Kvietism - lite reklam för en ny bok

Den här bloggen är normalt reklamfri. Men när jag äntligen ger ut min första bok, tillåter jag mig att göra ett undantag.

Hos Zufi Productions kan man rekvirera boken med den fångande titeln Kvietism - en bok om Wittgenstein, buddhism, färger, allt och inget.

Klippt från baksidan:
Boken är ett försök på att få läsaren att acceptera obeständigheten och samtidigt njuta av livet. Det är en utveckling av en kvietistisk position som för tillbaka filosofin från metafysiken till människan, den största av alla skapande krafter.

Kvietismen omnämns ofta i filosofisk litteratur, men det finns få utvecklade argument för positionen. Definitioner som ges är ofta korta konstateranden att kvietister avvisar metafysiska frågor som omöjliga.

Kvietismen likställs ofta med nihilism och avsaknaden av en tydlig definition leder ofta till en sammanblandning av filosofisk och teologisk kvietism. Ett viktigt syfte med KVIETISM – En bok om Wittgenstein, buddhism, färger, allt och inget är att formulera en programförklaring för en kvietistisk position inom filosofin. Inspirationskällorna är främst Ludwig Wittgenstein och den buddhistiska skolan Prasangika Madhyamaka,
representerad av Tsong Khapa och mKhas grub rje.

Boken är också ett bud på hur man kan vända handen som håller fast i våra färger, så att man kan släppa det metafysiska greppet om dessa och ändå ha dem kvar. Ett berömt citat av Ludwig Wittgenstein fungerar som guide på vägen mot målet.

“It is not a something, but not a nothing either.”
//
Fabrikören

Vad ska svenskheten innehålla?

Dilsa Demirbag-Sten skriver i en ledarkrönika i GP att svenskheten måste omdefinieras för att integrationsfrågan ska kunna lösas. Det handlar om att Sverige måste utveckla en ny gemensamhetskänsla så att också de som invandrar kan känna sig som svenskar.

Här ligger Europas stora integrationsutmaning. Sverige har likt de flesta andra Europeiska länder en etnisk identitet som grund för den nationella identiteten. I traditionella invandrarländer som USA är inte den nationella identiteten etnisk och därför är det lättare för nya invandrare att känna sig som en amerikan. Amerika är mer av en värdegemenskap med den amerikanska drömmen i förgrunden. Amerika är ett politiskt projekt och inte en etnisk gemenskap.

Dilsa Demirbag-Sten skriver: "De nyanlända immigranter jag träffat i USA hävdar att de redan efter fyra år känner sig som amerikaner. Att ha ett arbete verkar vara det som bekräftar tillhörigheten i samhället och delaktigheten i den amerikanska drömmen. Tron att alla kan lyckas fungerar som ett slags bränsle för systemet. Om det är sant eller inte är faktiskt inte alltid det viktigaste. Det kitt som håller ihop en nation är till stor del uppbyggt på drömmar, kollektiva lögner och vanföreställningar. Naturligtvis är det bättre om det finns en hög sanningshalt i självbilden, men våra fördomar är ändå en viktig del av vår identitet."

Dick Erixon har kommenterat Dilsas krönika och han missförstår, som vanligt, idén med att omforma den svenska identiteten, d.v.s. att det finns ett behov av att såväl samhället och den som invandrar behöver anpassa sig till nya förutsättningar i en globaliserad värld. Hos Dick Erixon ska invandrarna anpassa sig till Sverige, punkt. Men vad han väljer att missförstå är att det är två helt olika saker att anpassa sig till USA och till Sverige eftersom Sverige uppfattas, av såväl gamla som nya svenskar, som en etnisk gemenskap. Härav det vanliga begreppet "etnisk svensk". Gör tankeexperimentet om en etnisk amerikan. Vad är det för etnicitet man då menar? Behovet att förändra svenskheten behöver inte alls, som Erixon brukar antyda, handla om att acceptera eller tolerera kulturer eller livsstilar som strider mot samhällets liberala värdegrund. Sådant ska inte accepteras.

En annan person som är inne på samma spår som Dilsa Demirbag-Sten är Qaisar Mahmood. Han har nyligen gett ut boken Small, medium eller Large på Agora förlag. Hans slutsats är att Sverige måste utveckla ett mer inkluderande "vi" för att lösa integrationsproblemen och utanförskapet. Han sätter fingret på problemet, men fullföljer aldrig resonemanget. För han berättar aldrig HUR och till VAD svenskheten ska utvecklas. Vad ska bli det nya "vi"?

