

Nima Sanandaji skriver i Captus Tidning att liberaler borde stå för problemformuleringen i integrationsfrågor, inte socialister som Masoud Kamali. I det har Nima helt rätt. Socialisterna har dominerat debatten genom att föra över diskusionen från frågor om reella möjligheter och en rationell politik till frågor om "solidaritet" och moralism. För en svensk socialist är mer invandring alltid bättre än mindre, och mer bidrag bättre än mindre. Att föra fram andra förklaringar till sveriges dåliga integration än rasism har tolkats som att den personen "skyller på invandrarna".

Integrationspolitik bör inte skilja sig från andra politikområden. Skygglapparna måste bort. Effektivitet, rationalitet och möjligheter bör stå i centrum. Det socialistiska integrationsprojektet måste upphöra. Sverige bör föra ett mer "normal" migrations- och integrationspoitik där ekonomiska hänsyn tillåts utöver humanitära hänsyn. Sverige måste föra en politik som inte bara gynnar de som invandrar utan också de som redan bor i landet.
//
Emil

Det går inte att bedriva debatt utan fakta

Socialdemokraterna har meddelat att de tänker ta debatten med Sverigedemokraterna.

Västerbottens-Kuriren menar att det är en riskabel strategi.

"Fel doserat kan det ge allvarliga biverkningar. Man måste veta varför man tar debatten och vad man står för, vad det är man vill bekämpa i sak, annars kan det hela mest bara ge populisterna ökad uppmärksamhet och status utan någon motverkan. Därför är det inte någon entydigt positiv nyhet att socialdemokraterna nu vill bilda ett internt nätverk för att på bred front ta en aktiv debatt med sverigedemokraterna."

Jag förstår deras farhåga. I den svenska debatten har de moraliska argumenten haft företräde. Det gäller att framstå som mer god än sin debattmotståndare. När debatten ska tas med Sverigedemokraterna, som inte delar den politiska elitens fokus på att vara den "godaste", blir det svårt att vinna en debatt. Framförallt frågar jag mig hur Socialdemokraterna ska kunna ta debatten samtidigt som de inte bryr sig om fakta i frågan. För inte så länge sedan tvingades socialdemokraterna i Bromölla ta tillbaka sitt beslut om att ta reda på invandringens ekonomiska effekter efter att Ulvskog reagerat.

Svenska politiker från etablerade partier måste kunna diskutera invandringens ekonomiska konsekvenser och landets humanitära ambitioner samtidigt. Annars leder det till en sämre integration och att Sverigedemokraterna vinner debatten. Länder som Storbritannien och Kanada framställs i Sverige som föredöme i invandrings- och integrationsdebatten. De har en uttalad strategi för att maximera de ekonomiska vinsterna av migrationen. Där är det självklart att invandringens ekonomiska effekter kontinuerligt utvärderas. I Sverige blundar vi för kostnaderna när vi istället borde justera politiken så att invandringen också gynnar Sverige som land. För hur gärna och ofta det än påpekas att invandringen är en tillgång för Sverige så är det i dagsläget inte sant.

Det enda raka är att erkänna att dagens migrations- och integrationspolitik innebär stora kostnader. Exakt hur stora kostnader bör utredas. Dessa kostnader bör vägas mot de humanitära ambitioner Sverige som land vill värna.
//
Emil

Omhändertagande utan motkrav fortfarande Sveriges modell för integration

Så här sammanfattar Anne Britt Djuve och Hanne Cecilie Kavli skillnaden mellan Sveriges och andra länders flyktingmottagande i rapporten Integrering i Danmark, Sverige og Norge: Felles utfordringer – like løsninger?, utgiven av Nordiska Rådet.

