Vad ska svenskheten innehålla?

Dilsa Demirbag-Sten skriver i en ledarkrönika i GP att svenskheten måste omdefinieras för att integrationsfrågan ska kunna lösas. Det handlar om att Sverige måste utveckla en ny gemensamhetskänsla så att också de som invandrar kan känna sig som svenskar.

Här ligger Europas stora integrationsutmaning. Sverige har likt de flesta andra Europeiska länder en etnisk identitet som grund för den nationella identiteten. I traditionella invandrarländer som USA är inte den nationella identiteten etnisk och därför är det lättare för nya invandrare att känna sig som en amerikan. Amerika är mer av en värdegemenskap med den amerikanska drömmen i förgrunden. Amerika är ett politiskt projekt och inte en etnisk gemenskap.

Dilsa Demirbag-Sten skriver: "De nyanlända immigranter jag träffat i USA hävdar att de redan efter fyra år känner sig som amerikaner. Att ha ett arbete verkar vara det som bekräftar tillhörigheten i samhället och delaktigheten i den amerikanska drömmen. Tron att alla kan lyckas fungerar som ett slags bränsle för systemet. Om det är sant eller inte är faktiskt inte alltid det viktigaste. Det kitt som håller ihop en nation är till stor del uppbyggt på drömmar, kollektiva lögner och vanföreställningar. Naturligtvis är det bättre om det finns en hög sanningshalt i självbilden, men våra fördomar är ändå en viktig del av vår identitet."

Dick Erixon har kommenterat Dilsas krönika och han missförstår, som vanligt, idén med att omforma den svenska identiteten, d.v.s. att det finns ett behov av att såväl samhället och den som invandrar behöver anpassa sig till nya förutsättningar i en globaliserad värld. Hos Dick Erixon ska invandrarna anpassa sig till Sverige, punkt. Men vad han väljer att missförstå är att det är två helt olika saker att anpassa sig till USA och till Sverige eftersom Sverige uppfattas, av såväl gamla som nya svenskar, som en etnisk gemenskap. Härav det vanliga begreppet "etnisk svensk". Gör tankeexperimentet om en etnisk amerikan. Vad är det för etnicitet man då menar? Behovet att förändra svenskheten behöver inte alls, som Erixon brukar antyda, handla om att acceptera eller tolerera kulturer eller livsstilar som strider mot samhällets liberala värdegrund. Sådant ska inte accepteras.

En annan person som är inne på samma spår som Dilsa Demirbag-Sten är Qaisar Mahmood. Han har nyligen gett ut boken Small, medium eller Large på Agora förlag. Hans slutsats är att Sverige måste utveckla ett mer inkluderande "vi" för att lösa integrationsproblemen och utanförskapet. Han sätter fingret på problemet, men fullföljer aldrig resonemanget. För han berättar aldrig HUR och till VAD svenskheten ska utvecklas. Vad ska bli det nya "vi"?

Jag menar att vi behöver förändra innebörden av att vara svensk. Jag gör den bedömningen eftersom Sverige idag är ett av, i förhållande till befolkningsmängden, världens stora invandringsländer. Men om svenskheten inte ska vila på etnisk grund och Sverige inte ska vara ett mångkulturellt samhälle som accepterar kulturella traditioner som strider mot liberala principer, vad ska då hålla samman samhället?

Sverige behöver förändra sig och bli mer likt länder som USA. Där Dick Erixon vill att Sverige ska förbli oförändrat för att vara som USA, menar jag att Sverige måste förändras så att vi blir mer lika USA. Qaisar Mahmood vill att svenskheten ska omvandlas för att alla ska känna sig delaktiga men berättar inte vad som ska ersätta en etnisk gemenskap. Jag menar att Sverige måste förändras för att bli en språk- och värdegemenskap. De värderingar och principer som det svenska demokratiska politiska projektet vilar på måste tydliggöras. Därutöver är ett gemensamt språk nödvändigt för att alla ska ha potential att delta i det gemensamma politiska projektet, följa debatt och vara en aktiv samhällsmedborgare. Frågan om språk och värderingar måste därför bli en viktig del av processen att bli svensk medborgare.
//
Emil

Världens mest generösa intergationspolitik inte generös nog för Socialdemokraterna

Att Sverige har en av världens mest generösa invandringspolitik känner de flesta till. Men att Sverige också har den mest generösa integrationspolitiken är mindre känt. Det som bland annat utmärker Sverige är att:

• I stort sett alla som invandrar får direkt ett permanent uppehållstillstånd. Det gäller t.ex. just nu den stora majoriteten irakiska invandrare som får asyl. I andra länder är olika former av temporära tillstånd dominerande.
• Permanenta uppehållstillstånd ger sedan samma socioekonomiska rättigheter som övriga befolkningen. Det gör Sverige unikt. Det vanliga är att den som invandrar inte har samma tillgång till samhällets trygghetssystem, och ibland inte ens rätt till offentlig service. En stor majoritet att länderna i Europa ställer också tuffa krav på språkkunskaper och självförsörjning för att få permanent uppehållstillstånd.
• I Sverige finns inga krav för att få permanent uppehållstillstånd eller få medborgarskap (förutom tid i landet och inte brottslighet). Det är helt unikt i västvärlden att ge nya medborgare fulla rättigheter utan krav på varken språkkunskapet, samhällskunskap eller självförsörjning.

Det går att utveckla detta mycket men det får räcka tills vidare. Kontentan är att när du som invandrare kommer till Sverige får du en hel uppsättning sociala, civila, ekonomiska och politiska rättigheter utan ett enda seriöst motkrav. Trots det är integrationspolitiken inte generös nog för ledande socialdemokrater. Socialdemokraternas integrationspolitiska talesman Luciano Astudillo och socialdemokraternas integrationspolitiska spindoktor Qaisar Mahmood (med bakgrund på Integrationsverket, departement, Kommunförbundet och statliga integrationsutredningar) ondgör sig i Aftonbladet över att Sverige är ogästvänligt:

"Den bistra verkligheten är att många svenskar som har anknytning till andra länder ofta möter attityder som om de vore gäster." "Fortsätter vi att utestänga en stor del av befolkningen från den nationella gemenskapen kommer vi aldrig att kunna skapa ett hållbart samhälle."

Detta trams känns igen från Socialdemokraternas integrationspolitik de 12 år de satt vid makten. En enda lång klagosång över hur illa Sverige och befolkningen i Sverige behandlar dem som invandrar. I själva verket finns det inte något annat land som behandlar dem som invandrar så generöst som Sverige. Jag uppmanar alla läsare att peka på något annat land där den som invandrar har så goda förutsättningar och lika spelregler som i Sverige. Det finns inte.

En generös integrationspolitik behöver inte vara fel. Men en politik måste också var effektiv och fungera för landet och för den som invandrar.

• Mindre hyckeri och halvlögner från de rödgröna partierna om hur dåligt det är för invandrare i Sverige.
• Låt effektivitet snarare än moralism vara ledande i utformningen av en bättre integrationspolitik.
• Rättigheter måste balanseras med skyldigheter - också för dem som invandrar.

Dags för Alliansen att ta tag i detta snarast.
//
Casparus Due