Jag menar att vi behöver förändra innebörden av att vara svensk. Jag gör den bedömningen eftersom Sverige idag är ett av, i förhållande till befolkningsmängden, världens stora invandringsländer. Men om svenskheten inte ska vila på etnisk grund och Sverige inte ska vara ett mångkulturellt samhälle som accepterar kulturella traditioner som strider mot liberala principer, vad ska då hålla samman samhället?

Sverige behöver förändra sig och bli mer likt länder som USA. Där Dick Erixon vill att Sverige ska förbli oförändrat för att vara som USA, menar jag att Sverige måste förändras så att vi blir mer lika USA. Qaisar Mahmood vill att svenskheten ska omvandlas för att alla ska känna sig delaktiga men berättar inte vad som ska ersätta en etnisk gemenskap. Jag menar att Sverige måste förändras för att bli en språk- och värdegemenskap. De värderingar och principer som det svenska demokratiska politiska projektet vilar på måste tydliggöras. Därutöver är ett gemensamt språk nödvändigt för att alla ska ha potential att delta i det gemensamma politiska projektet, följa debatt och vara en aktiv samhällsmedborgare. Frågan om språk och värderingar måste därför bli en viktig del av processen att bli svensk medborgare.
//
Emil

Dr Phil - ett vapen mot extremismen

Jag har precis läst ut boken Extremister av Magnus Sandelin. I boken försöker Sandelin förstå hur unga personer kan gå över gränsen och begå våld i politiska ideologiers namn.

En av de unga män som planerade och utförde attentatsförsöket mot den irakiska vallokalen i Kista i al qaidas namn, berättar att det var den amerikanske TV-doktorn Dr Phil som fick honom på andra tankar:

"Stockholmsresan blev en vändpunkt, säger Kenneth. Och det var faktiskt en bok av den amerikanske tv-psykologen dr. Phil som hjälpte honom att komma på andra tankar.

Boken gick ut på att ta ansvar för sina egna handlingar, och att man bara har ett liv och det är nu. Jag läste den när jag var i Stockholm och kände att jag måste ta tag i mitt liv och göra något annat. Vad håller jag på med? tänkte jag. Vad gör jag här nere? När jag kom hem igen så bestämde jag mig för att lägga allt det här bakom mig."

Det är stor konst. Dr. Phil - det hemliga vapnet mot all form av extremism. Kanske kan Dr. Phil få sällskap av den gamla rockgruppen Noice. De kan spela sin kampsång "Du lever bara en gång", med den tydliga slängen mot alla wanna-be martyrer: Du lever bara en gång och den gången e nu.
//
Emil

Uppdaterad kebab

Kebabvagnen i Ystad rullar vidare. Var verkar ingen veta än. Fastighetschefen förklarar att kvällsförsäljning strider mot de nya stadgarna. Därför får inte Gashi nytt tillstånd.

- Man vill styra torghandeln på ett nytt sätt, säger Olof Hübner.

Man kan fråga sig vem man är. Den ansvarige politikern verkar inte vara man:

När YA ringer upp Ronny Nielsen (m), ordförande i samhällsbyggnadsnämnden, känner han inte till det föreslagna försäljningsförbudet på kvällarna.

Kanske är det förvaltningschefen som är man:

Enligt Kerstin Wulff, förvaltningschef, återstår att presentera förslaget för politikerna. Innan dess vill hon inte offentliggöra förslaget.

När tjänstemännen bestämmer gäller det numera att passa på mellan 10 och 16 på helgerna om man är sugen på en Gashi-kebab. Av någon outgrundlig anledning är det nämligen bara då det är ok för Avdullah att sälja sin kebab. Snacka om ofri företagsamhet.
//
Fabrikören

Hanna och det offentliga kapitalet

Sydsvenskan uppmärksammar det faktum att Hanna från Arlöv har namnsdag idag. Efter Nationalteaterns klassiker om Hanna, har hon blivit en symbol för den "sanna" arbetarrörelsen. Den enkla tvätteriarbeterskan som stod upp mot kapitalet och krävde sin rätt.

Som vanligt tåler den romantiska vänsterhistorien inte en sanningscheck. Hanna ledde aldrig någon strejk. Hon var sosse med modersmjölken, men en kritisk och relativt opolitisk sådan. Tvätten hon jobbade på var offentligt ägd (staten och kapitalet sitter som bekant i samma båt). Sossarna gav dessutom hennes kolleger sparken när de monopoliserade hela sjukhustvätten i Skåne.