"Den mest slående skillnaden mellan länderna när det gäller introduktionen för nyanlända invandrare är variationerna i de nyanländas rättigheter och plikter. Sverige skiljer sig i detta sammanhang inte bara från Danmark och Norge, utan också från de flesta andra länderna i Västeuropa. Norge, och i ännu högre grad Danmark, betonar plikterna i den nyanländas introduktion. Deltagande är obligatoriskt och bristande deltagande sanktioneras både ekonomiskt och rättsligt. Sverige håller däremot fast vid en större grad av frivillighet för de nyanlända och en långt mindre uttalad sanktionspolitik. Deltagande i introduktionsprogram är frivilligt och uteblivet deltagande har inga konsekvenser för uppehållstillstånd eller medborgarskap. Det är öppet för kommunerna att genomföra ekonomiska sanktioner för flyktingar som inte deltar i program, men om möjligheten används är upp till kommunerna. Också i bosättningspolitiken märks skillnaden mellan länderna. I Danmark och Norge tilldelas flyktingen en plats i en kommun, medan Sverige har öppnat för egen bosättning."

Trots allt tal om arbetslinjen och att sluta med det kvävande omhändertagandeperspektivet i flyktingmottagningen fortsätter allt som vanligt i Sverige. Med mycket stora konsekvenser som följd. Hur kommer samhället att se ut när det bor 300 000 irakier i Sverige med 30 procents sysselsättningsnivå? Invandringen av utomeuropeiska invandrare fortsätter vara mycket stor, vi ser en befolkningsomflyttning av historiska mått. Låt invandrarna som kommer ta ansvar för sitt eget liv, annars kommer det att gå mycket illa.
//
Casparus Due

Sverige bäst - och sämst på integration

DN m.fl. rapporterar om The Migrant Integration Policy Index, som är ett EU-finansierat projekt som utvärderar integrationsbefrämjande åtgärder i EU:s medlemsländer. Där koras Sverige till EU:s bästa integrationsland. Det betyder att den som invandrar till Sverige har de allra bästa möjligheterna att verka och leva i Sverige på samma villkor.

Lika rättigheter på arbetsmarknaden
Tillgång till permanenta uppehållstillstånd
Bra antidiskrimineringspolitik
Goda villkor för familjeinvandring

Samtidigt vet vi sedan tidigare att Sverige är bland de sämsta länderna på arbetsmarknadsintegration med stora klyftor mellan inrikes och utrikes födda. Den paradoxen kan till största delen förklaras med att Sverige är det land som tar emot överlägset störst andel flyktingar.

Hoppas vi härmed slipper allt gnäll om hur elakt Sverige är att invandra till från alla proffstyckare. Som invandrare till Sverige finns mycket goda förutsättningar att lyckas. Det finns inget att skylla på. Det är bara att raka sig, kasta slöjan och skaffa ett jobb.
//
Casparus Due

Nytt gläfs från 6 juni-rörelsen

Dagen efter att Arbetsförmedlingen redovisat att utomeuropeiskt födda det senaste året ökat sin sysselsättningsintensitet med 4 procentenheter läser jag ännu en anklagande debattartikel i Aftonbladet om hur synd det är om utomeuropeiska invandrare i Sverige. De som står bakom halvlögnerna är Juan Fonseca, Mikael "Prinsen" Trolin, Kurdo Baksi, Andrea Gaytán Vega (s) Antero Sjöman och Rebwar Hassan (mp) - alla från 6 juni-rörelsen som tidigare sagt att de ska jaga alla invandrare som inte beter sig "rätt".

Debattörerna skriver: "De segregerade och diskriminerade i Sverige har förlorat ett år med den nya regeringen och den nya integrationsministern Nyamko Sabuni. Krav ställs som vanligt på invandrade och deras barn. Men inte på dem som diskriminerar."

Båda meningarna är fel. Sysselsättningen ökar mycket snabbt och hade procentuellt ökat ännu snabbare om det diskriminerande och onda landet Sverige inte de senaste två åren tagit emot över 40 000 utomeuropeiska flyktingar.

