Nya påhopp på framgångsrika invandrare

Jantelagen är verkligen inte något som bara drabbar traditionella svennar. På City debatt skriver sex personer som drabbats av lika del Jante, som storhetsvansinne och konspirationsförvirring.

Dom kallar sig för 6:e juni-rörelsen och känner sig utfrysta från partierna. Därför anklagar de andra personer med utländsk bakgrund som klarat sig bättre inom partivärlden för att vara "legoknektar". Dessa legoknektar känner man enligt gruppen igen så här:
* Dessa tar ofta avstånd från sina rötter och från övriga invandrade när det väl gäller.
* Dessa agerar som torpeder inom partierna mot invandrade som kritiserar egna diskriminerande strukturer.
* Dessa invandrade personer är medlöpare till rasism och strukturell diskriminering.

Inlägget är faktiskt inget skämt. Personerna bakom heter: Juan Fonseca, Mikael Trolin, Andrea Gaytán Vega, Antero Sjöman, Eva Averinou och Paul Lappalainen.

Att Paul Lappalainen, före detta regeringsutredare, sällar sig till sådana här dumheter är djupt tragiskt. Gruppen påstår på fullaste allvar att:

"Näringslivs förnekande av att det existerar etnisk diskriminering på arbetsmarknaden samt folkpartiets högerpopulism driver riksdagspartierna till att tävla om vem som är mest invandrarkritisk. Muslimer är särskilt utsatta."

Alla som kan sin historia och integrationspolitik vet att Sverige har Europas mest generösa invandringspolitik OCH integrationspolitik. Som nyanländ invandrare får du omedelbart permanent uppehållstillstånd och lika rättigheter vilket i internationell jämförelse är helt unikt. Detta utmålas som att tävla i att vara invandrarkritiskt när i verkligheten samtliga partier står bakom denna politik som är in till självutplåning naiv och dumsnällt generös. Kan ni vara så snälla att berätta vari det invandrarkritiska ligger. Masoud Kamali fick 13 volymer av statliga utredningar att försöka visa det utan att lyckas.

Gruppen har ändå mage att kräva det som redan är ett faktum, att
"alla svenskar, oavsett etnisk härkomst, får samma rättigheter och möjligheter och därmed får en verklig anledning att fira och vara stolt över sitt svenska medborgarskap."

Precis som Kurdo Baksi beskriver de en mycket generös politik som rasistisk och anklagar alla som inte håller med om att strukturell diskriminering är allenarådande för att vara medlöpare och "rasförrädare". Det är ohederligt och korkat och spelar de riktiga rasisterna i händerna.
//
Casparus Due

Skrattretande inlägg av Paul Lappalainen om regeringens integrationspolitik

Den 6 juli i Svenska Dagbladet angriper Paul Lappalainen och Stina Lyles regeringens integrationspolitik och i synnerhet satsningen på instegsjobb. Kritiken är pinsam och ohederlig. Paul Lappalainen skriver under som jurist och diskrimineringsexpert. Det han inte berättar är att han går Miljöpartiets ärende.

Lappalainen har länge varit aktiv miljöpartist, till exempel i Stockholms integrationsnämnd. Hans parti tvingade socialdemokraterna att tillsätta en utredning om strukturell diskriminering som leddes av just Lappalainen. Utredningen hamnade dock snabbt i skuggan av Masoud Kamalis ökända utredning. Lappalainen har i flera omgångar, liksom Stina Lyles, arbetat på Integrationsverket. Han har också hunnit med en runda som expert på Centrum mot Rasism, som också Miljöpartiet lyckades tvinga igenom i förhandlingar med den förra socialdemokratiska minoritetsregeringen.

Paul Lappalainen och Stina Lyles vill ha mer regleringar och tvingande regler för företag och andra arbetsgivare. Och så framhåller de Kanada som föregångsland. Kanada brukar framhållas, inte minst av Lappalainen och andra som efterlyser en aktiv diskrimineringspolitik. Vad de inte berättar är att Kanada är ett relativt framgångsrikt land för att de kombinerar en antidiskrimineringspolitik med:

• Låga skatter
• Låga ingångslöner och stor lönespridning
• En liberal arbetsrättslagstiftning
• Stor arbetskraftsinvandring
• Språkkrav och lojalitetsförklaring för att bli medborgare

En del av detta vill nu alliansen införa. Men Lappalainen blundar och ser bara diskriminering. Att sänka trösklarna in på arbetsmarknaden är viktigt för att underlätta invandrare att få arbete. Särskilt nyanlända invandrare har haft mycket svårt att komma in på arbetsmarknaden. Nystartsjobb i kombination med instegsjobb riktar sig just till nyanlända invandrare och andra som inte har arbetslivserfarenhet. Det är precis sådana insatser som t.ex. OECD och EU rekommenderar i Sveriges fall. Säråtgärder kan alltid ifrågasättas, men här handlar säråtgärderna om riktade sänkningar av skatter och andra lönekostnader för arbetsgivare. Samtidigt har det blivit mer lönsamt att arbeta för alla. Sysselsättningen ökar nu snabbt för utrikes födda.

Om regeringen nu också kunde reformera arbetsrätten hade Sverige haft alla förutsättningar att bli det framgångsrika integrationsland vi alla vill. En mer balanserad migrationspolitik och mer personligt ansvar för den enskilda invandraren hade ytterligare förbättrat förutsättningarna.
//
Casparus Due