Här och här är tidigare blogginlägg om Hanna.
Här är en rapport jag har skrivit om tvätterierna i Skåne.
Här är en artikel om Hanna som politisk symbol.

Grattis på namnsdagen Hanna!

//Fabrikören

En kebab i Kafkaland

En underbar rubrik till en underbar liten företagarhistoria från min gamla hemstad Ystad:

"Ägaren till en av Ystads kebabvagnar får inte sälja sina varor på kvällstid. Beslutet har fattats av tjänstemän med hänsyn till nya torghandelsstadgar. Stadgarna har dock ännu inte föredragits för kommunens politiker, som än mindre har tagit beslut i frågan. För säkerhets skull vägrar också förvaltningschefen på den så kallade samhällsbyggnadsnämnden att lämna ut det föreliggande förslaget."

Kebabvagnens ägare Avdullah Gashi drabbas hårt av Kafkalika tjänstemän. De har gjort bedömningen att behovet av kebab inte är så stort kvällstid efter att nattklubben Starshines verksamhet har upphört (till följd av att kommunen trotsade kommunallagen och köpte stället av Bandidos, vilket indirekt gör Gashi till offer för den organiserade (kommunala) kriminaliteten. Men det är en helt annan historia.).

I det fria Sverige trodde nog Gashi att det var en bedömning han borde göra själv. Om inte annat trodde han nog att de nya torghandelsstadgarna skulle träda ikraft innan de började gälla för honom.

Det kan väl inte vara så illa att en Kebabvagn inte passar in i fjorårets stadskärna. Vad är det nu man säger, hellre en kebabvagn på torget än ett rent helvete.
//
Fabrikören

Klimatreligionen avslöjas

Min lista med "idoler" har utökats med Lennart Thörnqvist, professor i energihushållning i Lund. I Aktuella frågor i Sydsvenskan den 27 dec beskriver han hur klimatreligionen förstör möjligheterna för seriös forskning kring klimatet. Pengarna används istället för att uppnå målen i Kyotoprotokoll och Balimöte, i huvudsak genom att försämra möjligheterna att generera ytterligare välstånd, som i sin tur skulle kunnat finansiera ny forskning som......ja, ni förstår.

Professorn har kanske inte rätt i alla delar av sin artikel. Han pratar om "marknadens nycker" i samband med forskning, och det kan inte annat än ses som en lapsus. Faktum är att "marknaden", d.v.s icke-skattemedel, står för övervägande delen av forskning inom t.ex hälso- och sjukvård. Så har det varit länge och om det offentliga skulle försöka matcha det skulle det krävas mång-mångdubbelt så stora insatser av skattemedel, vilka sannolikt inte skulle användas överdrivet effrektivt.

Bortsett från denna lapsus har Thörnqvist rätt:

Miljöideologi har däremot börjat ersätta kristendom som dominerande religion i Europa. Ideologin ger den troende en moralisk överlägsenhet. Samtidigt fullföljs i argumentationen gammal religiös information: världens undergång är nära. Domens dag kommer. Bekänn dina synder och gör bättring. Det är människan som genom sina synder är ansvarig för den kommande katastrofen. Om hon inte bekänner sina synder och slutar använda fossila bränslen så kommer världen att gå under. Uppkomsten av miljöapokalyptiskt tänkande är kanske den mest påfallande ideologiska utvecklingen i västvärlden sedan marxismen gick under.

Amen!

//
Hari

Somalier i Shelbyville, USA

I oktober blossade en stor debatt upp om somaliska invandrare i Sverige efter en artikelserie i Göteborgsposten. I inledningen av artikeln kunde vi läsa:

Ett folk med tusenårig historia håller på att gå under. Mitt ibland oss. I Göteborg år 2007. Högt på listan över skyldiga står somaliska pappor som överger sina familjer. Det svenska bidragssamhället och den stängda arbetsmarknaden bidrar till katastrofen, som kan avläsas i grov kriminalitet, utbrett missbruk, bidragsfusk, usla skolbetyg, splittrade familjer och skyhög arbetslöshet.

Bidragande till debatten var också den turné som tankesmedjan Zufi anordnade i Sverige med framgångsrika Somalier från Minneapolis, USA.

Det är lätt att få intrycket att Sverige på något sätt är unikt i sina problem att finna plats och ge möjlighet för den somaliska invandrargruppen. Men det är inte så att Sverige är unikt. I Norge är situationen likartad. Och det är en ofta upprepad myt att somalier som grupp lyckas bra i Storbritannien.