Jag vill också upplysa debattörerna om att Sverige är det enda stora invandringslandet i världen som inte ställer några som helst krav på dem som invandrar att försörja sig själv och lära sig språk för att få stanna, bli medborgare och få hit släkt och make/maka. Det är ohederligt att påstå att Sverige har en kravlinje när det inte finns några som helst krav.

Kan ni inte komma med något nytt och sakligt nästa gång ni skriver en debattartikel!

//
Casparus Due

Kurdo Baksi saknar kunskap och förmåga att argumentera

I dagens DN svarar Kurdo Baksi på kritiken mot hans osakliga, närmast rasistiska, angrepp på integrationsminister Nyamko Sabuni. Han passar på att ge en slag under bältet på Sakine Madon och skriver att hon saknar kunskap och förmåga att argumentera.

Pinsamt nog passar beskrivningen bäst på honom själv. Nu när han inte kan få pengar för vad som helst från statens integration(s)maskin är han ledsen i ögat. Det är inte så svårt att överglänsa Baksis sakkunskap.

Här är de argument som finns i debattartikeln och några snabba bevis på att Baksi har fel:

Först vägrar jämställdhets- och integrationsminister Nyamko Sabuni att möta mig i debatt i SVT:s "Uppdrag granskning".

((Varför skulle en minister vara tvungen att debattera med en person som inte representerar någon annan än sig själv. Jag kan knappast kräva att få debattera))

Baksi angriper Sabunis "förrädarpolitik":

• språktest ((har 95 % av alla länder))
• gyn-undersökningar ((precis som för alla pojkar, varför inte flickor))
• utvisningar av mörkhåriga ((detta har inget med hårfärg att göra. Utländska medborgare som begår mycket grova brott (två års fängelse) ska utvisas, bra såklart))
• slöjförbud ((för små flickor i skolan, kan vara bra))
• inte med ett ord nämner hon hur vi ska bekämpa diskriminering eller främlingsfientlighet. ((regeringen har för första gången i dagens proposition lagt till bekämpandet av diskriminering som ett mål i integrationspolitiken. Dessutom är kampen för kvinnors rättigheter kamp mot diskriminering. Men jag antar att Baksi gärna vill diskriminera sina nära och kära))

Sedan tar Baksi upp en "undersökning som genomförts på uppdrag av EU-kommissionen 2007 och omfattar 75 europeiska storstäder (där) hamnar svensk integration med Malmö och Stockholm i EU-botten. Vad gör den borgerliga regeringen åt det?"

Detta är i själva verket en enkätundersökning till invånare i europeiska städer, utförd under förra regeringen, som frågar hur integrationen fungerar i din stad. Boende i Malmö och Stockholm är de nästan mest missnöjda av alla över hur integrationen fungerar. Enkäten utfördes under den socialdemokratiska regeringen i städer med socialdemokratiskt styre. Vad har Nyamko Sabuni med det att göra?

Sabuni lyfter knappast ett finger för att minska arbetslösheten bland utrikesfödda, skriver Baksi, och fortsätter: "hälften av de nyanlända flyktingarna år som kom 2005 hade inte någon kontakt alls med arbetsmarknaden under första året i Sverige. Av dem som deltagit i kommunens introduktion hade bara 4 procent fått arbetspraktik, 3 procent arbetsmarknadsutbildning och 6 procent sin utbildning i hemlandet godkänd i Sverige. Endast 11 procent av de nyanlända hade fått reguljärt arbete."

Varför försöker Kurdo Baksi klistra på de negativa siffrorna på alliansen och Sabuni? Detta skedde i slutet av ett 12-årigt socialdemokratiskt maktinnehav. Det Alliansen har gjort är att för första gången ta tag i dessa missförhållanden genom direkta uppdrag till Arbetsförmedlingen, strukturella förändringar på arbetsmarknaden m.m. Jag ryser av tanken på att ha 50 000 irakiska flyktingar som behöver arbete under ett Baksi-godkänt maktinnehav. Då hade Sverige varit på väg mot avgrunden.

