Liberal humanist, men inte troende

Föreningen Humanisterna har flyttat fram positionerna och upplever ett allmänt uppsving. Nu ska de ut i skolorna och på hotell och missionera med den nyöversatta boken "Brev till en kristen nation".

Som liberal humanist kan man lockas av att stödja Humanisterna. Men när man ser närmare på föreningen inser man snart att den inte alls är fri från religion, så som man skulle kunna förvänta. Religion är inte bara tron på en Gud, det är också rättesnören och ceremonier. Även om Humanisterna inte är bokstavstroende har de en rad rättesnören som ligger fast i stadgar och manifest. De har utvecklat en rad ceremonier, exempelvis något så dumt som en ateistisk konfirmation.

De visar också upp ett förakt mot andra religioner och religionsutövare som jag finner mindre tilltalande.

"Vi tycker att det är tid för mänskligheten att bli mogen - att lämna bakom sig en världsbild byggd på myter och magi och istället nyttja vetenskap och beprövad erfarenhet till att förklara förhållanden i vår omvärld. Mänskligheten ska inte behöva söka lösningar i föreställningar om övernaturliga fenomen, "det mystiska" eller "Gud"."

Tydligen är människor som tror på en gud omogna och irrationella. Jag delar inte den synen. Folk som tror på en gud kan mycket väl vara både mogna och rationella.

Myter kan ge oss stor insikt i det mänskliga sinnet som vetenskapen än så länge bara har lyckats skrapa lite på ytan.
Magin vill jag inte heller kategoriskt avvisa, eftersom det fortfarande finns väldigt mycket vetenskapligt outforskad mark. Magin kan dessutom leda vetenskapen in på nya spännande områden.

Humanisternas arbete för ökad sekularisering och information om humanistiska traditioner är beundransvärd. Men den benhårda tron på att gudstro är skadlig och omogen, är lika otrevlig som all annan religiös tro. Sekulära ceremonier som bygger på religiösa traditioner blir också tämligen löjliga. De antyder bara att många fortfarande upplever ett religiöst behov.

Därför är jag bara humanist och inte Humanist.
//
Fabrikören

Högt i tak i kyrkan eller bara en bred port?

Stefan Swärd, filosofie doktor och ordförande i Evangeliska Frikyrkan skriver en mycket intressant artikel i Dagen. I artikeln ställer Swärd sig kritisk till den sambolivsstil som har blivit utbredd, även inom kristna kretsar.

"Den kristna kyrkan har i två tusen år värnat om äktenskapet. Att en man och kvinna börjar leva tillsammans i samband med att man gifter sig. Äktenskapet är inte bara en privatsak, man flyttar inte bara ihop, utan det är en offentlig och juridisk handling. En man ska överge sin far och sin mor och hålla sig till sin hustru läser vi i skapelseberättelsen. En ny familjebildning sker, det görs öppet och offentligt, åtskilliga bibeltexter handlar om bröllop och bröllopsfester. När Paulus skriver att det är bättre att gifta sig än att vara upptänd av begär, visar han att det sexuella samlivet hör till äktenskapet."

"Nu krockar tidsandan och samhällskulturen fullständigt med denna kristna grundsyn."

"Jag har många gånger förvånats över hur snabbt de nyomvända anammar en kristen syn istället för sambokulturen. Har haft förmånen att viga ett antal par som levt som sambo men kommit fram till att man ska gifta sig, på grund av sin kristna tro.
Vi måste dock på ett kärleksfullt sätt och med tålamod förmedla den kristna undervisningen. Att vara lärjunge är en process, den kristna församlingen ska vara tydlig i sin undervisning men samtidigt en öppen famn för människor som söker sig till Kristus från alla tänkbara bakgrunder."

"Är sambolivsstilen förenligt med ett radikalt kristet lärjungaskap och en efterföljelse av Jesus? Jag tycker att svaret på frågan är ett självklart nej."

Analys:
Det intressanta i artikeln är att Swärd har helt rätt! Samboformen är inte förenlig med "god" kristen tro. När sambolivsstilen kan vara en kontroversiell fråga inom kyrkan, blir det också fullständigt uppenbart för alla och en var varför homosexuella inte kan vara "goda" kristna.:

"Gud har skickat med en bruksanvisning för sina gåvor ... "

Samtidigt understryker Swärd att alla ska vara välkomna i kyrkan. Underförstått: Hur ska vi annars kunna omvända folk om vi inte omfamnar dem?