Det enda stället som det finns tydliga tecken på framsteg och framtidstro är Minneapolis USA. Men situationen går antagligen inte att generalisera till att gälla hela USA.

Shelbyville har 16 000 invånare och ligger i Tennessee, USA. De senaste åren har staden tagit emot ett hundratal Somaliska flyktingar. Lokaltidningen Shelbyville Times-Gazette News har nyligen haft en liknande artikelserie som den i Göteborgsposten, med samma oroliga tonfall. Samtliga 11 artiklar hittar ni här. Jag rekommenderar verkligen en läsning. Det ger en insikt om både journalism i amerikanska småstäder och att somaliernas strävan att integrera sig inte kommer att bli helt enkel.

Så här hårt sammanfattar journalisten Brian Mosely sin artikelserie:

"Over the past few years, this community has given a helping hand and opened their arms to the new arrivals from Somalia.

In return, many of these refugees have given Shelbyville the finger.

When I began researching this story about the Somalis, I knew it would be controversial. We were aware that many in Shelbyville were having serious concerns about hundreds of Sunni Muslims moving here.

But as I began to talk with officials and others about our new neighbors, I was stunned by the reaction. Practically every person I spoke with locally said they had done everything possible to help out the refugees in adjusting to their new home and were treated very badly in return."

"Suddenly introducing a society that is literally hundreds of years behind the times in the ways of hygiene, mannerisms, culture and the treatment of women into 21st Century America is a recipe for sociological disaster. It is a massive shock to the Somalis and doesn't do the local communities any favors either."

"One can not expect a community to keep bending over backwards to help folks, only to treated with rudeness, disrespect and hostility. At some point, our welcoming attitude and southern hospitality will turn into resentment and distrust."

Kontentan: Det finns ingen anledning att peka ut Sverige som särskilt dåliga eller elaka när det gäller möjligheterna för invandrade somalier. Däremot finns det anledning att ta problemen på allvar och tänka nytt, TILLSAMMANS med den somaliska gruppen.
//
Emil

Vandaler åter kallade aktivister

Vandaler har kastat rödfärg och krossat fönster på en revisionsbyrå på Eriksfältsgatan i Malmö. Sydvenskans Bodil Brandomé kallar ligisterna för aktivister. Jag är så trött på den överslätande attityden till politiskt motiverad brottslighet.

Jag rekommenderar henne att läsa Magnus Sandelins bok Extremister som blottlägger sambandet mellan -ismer som kommunism, islamism och nationalsocialism. En mycket viktig bok för att förstå de unga arga "aktivister" som vill påtvinga oss sin extrema tro.
//
Emil

Ibland är det bra att bli påmind om det gamla för att uppskatta det nya

I början på ett nytt år är det nyttigt att bli påmind om hur det var förr. Per Gudmundson friskar idag i SvD upp vårt minne hur en socialdemokratisk skolpolitik såg - och ser - ut. Han refererar till en artikel där Margareta Winberg, f.d. vice statsminister, går till angrepp mot alliansens betoning på kunskap och där hon efterlyser en ordning där kunskaper om att vakta kameler likställs med kunskap i matematik.

Somaliska barn har också rätt att lära sig räkna, läsa och skriva. Kamelherdens erfarenheter – hur värdefulla de än kan tyckas i Margareta Winbergs ögon – kan inte göras till norm i det svenska skolväsendet. Om detta råder redan en bred samsyn, inte minst ibland dem som invandrat hit just för att slippa se sina barn vakta kameler.

Problemet är ledargarnityret inom vänstern, som lever kvar i den världsbild som drömdes fram under sjuttiotalets vilda flummande. Som en riktigt dålig återtripp hemsöker de gång på gång väljarna med en helt skev verklighetsbild, där multiplikationstabellen är förhandlingsbar, ordning är förtryck och betyg är hets. Men det är dags att vädra ut dimmorna. En bred överenskommelse om skolan kräver att vänsterns företrädare kommer ur psykosen och ser verkligheten som befolkningen ser den.

I en tid där alliansen får kritik för allt de gör och opinionsstödet är lågt behövs påminnelser som denna. Socialdemokraternas nuvarande förakt för kunskap och ordning och reda i skolan rimmar dåligt med arbetarrörelsens traditionella bildningsideal och skötsamhetskultur. Så länge som Socialdemokraterna inte gör upp med sin flumbaserade skolpolitik bör varje förnuftig människa frukta en socialdemokratisk valseger 2010.
//
Emil

Välkommen till det nya året!