Det är Kurdo Baksi som är ohederlig, en lögnare och en före detting. Det är osmakligt att ljuga, att låtsas veta bäst när till och med du, Baksi, vet att argumenten är felaktiga och förvrängda. Dessutom luktar debattekniken illa av gammalt patriarkalt svett.

Mer om vänsterns rasism

Det är kul att Kurdo Baksi gjort självmål i integrationsdebatten. Nu skriver också Sakine Madon i Expressen om vänsterrasismen.

"I söndags var det dags för Kurdo Baksi att vräka ur sig sin irritation mot Sabuni på DN Kultur. Utseendet och ursprunget kommenteras, givetvis. Nyamko är svart, i elegant svart klänning. Hon är ”det perfekta alibit” som ska ”sätta invandrarna på plats”. Nyamko är ”kaxig” och ”högljudd”, tjatar sig Baksi hes.

Känslan av att ha hamnat på ett nätforum för fjortonåriga rasister är oundviklig. Men för Sverker Lenas, redaktör på DN Kultur som tagit in Baksis text, är sandlådenivån tydligen helt okej. Ja, åtminstone mot en så ”hemsk” person som Sabuni. Eller som Baksi skrev med gråten i halsen ”Den som lär sig svenska snabbt ska få några tusenlappar, delgav Sabuni i Almedalen”. Jaha, och det ska alltså ses som rasistiskt? Vilken planet kommer man ifrån om man lyckas inbilla sig det?"

"vänstertyckare som förminskar invandrare – och som själva är invandrare – omfamnas av svenskar på vänsterkanten som själva vill men inte kan angripa Sabunis person.
Då ges i stället Baksi och likasinnade plats och får ryggdunkar och applåder. Det visslas och applåderas så våldsamt på vänsterkanten att de varken hör eller ser sin egen uppenbara rasism."

Vänstersympatisörers käpphäst i integrationspolitiken är att det finns ett "vi och dom" - en föreställning om en slags svenskhet och ett invandrarskap. "Det finns inga grupper, bara individer" Det är slagordet på såväl höger som vänsterkanten. Problemet är att klan-vänstern, vad de än säger, bara ser grupper. Nyamko Sabuni är för dem ingen individ utan bara en representant för en grupp. Hon har i det här fallet "svikit" invandrargruppen och anslutit sig till "svenskarna". Det är vänstern som upprätthåller föreställningen om ett "vi och dom".

För liberaler finns inte dessa falska uppdelningar. Du är bara representant för dig själv och det du själv väljer. En person är inte sin hudfärg eller religion utan vad man tycker och säger.
//
Casparus Due

Nya påhopp på framgångsrika invandrare

Jantelagen är verkligen inte något som bara drabbar traditionella svennar. På City debatt skriver sex personer som drabbats av lika del Jante, som storhetsvansinne och konspirationsförvirring.

Dom kallar sig för 6:e juni-rörelsen och känner sig utfrysta från partierna. Därför anklagar de andra personer med utländsk bakgrund som klarat sig bättre inom partivärlden för att vara "legoknektar". Dessa legoknektar känner man enligt gruppen igen så här:
* Dessa tar ofta avstånd från sina rötter och från övriga invandrade när det väl gäller.
* Dessa agerar som torpeder inom partierna mot invandrade som kritiserar egna diskriminerande strukturer.
* Dessa invandrade personer är medlöpare till rasism och strukturell diskriminering.

Inlägget är faktiskt inget skämt. Personerna bakom heter: Juan Fonseca, Mikael Trolin, Andrea Gaytán Vega, Antero Sjöman, Eva Averinou och Paul Lappalainen.

Att Paul Lappalainen, före detta regeringsutredare, sällar sig till sådana här dumheter är djupt tragiskt. Gruppen påstår på fullaste allvar att:

"Näringslivs förnekande av att det existerar etnisk diskriminering på arbetsmarknaden samt folkpartiets högerpopulism driver riksdagspartierna till att tävla om vem som är mest invandrarkritisk. Muslimer är särskilt utsatta."

