Förtryckt av ett lite större land eller ett lite mindre land?

Den urgamla debatten om vem som ska äga Skåne har blossat upp igen efter den dumkonservative DF´aren Søren Krarups utspel. Jyllandsposten rapporterar glatt att några nätomröstningar i svenska tidningar visar att det finns en folklig vilja att låta Skåne återgå till Danmark.

Som man frågar får man svar brukar det heta. Nätomröstningar är i allmänhet inte så pålitliga och i synnerhet inte när de ställer ledande frågor. Aftonbladet räknar in alla svenskar som vill göra sig av med skåningarna i omröstningen. Kvällsposten är lite mer avancerade och gör separat omröstning för svenskar och för skåningar. Men valet är detsamma: Ska skåningarna bli förtryckta av ett lite större land eller ett lite mindre land? Om omröstningarna visar något alls, visar de på svenskarnas förakt mot oss skåningar som efter 300-års blodig assimilationspolitik fortfarande har behållt vår särart.

Historien har lärt oss att Danmark och Sverige skiter i vad vi själv tycker. Det kan ju faktiskt hända att vi vill bestämma själv! Men i den frågan får vi förlita oss på ett föga tilltalande Skåneparti, de anonyma Skånefederalisterna eller Dick Erixson. Vi saknar med andra ord en stark röst. Hur skulle det vara om femklövern satte upp det på programmet?
//
Fabrikören

PS Det är ett känt faktum att Skåne och skåningarna är friast i landet. Vi är också öppna. I USA brukar man säga att det tar fyra år för en invandrare innan han/hon känner sig som en amerikan. Stockholmare och andra invandrare brukar bara kunna hålla emot det skånska gemytet i tre år.

Varning för en allt mer politiserad konsumtion!

Rösterna för en starkt politiserad konsumtion blir allt fler och allt starkare.

Fler och fler offentliga aktörer vill ställa "etiska" krav vid upphandling. Det "etiska" i det här fallet kan innefatta allt från miljö till jämställdhet och mångfald eller till en "etik" som inköparen själv bestämmer utifrån tycke och smak. Att upphandlingslagen är införd för att garantera att god konkurrens skapas och att det offentliga använder skattekronorna så effektivt som möjligt försvinner gärna när "etiken" kommer i ropet. ("etik" för att det sällan handlar om etik, utan om politik)

En snabb googling på "etiska krav" visar tydligt vilken typ av organisationer som är förtalare för "etisk" upphandling. En klar majoritet är mer eller mindre vänsterorienterade organisationer. Man kan fråga sig om det är för att de är mer etiska än andra eller om det helt enkelt är för att de hyser en övertro till politisk styrning och att de är starkt skeptiska till den fria och öppna marknadens inneboende drivkraft, för att skapa ett bättre samhälle.

Andra vill gå så långt att lagstifta om att importerade varor ska vara rättvisemärkta.

Johan Norberg, frihandelns väktare nr. 1, vill som tur var inte gå så långt. Men även han vill se en ökad politisering av konsumtionen. I ett svar på min kritik fasthåller han att vi borde stödköpa svenskt när svenska företag blir bojkottade på grund av en rondellhund. Detta trots att många svenska företag verksamma i muslimskdominerade länder har varit skarpt kritiska till Vilks rätt till yttrandefrihet.

Jag delar inte den hållningen.

Jag är motståndare till den typ av bojkott som islamisterna uppmanar till, eftersom det först och främst drabbar helt oskyldiga företag. Jag köpte exempelvis franska bönders viner, även när deras president hade fått storhetsvansinne och sprängde atombomber.

Men jag är även emot att belöna svenska företag för att andra av politiska skäl inte vill köpa deras varor. Om jag ska köpa mjölk tänker jag köpa ARLAs mjölk om de erbjuder den mjölk som passar mig bäst, men enbart därför. Om jag vill köpa en ny matta kommer jag att fortsätta handla på IKEA om de erbjuder den bästa varan för mig, men enbart därför! Visar det sig att en iranskproducerad matta passar mig bättre, kommer jag att köpa den. Må bästa vara vinna!

Norbergs argumentation låter ovanligt krystad för att vara honom:

"This kind of boycott often get companies to abandon democratic principles, and since politicans care more about exports than principles it has the effect that they don´t dare to speak up. That is why these boycotts should be systematically neutralised by an increase of sales to people who care about freedom of religion and free speech.
We buy Swedish right now not to protect Swedish companies, but to protect Sweden´s democracy from Swedish companies-turned-appeasers."

Jag tror helt enkelt inte på att folk som Bengt-Erik Berglund börjar kämpa för yttrandefrihet eller att Reinfeldt blir tydligare i sina uttalanden för att jag köper svenskt av politiska skäl.

Dessutom får man ju inte glömma vad som väljs bort när man köper svenskt av politiska skäl. Vill det sig illa är det kanske en vara från en liten producent i Indien som går miste om den chansen till ökad tillväxt, på grund av att konsumenter vill att demokratiskt valda politiker ska våga vara mer tydliga i sin kritik av yttrandefrihetens motståndare genom att stödköpa varor bojkottade av yttrandefrihetens motståndare.
//
Fabrikören

Sverige har fortfarande EU:s värsta skatte(för)tryck

Det sammanlagda skattetrycket i Sverige 2005 var 51,3 procent.

Det är klart högst i EU. Det enda land som kommer i närheten av Sverige när det gäller höga skatter är Danmark som 2005 hade ett sammanlagt skattetryck på 50,3 procent.
//
Casparus Due

Skåneland

Där sitter jag i Stockholm och dricker öl på en uteservering tillsammans med kollegorna när jag av någon anledning råkar nämna Skåneland. Mina kollegor börjar skratta: Skåneland, tjuter de. Land? Skåne är väl inget land! Så kan det inte heta!

Så djup är indoktrineringen av upplänningarna att de inte ens hört namnet Skåneland. Bara för att en region har land som ändelse behöver det ju inte vara ett riktigt land. Ni har väl ändå hört talas om Svealand, Götaland och kanske till och med Norrland. Vissa minns fortfarande geografiska områden som Jämtland, Gotland, Småland, Öland. Men Skåneland, nej då. Till och med områden som en gång var Skåneland vill inte längre tillhöra Skåneland (T.ex. södra Halland)

Vi som gillar Skåne(land) har inget större problem att tillhöra Sverige. Lika bra det, för Danmark är lika sossigt som Sverige. Sverige och Danmark har världens högsta skattetryck och en förtryckande välfärdsstat. Men det betyder inte att Skåne(land)s historia ska osynliggöras. Vi kanske inte är lika glada som andra svenskar över att fira nationaldag till minne av Gustav Vasas kröning till kung av Sverige, en tid där faktiskt Skåneland fanns som en enhet inom det danska riket. Vi kanske är trötta på att få vår region kallad Götaland av korkade väderpresentatörer i TV. Skåne(land) har aldrig någonsin tillhört Götaland.

Istället vill vi veta det faktum att Skandinavien är döpt efter Skåne. Att det blodigaste slaget i svensk historia var slaget vid Lund där Danskar och Svenskar kämpade om makten om Skåne. Vi vill läsa om Tycho Brahe - Skånelands störste vetenskapsman. Vi vill också att eleverna i dagens skola får reda på de blodbad som skedde som konsekvens av försvenskningen av Skåne. Framförallt vill vi inte bli kallade Götaland när vädret presenteras.
//
Casparus Due