Ren partipolitik Fagersta

Ledaren i Västerbottens Folkblad tar i med stora släggan när Littorin sågas för sitt framträdande i Aktuellt. Vänsternissen som var med i intervjun är Fagerstas kommunalråd, vänsterpartisten Stig Henriksson.

Fagersta är en av de ytterst få kommuner där socialbidragskostnaderna ökar och där detta till stor del skylls att folk hamnar mellan två stolar. Man kan undra varför det ser ut så i just Fagersta när det inte ser ut så i en överväldigande majoritet av landets kommuner. Svaret kan kanske snarare finnas i nedanstående siffror, än i regeringens arbetsmarknadepolitik.

De 35 mandaten i Fagerstas fullmäktige fördelades efter valet 2006 på följande sätt:
Vänsterpartiet 21
Socialdemokraterna 8
Moderaterna 3
Kristdemokraterna 1
Folkpartiet 1
Centerpartiet 1
//
Fabrikören

Utbildningsförbannelsen

Missa inte ännu en av de utmärkta rapporterna från IFAU. Engelska forskare har tittat närmare på effekterna av arbetsmarknadspolitiken under slutet av 90-talet. Det var en tid när statistiken skulle justeras och de arbetslösa slussas in i värdelösa och verkningslösa arbetsmarknadspolitiska åtgärder. Det är den politik som sossarna skryter med än idag.

Politiken har, visar rapporten, inte hjälpt de arbetslösa eftersom de olika arbetsmarknadspolitiska programmen inte innebar att de arbetslösa gick till jobb. Det som framförallt varit dåligt är att de arbetsmarknadspolitiska programmen gav en ny period i arbetslöshetsförsäkringen och att det inte fanns krav på att söka arbete i tillräcklig omfattning.

Arbetsmarknadspolitiken har varit/är alltså inte bara förnedrande för personer som tvingas in i meningslösa utbildningar utan också ett samhällsekonomiskt slöseri.
//
Casparus Due

Arbetaren slår ett slag för arbetslösheten

Under rubriken Därför måste arbetslösheten räddas påstår tidningen Arbetaren att arbetslösheten inte får sjunka mer enligt stat, fack och näringsliv. Intressant logik:

"För närvarande är i varje fall experterna från näringslivet, facket och statliga myndigheter alla överens – arbetslösheten måste räddas, så att inte den svenska arbetarklassen får för sig att kräva en större andel ... "

Det faller inte Arbetaren in att ovannämnda organisationer främst talar om, är att få ut fler på arbetsmarknaden - långtidssjukskrivna, förtidspensionärer, folk i hopplösa utbildnings- och arbetsmarknadsprojekt, pensionärer som gärna vill jobba vidare, ungdomar som idag varken är inskrivna på arbetsförmedlingen eller på någon utbildning och andra som varken är arbetslösa eller har jobb. Dessa grupper är inte direkt små och de har idag större chans än någon gång de senaste 50 åren att komma i arbete i den mån de faktiskt kan. Den låga arbetslösheten öppnar också upp för arbetskraftsinvandring till bristområdena. Inte så dumt tycker jag. Men i den röda Arbetar-världen finns tydligen inte dessa grupper. Ganska talande för socialistiskt marknadstänk.
//
Fabrikören

Ny arbetsmarknadsforskning stödjer alliansens jobbpolitik

Ett år med alliansen har inneburit många små steg mot en mer realistisk arbetsmarknadspolitik. Sveriges arbetsmarknadspolitik var länge som humlan. Ingen förstod hur arbetsmarknaden kunde fungera så pass bra som den ändå verkade göra, precis som att det svårt att förstå hur humlans små vingar kan lyfta den tunga kroppen. Men under 2000-talet blev det allt mer uppenbart att den svenska modellen höll på att falla sönder. Den starka subventionen av arbetslöshet och sjukskrivning ledde till att miljoner hamnade utanför arbetsmarknaden.

Arbetslinjen håller på att återställas. Jag har tagit del av två intressanta forskningsrapporter som bekräftar att alliansens tankar bakom politiken verkar vara riktiga.

How Do Different Entitlements to Unemployment Benefits Affect the Transitions from Unemployment into Employment? av John T. Addison och Pedro Portugal visar att en bortre parantes i arbetslöshetsföräkringen har mycket stor effekt. Personer med kortare ersättningsperioder lämnar arbetslöshet betydligt snabbare.