Alla som kan sin historia och integrationspolitik vet att Sverige har Europas mest generösa invandringspolitik OCH integrationspolitik. Som nyanländ invandrare får du omedelbart permanent uppehållstillstånd och lika rättigheter vilket i internationell jämförelse är helt unikt. Detta utmålas som att tävla i att vara invandrarkritiskt när i verkligheten samtliga partier står bakom denna politik som är in till självutplåning naiv och dumsnällt generös. Kan ni vara så snälla att berätta vari det invandrarkritiska ligger. Masoud Kamali fick 13 volymer av statliga utredningar att försöka visa det utan att lyckas.

Gruppen har ändå mage att kräva det som redan är ett faktum, att
"alla svenskar, oavsett etnisk härkomst, får samma rättigheter och möjligheter och därmed får en verklig anledning att fira och vara stolt över sitt svenska medborgarskap."

Precis som Kurdo Baksi beskriver de en mycket generös politik som rasistisk och anklagar alla som inte håller med om att strukturell diskriminering är allenarådande för att vara medlöpare och "rasförrädare". Det är ohederligt och korkat och spelar de riktiga rasisterna i händerna.
//
Casparus Due

Patriarken Kurdo Baksi har passerat bäst före datum

Kurdo Baksi har fått utrymme i DN att vräka ur sig samma gamla vanliga oförskämda och okunniga anklagelser mot Nyamko Sabuni (fp). Precis som Masoud Kamali står han inte ut med starka och intelligenta kvinnor - särskilt inte om de har muslimsk bakgrund. Lasse Granestrand, reporter på DN Söndag, skriver angående Baksis bottennapp:

"Dags för demonisering. Igen och igen. En rituell dans i stället för verklig debatt.

Måltavla denna gång: Nyamko Sabuni, integrationsminister. Vid datorn debattören Kurdo Baksi i en artikel i söndagens DN Kultur.

En svart kvinna kan förstås inte ha fått sitt jobb på grund av kompetens eller övertygelse, nej, nej. Det måste handla om karriärism och att hon viljelöst låter sig utnyttjas som ett alibi.

Jag har sett det förut. Ingen argumentation. Blinkningar till kultursidesläsaren, vissa signalord som "språktest" ska räcka för att väcka harm."

Herr Baksi skriver att Sabuni är integrationspolitikens fiende tillsammans med Reinfeldt och Leijonborg. Sanningen är att integrationspolitiken ligger fast. Alliansen har, till min stora förtvivlan, knappast förändrat någonting av den integrationspolitik som socialdemokraterna lade fram 1997. Luciano Astudillo (s) som är socialdemokraternas integrationspolitiska talesman påpekar ständigt i debatten att alliansen bara fortsätter samma gamla vanliga integrationspolitik. Och Nyamko Sabuni svarar att visst är det så, men vi genomför samma politik bättre!

Sedan är det inte hela sanningen. För viktiga reformer har skett inom skatte- och arbetsmarknadspolitiken med syfte att minska trösklarna in på arbetsmarknaden. Men jobb bryr sig inte Baksi om. Istället anklagar han Sabuni för att hon inte tar på slöja och går i moskén som Mona Muslim, förlåt Sahlin. Eller att Sabuni ställer sig tvekande till religiösa friskolor och att små flickor tvingas bära slöjor. Dessutom anklagas Integrationsministern för att hon tar hedersvåld och könsstympning på allvar.

Knappast någon av Baksis anklagelser går att ta på allvar. Han är helt enkelt för dåligt påläst. Till exempel kritiserar han regeringens ambitioner när det gäller diskriminering, samtidigt som arbetet med en samlad lagstiftning håller på att tas fram. Han försöker få det minskade bidraget till Center Mot Rasism att vara något dåligt.

Men värst är att Nyamko Sabuni, som andra icke-socialister med intresse för integrationsfrågor, anklagas för att gå andras ärenden. Nyamko Sabuni är, enligt Baksi, en nyttig idiot, en Onkel Tom, en rasförrädare, en kokosnöt.

