Att jobba på en statlig myndighet

Svenska Dagbladets ledarblogg uppmärksammar den märkliga historien om att en enhetschef på Migrationsverket fått sparken för att han stödjer Israel och fördömer våldshandlingar.

Jag har själv varit statstjänsteman på en statlig myndighet och upplevt den märkliga jargong som fanns där mellan kollegorna. Vissa kunde vräka ur sig kommunistiska åsikter och sammanblanda dem med sina arbetsuppgifter. Men när jag lade fram liberala åsikter anklagades jag ibland för att "politisera" frågan eller debatten. Sparken fick jag dock inte, långt ifrån.

På samma myndighet var jag också medskyldig till att censurera en rapport om hedersvåld (genom tyst samtycke). En kollega hade genomfört en unik intervju- och enkätundersökning där ett femtiotal kvinnor på skyddade boende fick komma till tals. Om jag minns rätt så tyckte avdelningschefen att frågan var så känslig att han kallade samman en referensgrupp av experter. Dessa experter, de flesta experter på strukturell diskriminering och de ingick senare i Masoud Kamalis utredning om strukturell diskriminering, kom med alla möjliga invändningar mot att publicera rapporten.

Undersökningen sades inte vara representativ, eller så var frågorna felkonstruerade och jag minns inte allt som det invändes mot. Det slutade med att "experterna" fick som dom ville. Chefen vågade inte ge ut rapporten, utan han begravde de utsatta kvinnornas röst och överlät uppdraget på en av experterna. Experten kunde sedermera genom en intrikat teori om intersektionalitet konstatera att kvinnornas utsatta position beror på strukturell diskriminering.

Jag skäms än idag över att jag inte hade styrka nog att stå upp bättre för min kollega och mina egna professionella bedömningar av materialet.
//
Emil

Öppna dörren för Isabella Lund

Lilla Torg Liberalerna har tidigare uppmärksammat DN´s allt annat än liberala behandling av Isabella Lund. Vi är långt ifrån ensamma, vilket naturligtvis är mycket glädjande. Många i bloggvärlden är arga. LuiseP blev så arg att hon tappade besinningen, vilket inte liknar henne. Hon uppmanade till bojkott av DN, vilket naturligtvis varken skulle vara effektivt eller speciellt i yttrandefrihetens anda. Klok som hon är, ändrade hon snabbt mening i frågan.

En bättre idé är att sätta rubriken "Öppna dörren för Isabella Lund" på alla blogginlägg man pingar till DN. Gärna på de mest lästa artiklarna.

Jag gör det själv med detta inlägg genom denna Bergman-länk!
//
Fabrikören

DN bedriver censur

DN har ingen ryggrad. De censurerar en kvinnas åsikter för vem hon är, inte vad hon tycker. Kontentan är att DN inte vill visa twingly länkar till Isabella Lunds blogg bara för att hon är sexarbetare. De censurerar alltså beroende på vem som är budbärare av en åsikt - inte att personen tycker något olagligt. Har man inte förstått att det är en avgrundsdjup skillnad bör man omedelbart avgå som redaktör.

Var är vår så kallade upplysta elit på väg egentligen? Yttrandefrihet och det demokratiska idealet att alla ska få komma till tals verkar inte länge vara ledstjärnor för journalister. Inte ens i en "så kallad" liberal tidning som DN. Istället tar en självpåtagen moralism och konservativ präktighet över. Det fria flödet av information ska gallras, tolkas och paketeras av de fina herrarna (och damerna) på kultur- och ledarsidorna. Det finns faktiskt likheter med paniken kring Carl Bildts blogg, som fick en sådan rutinerad skribent som Per Svensson att glömma att han faktiskt är liberal.

Så här avslutar Isabella sitt senaste blogginlägg om censuren:
"DNs agerande mot mig tar jag på ett personligt plan. Det är djupt kränkande att få en stor sten som DN kastat på sig bara för att man är sexarbetare. Jag blir ledsen och arg, enormt arg! Men det kommer inte att stoppa mig från att fortsätta kämpa för våra rättigheter. Detta bara bevisar varför den här bloggen behövs och är viktig."
//
Casparus Due

Pedofil.se, får vi se en repris på Freivalds nedsläckning?

Jag uppmanar alla läsare att ta del av diskussionen på Oscar Swarts blogg om hemsidan Pedofil.se. Pedofil.se har lett till stor moralpanik. Justitieminister Beatrice Ask(m) hälsar till DN genom sin pressekreterare Rickard Wessman att hon inte känner till sajten pedofil.se.

- Det är upp till de rättsvårdande myndigheterna att hålla koll på om det begås brott på internet, säger han.

Tomas Bodström däremot vill se över lagstiftningen och tycker det är märkligt att Justitieministern inte tycker någonting. Det tycker inte jag med tanke på Laila Freivalds-historien och hennes inblandning i nedsläckningen av Sverigedemokraternas hemsida som publicerade Mohammedkarikatyrerna.

Jag har tidigare tagit upp boken Svenska tabun av Karl-Olov Arnstberg. Han menar att ett av de största Tabu som finns i Sverige är pedofili. Först gör han en tydlig uppdelning. "Pedofili handlar om att tända sexuellt på icke könsmogna barn. Att sexuellt åtrå mycket unga personer som är könsmogna är däremot inte pedofili." Därefter tar han upp det orimliga i flera rättsfall där mannen dömts för våldtäkt, trots att flickan varit könsmogen och pojken bara varit något år äldre. Det mest fascinerande är dock när Arnstberg redogör för synen på pedofili i 60-talets Sverige. RFSL hade en tid en arbetsgrupp som verkade för att åldersgränsen för "lovlighet" skulle tas bort. Flera tunga remissinstanser gav visst stöd i frågan. Läkare förde debatten om åldersgränsens vara eller inte vara öppet. Som sagt, läs blogginlägget som jag länkar till ovan. Det ger onekligen någonting att tänka på.
//
Casparus Due

Censurkramande kulturrelativister får en välkommen känga

Lisbeth Lindeborg vågar på ett befriande sätt kritisera FN´s försök att tysta islamkritiker och ger samtidigt alla censurkramande kulturrelativister en välkommen känga på DN Debatt: "I Sverige attackeras företrädare för en konstruktiv kritik av islam och de utpekas som islamofober i syfte att försöka skrämma dem till tystnad. Detta provinsiella debattklimat präglat av konfliktskygghet och bakåtsträvande tendenser återfinner jag ingen annanstans i våra grannländer."
//
Leva eller lyda