Det är värt att tänka på för alla homosexuella, alla sambos och alla som har andra samlevnadsförhållanden, nästa gång ni går till kyrkan. Den enda anledningen till att ni är välkomna är att kristendomens förtolkare ser er som lärljungar som ska ledas rätt - in i äktenskapet mellan man och kvinna.

Swärd försvarade för övrigt, med all rätt, Pastor Åke Green när denne höll på att dömas för sin religiösa tro. Folk ska självklart ha lov att tro vad de vill, även när de tror på tvåtusen år gamla texter som har grävts fram ur öknen.
Jag förbehåller mig bara rätten att försvara förnuftet mot konservativa tokföreställningar.
//
Fabrikören

Här är Johan Norberg!

Johan Norberg skriver om varför han inte skriver om Vilks och Mohammed och lägger till att konflikten inte handlar om religionsfrihet. Religionsfriheten är en negativ rättighet - rätten att slippa andras religiösa övertygelser. Det är ingen positiv rättighet som kan användas för att inskränka andras yttrandefrihet.

Bra som vanligt Norberg!
//
Fabrikören

Demokratikanon - ett utkast

Ett utkast till den demokratikanon jag tidigare skrivit om. En sån här lista är naturligtvis alltid generaliserande, ej komplett, smått löjlig etc. Men när det är sagt är det också en rolig sak som kan bidra till allmänt höjd allmänbildning och locka till debatt och fördjupning. Och det är ju inte så dåligt. Så här kommer ett utkast som bloggens läsare uppmanas att tycka till om:

Tio-i-topp
Enskilda personer som betytt mest för den svenska demokratin (enbart svenskar verksamma i Sverige)

1. Johan August Gripenstedt, som Per T skriver utmärkt om i Sydsvenskan (3/6-07). JAG som han ofta kallade sig (initialerna) drev igenom en mängd liberala reformer i Sverige och lade grunden till de hundra år av tillväxt som Socialdemokraterna sedan började omfördela. Han var starkt bidragande till att näringsfriheten etablerades 1864, hans släppte räntan fri och förbättrade infrastrukturen. "Han pläderade för utvidgad religionsfrihet, i första hand för judar, och gjorde en kraftfull insats för den representationsreform som 1866 ersatte de fyra stånden med två kammare." (Per T)

2. Anders Chydenius, den svenska liberalismens fader. Mannen bakom Tryckfrihetsförordningen och Offentlighetsprincipen 1766. Statens roll enligt Chydenius: "emot utvärtes våld och invärtes förtryck".

3. Nils Edén, den liberale statsministern som inte bara lyckades hålla den socialistiska revolutionen borta från Sverige. Med viss hjälp från Hjalmar Branting införde han också allmän och lika rösträtt 1918. Tack vare Edén infördes även kvinnlig rösträtt 1919.

4. Gustav Cassel, ekonom som förklarade att "fri kapitalistisk ekonomi kunde prestera 3 procents tillväxt per år. Det innebar att svenskarnas standard skulle fördubblas vart tjugofemte år ... alla förbättringar man kunde åstadkomma med socialpolitik, bidrag eller regleringar skulle vara futtiga i jämförelse." (Bengtsson, Norberg: Frihetens klassiker, Timbro 2003)

5. Herbert Tingsten, folkstyrets främsta försvarare under fyra årtionden av hot från olika totalitära system.

6. Vilhelm Moberg, författaren som med en sylvass penna bekämpade nazisterna och kommunisterna under och efter andra världskriget.

7. Ingemar Hedenius, filosofen och Uppsalaprofessorn som på allvar satte igång sekulariseringsprocessen i Sverige genom stenhård tro på förnuftet och vass polimik med dogmatiker och konservativa kristna

8. Eli F Heckscher, ekonom som genom intensivt forsknings- och upplysningsarbete lyckades påverka såväl borgerliga som socialdemokrater i riktning mot högre grad av marknadsekonomi, konkurrens, frihandel och stabil finanspolitik.

9. Per Ahlmark, statsministern och författaren som tydliggör socialismens sanna natur som få andra. I en tid då FN fortfarande var heligt i svenska sinnen, vågade han kritisera den minst sagt bristande syn på frihet som råder i organisationen.

10. Per Albin Hansson - han tog oss trots allt igenom depression och världskrig.