Kurdo Baksi, du är en patriark, en dinosaurie. Jag tycker synd om dig. Du tror så lite om kvinnor med muslimsk bakgrund att du inte ens kan föreställa dig att de har en egen vilja - en egen agens. Särskilt inte om de inte, som din syster, springer socialismens ärenden. Kurdo Baksi. Du har passerat bäst före datum. Din kvinnosyn är föråldrad, liksom din kunskap om integrationspolitik.
//
Casparus Due

Ge tillbaka individen ansvaret för sitt liv

Tydlighet är bättre än att vara dum-snäll. Svensk välfärdspolitik handlade under lång tid om att ta bort individens ansvar för sitt liv. Negativa samhällsfenomen som bristande integration, sjukskrivningar, kriminalitet eller arbetslöshet sågs som samhällets fel - inte individens. Nu håller det kvävande perspektivet sakta med säkert att förändras. Inte utan motstånd.

Masoud Kamali anklagar åter igen regeringen, och särskilt Nyamko Sabuni, för främlingsfientlighet eftersom han misstänker att regeringen och Sabuni vill nu införa språktest. Som vanligt etnifierar Kamali sina politiska motståndare. "Kravpolitiken legitimeras genom att man låter personer med utländsk bakgrund införa den." Det är hudfärgen som är viktigare än politiken i Kamalis värld. Mannen som anklagar majoriteten för strukturellt förtryck och ett "vi och dem" samhälle kan inte själv se bortom etnicitet.

Språktest finns i alla större invandringsländer - t.ex. USA, Kanada, Australien, Storbritannien, Tyskland, Frankrike Danmark, Norge och Nederländerna. Språktest är inget universalmedel för en bättre integration, men det ställer upp ett tydligt mål för den enskilde att sträva mot som gör introduktionsperioden mer meningsfull. Också individen som invandrar måste ta ansvar för sin egen integration.

En annan aktuell fråga är sjukskrivningarna för utbrändhet/utmattningssympom. Socialstyrelsen och Försäkringskassan har tagit fram strängare regler för hur läkarna ska bedöma oförmågan att arbeta. Det är på tiden. Det behöver inte vara så att utbrändheten är påhittad, men faktum är att sjukskrivningen inte leder till tillfrisknande - snarare tvärtom. Att fortsätta som vi gjort tidigare hade varit vansinne. Att ha världens friskaste och samtidigt mest sjukskrivna befolkning tyder på ett stort systemfel.

Samtidigt skenar andra delar iväg. Antalet unga förtidspensionerade ökar snabbt. Depressioner och stress dominerar bland de psykiska sjukdomarna. Nybeviljandet inom dessa diagnoser mångdubblades inom loppet av några år. Framför allt har relativt unga kvinnor drabbats.

Det finns alltså fler områden där en dum-snäll välfärdspolitik borde förändras så att individens ansvar för sin egen livssituation blir tydligare. Bara så blir såväl samhälle som individ friskare.
//
Casparus Due

Ny integrationslag i Frankrike

Det är mycket integration just nu - här på bloggen och i de europeiska länderna. Snart klubbar Frankrike igenom en ny invandrings- och integrationslag. Den riktar sig framförallt mot familje/anhöriginvandring. Precis som t.ex. i Nederländerna och Tyskland måste den som vill invandra av familjeskäl visa upp kunskaper i landets språk. Dessutom måste dem som "tar emot" den som invandrar visa att han/hon kan försörja den anhöriga eller make/maka.

Bakgrunden till dessa förändringar är att ländernas invandring framförallt är familjeinvandring och att de vill säkerställa att de som invandrar av familjeskäl integreras i sina nya länder. En man kan t.ex. inte isolera sin partner från samhället eftersom kvinnan nu måste visa upp kunskaper i ländernas språk för att få stanna. Lagstiftningen i dessa länder kopplar alltså samman invandrings- och integrationspolitiken på ett sätt som Sverige inte gör. I Sverige finns ingen koppling till integration, vare sig i frågan om invandring eller medborgarskap.