The Effect of Sanctions on the Job Finding Rate: Evidence from Denmark av Michael Svarer visar att sanktioner riktade till arbetslösa leder till att chansen att lämna arbetslöshet ökar med 50 procent.

De två forskningsrapporterna visar att bortre paranteser i arbetslöshetsföräkringen och tydliga sanktioner leder till att arbetslösa kommer i arbete. Det är bra att påminna sig om att regeringen inte gör reformer för att ställa till det för vanligt folk utan de genomför politik som ger resultat genom att arbetslösheten minskar.
//
Casparus Due

Patrik Svensson kämpar mot fördomsfull tandläkare

Sydsvenskans kulturskribent, Patrik Svensson skriver idag en utlämnande krönika om sin politiska bakgrund som radikal vänster och sina arbetarklass-föräldrars färd mot välfärd. (inte klassresa enligt PS, utan en klass som färdats långt).

Vad jag inte kunde förstå var varför mina föräldrar aldrig tycktes ha delat min fascination. Varför hade de aldrig åkt med i sjuttiotalets stora vänstervåg? De var arbetare, de var vänstersinnade, de var unga. Varför hängde de inte med i en frihetsrörelse som handlade om dem själva? Svaret, vilket det tog sin tid att inse, var såklart att vänstervågen först och främst var en angelägenhet för den yngre urbana och akademiska medelklassen och att mina föräldrar i själva verket var fullständigt representativa för efterkrigstidens svenska arbetarklass. De rökte aldrig marijuana, gick med i något R-förbund eller demonstrerade för FNL. De knegade, byggde hus, köpte tv och fortsatte att rösta på sossarna. De hade varit med om en reformistisk revolution vars kraft och omfattning sjuttiotalets akademiska vänster aldrig riktigt begrep.
---
Det är en skamfull upptäckt som jag alltför väl kunde känna igen när jag gick i demonstrationståg där medelklassbarnen ropade om ”arbetarklassens kampenhet”.
---
Så varför inte bara släppa det helt? Varför håller jag fast vid denna osäkra idé om att det fanns något sant och riktigt i motkulturens radikalism? Att vi ändå på något sätt blivit lurade. Tja, det är detaljerna som gör det. De små privata uppenbarelserna.

En pappa som fick cancer av asfaltsångorna, en mamma som blev arbetslös och blev, av arbetsförmedlingen, tvingad att stå till arbetsmarknadens förfogande och en liten anekdot om en tandläkare. Det är de små privata uppenbarelserna som PS lyfter fram som anledning till att han håller fast i "motkulturens radikalism", trots att han borde skämmas.

Ursäkta PS, men det låter inte trovärdigt. Att man inte kände till riskerna med asfaltsläggning kan knappast skyllas Mammon, det var knappast kapitalisterna som byggde AMS, dina föräldrar skulle ha bott kvar i statarlängan om inte arbetsföra människor tvingas att stå till arbetsmarknadens förfogande för att ha rätt till bidrag.

Kvar blir en tandläkare som inte verkade tycka att vägarbete var fint!

Är det honom du är emot? Eller kan det vara så att det helt enkelt är lite häftigare med motkulturens radikalism, än att erkänna knegets och kapitalets värde för dina föräldrar och alla andra som har gjort en fantastisk resa i välfärd?
//
Leva eller lyda

Dags att lägga offerdiskursen bakom oss

En ny utredning från IFAU som ni hittar här visar att studier ger förbättrad inkomst oavsett var du är född. Rapporten visar att det inte finns någon skillnad i avkastning på utbildning om utbildningen förvärvas i Sverige. Utländsk utbildning ger en marginellt sämre avkastning.

Resultatet tyder på att arbetsmarknadsdiskrimineringen är marginell. Invandrare som har en svensk utbildning har en minst lika god avkastning på utbildning som inrikes födda. Det är faktiskt så att avkastningen på utbildning är allra högst för invandrare med bakgrund utanför Europa.

Budskapet: Det lönar sig att studera. Din framtida inkomst beror på dig. Det går inte att skylla på någon diffus strukturell diskriminering.
//
Casparus Due