Från uppenbarelse till häxprocess

När gud uppenbarade sitt budskap för Mohammed var det nog ingen som trodde att det skulle leda till häxprocesser, eller att muslimerna skulle lyckas skrämma upp danskarna till den milda grad att de numera väljer andra invandrare. Det var nog inte heller så många som kunde föreställa sig den relativisering av mänskliga rättigheter som rädslan för att såra muslimer har lett till. Medan förtrycket i muslimska länder osynliggörs anses teckningar och verbala angrepp på en religion vara värre än etnisk och religiös rensning.

Då känns det nästan skönt att det finns några gammaldags skurkstater kvar. Ett tragiskt exempel är avrättningar av svältande människor i Nordkorea. För trots den renodlade ondska som den nordkoreanska regimen representerar så är det iallafall få som försvarar och legitimerar förtrycket nuförtiden. Bara det är ju en framgång i sig.

"North Korea has publicly executed 15 starving people, mostly women, for illegally entering neighbouring China in search of food, an aid group said yesterday.

The 13 women and two men were shot on a bridge in the north-eastern town of Onseong as local residents watched. It was the second mass execution to be reported this week.

The group of 15 were sentenced to death for illegally crossing the border into China or for helping others to do so, to ask for help, in money or food, from relatives living there."
//
Emil

Nu ska nöjen förstatligas för att skydda folk

"I fortsättningen blir endast statligt drivna --- tillåtna. Dit har endast politiskt pålitliga och godkända personer tillträde ... (Det är) "ministeriet för folkets säkerhet" som förbjuder privata --- ... Vanligt folk har inte råd att besöka dem."

Nej, det är inte statliga casinon som diskuteras. Det är Kim i Nordkorea som nu förbjuder privata karaokebarer. (DN)
//
Leva eller lyda

Den osannolika flykten från Nordkoreas fångläger

Shin Dong Hyuk (26) talade nyligen ut om sin osannolika flykt från ett fångläger i Nordkorea. Berättelsen om livet i lägret är tragisk och grym. Shin Dong Hyuk föddes in i det politiska fånglägret.

“I realized from very early on that this place I was in was a ‘political prison camp.’ I found out naturally that my mother or ancestors committed a sin, so that is why we ended up here. Because I didn’t know what the outside world was like, I did not have thoughts about wanting to leave. I lived in the village until I left the prison.”

Hela tillvaron handlade om att överleva. Eftersom fånglägret så länge var hans enda begreppsvärld har han svårt att relatera till sin nya omgivning och normala känslor som sorg, ånger, förväntningar lycka och hat. Hyuk vet inte varför föräldrarna fängslades. Att hans mor och bror mördades när han var 14 år har Hyuk svårt att känna någonting över.

“I only knew she was my mother. I never had strong feelings for her as my mother. I didn’t really care, even when I had to live separated from my mother. When I witnessed my mother and brother being killed, I didn’t feel resentment or sadness. Even now, I don’t feel any emotions like that.” “I didn’t have anything such as emotions. Although I live freely now, there are many things that I still do not understand. I didn’t know words such as ‘sad’, ‘happy’, ‘I miss you’ and ‘pain.”

Hela lägret var i konstant svälttillstånd. Avrättningar och tortyr vardagsmat. Under 2004 hörde Shin för första gången talas om att det fanns ett liv utanför fånglägret.

“The first time I heard of the outside world was from a man I worked with in the same team at the factory. At first, I was going to inform my superior of the story that man said but as I heard his stories, I became curious and could not say anything."

Under ett arbetspass flydde Shin Dong Hyuk över elstängslet. Metodiskt tog han sig norrut mot Kina. Han gömde sig i över ett år i kinesiska byar innan han fick höra talas om Sydkorea. Till slut lyckades han ta sig dit. Idag har Shin svåra mentala problem med mardrömmar och svårigheter att anpassa sig till ett nytt liv. Reportern frågar hur han mår idag:

“I am not particularly happy or anything. I cannot believe that I have escaped the kwanliso (political prison camps). Even in North Korea, I felt that my life continued living at the kwanliso. There are many times I mistake myself even in South Korea” “At this current point in time, I don’t really know what I want to do. I haven’t tried anything as yet. I haven’t even decided on the purpose of my life.”

Läs hela intervjun med Shin Dong Hyuk här och här.

Andra lästips:
Slavomir Rawicz klassiska skildring om hur han flydde från Stalins läger.

Kolla gärna också tokstollarna i Svensk-Koreanska föreningen, som än i dag stöder den galna regimen i Nordkorea. Det är surrealistisk läsning. Man undrar hur föreningen ställer sig till de nya moderiktlinjerna?
//
Casparus Due