I Sverige väntas den stora asylinvandringen nu följas av en mycket omfattande invandring av anhöriga och annan "kärleksinvandring". Reinfelt har antytt att också reglerna i Sverige kan förändras och krav på försörjning för anhöriginvandring införas. Sådana regler hade inneburit att Sverige närmar sig andra stora invandringsländer som Kanada och nämnda Tyskland och Frankrike. Det skulle också ge tydliga signaler till dem som invandrar att självförsörjning gäller.
//
Casparus Due

Sverige kan inte diskutera integration

Debatten om integration i Sverige är absurd. Små initiativ om politiska förändringar av integrationspolitiken, nu senast Folkpartiet, möts av upprörda artiklar i ledande dagstidningar. Eftersom ingen politiker vill bli anklagad för att tycka fel sker det heller inga större förändringar av politiken till Sveriges och alla invandrares stora förlust.

Dagens Nyheter anklagar som vanligt Folkpartiet för att "fiska i grumligt vatten". Texten är full med rena faktafel: "Genèvekonventionen, som ju Sverige skrivit under, ger flyktingar rätt till samma förmåner som det egna landets medborgare. Är socialbidrag en rättighet för infödda så är det en rättighet också för dem som beviljats flyktingstatus." Det är helt fel. Något sådant regleras inte i Genévekonventionen. I så fall skulle 99 procent av väldens länder bryta mot konventionen. Det är sant att Sverige hittills gett nya invandrare i stort sett samma rättigheter som medborgare, men det är vi ensamma om. EU rekommenderar till exempel sina medlemsländer att successivt ge invandrare mer rättigheter efter att ha bott en tid i landet.

Det är hög tid att tänka nytt. Tyskland kommer snart att rösta igenom ett stort integrationsprogram på 400 punkter och 60 miljarder. Där kanske finns något att hämta?
//
Casparus Due

Skrattretande inlägg av Paul Lappalainen om regeringens integrationspolitik

Den 6 juli i Svenska Dagbladet angriper Paul Lappalainen och Stina Lyles regeringens integrationspolitik och i synnerhet satsningen på instegsjobb. Kritiken är pinsam och ohederlig. Paul Lappalainen skriver under som jurist och diskrimineringsexpert. Det han inte berättar är att han går Miljöpartiets ärende.

Lappalainen har länge varit aktiv miljöpartist, till exempel i Stockholms integrationsnämnd. Hans parti tvingade socialdemokraterna att tillsätta en utredning om strukturell diskriminering som leddes av just Lappalainen. Utredningen hamnade dock snabbt i skuggan av Masoud Kamalis ökända utredning. Lappalainen har i flera omgångar, liksom Stina Lyles, arbetat på Integrationsverket. Han har också hunnit med en runda som expert på Centrum mot Rasism, som också Miljöpartiet lyckades tvinga igenom i förhandlingar med den förra socialdemokratiska minoritetsregeringen.

Paul Lappalainen och Stina Lyles vill ha mer regleringar och tvingande regler för företag och andra arbetsgivare. Och så framhåller de Kanada som föregångsland. Kanada brukar framhållas, inte minst av Lappalainen och andra som efterlyser en aktiv diskrimineringspolitik. Vad de inte berättar är att Kanada är ett relativt framgångsrikt land för att de kombinerar en antidiskrimineringspolitik med:

• Låga skatter
• Låga ingångslöner och stor lönespridning
• En liberal arbetsrättslagstiftning
• Stor arbetskraftsinvandring
• Språkkrav och lojalitetsförklaring för att bli medborgare

En del av detta vill nu alliansen införa. Men Lappalainen blundar och ser bara diskriminering. Att sänka trösklarna in på arbetsmarknaden är viktigt för att underlätta invandrare att få arbete. Särskilt nyanlända invandrare har haft mycket svårt att komma in på arbetsmarknaden. Nystartsjobb i kombination med instegsjobb riktar sig just till nyanlända invandrare och andra som inte har arbetslivserfarenhet. Det är precis sådana insatser som t.ex. OECD och EU rekommenderar i Sveriges fall. Säråtgärder kan alltid ifrågasättas, men här handlar säråtgärderna om riktade sänkningar av skatter och andra lönekostnader för arbetsgivare. Samtidigt har det blivit mer lönsamt att arbeta för alla. Sysselsättningen ökar nu snabbt för utrikes födda.