Skatt, skatt, skatt, så börjar det nya året. Medelinkomsttagaren får en inkomstskattesänkning på 2700 kronor. Inga jättesummor precis. Om man sedan röker, snusar, kör bil, pensionssparar, dricker alkohol, ser på tv etc. lär inkomstskattesänkningen snabbt ätas upp av nya skattehöjningar och avdragsbegränsningar.

Lägg därtill att Libyen har tagit över ordförandeklubban i FN´s säkerhetsråd, så inser man att det finns behov för liberala vakthundar även 2008.
//
Fabrikören

Ofrihetens evangelium

Påven Benedictus XVI har åter låtit sin stämma ljuda över världen i juletid. (CNN DN). Budskapet var, som vanligt, att det passiva "offret" är heligt, och den aktive "rike" står i stor skuld. Möjligen var påven denna gång tydligare än vanligt, ett citat:

"Man is so preoccupied with himself, he has such urgent need of all the space and all the time for his own things, that nothing remains for others, for his neighbor, for the poor, for God,"

Påvens kollega patriarken Sabah fyllde på:

"Det är inte den svagastes ensak att underkasta sig och fortsätta ett liv i försakelse. Det är de starkaste... som ska frigöra sig och ge de svagaste vad som hör till dem".

Dessa ofrihetens riddare förkunnar för dem som idag håller uppe civilisationen att de skall sluta skapa och tänka, och istället ägna sin tid och kraft åt andra. De som står vid sidan av och tittar på skall vara stolta över sin passivitet och ställa hårdare krav på att bli försörjda. Friheten ligger i att försaka sig själv och överlämna sig i någon annans händer. Halleluja!

//Hari

God Jul!!

Vi på Lilla Torg Liberalerna vill önska er alla en riktigt god jul!!

Bannbullorna haglar över Ystad som svor i kyrkan

Jag har tidigare uppmärksammat bristen på nytänkande i kulturpolitiken. Därför är det glädjande att se min gamla hemstad ta täten i nytänkandet. Efter förslag från en centerpartist utreds nu en privatisering av Konstmuseet. Det som ska utredas är om hela verksamheten, delar av den eller inget alls ska privatiseras. Det är en utmärkt idé. All kommunal verksamhet som inte rent juridiskt åligger kommunen, borde då och då ses över och andra strukturer bör övervägas. Det finns många skäl till det. Utöver kostnadseffektiviseringar och mångfald bidrar en privatisering ofta till nytänkande. Därmed inte sagt att allting alltid ska privatiseras, men det bör alltid finnas med som ett möjligt alternativ när man ser över kommunal verksamhet.

Det stockkonservativa kultursverige verkar inte dela den hållningen. Bara att nämna privatisering och kultur i samma andetag är värre än att svära i kyrkan. Nedan följer några kommentarer på Ystads förslag att UTREDA en MÖJLIG privatisering av konstmuseet:

"Det är en kulturskandal utan like", säger Jan-Thorsten Ahlstrand, museichef på Skissernas Museum i Lund.

"Allt känns väldigt adhoc-betonat.", säger Kent Mårtensson (s) i Ystad.

"Allt förtroende, all dialog, är helt bruten", säger Ystads konstmuseichef Thomas Millroth.

"Jag har aldrig för ett ögonblick trott att det kan vara möjligt att privatisera konstmuseet. Inte om man vill ha ett konstmuseum som det fungerar idag.", säger kulturredaktör Robert Dahlström på Ystads Allehanda.

"Jag ser det som en kulturpolitisk kapitulation", säger Stockholms förra kulturborgarråd Roger Mogert (s).

Prästerskapet har talat.
//
Fabrikören

Sverige missnöjt - sänker bistånd till FN-organ med 10%

Biståndsminister Gunilla Carlsson (m) är inte nöjd med UNDP, FN:s utvecklingsorgans nya styrdokument. Stödet sänks därför med 10 procent, från 800 miljoner till 720 miljoner kronor.

- Vi är besvikna över att det inte finns skrivningar om mänskliga rättigheter och demokratiutveckling, säger Gunilla Carlsson till DN.

Sverige är en av de största bidragsgivarna till UNDP och kan, enligt uppgift, inte acceptera UNDP:s styrdokument för åren 2008-2011. Sverige har inte fått gehör för sina synpunkter. Då slår regeringen till med hårdhandskarna: 10% mindre stöd. Sverige ryter till: Mjau.

Snacka om att lägga sig platt. Från att inte acceptera till 10% mindre. När politiken och principerna inte är värda mer än så kan det lika väl vara.
//
Casparus Due