"Den som sa det han va det"

Daniel Sandström borde inte vara kulturchef på Sydsvenskan. Han borde sitta i skolbänken. På högstadiet.

Så avslutar Sandström sin artikel om Johan Staël von Holstein. Bara namnet skiljer.

Som vanligt uttrycker Sydsvenskans kulturchef sympatier för allt som ligger till vänster om socialdemokraterna och förakt för vanligt god liberalism. För honom är det en demokratifråga (i det här fallet ska det tolkas som ett hot mot demokratin) att släppa in en liberal (Johan Staël von Holstein) i det annars genomsocialismiserade kultursverige. Det är pinsamt i överkant. Det liknar Marita Ulvskogs ökända kommentar att den borgerliga valsegern 1976 kändes som en statskupp. Vänsterhegemonin kämpar med näbbar och klor för att få ha kvar sina privilegier i kultursverige, även under den borgerliga regeringen. Sandströms maktposition på Sydsvenskan är, med samma ord som han fäller om Johan Staël von Holstein i sin artikel, ett "hån mot alla kompetenta kulturarbetare".

Sandströms ställningstagande i Mana-frågan är talande. Han ser en "konspiratorisk hejaklacksretorik i Mana som är djupt problematisk. Alltför ofta får både argumentation och fakta underordnas retorik och demagogi." Ändå vill han ge stöd till tidskriften eftersom, ja här kommer det igen, det är en demokratifråga. Att ifrågasätta stöd till en tidning med konspiratorisk hejaklacksretorik är alltså ett hot mot demokratin medan att ge stöd till en sådan tidning är en demokratifråga eftersom alla ska få komma till tals. Med sådana argument bör stöd också gå till tidningar och tidskrifter drivna av t.ex. Sverigedemokraterna. De är ju minst lika marginaliserade i debatten som den vänster Mana representerar. Jag vill inte ge ett stöd till någon av dem. I den artikeln beskyller han också Dilsa Demirbag Sten för att vara "liberal" och bidra till politisering av kulturrådet. Suck. Sandströms orientering mot socialismen gör honom så förblindad att alla som tycker annorlunda än honom är politiserade: Dom som tycker som jag har rätt, dom som tycker annorlunda är politiserade.

Det är svårt för Sydsvenskan att vara trovärdiga i demokratifrågor med en så förblindad kulturchef.