Om regeringen nu också kunde reformera arbetsrätten hade Sverige haft alla förutsättningar att bli det framgångsrika integrationsland vi alla vill. En mer balanserad migrationspolitik och mer personligt ansvar för den enskilda invandraren hade ytterligare förbättrat förutsättningarna.
//
Casparus Due

Världens mest generösa intergationspolitik inte generös nog för Socialdemokraterna

Att Sverige har en av världens mest generösa invandringspolitik känner de flesta till. Men att Sverige också har den mest generösa integrationspolitiken är mindre känt. Det som bland annat utmärker Sverige är att:

• I stort sett alla som invandrar får direkt ett permanent uppehållstillstånd. Det gäller t.ex. just nu den stora majoriteten irakiska invandrare som får asyl. I andra länder är olika former av temporära tillstånd dominerande.
• Permanenta uppehållstillstånd ger sedan samma socioekonomiska rättigheter som övriga befolkningen. Det gör Sverige unikt. Det vanliga är att den som invandrar inte har samma tillgång till samhällets trygghetssystem, och ibland inte ens rätt till offentlig service. En stor majoritet att länderna i Europa ställer också tuffa krav på språkkunskaper och självförsörjning för att få permanent uppehållstillstånd.
• I Sverige finns inga krav för att få permanent uppehållstillstånd eller få medborgarskap (förutom tid i landet och inte brottslighet). Det är helt unikt i västvärlden att ge nya medborgare fulla rättigheter utan krav på varken språkkunskapet, samhällskunskap eller självförsörjning.

Det går att utveckla detta mycket men det får räcka tills vidare. Kontentan är att när du som invandrare kommer till Sverige får du en hel uppsättning sociala, civila, ekonomiska och politiska rättigheter utan ett enda seriöst motkrav. Trots det är integrationspolitiken inte generös nog för ledande socialdemokrater. Socialdemokraternas integrationspolitiska talesman Luciano Astudillo och socialdemokraternas integrationspolitiska spindoktor Qaisar Mahmood (med bakgrund på Integrationsverket, departement, Kommunförbundet och statliga integrationsutredningar) ondgör sig i Aftonbladet över att Sverige är ogästvänligt:

"Den bistra verkligheten är att många svenskar som har anknytning till andra länder ofta möter attityder som om de vore gäster." "Fortsätter vi att utestänga en stor del av befolkningen från den nationella gemenskapen kommer vi aldrig att kunna skapa ett hållbart samhälle."

Detta trams känns igen från Socialdemokraternas integrationspolitik de 12 år de satt vid makten. En enda lång klagosång över hur illa Sverige och befolkningen i Sverige behandlar dem som invandrar. I själva verket finns det inte något annat land som behandlar dem som invandrar så generöst som Sverige. Jag uppmanar alla läsare att peka på något annat land där den som invandrar har så goda förutsättningar och lika spelregler som i Sverige. Det finns inte.

En generös integrationspolitik behöver inte vara fel. Men en politik måste också var effektiv och fungera för landet och för den som invandrar.

• Mindre hyckeri och halvlögner från de rödgröna partierna om hur dåligt det är för invandrare i Sverige.
• Låt effektivitet snarare än moralism vara ledande i utformningen av en bättre integrationspolitik.
• Rättigheter måste balanseras med skyldigheter - också för dem som invandrar.

Dags för Alliansen att ta tag i detta snarast.
//
Casparus Due